|
Nytt parti bildat
Demokratisk Vänster i Lund beslutade på sitt medlemsmöte den 3 maj att bilda parti och man fastställde även en lista med kandidater till kommunfullmäktige. Som namnet antyder kommer man bara att verka i Lund och enbart att ställa upp i kommunvalet där. "Nu ska vi skriva valplattform!" Den som är intresserad av partiet och vill vara med och utforma dess politik kan delta Söndagen den 21 maj kl. 14.00 - 18.00 i Palettskolans personalrum, Målarevägen. Det blir diskussioner i storgrupp och i smågrupper i syfte att utarbeta partiets valplattform. Kandidatlista till kommunfullmäktige 1 Sven-Bertil Persson, förskollärare 2 Cecilia Salemark, internationell valobservatör 3 Ulf Nymark, arbetskonsulent 4 Ingrid Andersson, arkivarie 5 Martin Stensson, jur kand 6 Jenny Krantz, studerande 7 Gunnar Stensson, lärare 8 Svante Nymark, studerande 9 Amanda Vilches Thomell, folkhögskolestuderande 10 Sven-Hugo Mattsson, postiljon 11 Margot Bengtsson, universitetslektor 12 Lars-Åke Henningsson, timlärare 13 Monica Bondeson, brevbärare 14 Bo Svensson, lärare 15 Kajsa Theander, rektor 16 Lotte Möller, författare Så blev det ett nytt parti Lund. Blir det fler nya? VB vet inte, om du vet vad som händer med F!, sjukvårdsparti och all vad det talats om så skriv och berätta. Towards a nuclear weapons free world Gunnar Westberg, Läkare mot Kärnvapen: The Road to a Nuclear Weapons Free World - what we have achieved and where we are going. Ingela Mårtensson, sociolog: The European Union and Nuclear Weapons. OFOG: Not to Confirm to evident Madness Med deltagande från SKV:s systerorganisationer i Europa. Lördag 20 maj kl. 12.30-17.30 Scandic Star Hotel, Glimmervägen 5. Arr.SKV i samarbete med ABF, Kommittén för EU-DEBATT, Svenska Läkare mot Kärnvapen. Läs hela programmet » 
Vi läser i demokratisk vänsters medlemsutskick att man
söker någon som kan göra en logo åt det nybildade
partiet. VB hoppas att man hittar någon som kan göra
nåt fint som kan konkurrera med partiloggan ovan som vi tycker
är snyggast i riket just nu. Du känner väl igen den?
Kanske det varit lättare att känna igen den om den inte
synts.
|
| Nr 14 i webbform |
|
060512 |
|
Lundalinjen kontra de ideologiska vanföreställningarna Ett svar till Hans Persson Hans Persson, eller Hasse, som jag är van att kalla dig! Du vet mycket väl att jag inte syftar på vare sig Mats Olsson eller Nilla Bolding när jag talar om infiltrationen i partiet. Det skrev jag uttryckligen i den artikel ditt inlägg utgår ifrån. Lundalinjen innebär tolerans för skilda meningsriktningar och respekt för kompetens. På 80-talet innebar lundalinjen kritik mot vanföreställningarna om Sovjetunionen. En kritik som fick rätt. Men nu har nya vanföreställningar vuxit fram. Jag syftar på den djupa partiförvandling som pågått åtminstone sedan 1998 och under ytan ännu längre tid. Kolla i de senaste årens VB-nummer så kan du i detalj följa hur infiltrationen och omvandlingen av vänsterpartiet gått till, lokalt, på distriktsnivå och nationellt. Du hittar den ung vänster-dominerade styrelse som vägrade att finansiera Lunds Internationella utskotts satsning på Togo-konferensen. Du hittar den stora grupp partikamrater som 1998 tågade i 1 maj-demonstrationen under banderollen HÄR KOMMER KOMMUNISTERNA. Du hittar dem som gång på gång försökte tysta Veckobladet och till slut uteslöt det ur partiet. Du hittar namn som Kjell Kvist, distriktsordförande och vid sidan av Anders Neergaard mannen bakom skånedistriktets mest antifeministiska vallistor någonsin. Du hittar Anton Flink, ökänd för uttalanden om homosexuella och feminister, men hyllad som proletär hjälte av partikongressen 2000. Du vet hur det gick till när Anders Neergaards valkommitté manövrerade bort Karin Svensson-Smith och satte Philip Maughan överst på riksdagslistan och därmed svek partiet. Du ser samma sak hända med Johan Lönnroth i Göteborg. Du vet att Anders Neergaard vägrade att acceptera den kompromiss 2003 som innebar ett försök att lappa ihop partiföreningen trots sveket och att han i sinom tid belönades med en plats i partistyrelsen. Du ser hur Paula Mulinari i Aftonbladet utropar att hon skiter i Kiruna-svenskarna som flydde från Sovjetunionen - också det en merit för en post i partistyrelsen. Du ser hur Camilla Sköld-Jansson och Kalle Larsson manövrerar bort Jonas Sjöstedt i partiledarvalet och tvingar pseudokommunisten Lars Ohly att acceptera posten. Du ser hur gamla kamrater steg för steg trängs ut ur partiet. Du kan avläsa hur väljarstödet successivt minskar. Du kan också se att många av de lokala ingenjörerna bakom den här utvecklingen lämnat Lund för att fortsätta sin destruktiva verksamhet på andra arenor. Jag vet att du ogillar många av de tilltag som jag nämner ovan. Jag vet att du försökt överbrygga motsättningarna i partiföreningen. Det gjorde jag också - till 2003. Vad jag kan kritisera dig för är att du blev medlöpare i stället för att försöka bromsa utvecklingen. På 70-talet bekämpade vi tillsammans den epokens ideologiska fanatiker, den svenska maoistvänstern, som hyllade Pol Pot som en revolutionshjälte och därigenom sprängde den svenska Vietnamrörelsen. Det är synd att vi inte också nu kan bekämpa de ideologiska vanföreställningarna tillsammans. Men det ska inte hindra oss att samverka i de många sakfrågor där vi är eniga. Valresultatet i höst kommer att ge en fingervisning om vår kontakt med verkligheten. Gunnar Stensson V:s förlorade verklighetskontakt I förra numret av VB undrar en v-styrelseledamot i ett mot Demokratisk Vänster i Lund kritiskt debattinlägg: "Frågan är vem det är som har mest kontakt med verkligheten?" Styrelseledamoten menar säkert att frågan ska tolkas retoriskt. Fast den förtjänar att tas ad notam. För ironiskt nog så återges i samma nummer ett exempel på v:s bristande kontakt mellan sin skolnedläggningsverklighet i Malmö och löften på torget i Lund om att v inte ska lägga ner skolor. Vallöfte: 1000 nya bostäder En annan verklighet som v förlorat kontakten med är bostadsbyggandet i Lund. I sitt förstamajflygblad framhåller v i Lund att partiet inför valet 2002 lovade att under mandatperioden bygga 1000 nya bostäder per år i Lunds kommun. Så långt är det riktigt. Visst lovade vänsterpartiet det, fast man redan när det sattes på pränt var medveten om att målet inte skulle kunna nås. Vallöftet ej infriat Nu påstår v att detta vallöfte är infriat. Det är en grov och så vitt jag kan bedöma medveten lögn. Att de rödgröna fått fart på bostadsbyggande står utom all tvekan. Statistiken - även den korrekta - är imponerande, men några 1000 bostäder per år är det inte tal om. Det faktiska byggandet År 2003 färdigställdes 290 bostäder, året därpå 462 bostäder och år 2005 550 bostäder. (För uppgifter om de två förstnämnda åren hänvisas till "Lund s Kommun Statistisk årsbok 2005", för år 2005 till "Förslag till Mark- och bostadsförsörjningsprogram 2007-2009"). Alltså 434 färdigställda bostäder i snitt under mandatperiodens tre första år. Respekt För innevarande år kan antalet färdigställda bostäder, enligt kommunens Mark- och exploateringskontor, hamna upp mot 1200. I så fall blir det årliga genomsnittet under mandatperioden 625,5 färdigställda bostäder, eller totalt 2502. Det är alltså siffror som inger respekt. I synnerhet jämfört med den föregående - borgerliga - mandatperioden, då i snitt 296 lägenheter färdigställdes per år. Nya överbud Denna ökning av bostadsbyggandet har de rödgröna all anledning att vara stolta över. Det är därför beklagligt att v totalt tappat kontakten med verkligheten och grovt överdriver de faktiskt uppnådda resultaten. Att lägga till 375 osynliga och obefintliga bostäder per år, dvs. totalt 1500 icke-existerande bostäder ökar knappast förtroendet för den rödgröna majoritetens politik. I samma flygblad lägger man ett saftigt överbud för nästa mandatperiod: partiet lovar bygga mer än 1000 nya bostäder per år de kommande fyra åren, fast det sålunda inte gått att leva upp till löftet om 1000 nya bostäder per år. Om v någonsin kommer i kontakt med bostadsbyggandets verklighet igen är därför tveksamt. Ulf Nymark |
|
 En
pressgranne Vi har sagt det förr och upprepar det gärna: Lund är den största kommunen i landet som saknar en egen daglig tidning. Sydsvenskan - en gång av Stig Ahlgren kallad "den skånska börds- och penningaristokratins hus- och stallorgan " - har kommit en bit på väg sen dess. Med Arbetets nedläggning fick tidningen närmast en monopolställning och den måste naturligtvis granskas. Veckobladet har av och till gjort det och det kan vara dags igen för några kommentarer. Uppkäftigare Lundasidor Om vi börjar med Lundasidorna, så är det naturligtvis enklast att så här års när scillorna blommar i Holmbergska parken ägna några varma tankar åt Jan Mårtensson. Hans lördagskrönikor saknas förvisso fortfarande liksom hans kommentarer från kommunfullmäktige. Jan Mårtensson var en god liberal och hans värderingar var inte våra, men han brydde sig verkligen om Lund och ville allt till det bästa. Ändå måste det sägas att Mårtensson, lokal president för Rotary, kanske var lite väl integrerad i staden med alltför nära band till de makthavande för att fullgöra uppgiften att kritiskt granska vad som hände. Läs mer » Vänsterstruts med huvudet i sanden Jag läser i VB ett inlägg under rubriken "När folket röstar fel upphör demokratin". Utgångspunkten för detta påstående är att flera länder stoppat bidrag till den palestinska myndigheten efter det att Hamas som följd av valet bildat regering. Detta är en konstruerad slutsats. Bengt Håkanssons blandar medvetet ihop begreppen för att ge bilden av att ett sådant samband finns. Valet har ägt rum och vad jag vet har ingen utanför Palestina ifrågasatt valresultatet. Däremot har många statschefer och organisationer sagt att detta var ett olyckligt val och att de därmed kommer att behandla Palestinas regering på ett annat sätt jämfört med tidigare. Under nittiotalet hade Joerg Haiders extremhögerparti i Österrike sådana framgångar i valen att de bildade regering. Detta val var demokratiskt men ledde till att EU bojkottade landet. I såväl Österrike som i Palestina hade valen konsekvenser för omgivningen. Det är då naturligt att omgivningen sedan reagerar på detta. Hamas är en organisation som inte erkänner staten Israel utan snarare vill ha den utplånad och dessutom utfört en rad terrordåd mot civila mål i Israel. Den förra palestinska regimen, som du nu säger har sålt sig för dollar och euro, hade en politik där man erkände staten Israel, där man motarbetade terrorattacker och där man strävade efter ett samtal med motparten. Varför skall ett land som Israel ge pengar till en regim som vill utplåna det? De krav och de beskrivningar som vänsterpartiet för fram i internationella frågar är i min mening många gånger inte vänsterpolitik. Det är enbart en osjälvständig negation av det som är USA politik. Formuleringarna blir mekaniska och ogenomtänkta som i verkställande utskottets uttalande från den 17 mars. Att det idag finns valda parlament i Irak och i Afghanistan nämner partiet inte. För vänsterpartiet är Irak och Afghanistan endast ockuperade länder. Sedan får befolkningen tycka vad de vill. Som en struts med huvudet i sanden vill partiet inte heller se Kinas upprustning och ökade närvaro i Afrika för att få kontroll över dess råvaror. Att de förhållanden som gäller för arbetarna i Kina är 1800-tal, tas aldrig upp. Kina har ju fortfarande en röd flagga. Och slutligen USA fångläger på Guantanamo är trots allt som kan sägas om det inget koncentrationsläger. Lars-Anders Jönsson Frostavallen hpl Sign. j. behandlade i förrförra numret Frostavallens järnvägsstation och evigheten. Båda är mycket intressanta ämnen, men av utrymmesskäl avstår jag denna gång från att behandla det senare. Låt mej bara påpeka att sign. faktiskt inte är ensam om att ifrågasätta regionförstoringen, som har blivit ett närmast heligt begrepp för nästan alla planerare och politiker, även sådana till vänster. Till exempel undrar professor Tora Friberg, i både föreliggande och pågående forskning, ur ett kvinnotidsperspektiv vad som egentligen kan vinnas av att allt fler långpendlar mellan jobb och bostad. Men så var det Frostavallen, som aldrig var någon station utan bara en hållplats. Dit kunde man ännu på 1960-talet lösa "sportbiljett" och åka tur och retur för enkelpris. Sen kunde man gå till djurparken eller trava runt i skogen på diverse stigar. Jag minns att det fanns ett torp som passerades av många vandrare och där innehavaren påpassligt sålde läsk. Den brutna och skogiga terrängen kring Vaxsjön är verkligen en resurs för friluftslivet, och det är helt i sin ordning att Region Skåne har satsat pengar i Frostavallen. Därmed är det också på sin plats att regionen gör något för att stimulera ett miljövänligt resande dit. Nu är ju hållplatser inget som man anlägger utan vidare. I de gamla järnvägssamhällena Tjörnarp, Sösdala och Tormestorp mellan Hör och Hässleholm har byalag och andra organisationer genomfört aktioner för att få tillbaka tågstoppen, men Skånetrafiken är kallsinnig och skyller på både ekonomi och bristande spårkapacitet. Tågstopp är visserligen utlovade men enligt gällande plan tidigast om sju år. Ändå bör det inte vara kört för Frostavallens del. Det finns ett slags prejudikat, nämligen Marsvinsholm på banan MalmöYstad. Det är något så exklusivt som en teaterhållplats, där tågen stannar bara när det vissa sommarkvällar spelas en pjäs uppe på slottet. På samma sätt skulle Frostavallen kunna bli en veckoslutshållplats där vissa tåg till och från Kristianstad gjorde ett kort uppehåll. Lör- och söndagar är banan mindre belastad liksom tågen, vilket gör att tidtabellen kunde tillåta ett extra stopp utan att behöva ändras. Detta bekräftas av en erfaren tågtrafikplanerare på ett välrenommerat konsultbolag som VB har tillfrågat. Återstår kostnaden för själva hållplatsen. Eftersom det är dubbelspår krävs det två plattformar med gemensamma biljettautomater och lite annat. Banverket har inget intresse av en sådan så regionen skulle behöva stå för hela kostnaden. Men den behövde inte bli så blodig eftersom det finns en vägport intill det gamla läget. Ett parti med konstruktiv fantasi och miljömedvetande skulle kunna skriva en motion till Regionfullmäktige. Gr |