Utskriftsvänligare form
(pdf)

Kultur under helgerna
A Tribute To Led Zeppelin
KB lördag 29/12 kl. 22:00
Läs mer

Electronic Soundclash!
5 års jubileum för den årliga juldagsfesten Electronic Soundclash!
Inkonst, Bergsgatan 29, Malmö, 25/12 kl. 23:00-03:00 Läs mer

Färden till Västern
På ett plan en verklig historia om buddhistmunken Xunagzangs pilgrimsfärd till Indien på 600-talet.
På ett annat plan en metaforisk saga om varje människas vandring mot växande och insikt om sig själv. En föreställning för alla generationer på Månteatern, Bredgatan 3, Lund, 31/12 - 24/2 Läs mer

Hans och Greta (Hansel and Gretel)
Satellitsändning av Metropolitanoperan på Spegeln, 1/1, kl. 19:00 Läs mer

Mellandagsswinget
Ribban 30/12, kl. 18:00 Läs mer


Nyårsfest med Night Beat!
KB måndag 31/12, 24:00-05:00
Läs mer

Papa Bue’s Viking Jazzband
1/1 i V Karaby Kyrka kl. 18:00 och 5/1 i Hässleholms Kulturhus, kl. 18:00 Läs mer

Pastell #4:
Familjen & Printer (DK) LIVE!
Jeriko, Spångatan 38, Malmö, 21 december kl. 22.00-03.00 Läs mer

Detta är exempel från Kulturcentralens digra utbud.
Just nu har man massor med arrangemang som du kan läsa mer om på http://kulturcentralen.nu/.

Drakens återkomst
Fel person vann!
Tidningen Time skulle givetvis valt en annan president till ”Årets person”. Vem då? Fidel Alejandro Castro Ruz, Cubas president, förstås. Denne man i sina bästa år, frisk som en nötkärna och pigg som en mört, vill trots detta inte klamra sig fast vid makten, utan är beredd att träda tillbaka och lämna över till yngre krafter. Nämligen till sin lillebror, Raul, som med sina ynka 76 år på nacken nätt och jämt lämnat tonåren bakom sig.

Folkpartifraktioner
Från revolutionshjältar på Cuba till vardagshjältar i Lund. Folkpartisterna är nu delade i fler fraktioner än vanligt. Tidigare i höst trädde fp (r) – ”r” som i rehabilitering - fram för allmänheten. Den var en fraktion som anslöt sig till den lokale ordföranden Lars Hansson, som enligt egen utsago tillbringade kommunfullmäktigemöten i fikarummet, snackade lite och slumrade in då och då. Allt i rehabiliterande syfte. Lars Hansson fullmäktigearvode har därmed förvandlats till rehabiliteringsersättning. Å andra sidan kanske fullmäktiges ordförande, den habilt klubbsvingande Annika Annerby, kan debitera Försäkringskassan för rehabiliterande insatser från fullmäktiges sida?

Flåbusarna
En annan fraktion som efter en uppmärksammad händelse på ett av stadens torg nyligen formerats kring Jörgen Jörgensen går under beteckningen fp (f), ”f” som i flåbusarna. Ett problem som denna fraktion lär brottas(!) med är att ledarens vänsterkrok är utomordentligt klen.

Burlövssjukan
Tågtrafiken på stambanan mellan Malmö och Lund är åter på tapeten. I första hand handlar det nu om förlängningen av perrongerna vid Lund C, men också nödvändigheten av fyra spår genom Lund. Centern i Lund tycks ha blivit botad från den s k Burlövsjukan. Dvs den politiska sjukdom som gör att man blir döv och blind för koldioxidutsläpp, avgaser, partiklar och buller från bilar, men överreagerar för slammer från järnvägsspår och den begränsade miljöpåverkan som järnvägstrafiken i övrigt vållar. Vilken medicinering centern provat är en hemlighet, men det är bara att hoppas att de delar med sig av medicinen till sina regeringspartner i Lund.

Verkningslöst
Vänsterpartiet har lämnat in en motion om kommunal bostadsförmedling i Lund. I motionstexten säjer partiet självt att det är tämligen verkningslöst med en bostadsförmedling i dagsläget. Nej, förstås, man använder inte riktigt de orden. Men det är det vänsterpartisterna menar när de konstaterar att en bostadsförmedling i dagsläget inte blir ”riktigt effektiv”. En bostadsanvisningslag måste till. Undra på att stödet för denna motion från övriga rödgröna partier uteblev.

En olycksregel?
Åter om trafik. Statens Väg- och trafikforskningsinstitut, VTI, har utrett olycksrisker för fotgängare på övergångsställen. Institutet finner att det skett ”en ökning av antalet fotgängare som skadats i kollisionsolycka på obevakat övergångsställe som följd av den väjningsregel (det står så!) som infördes för fordonsförare”. Där får vi oss en rejäl tankeställare, alla vi som trott att det var fordonsförarnas bristande respekt för regeln som var orsaken till att fotgängare mejades ner på övergångsställena. I själva verket är det alltså regeln som sådan som är orsaken!

”Det är tyst i husen”
Slutligen: Tystnaden från maktens boningar vid Stortorget kring utbyggnaden av Mobilia till en biltrafikmagnet utan motstycke i Lund för alldeles osökt tankarna till inledningsraderna i den i dagarna högaktuella visan: ”Midnatt råder. Det är tyst i husen, alla sova, släckta äro ljusen …”

Jólablót
Muntert nynnande på denna visa drar draken tillfälligt bort från sin håla vid Yggdrasils rötter. Kosan styrs mot Jelling i jutens land, där jul skall drickas. Må vara att danernas kung numera blotar Vite Krist. Med de helstekta ollonsvinen och den timjankryddade blodkorv saknar motstycke i hela Midgård. Fröjdeligt jólablót tillönskas alla VB-läsare!
Nidhögg

Erik Kågström
Kristidender VI
Paul Krugmans nya New Deal
Av de industrialiserade länderna i väst är USA det i särklass mest ekonomiskt ojämlika. Detta är något som den amerikanske ekonomiprofessorn Paul Krugman vill ändra på. I sin senaste bok ”The Conscience of a Liberal” påpekar han att den ekonomiska ojämlikheten i USA har nått samma nivå som under The Long Gilded Age – decennierna före trettiotalsdepressionen(1).
   Krugman gör en översikt över den ekonomiska utvecklingen i USA under 1900-talet. På trettiotalet påbörjade president Roosevelt och hans medarbetare Harry Hopkins det reformarbete – The New Deal - som på förhållandevis kort tid förvandlade USA till ett mera jämlikt samhälle. Man får här en ganska idealiserad bild av Roosevelt som framställs som en genuin arbetarvän. Och visst kunde han använda hårda ord om storkapitalet men i grunden var han nog en kallhamrad realpolitiker. Kommunismen hade vid den tiden börjat framstå som en allvarlig konkurrent inte bara ideologiskt och militärt utan även ekonomiskt. Från 1928 fram till andra världskriget växte den sovjetiska ekonomin med 8% om året samtidigt som den kapitalistiska delen av världen suktade under Den Stora Depressionen med höga arbetslöshetssiffror och stor misär för många. Den föreställning om Sovjetunionen som ett arbetarparadis, som många arbetare hade då, var inte så lätt att avfärda. Roosevelt insåg att något radikalt måste göras för att förhindra en arbetarrevolt i USA. Han var till en början skeptisk mot keynesianska idéer om budgetunderskott för att stödja ekonomin vid recessioner. Fast som han var i konventionellt ekonomiskt tänkande lär hans kommentar ha varit: ”Too good to be true – you can´t get something for nothing”. Dessbättre bestämde han sig ändå för att gå den vägen. Med en motspänstig kongress behövde Roosevelt allt det folkliga stöd han kunde få. Inför en grupp supportrar som innehöll både socialister och medlemmar av det amerikanska kommunistpartiet lär han ha sagt: ”Look, I believe in what you say. Now go out there and make me do it”.
   Keynesianism innebar först och främst att det skapades arbetstillfällen genom statliga investeringar i infrastruktur. Så följde stöd till fackliga organisationer, arbetsrättsliga lagar, höjd bolagsskatt, progressiv beskattning av arbetsinkomster. Marginalskatten för de rikaste blev som mest 91%. Under kriget uppstod det brist på arbetskraft och då det var lönestopp lockade företagen till sig arbetare med erbjudanden om fri sjukvård och pensionsförmåner. Dessa välfärdsåtgärder i den privata sektorn kompletterades med statlig socialförsäkring, fri sjukvård för pensionärer – Medicare – och subventionerad medicin – Medicaid. 1949 fick USA sitt ”saltsjöbadsavtal” – The Detroit Treaty. Bilarbetareförbundet avtalade då med General Motors att arbetarna skulle få del av de vinster som skapades av produktivitetshöjningar. Detta blev sedan normgivande för den övriga industrin. Andelen fackligt organiserade arbetare var som mest 40 procent.
Läs mer»

Om fyra spår på stambanan
I en kommentar till centerpartiets utspel om behovet av fyra järnvägsspår genom Lund C kritiserar Gunnar Sandin vänstern för att inte ha tagit upp frågan om att offra Armaturfabriken. Sandin har rätt i sin kritik. Vänstern – och med det menar jag här både Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Demokratisk Vänster – har fegat, liksom mp.
   För min del har jag länge, när tillfälle givits, förespråkat att Lund ska ge upp det ohemula kravet på ett yttre godsspår. Jag har också, lite trögt och trevande på vägen, kommit till insikt om att den enda möjligheten att få fram ett fjärde spår till Lund är att riva Armaturfabriken. Naturligtvis vore det önskvärt om byggnaden kunde bevaras. Men i valet mellan bevarande och möjligheterna till en väl fungerande järnvägstrafik borde ändå ställningstagandet vara givet för alla som vill bidra till att hejda klimatkatastrofen.
   Jag kommer att verka för att frågan tas upp till diskussion i Demokratisk Vänster i förhoppning om att partiet ska ställa sig bakom möjligheterna till fyra eller fler spår fram till Lund C, även till priset av Armaturfabrikens rivning. Och, återigen förhoppningsvis, kan den diskussionen och ställningstagandet sprida sig till övriga vänsterpartier i Lund.
Ulf Nymark

Bilden är lånad från DN:s webb

Några citat från artiklarna:
" Biodrivmedel gjord av livsmedel leder till katastrof, menar FN och en rad tunga forskare. Energin i vetet som krävs för att göra 50 liter etanol räcker för en genomsnittskvinna i 180 dagar. Så här mycket råvara går det åt för att tanka en miljöbil med etanol: 120 kilo vete. Det motsvarar 240 limpor bröd. Tar man sockerrör krävs det 560 kilo."
Efter vissa problem med räknandet så skriver DN:
" DEN KORREKTA UTRÄKNINGEN visar att vetet motsvarande en full tank etanol i Volvo V50 (50 liter) skulle kunna föda en kvinna 31-60 år med stillasittande arbete i hela 180 dagar. För en man i samma ålder och med samma arbetsförhållanden skulle vetet räcka som näring i 140 dagar."
Vi vill påminna om att Erik Kågström under våren gjorde en mycket grundlig och ambitiös genomgång av problemen med etanol som bränsle i artikelserie i sju delar.
   Anbefalles till läsning eller omläsning för den som vill veta mer!
Samtliga brev som pdf
VB 070316 Stoppa etanolhysterin I
VB 070323 Etanol brev 2
VB 070330 Etanol brev 3
VB webbnummer 070406 Etanol brev 4
VB 070413 Etanol brev 5
VB 070525 Etanol brev 6
VB 070601 Etanol brev 7

Jonas Olofsson
En vänster på villovägar
Omprövning kännetecknar det politiska landskapet i Sverige. Flera partier – allt från moderaterna till socialdemokraterna – försöker hitta svaren på morgondagens frågor. Omprövningen förutsätter naturligtvis en hel del självkritik. Moderaterna har t.ex. frångått sin tidigare syn på skattepolitiken och arbetsrätten. Socialdemokraterna diskuterar problemen i skolan och nya lösningar för att minska socialbidragsberoendet.
 
Fyra procent inom räckhåll
Ett parti som har all anledning att ägna s ig åt omprövning är vänsterpartiet. Partiet har efter några politiskt och opinionsmässigt mycket framgångsrika år på 1990-talet åter parkerat vid ett väljarstöd på runt 5 procent. Det är inte helt osannolikt att partiet trillar ut ur riksdagen efter nästa val.
  Problemen för vänsterpartiet är egentligen mycket större än vad opinionssiffrorna förtäljer. Den fråga partiledningen rimligen borde ställa sig är varför bara socialdemokraternas – och kanske också sverigedemokraternas – väljarstöd stärks av missnöjet med alliansens politik. Den borgerliga regeringen genomför ju förändringar inom arbetsmarknadspolitiken och socialförsäkringssystemen som rimligen borde underlätta en mobilisering av vänsterväljare.
   Trots detta finns inte en tillstymmelse till självkritik hos Lars Ohly eller någon annan i partiledningen. Det enda som man tycks vara beredd att diskutera är partiets medieprofil. Kanske går det lite bättre framöver om Ohly och hans närmaste ler mera framför TV-kamerorna (!!?).
  Vänsterpartiets ledning ägnar sig i själva verket åt ett slags förnekelsestrategi. Partiet har tagit över socialdemokraternas gamla positioner. Alla detaljer i trygghetssystemen ska försvaras. Identifikationen med olika välfärdspolitiska redskap har gått så långt att man inte längre kan skilja mellan mål och medel. Medlen måste rimligen kunna omprövas när de inte längre tillgodoser målen.

Var är den marxistiska analysen?
I Sverige i dag pågår en omfattande utslagning och klassklyftorna växer. Marxister borde fråga sig hur förändringarna i den sociala strukturen i spåren av allt kortare och högre avkastningskrav i ekonomin kan pareras effektivare i framtiden. Men det gör inte v-ledningen. Vänstern borde eftersträva en starkare etablering och reglering av välfärdspolitik på internationell nivå, t.ex. via EU, för att motverka en allt mer dominerande kapitalmakt. Istället präglas vänsterns syn på internationellt samarbete av självgod protektionism.
Läs mer»

Gunnar Stensson
Så slår direkt skolpeng
Vid  fullmäktiges novembermöte påstod de borgerliga partierna att deras nedskärningar på skolområdet skulle kompenseras genom att skolpengen gick direkt till skolorna i stället för via kanslier och skolnämnder. Efter kritik från tjänstemännen höjde de på sittande möte skolanslaget med ett godtyckligt antal miljoner (8 – såvitt jag minns).
   För hundrade gången ältade Tove Klette och Mats Helmfrid sin skolideologi. Skolorna (eller professionen - ett ord som de gärna använder för att ställa sig in hos lärarna) får frihet (men långt ifrån alltid resurser) att utan inblandning från nämnder och kanslier utforma  skolverksamheten.
   De talade mindre om att direkt skolpeng ökar konkurrensen. Den tvingar skolorna att tävla, kanske främst genom att sätta inflatoriskt höga betyg, eftersom en elev inte längre är en elev utan en penningsumma (se illustration nedan).
   På rektorsexpeditionerna räknar man frenetiskt för att se vilka effekterna av direkt skolpeng blir för den egna skolan.

Prokrustesbädd.
Prokrustes var en grekisk skurk som ville anpassa alla han hade makt över till samma längd. Han spände fast dem i en specialsäng. Om de var för långa högg han av dem benen. Om de var för korta tänjde han ut dem.
   På samma sätt förhåller det sig med skolpengen. Huvudproblemet är naturligtvis att den mekaniserar resurstilldelningen till elev och skola utan hänsyn till vare sig att eleverna är olika och har olika behov eller att skolorna är olika både beträffande elevsammansättning och antal elever.
   En stor grundskola som Tunaskolan med ett fulltaligt elevunderlag från väletablerade akademikerfamiljer klarar förstås undervisningen alldeles utmärkt i klasser med 30 elever gånger skolpengen.
   En liten skola där klasserna inte är fulltaliga råkar i finansiella svårigheter.
   En skola med ett stort antal elever födda utanför Sverige förlorar de resurser som krävs för att ta hand om barnen med speciella behov (vilket samtidigt innebär att barnen utan speciella behov får för små resurser för sin undervisning).
Läs mer»