Veckobladet
kommer här med sitt åttonde och sista tryckta nummer för året.

Har Veckobladet ett liv efter jul?
är det några som frågar sej. Redaktionen ler hemlighetsfullt, för att dölja sin egen okunnighet. Det är svårt att spå om framtiden.
   Utom att den kommer att innehålla en massa spännande saker att kommentera och ställa oss alla inför en massa viktiga problem som det behöver drivas opinion kring. Se bara på klimatfrågan som vi berör härintill. Sen ska det förstås bli mycket intressant att se hur borgarna ska klara alla sina besparings- och jobbprogram på olika nivåer – och hur vänstern ska kunna hantera sin besvikelse om de mot förmodan lyckas. Kommer det att byggas några fler hyreslägenheter i Lund nu när subventionerna försvinner? Hur ska universitetet hantera att studenterna och därmed pengarna blir färre? Ska man lyckas förmå domkyrkan att återuppta tornmusiken på Kristihimmelfärdsdagens morgon? Hur ska tågen få plats på spåren och resenärerna på tågen när trafiken ökar med 10–15 procent om året? Får Lund en evenemangshall och blir det några evenemang att fylla den med, nu när alla grannarna tycks hinna före? Hur kommer Lundaslätten att se ut när det ska satsas på energigrödor, och ska skogarna kring Häckeberga fyllas med snabbväxande supergranar?
   Så mycket vet vi att det kommer ett e-nummer av VB nästa vecka och med mycket stor sannolikhet nästa vecka igen, och nästa. Och förresten, vi vet att det kommer ett stort och fint pappersnummer i januari. Särskilt om läsarna bidrar med artiklar, nyhetstips och illustrationer.
   Sen får vi se. Det handlar om politik och pengar och kraft och uthållighet och en massa annat som redaktionen inte har grepp om ännu. Eller hur vi nu ska tolka dess hemlighetsfulla leende.