Utrikes angelägenheter
	En grundläggande riktlinje för Veckobladet var länge att allt skulle handla om Lund, på sin höjd utvidgat till Skåne i dess helhet. Det var inget stort hinder – med det handlag med ord som arbete i vänstern skänker var det alltid möjligt att koppla de mest fjärran händelser till det lokala. Dock: i takt med globaliseringen får nog regeln betraktas som obsolet. Val i det stora landet i väster När detta skrivs är det dagen före det amerikanska valet av ledamöter i representanthuset och senaten. När det läses är resultatet klart. Varför bry sig? Jo så klart därför att USA berör oss alla in på skinnet. Men kanske är det också värt en kommentar därför att många gör sig förhoppningar. Demokraterna väntas göra ett bra val vilket minskar president Bushs handlingsfrihet. En motgång för Bush kan ju ingen vettig människa ha något emot.    Ändå ska man inte inbilla sig att det betyder särskilt mycket när det gäller amerikansk utrikespo-litik. Dess syften är i stort sett desamma oberoende av vilket parti som sitter vid makten, om än utförandet och kompetensen brukar vara sämre när det är republikanerna som styr. Och låt mig än en gång referera till hur jag och andra engagerade socialdemo-krater vid det amerikanska presidentvalet 1964 såg med oro på den republikanske kandidaten Barry Goldwater. Han sa att han ville bomba Nordviet-nam tillbaka till stenåldern. Vår lättnad var stor när den demo-kratiske kandidaten Lyndon B. Johnson, en man fostrad i New Deal-traditionen, vann. Jo, han vann, varpå han satte i gång och började bomba Vietnam tillbaka till stenåldern. Ingen opposition Det demokratiska partiet har knappt bedrivit någon oppositionspolitik trots lysande tillfällen. Irakkriget, skattesänkningarna till de rika, de stora finansskandalerna, den systematiska tortyr CIA m.fl. har ägnat sig åt. Det borde kunna ge underlag för en kraftfull opposition med goda möjligheter till brett folkligt stöd. I stället har man jamsat med Bush. Vad gäller Irak har t.ex. Hillary Clinton mest talat för att sända mer trupper och i kongressen har Bush fått stöd för de grövsta intrång mot rättssäkerheten. Demokraterna må gärna vinna ett antal platser och Bush gå på en mina, men tro inte att det betyder något. Demokrater och republikaner är två skilda valorganisationer, men i princip samma politiska parti. Det plågsamma är att också svensk partipolitik tycks gå i den riktningen.    F.ö. är det intressant att följa de svenska Irakhökarna på ledarsidorna i DN,		Sydsvenskan, Expressen och Svenska Dagbladet. Där finns ingen självkritik över deras tidigare entusiasm för invasionen. De inser att det har gått illa, men problemet är för dem inte att USA har tagit sig rätten att ockupera ett annat land. Nej, Bush inte har gjort det med den kompetens de skulle vilja ha sett. Wing Commander ”Pete” Olzen har lämnat stridsledningscentralen på Segevång men uttryckte i söndags från sin bunker på den skånska landsbygden sin sorg över att Bush ”har slösat bort en stor seger”. Per Ahlins (DN) stora bekymmer inför det minskande stödet för Bush är att USA nu kan bli mindre aktivt på världsscenen varpå ”den transatlantiska länken” kommer att försvagas. En sån olycka! Bildt igen Då är det väl lika bra att vi också ägnar Carl Bildt, den svenske Kissinger, några rader. Utnämningen av honom till utrikesminister utropades som genial av svenska media. Jag tror att en del redan har ångrat de orden. Visst är Bildt karismatisk – jag känner unga män, företrädesvis ingenjörer, som beundrar honom gränslöst och för ungmoderaterna var han en gud. Vidare tillhör han det fåtal politiker som frivilligt läser böcker, och det är aldrig fel. Och han är ingen dålig retoriker.    Men vad ska man säga om hans ställningstaganden? Han presiderade över en regering som med sin enda väg ledde Sverige in i finanskrisen med 500 % ränta, han ledde moderaterna ut i en öken. Ibland har han träffat rätt: han var en av de få borgare som såg det groteska i det amerikanska luftkriget mot Serbien. Men i huvudsak är han en cynisk operatör som liksom Kissinger blandar det egna konsulteriet med politiskt manövrerande. Det ger honom dels den personliga tillfredställelse kontakterna med andra likasinnade operatörer erbjuder, dels icke obetydliga bidrag till privatekonomin. Och hur kommer man att se på honom den dag den fullständiga sanningen om ubåtsaffärerna kommer fram? Nu stannar han väl inte så länge på utrikesministerposten utan blir den som efterträder Margot Wallström som kommissionär i Bryssel. Jag kommer att känna mig lugnare när Carl Bildt lämnar landet. Från datavärlden Det senaste är att Novell, nätverksfirman med Linuxvarianten Suse, har gått i koalition med Microsoft för att bekämpa paret Oracle-Red Hat. Det liknar Stalin-Hitlerpakten 1939, säger en kommentator i Silicon Valley husorgan San Jose Mercury News. Säg inget annat än att historiekunskaper är användbara. Lucifer
	VECKOBLADET		Utgiven av SFVBBiL