Brevlåda
Jörgen L: Du konstaterade i förra nätnumret att du blivit refuserad av VB. Det berodde inte den gången på förgripliga formuleringar utan på något annat. Nämligen: en av den politiska pressens huvuduppgifter är att främja debatt och dialog. I ett inlägg angrep du starkt vänsterpartiets lokala trafikpolitik och dess främsta företrädare Ulf Nymark. I numret därpå svarade Ulf och tog upp din kritik. Du återkom till numret därpå med ett inlägg i samma ämne där du negligerade Ulf inlägg och bara skärpte din kritik. Jag drog slutsatsen att du inte var ute efter dialog utan bara monolog, och därmed blev det hela mindre intressant för VB:s läsare.
Okej, nu har vi publicerat dej igen. Du ska få ett svar, men inte i det här numret.
Redaktören

Kommentar: Äldre lokaltidningar kommunicerade gärna med sina bidragsgivare under rubriken "Brevlåda", och VB är som bekant tillbakablickande.

Reflexioner kring "utom-parlamentariskt arbete"
I VB nr 1/2006 gör Gunnar Sandin några reflexioner kring vänsterpartiets i Lund verksamhetsberättelse. Bland annat tar han upp partiorganisationens "utomparlamentariska arbete" (UPA), eller snarare bristen på sådant.

Retorisk figur
Sandin har förstås rätt i sin uppfattning att UPA i stort sett bara är en retorisk figur, som saknar substans i vänsterpartiets praktik. I varje fall om man som Sandin definierar UPA som "aktiviteter på gator och torg eller i folkrörelser". I detta avseende skiljer sig vänsterpartiet föga från andra partier. Jag tror t.ex. att folkpartiet och t.o.m. moderaterna haft fler eller i varje fall lika många aktiviteter på gator och torg som v-Lund under 2005. Och vänsterpartiets inflytande i Lunds folkrörelser är i stort sett lika med noll (en eller ett fåtal enskilda partimedlemmars förtroendeposter inom LO-förbunden ändrar inte detta omdöme) och det tycker jag är bra. Folkrörelser ska vara folkrörelser och inte redskap för partier.

Intet värde
Men om uttrycket "utomparlamentariskt arbete" utvidgas till att gälla kontakt och dialog med väljare - enskilda eller i grupp - så bedriver faktiskt vänsterpartiet ett ganska omfattande UPA. Partiets representanter i kommunala nämnder och styrelser kommunicerar i en eller annan form varje år med en mängd väljare och anställda i kommunen. Vi kanske då i första hand inte uppträder som partirepresentanter men partibeteckningen framträder ändå tydligt. Det rör sig sålunda, inom många (de flesta?) nämnders verksamhetsområde om hundratals personer varje år. Detta för politiken så utomordentligt viktiga kontaktnät anses av kommunisterna av noll och intet värde och har aldrig begåvats med det för dem starkt positivt värdeladdade uttrycket "UPA".

Inte "riktigt"
En annan aktivitet som av kommunister inte räknas som "riktigt" UPA är insändare, presskonferenser o.d. Onekligen är detta ganska egendomligt eftersom en nyhetsartikels eller insändares budskap når mångdubbelt fler mottagare än en aldrig så lyckad flygbladsaktion på sta'n.

Mot parlamenten
Att dessa båda sistnämnda aktiviteter inte nämns i styrelsens verksamhets-berättelse hänger sannolikt samman med att aktiviteterna oftast är kopplade till det parlamentariska arbetet. För i grund och botten handlar dyrkan av UPA för många kommunister om vad v-distriktsstyrelseledamoten Mats Andersson-Lindau på ett förtjänstfullt tydligt sätt nyligen gav uttryck för: vänsterpartiet borde vända parlamenten ryggen, föra ut kampen på gator och torg och mobilisera folket emot den parlamentariska makten.

Demokratiförakt
Inget annat parti som gör anspråk på att kallas demokratiskt kan tillåta att personer på ledande poster så oförblommerat vädra sitt förakt för demokrati och parlamentarism. På denna punkt skiljer vänsterpartiet sig markant från andra partier.
Ulf Nymark

PS. Sandin skriver att Robert Nilsson i valet 2002 organiserade den officiella valkampanjen. Så långt är det rätt att Nilsson var en av dem som skulle organisera den officiella kampanjen. I själva verket organiserade han i betydligt högre grad den inofficiella krysskampanjen för kommunisternas kandidat. DS

Vänsterpartiet
i Lund håller årsmöte nu på söndag, kl. 10
i IOGT-lokalen på Bantorgets södra sida.

Det besvärliga utlandet

Inte sällan har man hört folk tala om hur trevligt det vore om Skåne var en del av Danmark. Jag har dock en känsla av att det inte är precis vad någon har önskat sig de sista åren. Danmarks nedtur vad gäller invandrare har varit plågsam att bevittna. Man har faktiskt kunnat sitta och vänta på att det skulle hända något: ett mord eller ett gatuslagsmål som kunnat fungera som gnista. Så blev det då dessa teckningar i (den sedan länge obehagliga ) Jyllands-Posten som den aningslöse redaktören publicerar utan några egentligt onda avsikter - de där mörkhyade ska väl tåla lite skoj? Och för en del av Danmarks invandrare blir det droppen som får bägaren att rinna över efter alla år av hets och förödmjukelser och så tar en delegation teckningarna med sig och visar upp dem för politiker och präster i hemtrakterna. Och opinionen mot Danmark kommer som ett brev på posten. Allt hänger samman och det är löjeväckande att se Fogh Rasmusen sätta upp ett oskyldigt ansikte när han har en regering som ständigt gör upp med Dansk Folkeparti. Vem minns inte Mogens Glistrups sätt att tala om "mohammedäner"
Läs mer »

Erik Kågström
Krigsgalenskap
USA är fortfarande en sorts demokrati och det betyder att man fortfarande kan gå in offentliga arkiv och ta del av protokoll från förhandlingar och beslut. Det man kan läsa är ofta aningslöst rättframt och avslöjande.
   Hemligstämpeln på handlingarna rörande USA:s krigsplaner under 20- och 30-talen togs bort 1974. Tre år senare publicerades en bok av R.A. Preston med titeln "The Defence of the Undefended Border. Planning for war in North America". Det visade sig att USA hade haft tre huvudkrigsplaner mellan de två världskrigen. Plan Orange mot Japan, Plan Röd mot Storbritannien och Plan Grön mot Mexiko. Tyskland hade svart kodfärg men det fanns ingen krigsplan svart. I samtliga fall rörde det sig inte om försvar utan om planerade anfallskrig. Plan Röd var den mest omfattande och detaljerade. Enligt den skulle USA störa handelsförbindelserna inom det brittiska samväldet. Man räknade med att den brittiska flottan skulle erövra Filippinerna, Guam, Hawaii och panamakanalen.
Läs mer »

     

Feminism - en kärleksaffär
Café Athen
AF borgen
Alla hjärtans dag
14 februari
Kl 10
Cafeet har öppet under arrangemanget
Gratis inträde

F!
I samarbete med Akademiska Föreningen
www.feministisktinitiativ.se
www.schyman.se
www.femi.se

Mötesaffisch (pdf) »

VB vill även passa på att gratulera F! till att namninsamlingen inför riksdagsvalet gick bra. På sin hemsida säger man: "Stödet för att Feministiskt initiativ ska ställa upp i valet är stort. Redan efter den första namninsamlingen var det klart! 1 500 underskrifter behövs för partiregistrering. Dubbelt så många som behövdes skrev på redan första helgen när medlemmar runt om i landet gick ut på gator och torg for att be om stöd."

Gunnar Sandin
Nya skånska v-kandidater till riksdagen:
ÄN SEN?
Från att perioden innan ha haft noll fick vänsterpartiet 1998 plötsligt fyra ledamöter i riksdagen: Sten Lundström från Malmö kommun, Sven-Erik Sjöstrand från Skåne län norra, Tasso Stafilides från Skåne län västra och Karin Svensson Smith från Skåne län södra.
   Fyra år senare omvaldes samma personer, men inte smärtfritt. Om Karin och hennes krysskampanj har det stått mycket i VB. Tasso omvaldes med mycket liten marginal. Valet var ju en tillbakagång för partiet i landet och Skåne. 1998 kom alla fyra in på fasta mandat. 2002 upprepades detta bara i Malmö medan de tre övriga var utjämningsmandat, av vilka det totalt finns 39 bland riksdagens 349.
   Om dagens opinionssiffror står sej är alla fyra skånska mandaten i stark fara. Det reducerar betydelsen av vilka som kandiderar.
Läs mer »

Härförliden omnämndes i dessa spalter malmöbon och v-regionrådet Vilmer Andersens insatser för att få fram riskvilligt kapital. Det bör nog tilläggas, att Vilmer har många strängar på sin (karibiskbyggda?) lyra. Han jagar också riskvilliga kommuninvånare. Dem tror han sig ha funnit i Lunds kommun. Han hälsar ESS-anläggningen varmt välkommen till vår kommun. Utan några som helst reservationer eller funderingar kring miljöproblemen. Denna inställning delar han med övriga partier i regionen. Enbart miljöpartiet har haft vett att komma med kritiska synpunkter, dock enbart i en ynka protokollsanteckning kring beslutet i Regionala utvecklingsnämnden, där Vilmer är vice ordförande.

Varm ESS-anhängare
Andersen nöjer sig dock inte med inviter till ESS. Han subventionerar det också. Med skattebetalarnas pengar, förstås. 600 000:- har han varit med och gett som bidrag till ESS. Dessutom har han förklarat sig villig att spendera ytterligare 600 000:- av skattebetalarnas pengar för att få hit ESS.

Dags för oro
En annan malmöbo, riksdagsledamoten Sten Lundström, har petats från första plats på v-malmös lista till riksdagen. Draken undrar storligen vad bakgrunden till detta kan vara. För visst är det lite synd om Lundström. Nog hade väl Lundström, som alltid trippat lydigt i skånekommunisternas koppel, varit värd ett angenämare politiskt öde?

Nu uttrycker Lundström viss oro för att vänsterpartiet ska bli för smalt. Hallå, Lundström! Du måste haft det störtgosigt i traditionalisternas knä …

Philipa Maugham
Lundström ska i riksdagen ersättas av Marianne Berg, tänker sig malmökommunisterna. Det ska vara kvinnor på första platsen i år, har valberedningens sammankallande, Anders Neergaard från Lund,deklarerat i "borgerliga" massmedia. Det ska bli intressant att se vilka kvinnor som lanseras i övriga skånska riksdagsvalkretsar. Ingen ska bli förvånad om förstaplatsen i valkretsen Skåne södra kommer att intas av Philipa Maugham, Burlöv, alltmedan västra valkretsens toppnamn blir Petra Ahlbom, Helsingborg.

I gumpen
Marianne Berg är politisk sekreterare i vänsterpartiets regiongrupp. Antar att hon har varit med och författat förslaget till nytt regionpolitiskt program för (v). Draken har ännu inte funnit tid att studera detta program, men hoppas innerligt att favoritpassusen från valet 2002 inte strukits. Jag syftar självklart på det avsnitt som slår fast den korrekta klasståndpunkten beträffande mätning av kroppstemperatur: Tempen ska tas i gumpen och ingen annanstans.
   Det är ett lysande exempel på klasskampens mer avancerade former, konstaterar draken belåtet och drar sig åter tillbaka för att fridsamt mumsa på Yggdrasils rötter.
Nidhögg