Det besvärliga utlandet
Inte sällan har man hört folk tala om hur trevligt det vore om Skåne var en del av Danmark. Jag har dock en känsla av att det inte är precis vad någon har önskat sig de sista åren. Danmarks nedtur vad gäller invandrare har varit plågsam att bevittna. Man har faktiskt kunnat sitta och vänta på att det skulle hända något: ett mord eller ett gatuslagsmål som kunnat fungera som gnista. Så blev det då dessa teckningar i (den sedan länge obehagliga ) Jyllands-Posten som den aningslöse redaktören publicerar utan några egentligt onda avsikter - de där mörkhyade ska väl tåla lite skoj? Och för en del av Danmarks invandrare blir det droppen som får bägaren att rinna över efter alla år av hets och förödmjukelser och så tar en delegation teckningarna med sig och visar upp dem för politiker och präster i hemtrakterna. Och opinionen mot Danmark kommer som ett brev på posten. Allt hänger samman och det är löjeväckande att se Fogh Rasmusen sätta upp ett oskyldigt ansikte när han har en regering som ständigt gör upp med Dansk Folkeparti. Vem minns inte Mogens Glistrups sätt att tala om "mohammedäner"

Pia i fullt sving
Såg ni vad Pia Kjærsgård hade skrivit nu i veckan?
   "Det er nu, tiden er inde til at samles. Det er nu, vi skal rykke sammen om Nationen, forsvare de Værdier, der er vores og passe på Danmark og hinanden.…
   Danmark har fået sat pistolen pistolen for panden. Fjender udefra - og endnu værre: Fjender indefra - vil tvinge os til at falde på knæ og afsværge os de rettigheder som generation efter generation før os har kæmpet for og i nogle tilfælde har givet livet for."
    Ja och så vidare i samma stil. Och det plågsamma är att det här ger utdelning för Dansk Folkeparti i opinionsmätningarna. Går det att hejda? Ja, om Fogh Rasmusen gör sig oberoende av henne. Det finns bedömare som anser att en dansk samlingsregering där Dansk Folkeparti lämnas utanför är enda chansen att isolera och stoppa partiet

Avhållsamt i Italien
Ett annat land med problem är Italien. Jag satt häromveckan i bastun på Gerdahallen
och hörde min gamle italienske vän T. säga att om Berlusconi vinner valet i april så lämnar han sitt italienska medborgarskap. T. har bott i Sverige i 40 år men har kvar sitt medborgarskap i hemlandet. Men om Berlusconi fick fortsätta var det alltså slut, det skulle vara för skamligt att fortsätta med det.
   Till det kan man bara foga att Berlusconi har gjort en egen utfästelse, enlig vad jag inhämtat i The Guardian. Han har, på karakteristiskt vulgärt sätt, sagt att han i perioden fram till valet den 9 april utlovar sexuell avhållsamhet. Fru Berlusconi har säkert förtjänat en tids avbrott, kommenterar Guardians korrespondent, men det kan bli på Europas bekostnad. Lika angeläget som det är för oss i Europa att få bort president Bush, lika angeläget borde det var att få bort Berlusconi. Han är helt enkelt inte lämpad att leda ett stort land i Europa, menar skribenten. Det är lätt att hålla med, Italien har t.ex. en regering där nyfascisternas ledare Fini är utrikesminister. Vi borde alla bry oss, säger korrespondenten, och göra vad vi kan för att herr och fru Berlusconi ska återgå till ett fullständigt äktenskapligt samliv.

"Hur skall vi ställa oss vid en ev. mobilisering?"

Jag till bringade en stund på torsdagsförmiddagen med att sitta i ett arkiv och titta på protokoll från vänsterföreningen Clarté från 1920-och 30-talen. Det var styrelseprotokoll och det var referat från en studiecirkel i socialism år 1933. Cirkelledare var Per Nyström som redogjorde för kritiken mot Marx' ekonomiska teori och därvid fördjupade sig i en framställning av den Böhm-Bawerkska gränsnytteläran, en ny bekantskap för mig måste jag säga. Protokollet fördes av Lennart Geijer. År 1927 inledde Stellan Arvidsson en diskussion vid ett slutet möte i frågan "Hur ska vi ställa oss vid en ev. mobilisering?" Anledningen var den för tillfället kritiska situationen i Kina och de nyheter som kommit om att Kina, Japan och Ryssland hade mobiliserat.
   Jag gillar det här att vänstern så ofta har tagit saker på allvar, också sådana som legat långt borta, och att man försökt ligga före i tanken. Hur har vi det med det nu för tiden? Jo, kanske inte så illa, t.ex. visar väl miljöengagemanget att det lever kvar.
Lucifer

VECKOBLADET Utgiven av SFVBBiL