Krigsgalenskap
Hemligstämpeln på handlingarna rörande USA:s krigsplaner under 20- och 30-talen togs bort 1974. Tre år senare publicerades en bok av R.A. Preston med titeln "The Defence of the Undefended Border. Planning for war in North America". Det visade sig att USA hade haft tre huvudkrigsplaner mellan de två världskrigen. Plan Orange mot Japan, Plan Röd mot Storbritannien och Plan Grön mot Mexiko. Tyskland hade svart kodfärg men det fanns ingen krigsplan svart. I samtliga fall rörde det sig inte om försvar utan om planerade anfallskrig. Plan Röd var den mest omfattande och detaljerade. Enligt den skulle USA störa handelsförbindelserna inom det brittiska samväldet. Man räknade med att den brittiska flottan skulle erövra Filippinerna, Guam, Hawaii och panamakanalen. USA skulle inte söka strid med britterna utan invadera och erövra Kanada. Invasionen skulle äga rum även om Kanada förklarade sig neutralt. Denna plan godkändes 1930 på regeringsnivå i Washington. År 1935 beviljade kongressen budget för tre kamouflerade flygfält avsedda för överraskande anfall mot Kanada. Så sent som 1939 när kriget brutit ut i Europa hade plan röd med anfall mot Kanada högsta prioritet i det amerikanska krigskollegiet. Av humanitära skäl skulle giftgas användas redan från början i detta krig för att få kanadensarna att kapitulera snabbt och därmed skulle amerikanska liv sparas. Efter detta krig skulle en amerikan inte längre behöva oroa sig för en svårförsvarad gräns i norr. Naturligtvis deltog president Roosevelt i många av dessa beslut.
Det krig som planerades mot Mexiko har många likheter med det nu pågående i Irak. Krigsmålet var oljefälten i Tampico och Tuxpan. Kriget skulle förberedas med sanktioner och blockad av transporter till Mexiko. Man skulle sprida propaganda att syftet var välvilligt nämligen att befria det mexikanska folket från en dålig regering. Kriget skulle bli kortvarigt. En ny regering skulle tillsättas som tjänade USA:s syften. Man skulle sätta upp ny mexikansk armé med legosoldater för att slippa amerikanska förluster i händelse av ett långvarigt gerillakrig. Man räknade också med att mexikanska soldater skulle bli både billigare och effektivare mot banditer (terrorister heter det som bekant i dag). Denna armé skulle ha kontroll över den nya regeringen. Sedan kom
Det fanns också en Plan Violett för interventioner i Latinamerika för att förebygga aktioner från andra länder inklusive Nationernas förbund. Slutligen Plan Vit som formulerades redan 1920. Dess mål var att slå ned uppror av amerikanska medborgare. Den planen blev aldrig godkänd men det är kanske dags för Donald Rumsfeld att damma av den nu om han inte har gjort det redan.
En som läst Prestons bok är amerikanen Floyd Rudmin, verksam vid psykologiska institutionen vid Tromsö universitet. I sin kommentar påpekar han att USA av geografiska, demografiska och ekonomiska skäl är det land som har minst att frukta av omvärlden. Ändå är amerikanarna det folk som känner sig mest hotat. Han tar upp den närmast sjukliga militarismen i USA som sträcker sig över generationer och är så djupt rotad att militär attack på ett annat land synes vara ett spontant och naturligt reaktionssätt vid konflikter. Kopplat till militarismen är den paranoida inställningen till omvärlden. Som exempel på detta nämner Rudmin motiveringen för de kamouflerade flygfält som kongressen godkände 1935. Den föredragande officeren framhöll faran med att det i Kanada fanns oräkneliga undanskymda sjöar från vilka pontonförsedda flygmaskiner kunde operera ostört. Han bad kongressmännen föreställa sig den fasansfulla synen av en himmel fylld av hydroplan som flyger ned från kanadensiska skogar för att bomba Boston och Baltimore.
Detta absurda antagande lockade inte fram något skratt. Tvärtom fick officeren beröm för att han varit så pedagogisk.
Inte oväntat ser Floyd Rudmin i amerikanernas beteenden en klassisk freudiansk projektion. Det kan börja med ett realpolitiskt projekt som att skaffa ekonomiska tillgångar. "Sedan föreställer vi oss att andra planerar att göra mot oss vad vi planerar att göra mot dem - som en omvänd gyllene regel. Vi känner fruktan och sedan tror vi att vi är realistiska för att våra planer och handlingar står i överensstämmelse med den fruktan som skapats av våra fantasier."
Rudmin menar att den historiska kunskapen om Amerikas krigsplaner ger tillfälle till insikt i militariseringen av det amerikanska sinnet. "Det är en nationell angelägenhet av högsta prioritet att söka förstå vad som hänt med oss och hur vi kan stoppa det."
Erik Kågström