|
Utskriftsvänligare
form
(pdf)
Hela arbetarrörelsen
I fredags såg jag i tidningen att "hela arbetarrörelsen"
i Lund skulle samlas kl. 18 på Stortorget för att protestera
mot den borgerliga regering som tillträdde samma dag. Särskilt
nämndes socialdemokratiska arbetarekommunen, socialdemo- kratiska
studentföreningen, socialdemokratiska ungdoms- förbundet,
Arbetarnas bildnings- förbund och fackföreningsrörelsen.
En imponerande samling! Men saknades inte något?
Räknades inte
vänsterpartiet till arbetarrörelsen. Men så kom
jag att tänka på att v nog hade en egen samling nånstans.
Sa inte Lars Ohly på valnatten att partiet skulle ta ledningen
för motståndet mot borgarna?
Alltnog: v har jag sett förut men aldrig
den samlade arbetarrörelsen (s) så jag begav mej till
Stortorget. I mitt stilla sinne undrande hur det skulle gå
med utrymmet. Stortorget är ju trots namnet inte särskilt
stort och Lund är ingen utpräglad arbetarstånd men
LO har ändå flera tusen medlemmar i stan. Fanns det någon
reservplan? Jag anlände på slaget sex och urskilde arbetarrörelsen
borta vid Chillidaskulpturen. Jag hade väntat mej plakat, banderoller
och röda fanor men inget sådant syntes, i alla fall inte
än. Hade väl också trott att arbetarrörelsen
skulle röra på sej, dvs. demonstrera, men det var tydligen
inte meningen. Dock stod den och småtrampade lite på
stället. Lite förseningar får man räkna med
i Lund, och arbetarrörelsen växte också successivt.
Efter en kvart var den dubbelt så stor som från början.
Fortfarande inga plakat eller så men en långhårig
kille plockade fram en högtalare. Det skulle tydligen hända
något, så jag ställde mej så att jag kunde
få en överblick och uppskatta hela arbetarrörelsens
storlek. Det enda talet var helt kort men jag hann både räkna
och kontrollräkna. Sjutton fick jag det till. Ja, det stod
ju en äldre man med cykel i utkanten, hörde han också
dit? Av kepsen att döma var han i alla fall arbetare, eller
åtminstone före detta.
Jag granskade den samlade arbetarrörelsen
ännu en gång. Egentligen saknade jag några personer.
Hörde t.ex. Larry Andow och Lennart Prytz inte dit? Men de
hukade kanske bakom Chillida så att de inte syntes. I så
fall var Lunds arbetarrörelse nitton man stark, eller rentav
tjugo med kepsmannen. "Vi ska mobilisera mot borgarnas alla
dåliga förslag", försäkrade han med högtalaren.
"Skriva, samla namn, ordna protestmöten".
Eftersom jag själv ogillar borgarna kände
jag mej lugnad. De kommer inte att få en lugn stund när
hela arbetarrörelsen knyter näven.
Grr
Sist men inte minst
Herr talman! Jag hade hoppats att vi enbart skulle diskutera regerings-
förklaringen och den politik som regeringen avser att föra.
Men den här regeringen har börjat på ett sätt
som gör att man kan likna den vid "kriminellas revansch
i samhället".
Lars Ohly apropå den nya borgerliga regeringen. En klassiker
i vardande?
|
|
|
Nr 24 i webbform
|
|
061013
|
Än Ohly då?
Förra veckan nämnde jag de kritiska inläggen
i Flamman mot tre ledande vänsterpartisters inlägg i Upsala
Nya Tidning strax efter valet, där de krävde att Sverige
skulle öppna ett konsulat den kurdiska delen av Irak, framför
allt med hänsyn till de många därifrån som
nu bor eller vistas i Sverige men besöker sitt gamla hemland
och kan behöva assistans. Det kravet kritiserades starkt av
ett antal vänsterpartister i Malmö och Lund som menade
att det innebar ett erkännande av ockupationen.
I veckans nummer svarar äntligen Ulla Hoffmann
och Jacob Johnson, avgången respektive ny riksdagsledamot. De
säger att representationen skulle öppnas i en del av Irak
där (den kurdiska) regeringen har kontroll över territoriet
och ett relativt lugn råder, vilket tillhör de gängse
reglerna för diplomatisk representation, och att kravet verkligen
inte innebär något erkännande av ockupationen.
Men vänta! Var det inte tre undertecknare i
UNT? Jovisst, Lars Ohly var med. Den här gången saknas
han, utan att någon förklaring ges. Vi väntar med
spänning på en.
Ett slag för miljön
Inte bara oppositionspartierna utan även miljöorganisationer
har kritiserat regeringsförklaringen och vissa redan fattade
beslut som dåliga för miljö. Det handlar bland annat
om hanteringen av trängselavgifterna i Stockholm och den uteblivna
flygskatten. Ingen från det hållet har emellertid (såvitt
jag har sett) kommenterat den stora och positiva miljönyheten:
att staten genom en omläggning av trafikförsäkringen
ska dra in ytterligare cirka tre miljarder från den enskilt
största miljöboven, nämligen bilparken. Egendomligt
nog har regeringen inte bemött sina kritiker med det argumentet.
Men VB som alltid har tyckt att rätt ska vara rätt säger:
Heja Reinfeldt! Mera sånt!
En återkomst
Vår favorit i den nya regeringen är annars Åsa Torstensson
(c) som inte har någon teve. I motsats till bland annat Maria
Borelius. Apropå den senare noterar vi att kvällstidningarna
löpsedlar har plockat fram den välbekanta rubriken BARNFLICKAN
BERÄTTAR! Fast den här gången handlar det inte om
Knutby.
Cecilia Stegö Chilò har så många
kommenterat att vi inte behöver göra det. Vi nöjer
oss med att konstatera att hon av fotona att döma har lagt ut
rejält på sistone.
Gr(r)
|
|
Dans för mogen
ungdom
Förr i tiden kunde man läsa annonser i DN om dansstället
Lorry i Sundbyberg där det varje helg var dans för "mogen
ungdom och frånskilda". Det är nog något sådant
som har föresvävat arrangörerna i Flygelkören
när de lördagen den 21 oktober ordnar dans i Vita Huset
på Djingis Khan, från 21.30. Carabanda står för
medryckande Balkanmusik medan Sten Gustens lovar åstadkomma
mogen blandad Svängmusik. Det verkar lovande.
Gunnar Stensson
En ny vänster
Flera vb-skribenter har redan kommenterat Jonas Sjöstedts
viktiga artikel "Vänsterpartiet måste inse att valet
var en katastrof"(DN.debatt 27/9). Jag vill tillfoga ett par
synpunkter. Att kunna göra det från en oberoende position
utanför partiet inger en känsla av frihet, men också
saknad efter 30 års deltagande i den interna debatten.
Jonas konstaterar att de flesta förnyarna är
kvar i partiet men fruktar att den intoleranta partiledningens utträngning
av dem kan leda till att två vänsterpartier ställer
upp i valet 2010, något som han betecknar som en mycket olycklig
utveckling.
Han rekommenderar Lars Ohly att bredda partiet som
C H Hermansson gjorde på 1960-talet och att släppa in förnyarna
i den interna debatten. Men han ifrågasätter huruvida de
som idag har makten är beredda att låta honom göra
det.
Läs
mer »
Jörgen Larsson
Imorgon bär hemmarörd TNT i
skötet...
Blev förra året medlem i flera rälsmuseala
sällskap och kollar just nu Gunnar Sandins historik över
Inlandsbanan. Nå dess tillkomst och bandelen intill Sveg, i
Järnvägsmusei vänners årsbok. Här nåt
som fungerar, alltså kartläggning av bygga landetepoken
decennierna kring förra sekelskiftet och ett av många uttryck
för nostalgin kring ett äldre kommunikationssystem och nog
även samhälle. Ett klart fattigare men mer sammanhållet,
eftertänksammare - och betydligt rikare på kulturella uttryck.
Läs
mer » |
|
Strålande
tider, härliga tider
|
Det går ju inte att dölja: det finns en väldig
tillfredsställelse i att se sin grövsta fördomar
bekräftade. Att möta en riktigt snål smålänning,
att bli undanträngd av en fet tysk på en badstrand, att
bli nerstänkt på cykel av en Merca med moderat- och EU-märken.
Den nya regeringens inledande skandaler fyller i detta avseende
mycket höga krav.
Jag känner ändå behov av att tala
om att alla moderater inte är sådana. Mina erfarenheter
som politisk representant för (v) i Skattenämnden för
det distrikt där Lund ingår är nämligen lite
annorlunda. När jag kom dit hade jag förväntat mig
att nämndens moderater skulle visa stor förståelse
för de skattesmitare och avdragsartister vars ärenden
vi behandlar. Så är inte alls fallet. I nämnden
råder, oberoende av ledamöternas partifärg, en kompakt
lojalitet med det svenska samhället och skatteväsendet.
Här härskar gammaldags dygder. Det gäller att göra
rätt för sig, antingen man är fabrikör eller
pizzabagare, hästgårdsägare eller lärare. Den
svenska ärligheten, det svenska välfärdssamhället
etc. må falla. I skattenämnden står vi fast.
Till fosterlandets försvar
Som gammal kustartillerist fann jag det förstås glädjande
att vi har fått en kustartillerist som försvarsminister.
Och Mikael Odenberg förefaller ha den friska ansiktsfärg
som kommer av ett härdande och friskt liv i fält och på
mässen. Det tråkiga är bara att kustartilleriet
sedan länge är nerlagt och ersatt med ett marininfanteri
där Odenberg enligt tidningsuppgifter nu är reservmajor
i amfibiekåren (det är det
|
nya artistnamnet - helst hade de säkert velat kalla det marinkåren).
Och när man läser på nätet visar det sig att
Odenberg var med på sista skjutningen med Batteri Söderarm,
ett av de fantastiska 12-cmbatterierna - Trelleborg och Ystad var
andra i serien. Där förklarade Odenberg att batteriet
hade överlevt sig själv. Så väck med skiten.
Se där en den nya tidens man: hellre ut och
kriga i världen än att ha kvar ett försvar av det här
landet! Det kostade så där 100 miljoner att montera ner
de 18 pjäserna i de här batterierna från tidigt 80-tal
med sina flera våningar djupa bergrum . Vi kunde ha gjort som
norrmännen och lagt dem i malpåse för ett par miljoner
om året. Socialdemokrater och borgare lägger
40 miljarder om året på ett försvar som inte är
ett försvar och snart ska det köpas stora amerikanska flygplan
för att flyga ut expeditionskårer för att värna
så kallade europiska värden. Den svenska försvarspolitiken
är en stor skandal och en gigantisk kapitalförstöring
och ingen tycks ta tag i den på allvar.
Äntligen!
Jag läser i tidningen en recension av remissdebatten i tisdags:
"Den enda som tycktes helt bekväm i det nya var vänsterledaren
Ohly, han blommade i oppositionsrollen."
Jag kan bara säga: roligt att höra. Vi
är ett samhällskritiskt parti och har väl ett och annat
att säga om hur det faktiskt förhåller sig. Jag ser
fram mot fyra år där borgarna dabbar sig allt mer, både
i Lund och i riket, och då vi inte skräder orden.
Lucifer
|
|
|