Det andra skälet
I lördags framförde Röda Kapellet
för första gången sin lilla valkabaré på
Mårtenstorget. Solen gassade, den ofta störande vinden
höll sej lugn, åtskilliga torgbesökare stannade
till, det applåderades. Det blir tre föreställningar
till, närmast (lördag 3 kl. 11-12) med vänsterpartiet
som gästtalare, längre fram med demokratisk vänster
och socialdemokraterna.
Första gången var det en representant
för miljöpartiet som talade, och det påminner om
att det finns två skäl till att Röda Kapellet med
början förra året har ordnat appellmöten i
egen regi.
Det första skälet är naturligtvis politiskt. De gamla
och en gång självklara banden till vänsterpartiet
har successivt blivit lösare. Antalet v-medlemmar bland de
aktiva i orkestern har sjunkit till ett halvdussin. De allmänna
vänstersympatisörerna har omvänt blivit fler, och
nytt är att flera av dem avstår från att spela
på evenemang som anordnas av vänsterpartiet. Minst fyra
andra rödgrönfeministiska partier har anhängare i
orkestern.
Men det finns alltså ett skäl till.
Det är orkesterns långa, blandade erfarenheter av externa
appelltalare och mötesarrangörer. Blandade: det har funnits
lysande talare (och goda organisatörer) men alltför många
exempel på motsatsen. Personer som inte knutit an till orkestern,
som inte hållit givna tidsramar, men som framför allt
inte lyckats få kontakt med den ofta sofistikerade och svårflörtade
torgpubliken genom att läsa ur manus, vara dåligt förberedda,
säga tråkiga saker. Detta är ett problem för
orkestern men naturligtvis främst för talaren och den
organisation eller sak som han eller hon företräder.
Detta påmindes vi alltså om i lördags,
liksom på ett möte för Palestinas sak i våras.
Men det räcker inte att konstatera bristerna.
Det är ju orkestern, inte de inbjudna organisationerna, som
har störst erfarenhet av appellmöten. Därför
bör den nog ta ett större ansvar för de externa talen:
berätta om orkestern, upplysa om appellmötets speciella
estetik, tipsa om vad publiken uppskattar, kolla att talens angivna
längd verkligen stämmer.
Röda Kapellet repeterar flera timmar inför ett appellmöte.
Man kan begära att inbjudna talare, och deras organisationer,
tar saken på lika stort allvar.
Gunnar Sandin
Ulf Nymark
Det är borgerligheten som är
vår huvudmotståndare
- men vi är kritiska mot v:s och majoritetspartiernas politik
Demokratisk Vänster - det nya
och radikala rödgröna partiet - har inga synpunkter på
vänsterpartiets politik. Hävdar vänsterpartiet i
en artikel i Sydsvenskan. V påstår t.o.m. att Demokratisk
Vänster tycker att v-partiets politik är bra, ja t.o.m.
förträfflig. Detta är naturligtvis rent nonsens.
Själva bildandet av Demokratisk Vänster är en kritik
av de rödgröna partierna, inklusive v. Stora delar av
vår valplattform är outtalade men likväl tydliga
synpunkter på brister i den nuvarande majoritetens politik,
som v, hand i hand med s och mp, har drivit.
DV har i valrörelsen satsat på att
föra ut den politik vi verkar för. Vi tror att det är
bättre än att lägga möda och tid på att
kritisera andra partier på den rödgröna kanten.
Vi ser inte på något vis varken v, s eller mp som huvudmotståndare
i valet. Huvudmotståndaren är och förblir den samlade
borgerligheten. Men när nu v i sin alltmer egenartade självgodhet
direkt ber om att vi ska kritisera dess politik gör vi ett
avsteg från vår grundhållning.Vi skall helt kort
redovisa några av av de många kritiska synpunkter vi
har på v:s politik i Lund.
Den ideologiska grunden
Den mest fundamentala kritiken rör förstås den ideologiska
grunden. V hämtar i mångt och mycket sin inspiration
från den tid då partiet obrottsligt slöt upp bakom
sovjetkommunismen. Och partiet styrs fortfarande - på olika
nivåer - av kommunister.
Denna historiska tradition, präglar fortfarande
v-tänkandet och v-politiken i många avseenden. Sannolikt
ligger den också bakom v:s tydliga överbudspolitik. Med
överbudspolitik menar jag politiska löften som inte är
finansierade eller vars förverkligande man i liten grad rår
över. Två exempel av överbud i v:s lokala politik
är dels löftena vad gäller nya jobb och nya bostäder.
V lovar 800 nya jobb i Lunds kommun. 800 nya jobb kostar kommunen
i runda slängar290 miljoner kronor i lönekostnader. Per
år. Visligen tiger v om finansieringen, eftersom summan motsvarar
ca 1 kr och 75 öre i kommunalskattehöjning.
Läs
mer »
|
 |
DV utsätts för grovt sabotage
- men fick inte delta i polisens möte om säkerheten under
valrörelsen.
Främlingsfientligt parti välkomnas
dock vid polisens bord.
Nej, Förstörelsen av Demokratisk Vänsters valstuga
och vårt valmaterial natten till torsdagen blev tredje gången
gillt. Två gånger tidigare har försök gjorts
att välta eller demolera valstugan. (Och med det avser jag
inte det ideliga nedrivandet av affischer utanpå stugan. )
Jag vill inte tro att förstörelsen av
Demokratisk Vänsters valstuga och valmaterial är en medveten
politisk handling. Men det kan tyvärr inte heller uteslutas
att det är en medveten och planerad attack mot vårt parti.
Men även om förstörelsen av en
valstuga bara sker i oreflekterat övermod blir effekten ändå
ett sabotage mot demokratin. Ty i demokratin ligger, som bekant,
inte bara möjligheten att fritt välja parti, utan också
möjligheten för partier att sprida sin information och
möjligheter för väljaren att kunna ta del av partiernas
information.
En av polisens främsta uppgifter måste
vara att skydda demokratin och de politiska partiernas rätt
och möjligheter att verka. Jag har därför i dag tillskrivit
samtliga partier i Lund med en förfrågan om de vill ställa
upp på en gemensam uppvaktning av polismyndigheten med en
begäran om förstärkt bevakning och skydd av partiernas
valstugor på Stortorget. Samtliga partier har ju större
eller mindre utsträckning blivit utsatt för nedrivning
av affischer, klotter osv.
När jag nu efter att jag sänt mitt brev
till de politiska partierna får meddelande om att det i dag
varit ett möte mellan polisen och en del politiska partier
om säkerheten i valrörelsen kan det inte undvikas att
jag blir upprörd :
Demokratisk Vänster som drabbats hårdast
av vandalismen har inte inbjudits eller i förväg informerats
om mötet! Däremot inbjöds - och deltog - ett främlingsfientligt
parti, ett parti som inte ens har en valstuga på torget.
Polisens ignorerande av Demokratisk Vänster
i detta sammanhang understryker bara vikten av att alla partier
som vill slå vakt om demokratin gör en gemensam framställan
om skärpt bevakning och ökad skydd i valrörelsen.
Ulf Nymark, ordförande
Demokratisk Vänster i Lund
Sekunder
av klarhet
I valrörelser, som i livet, händer det att vissa
händelser, vissa ögonblick, vissa uttalanden gör att
allting står liksom stilla några sekunder varpå
tillvaron tar en ny vändning. Det var vad som hände i Lunds
valkampanj i tisdags vid intervjun på Sydsvenskans lundasidor
med Christer Wallin, moderaternas och därmed borgerlighetens
toppnamn i Lund. Hade det varit Lars Bergvall (c) hade ingen lyft
på ögonbrynen, där vet väl alla vad man har att
vänta. Men här var det lundamoderaternas fräscha coming
man, representanten för det nya arbetarpartiet:"Tack
vare att man har en låglönesektor kan ju företagen
anställa folk på en mycket, mycket lägre nivå.
Sköter man sig jättebra när man packar kassarna på
Wal-Mart, hamnar man kanske på lagret och sen packar man kanske
upp varor i butiken och till sist kanske man hamnar i delikatessen."
Jag vill påstå att detta uttalande
kommer att ändra utgången av kommunalvalet i Lund. Inte
så att moderaternas kärnväljare låter sig störas.
Wallin verkar vara en klassisk lundaborgare med värderingar och
vanor som han delar med sina väljare. Nej, vad det handlar om
är ifall socialdemokraterna och facket i Lund för en gångs
kan få ändan ur vagnen och gå till offensiv.
Om (s) trycker upp valda delar av intervjun i ett
flygblad och delar ut till stans handelsanställda och kommunalare
och några till så tror jag saken är klar. Det som
avgör det här valet är nämligen om socialdemokraterna
kan mobilisera sina väljare eller om de stannar hemma av allmän
olust över Göran Persson. Entusiasmen över de borgerliga
verkar ju rätt måttlig. Det som lockar är tanken på
förändring men att gå så långt som att
rösta med borgarna tror jag de flesta socialdemokrater drar sig
för. Det enklaste är att bli hemma.
En MUF-produkt
Christer Wallin har inte börjat med att packa kassarna: han
har ärvt ett familjeföretag. Han politiska fostran tycks
ha ägt rum i MUF och hans verklighetsuppfattning tycks inte
vara den bästa. Han dammsuger hemma inför Sydsvenskans
intervju ("Marianne satt och läste på en tenta,
så jag dammsög själv, det hade jag ju sluppit om
det [hushållsnära tjänster] funnits.") Lön,
ja 10,000 i månaden kan vara lagom ett löneerbjudande
inför vilket Wallin tror att den hushållsnära pigan
kommer att svara "ja, då får jag något meningsfullt
att göra".
Läs
mer »
|