En mig tidigare närstående miljöinspektör
berättade för några år sen om några
stadsbor som flyttat ut till en liten by i västra Skåne.
Efter någon månad skrev de till miljönämnden
och klagade på den förfärliga lukt som kom från
gödselstacken på en gård i utkanten av byn. Man
kanske kan uttrycka det så att lantlivet och livsmedelsproduktionen
har sina sidor, inte alla lika behagliga, och det kom tydligen som
en överraskning.
Giv oss betbanorna åter!
Jag tänker på detta när jag ser att det har varit
opinionsmöte i Örtofta där folk som bor längs
vägarna dit klagat över det buller alla bettransporterna
medför. Eftersom Örtofta nu är enda sockerbruk i
Skåne lär problemen komma att öka. Tja, vad ska
man säga? Den centraliserade lösningen med ett enda sockerbruk
bygger som så mycket annat på billiga transporter. I
klassisk geografi ansågs bryggerier vara urtypen för
den typ av produktion som bara kunde tåla några mils
avstånd till konsumenterna. Nu skickas det ju vanligt kranvatten
i plastflaskor fram och tillbaka över hela Europa - det är
nämligen så billigt att köra långtradare.
Sockerbolagets (Daniscos) vinst här bygger på vägbuller.
Bettransporter bedrevs ju länge med hjälp
av traktorforor som mödosamt kämpade sig fram över
slätten. Finessen med det var något med skattefriheten
för traktorbränslet som deklarerades som använt i
jordbruket. Numera är det dock tunga lastbilar och de bullrar
säkert. Jag ska inte ironisera över de klagande utan bara
konstatera att allt har sitt pris. Det är lite skönt att
det finns någon som klagar över vägbuller och inte
bara över järnvägar. De ständiga förslagen
om att gräva ner järnvägarna eller lägga dem
i storartade slingor utanför all mänsklig bebyggelse tillhör
de mera orealistiska för att inte säga plågsamma
inslagen i trafikdebatten. Ett alternativ till vägbullret är
förstås ett återupprättandet av Skånes
gamla täta järnvägsnät t.ex. banan Barsbäckshamn
- Kävlinge - Örtofta - Harlösa - Sjöbo. Det
hade gjort susen!
|
Ryssen kommer
Så till ett annat hot, nämligen de förfärliga
ryssarna som nu vill fånga oss i sina garn. Genom att sälja
gas avser de utöva politiskt inflytande och genom att lägga
en gasledning i Östersjön kan de bygga en bevakningsplattform
från vilken de kan spionera på Gotska Sandön.
Det är anmärkningsvärt med vilken
snabbhet den gamla rysskräcken och rysshatet kan återuppväckas.
Sveriges utrikeshandel har i hundra år varit politiskt känslig,
t.ex. vad gällde malmhandeln länge i förhållande
till Tyskland. Och i femtio år följde vi USA:s och Natos
speciella handelsregler och embargo mot östblocket. Så
höjer Ryssland priset på naturgas från löjligt
låga nivåer till marknadspris för två länder
som de länge betraktat som förtrogna vänner: Ukarina
och Georgien, när dessa länder förbereder sig för
att gå in i Nato. Politisk påverkan? Javisst, så
klart, än sen? Utbrotten av indignation mot Ryssland förefaller
något överdrivna, får man säga.
Nej tack till gasen
Men gasledningen då, är det en bra idé? Nej, jag
tycker inte det, Östersjön är illa nog hanterad sedan
länge och jag är orolig för de miljömässiga
konsekvenserna. Men jag behärskar inte ämnet. Och lite
komiskt blir det när det talas om hur farligt det är med
alla gamla minor och gammal ammunition som ligger där på
botten. Skulle alltså det nu explodera när ledningen
läggs ner. Var det inget problem alls när Eon har lagt
ut sina kraftkablar mellan Skåne och Tyskland? Nähä,
så bra då.
Och spionverksamheten då, är det lyssnarantennerna
på underhållsplattformen som skulle bli problemet? De
kan ju lika gärna sitta på fartyg och har länge
gjort det, både i Sverige och Ryssland. Eller är det
ubåtarna det handlar om? Är det bara amerikaner och svenskar
som ska få hålla koll på ubåtsverksamheten
i Östersjön.
Jag hoppas som sagt att vi kan slippa gasledningen.
Men hyckleriet i argumentationen mot den har jag svårt att
stå ut med.
Lucifer
|