Dimman lättar — i varje fall lite
Klimatet en vinnarfråga
Men först ut bland inledarna var Karin Svensson Smith som inte behöver presenteras för VB-läsarna. Inte oväntat började hon att tala om miljö och klimatet. Som så många andra påpekade hon att vi under de senaste månaderna har fått ett genombrott för klimatfrågan i opinionen. Hon påminde om de aktuella forskningsrapporterna men gav också en uppgift som var ny åtminstone för undertecknad, att Kjell Aleklett, han som varnar för de sinande oljetillgångarna, nu har engagerats av de kinesiska myndigheterna. Det är inte bara här som vi oroar oss för miljön och resurserna. Klimatet är en vinnarfråga för vänstern, menade Karin. Det borgerliga alternativet är svagt. Men också vänstern behöver skärpa sin politik. Det ger fel signaler när vänsterpartiet inte längre ställe upp på skatteväxlingen. Klimatfrågan kan också starta en radikal rörelse bland ungdomen, vilket brukar vara till vänsterns fördel. Men en ännu starkare ungdomsrörelse nu är rättvis handel, och även där ligger borgarna klart nder.
Karin uppmanade de rödgröna att hämta lärdomar från andra länder, till exempel Norge där regeringskoalitionens partier har lyckats undvika att odla sin egen själ. Själv hade hon fäst sej vid Nya Zeeland med dess lyckade ekonomiska sanering, nästan obefintliga arbetslöshet och sunda miljöpolitik. Talar du för hela mp? frågade mötesmoderatorn Johan Lönnroth. Vi för en diskussion, svarade Karin. Visst finns det partiegoister.
Borgarna vann enighetsmatchen
Ove Andersson menade trots allt att vänstern borde ompröva sin politik. Det är tydligt att de borgerliga partierna vann på sin sammanhållning, och omvänt att mp-s-v förlorade på att inte berätta hur de ville arbeta gemensamt framöver. Ett problem är den starka skepsis mot miljöpartiet som fortfarande finns hos många socialdemokrater. År 2010 kan vi kanske vinna på borgarnas misstag, men för att vi inte åter ska förlora regeringsmakten 2014 behövs en långsiktig och hållbar politik, menade Ove. En hörnsten i den bör vara Alva Myrdals gamla formen "ökad jämlikhet", och måste ska förstås vara fullsysselsättning, inte att klara någon 4-procentsgräns.
S-regeringen satsade mycket på vården, påminde Ove, men det hann inte få genomslag. Okonventionella lösningar bör tillgripas för att vården ska fungera bättre. Varför inte röntga på vårdcentralerna och reläa bilderna till en expert på annat håll? Dessutom ville Ove ha en ny stor skatteutredning och att alla skulle få studera engelska redan från förskolan. Varför var inte v med i de samtal som mp och s förde? undrade någon. Därför att det var där som behovet av förståelse fanns, svarade Ove.
Pessimistiskt om vänsterpartiet
Det fanns medlemmar av v-partistyrelsen bland åhörarna, men när vänsterpartisten Carina Åström inledde fick hon konstatera att hon bara representerade sej själv. Novemberdimmans mistlurar uppfattades dåligt i hennes partiledning, menade hon, det svåra valnederlaget togs inte på allvar. Det var nog ingen tillfällighet att Lars Ohly såg så glad ut på valnatten. Äntligen i opposition, och sen är det bara att vänta på borgarnas självmål. Ett huvudproblem för vänsterpartiet är att dess självbild inte stämmer med väljarnas bild, ansåg Carina. Väljarna ser inte partiet som så annorlunda som det själv anser sej vara. Hon var pessimistisk om partiets förmåga till både självprövning och ansvarstagande.
Publiken drygt åtti personer, till arrangörernas stora belåtenhet dominerades av vänsterpartister, och flera ville kommentera. En medlem från Norrköping där den rödgröna majoriteten bevarades och v fick sitt första kommunalråd genom tiderna kände inte igen sej i den negativa bilden. Men flera höll med Carina, och frågan ställdes på allvar om partiet egentligen behövs.
Oro inför ledarval
Sista inledare var Anna Thoursie från arrangerande Agora. Av henne, liksom av Ove Andersson, framgick hur viktig partiledarfrågan tycks vara för socialdemokraterna. Anna verkade bekymrad och varit inte glad åt att Berit Andnor med hennes dåliga krismedvetande ledde valberedningen. I analysen av valnederlaget pekade Anna som så många andra på arbetslöshetsfrågan och ställde själv, som ekonom och utredare, upp på det internationella räknesätt enligt vilket arbetslösheten i själva verket var 8 procent, och hon undrade varför LO inte hade protesterat mot regeringens svaga sysselsättningspolitik. Att s oc v höll ställningarna bäst i ekonomiskt svaga regioner var oroande, menade hon. Som flera andra nämnde hon sverigedemokraternas framgångar. Syna trollet ordentligt så spricker det, var hennes råd. Annas kritik drabbade också vänsterpartiet. Som ekonom var hon inte imponerad av dess budgetalternativ som hade satts att analysera. Och hon underkände, med hjälp av några kurvor över befolkningsutvecklingen, kravet på arbetstidsförkortning. Vi behöver jobba mer, inte mindre!
Växjö nästa!
Nå, lättade dimman? Tillställningen visade i alla fall att det finns en vilja att kritiskt skärskåda den politik som ledde till valnederlaget och en gemensam syn på att de rödgröna borde ha markerat sin samhörighet bättre. Och att klimatfrågorna med alla sina problem också skapar politiska öppningar och framgångsvägar.
Och det blir nog en fortsättning. Vi ses i Växjö, ropade någon avslutningsvis. Inledningsanförandena spelades in och kan avlyssnas på Arenagruppens hemsida, www.arenagruppen.se/agora
Gunnar Sandin
PS Feministiskt initiativ skulle ha varit med på mötet men deras inledare tvingades ge återbud med kort varsel. Dagen därpå deltog jag på v-Fagerstas seminarium "Hur man vinner folkligt
förtroende och får 58,3 procent av rösterna". Men denna vänsterpartistiska tillställning kan knappast intressera VB:s breda läsekrets, så den rapporten kommer i ett annat sammanhang.