|
Tillbaka igen |
| Nr 18 i webbform |
|
060825 |
| Mot
ett troligt nederlag Och så pekar med ens alla opinionsmätningarna, Skop, Temo, Sifo, Ruab och allt vad de heter, i samma riktning: borgarna leder, Fredrik Reinfeldt är trolig statsminister 2006-2010, utan att vara någon stark personlighet av Fälldins, Bildts eller Alf Svenssons typ. Det trodde vi inte för en månad sen. Och därmed kan det väl vända en gång till, på den månad som återstår? Ja, i princip. Men det skulle nog förutsätta att åtminstone två av de tre rödgröna partierna börjar växa, och framför allt att inget ramlar under 4 procent. Det har som bekant varslats om detta. Men det gäller inte bara vänsterpartiet: miljöpartiets marginal verkar inte helt betryggande. Detta om riket. Men som lokaltidning intresserar sen VB främst för Lund och övriga Skåne. Det ser inte ljusare ut där. Mot bättre vetande? Det kan inte ha varit billigt för Sydsvenskan att köpa en tusenpersoners opinionsmätning i Lund och en likadan i Malmö. Det betyder för Lunds del att nästan var sextionde väljare har tillfrågats (med rimlig gissning om valdeltagande). Det är ett ganska tillförlitligt urval. Det resultat som publicerades i måndags var alltså att borgarna vinner i Lunds kommun med 53 procent mot 43. Det finns förstås felmarginaler. Om alla partier har fått maximalt missvisande värden, borgarna uppåt och de rödgröna neråt, vänds blockbalansen till 45-50, och då hamnar åtminstone kd utanför fullmäktige. Omvänt skulle siffrorna bli 6136, med både mp och v kvar men försvagade. Vi håller ställningarna eller ökar, säger Mats Olsson (v), och det är klart att han som talesman för sitt parti inte kan säga mycket annat. Men när han tillägger att v-siffrorna hade sett bättre ut om fler studenter hade tillfrågats undrar man om han talar mot bättre vetande. Att vänsterns högskoleförening är relativt aktiv för tillfället är mest en spegling av Ung Vänsters glansperiod för ett par år sen. Andra, nationella mätningar säger just att vänsterpartiet snabbt tappar sympati just bland de unga. Små reserver Siffrorna (Temos 3,6 procent) föranleder våra medlemmar att bli ännu aktivare, sade vänsterpartiets partisekreterare Anki Ahlsten i tisdagens radioeko. Ett problem är dock att det inte torde finnas särskilt stora reserver. Det märks inte minst i Lund. Det är klart att det är svårt att konkurrera med Göran Persson (1500 på s-valupptakten i stadsparken), men knappt 40 på vänsterns motsvarande möte, trots rundringning till alla medlemmar, imponerar inte. Vänsterpartiets valbod är den som uppmärksammas bäst tack vare sin konventionella utformning och de röda fanorna, men det har gått trögt med att få ut affischerna. Vad man annars efterlyser i partitalesmännens kommentarer till Sydsvenskans mätning är lite sociala och demografiska påpekanden, kort sagt en smula materialism. Vi vet att i de fyra årgångar som i princip har försvunnit sen förra valet var både c och s starkare än i de fyra som kommit till. Lunds befolkning har fortsatt att förborgerligas om vi ser på traditionella indikatorer på klass- och skikttillhörighet. Sånt kan motverkas med ideologi men inget av de rödgröna partierna kan sägas vara på ideologisk frammarsch. Så vi får räkna med borgerlig seger i Lund, liksom i Skåne och landet. Trist, men det går att leva med. Gr |
|
Klostergårdens centrum 40 år Den 1 september 1966 invigdes Klostergårdens centrum. I området bodde cirka 7500 personer. Idag har siffran trots de nya husen sjunkit till cirka 5000. För fyrtio år sedan var Klostergårdens befolkning ung. Gårdarna vimlade av småungar och klassrummen var överfulla när höstterminen började. Killar och tjejer vinglade runt på cyklar och mopeder på kvällarna. Området ekade av rop och skratt. I centrum fanns ICA-butiken Hökaren och en konsumbutik. Där fanns bank, postkontor, kiosk, blomsterbutik och konditori. En stor fritidsgård låg alldeles intill. Den är borta nu. Och så fanns lokalpolis som bekämpade den så kallade ungdomsbrottsligheten. Den tidens tonåringar är idag snart pensionärer med utflugna barn. Kyrkan blev färdig 1968 och firar sitt jubileum om två år. Och så småningom fick vi ett bibliotek. Mycket har förändrats. Men det har varit en fredlig utveckling. Under samma tid har Israel två gånger bombat Beirut sönder och samman. Här har Netto ersatt Hökaren. Gamla Konsum är kvar. Det är också konditoriet, fast det bytt namn till Klostergårdens konditori och bakar Lunds bästa semlor. Frisersalongen upphörde däremot liksom Klosterblomman. Servicen var bättre förr. Värst var att förlora postkontoret. Redan dessförinnan försvann banken. Idag finns inte ens en bankomat, fast en sådan sedan länge är hett efterlängtad. Ett nytillskott är pizzerian. Många har suttit där med en öl och en pizza och tittat på fotboll de varma sommarkvällarna. Och nyligen har vi fått en kiosk igen. Vi ska fira 40-årsjubileet med musik och berättelser från Klostergården i samband med byalagets Augustifest. För byalaget är nästan lika gammalt som centrum. Redan för trettio år sedan drev klostergårdsborna kravet på ett sammanhängande parkområde från Stadsparken till Höje å. Byalagets viktigaste insats är annars kampen mot Åkerlund och Rausings utsläpp av lösningsmedel. Läkarna på vår vårdcentral i Sankt Lars stödde oss. Företaget släppte ut 1400 ton per år. Lukten kändes över hela Klostergården.Vi fruktade för daghemsbarnens hälsa. Kritiken ledde till att utsläppen minskade till 10-50 ton per år. Historien berättas kortfattat i Kommunstyrelsens miljöutskotts bok Rio + 10, men utan att Klostergårdens byalag nämns. Däremot kan man läsa att utsläppen väckte raseri bland de närboende. Och det är ju sant. Gunnar Stensson, sekreterare i Klostergårdens byalag. Gunnar Sandin "Hej hå, hej hå, hej hå vi till vår gruva gå!" Vad kunde väl vara politiskt lämpligare att spela för de vänstermusikanter som i somras hade läger mitt i Bergslagen än en käck gruvarbetarsång? Å andra sidan: är det verkligen ett potpurri på Walt Disney-melodier som vänstern ska spela? Vad skulle den socialistiske musikteoretikern och -praktikern Hanns Eisler ha sagt? Eisler skrev visserligen att progressiva musiker kan spela opolitiska eller till och med politiskt tvivelaktiga stycken som är musikaliskt utveckland, förutsatt att det sker inom lyckta dörrar. Läs mer » |