Utskriftsvänligare form
(pdf)

Internationell klimataktionsdag
8 december
För att uppmärksamma de pågående klimatförhandlingarna på Bali, har den 8:e december utropats till en internationell klimataktionsdag. Det är en perfekt tillfälle att visa hur många vi är som är oroade över den alarmerade utvecklingen och som vill se en kraftfull klimatpolitik lokalt, nationellt och globalt redan idag.
Demonstration: i Lund kl 12.00 den 8 december. Samling på Stortorget.
Demonatrationsparoller:
Klimaträttvisa nu!
Minska CO2-utsläppen med 50% till 2020!
Inte en krona till nya motorvägar!
100% förnybara energikällor!
Stoppa externhandeln!
Mindre kött – för klimatets skull!
Arrangör: ”Arbetsgruppen för Klimataktion 8 december Skåne”. I denna aktionsgrupp ingår en rad en rad partipolitiskt obundna organisationer, bland andra Miljöförbundet Jordens Vänner, Fältbiologerna och Naturskyddsföreningen.

Klostergården – Babels torn eller bläckfisk.
Man kan associera till Babylons 4000-åriga stadsbyggnadskonst inför Gunilla Svenssons förslag att bygga ett långt hus, klätt med glaserat tegel och format som en backe som sänker sig från ett 14-våningstorn vid evenemangshallen via en mjukt rundad sluttning ned till en vågrät linje på fem våningars höjd som löper mot Klostergårdens åttavåningsgårdar.
   Själv associerar hon till Paul Klees konst, men han inspirerades av mesopotamisk kultur.
   En viktig poäng är att husets 400 lägenheter förvandlar en vindpinad asfaltöken till bostäder. (Ritningen kan beskådas i fritidsförvaltningens fönster i Klostergårdens centrum).
Det är inte säkert att Gunilla Svenssons vision förverkligas. Invändningar har rests mot att det långa huset liknar en mur. Man kan bygga traditionellt och uppnå samma antal lägenheter.
Personligen finner jag Gunilla Svenssons förslag överlägset,  men oavsett vilket man väljer handlar det om en förtätning som utan att ta grönområden i anspråk ger människorna ett boende med tillgång till natur inom gångavstånd. Bejaka Babels torn!
   Nu till ett trist jubileum. För exakt ett år sen (6/12 06) fattade byggnadsnämnden ett mycket dåligt beslut. Den tillstyrkte okritiskt planen för utbyggnad av bup-området i St Larsparken. Ledande politiker i s och m hade nämligen på förhand lovat Realia/Kungsleden att göra det. Inför beslutet i fullmäktige tystade de kritikerna i sina egna led. Sen antogs planen, trots motstånd från alla övriga partier utom sd. Beslutet har överklagats till länsstyrelse och länsrätt, i något fall också till kammarrätt och regeringsrätt.
   Lund håller på att förvandlas till en bläckfisk från vars kropp, den akademiska bondbyn, gles bebyggelse brer ut sig, omsluten av bilvägarnas växande tentakler. Bup-planen är ett exempel. Om den förverkligas förstörs en naturmarksyta i St Larsparken som är tre gånger så stor som parkeringen vid idrottsplatsen. Och varför? Jo, för att uppföra futtiga 169 lägenheter, mindre än hälften av vad Gunilla Svenssons långa hus rymmer. Följden blir ökat bilberoende eftersom området ligger långt från alla centra. Miljöcynismen drivs till sin spets genom avsikten att hyvla bort den pilevall runt området som kanske kunde skymma bebyggelsen och ta upp en bråkdel av växthusgaserna. Befria oss från bläckfisken!
   Ännu har beslutet att bygga inte vunnit laga kraft. Låt oss hoppas att det aldrig sker!
Gunnar Stensson

Klimatkrisen
Nu uppträder på scenen en skogsdirektör och erbjuder sej att köpa fabriken. Finansieringen sägs vara ordnad. De flesta anställda skulle få behålla jobbet och Stora Enso skulle slippa de betydande avvecklingskostnaderna och kortsiktigt göra en god affär. Den nye ägaren in spe förklarar också att fabriken med hans tillverkningsmetod inte skulle konkurrera med finnarna om råvaran.
   Stora Enso vägrar emellertid att förhandla med honom, ens att bevilja honom en tvåtimmars föredragning inför styrelsen. Det är detta till synes modesta krav som Pappers avdelning och Mona Sahlin stöder. Och som sagt väl även vänsterpartiet.
   Det har inte framgått vilken tillverkningsmetod och råvara det handlar om, men vi för förstå Stora Ensos skepsis. En sulfatfabrik kan i princip inte tillverka något annat än massa för tillverkning av papper och kartong, även om det förr förekom framställning av kordsilke och processen avkastar en del biprodukter. Och det handlar om avsevärda volymer.
Läs mer»

Sten Henriksson
Galet, förblindat, dumt
Jag vet inget område som är så präglat av galenskap, verklighetsförnekande, ideologisk blindhet och allmän dumhet som försvarspolitik och det gäller i särskilt grad svensk försvarspolitik. Det är så orden stockar sig i halsen när man ska tala om det.

Pengarna rullar
Låt mig börja lite mjukt med att tala om kostnader. Sveriges militärmakt kostar 40 miljarder årligen och ger numera en styrka på mindre än tiotusen man. Finland lägger tjugo miljarder och får för det en modern värnpliktsarmé på 300,000 soldater. Skillnaden är att Sverige köper 210 JAS-plan som, vi inte behöver. Varför gör vi det? Jo därför att det finns en starkt lobby, brett över partierna från moderater till socialdemokrater till att hålla försvarsindustrin och särskilt Saab under armarna. Glädjande nog verkar finansminister Borg vackla på den punkten, men den socialdemokratiska oppositionen är på väg att återföra honom till ordningen.
   Allt detta är dock småpotatis gentemot den enorma förskingring det inneburit när man nu sprängt, krossat, smält ner, eldat upp och skrotat femtio års materiel och kunskaper i det gamla försvaret. Visst, där fanns en del gamla träskidor och långkalsonger som nog inte var helt up to date, men det mesta var funktionsdugligt och hade kunnat vara bra att ha, det senare en term som hatades av militärledningen. T.ex. var det så under stormen Gudrun att de tusentals elverk som nyss stod i de småländska förråden var utsålda. Jag tror de hade varit bra att ha, liksom en och annan säng och filt i civilförsvarets förråd. De förråden finns inte mer.

Det nya försvaret
Men låt oss då gå till det nya svenska försvaret. Sverige försvaras numera bäst i Afghanistan förklarar tänkarna i Högkvarteret och deras kompisar i Försvarsberedningen. Ja, så säger de på fullt allvar. Sverige har gått från invasionsförsvar till insatsförsvar och ska vara med och rentav leda en Nordic Battlegroup med svenska, finska, estniska m.fl soldater, en EU-styrka om ett par tusen man. Det viktig här är att inse att det är ingen fredstyrka, det är ingen styrka som ska se till att vapenstillestånd hålls eller civilbefolkning skyddas. Den ska strida, den ska delta i den nya typen av krig som håller på att skapas, man kan kalla dem humanitära krig. Om ett land inte inser sitt eget bästa och inför demokrati och marknadsekonomi så ska det tvingas till det, med vapenmakt. Det finns inga krav på att styrkan bara får sättas in efter FN-beslut, nej det räcker att EU kallar. Den är naturligtvis skitdyr att utrusta och den är till förväxling lik NATO:s stridsgrupper. Man kan förmoda att den är det nya Sveriges sätt att visa och träna sin interoperabilitet som det heter när man anpassar sig till NATO. Språket i stridsgruppen ska vara engelska.
Läs mer»

Under många år som partisekreterare i ett tolvprocentsparti företrädde han framgångsrikt Gudrun Schymans politik.
   Lundabor minns den långa banderoll med texten ”Kommunisterna kommer” som framfördes av ett jublande gäng ungkommunister i v:s demonstrationståg år 2000. Den var representativ för partiets nya medlemmar. Man kan undra var flertalet av dem hamnade sen.
   På kongressen i Växjö tog de emellertid makten och valde en partistyrelse, som blev en katastrof för partiet. Lars Ohly kom att bli dess gisslan. Det är mot den bakgrunden man får se hans envisa fasthållande vid beteckningen kommunist. Han ville vara kommunist till namnet men reformist i handling. Det skar sig.
   Nu vänder sig också partivänstern mot honom. Han för inte fram partiets politik, heter det. Möjligen kan han rädda sig genom att på ett övertygande sätt företräda den EU-fientliga, isolationistiskt nationalistiska linje som v lanserade i försvarsberedningen häromdagen.  Det är ju en politik som han själv tror på. Men den kommer inte att göra partiet mer relevant i svensk politik.
   Det vore självfallet i högsta grad önskvärt inte minst för svensk vänster om v gradvis eller helst snabbt kunde återvända till den öppna, pragmatiska, odogmatiska hållning som präglade partiet under 90-talets bästa år. Insatserna i Lunds kommunalpolitik på senare tid pekar i sådan riktning.
   Partiet håller kongress i juni nästa år. Då får vi se vad som händer.

Mörkets hjärta 7 (5.12)
Två fartygslaster med livsmedel som FN sänt ut för att bistå de hungrande i sydöstra Somalia har stoppats av den så kallade interimsregering som stöds av de etiopiska ockupanterna och State Department.

En civil hjälte(6/12)          
Peter Bratt avslöjade tillsammans med Jan Guillou i FIB/Kulturfront det hemliga svenska underrättelseorganet IB som spionerade på svenska vänstermänniskor och utlämnade upplysningar om dem till CIA. En lång rad höga socialdemokrater avslöjades som lögnare och för en generation svenska antiimperialister blev vpk det enda möjliga politiska valet.
Peter Bratt och Jan Guilllou (som tillfälligt befann sig i Lund i samband med ett FNL-möte) fängslades och dömdes till fängelse.
   Peter Bratt skrev hösten 1977 den artikel i DN som avslöjade den aktuella Geijeraffären med alla dess bieffekter. Olof Palme blåljög i riksdagen och fördömde Peter Bratt, DN bad om ursäkt, Peter Bratt förflyttades till en förortsbilaga. Han förlorade sitt anseende och utsattes för veckor och månader av hets från bugande massmedia. Ingen bad om ursäkt när det ett halvt år senare visade sig att han hade haft rätt. Ingen ifrågasatte Olof Palme som beslagits med lögn. De som valt vpk framför sap fann sitt val bekräftat.
   Själv är Peter Bratt en försynt och osäker men genomhederlig man. Alla tre adjektiven avses som högsta beröm. Läs hans i år utgivna memoarer Med rent uppsåt. Det är höstens viktigaste bok om svensk politik.
Gunnar Stensson