Logga

   
   
   
   
   
   
   
   
   
   

Utskriftsvänligare form
(pdf)

I sista minuten
Den 2 november i Stadshallen i Lund kommer det att bli en konferens och festival från 9.00 - 24.00. Temat för dagen är en hållbar framtid i solidaritet med kommande generationer.
   Från 9.00- 11.30 blir det en vetenskaplig diskussion med olika institutioner vid Lunds Universitet som arbetar med miljöfrågor.
12.30 blir det en filosofisk diskussion kring klimatfrågan, globaliseringen, tidsperspektiv och solidaritet med kommande generationer...
   Detta är gratis och öppet för allmänheten liksom för studenter och all personal vid Universitetet.
   kl.18.00 startar musikarrangemang som varar hela kvällen till 24.00, biljetter via ticknet och biljettbyrån, Stadshallen.
   Vi som arrangerar detta är 6 studenter vid LUMES i Lund, med stöd av Lunds Universitet och sponsorer.
MakeChangeHappen Festival Committee




Social ekonomi för hållbar tillväxt
Inledning: Carin Högstedt, f d v-kommunalråd (v), Växjö Diskussionsmöte 7 november kl. 19.00 Högevallsbadets konferenslokal
   Alla hjärtligt välkomna!
Nästa diskussionsmöte kring våra ideologiska "Utgångspunkter":
Vad är bra feministisk vänsterpolitik? Tiina Rosenberg den 27 november, samma plats och samma klockslag.
Arrangör: Demokratisk Vänster




Som i Paris?
Jag läste förra veckan med intresse dv:s och mp:s gemensamma motion om spårväg på Autostradan Malmö–Lund (var s och v inbjudna att medsignera?). Mina tankar gick till Paris. Frankrike går i spetsen för spårvagnens europeiska renässans och Paris har hittills fått fyra nya linjer. T3 som är cirka en mil lång och invigdes i fjor är den mest centrala av dem. Den går perifert i södra delen av staden och binder samman en rad radiella metrolinjer.
   Det intressanta i sammanhanget är att den delvis följer en stor stadsmotorled, ”la grande ceinture”. Den är sexfilig, men när spårvägen kom och behövde plats på lång sträcka fick antalet filer där reduceras till fyra, och de återstående gjordes något smalare. Går det i Paris borde det alltså gå i Skåne. Men detta med Autostradans mittremsa väcker frågor. Den befintliga remsan är smal och rymmer inte ens ett enkelspår. Minst en nuvarande körfil behöver tas i anspråk. Det låter sej naturligtvis göra. Vad Vägverket har diskuterat är ju att låta bilar köra i vägrenarna, och dit kan de makas ut när spårvägen ockuperar en eller två mittfiler. Då är det inte längre en motorväg utan en motortrafikled där hastigheten måste sänkas, men inte mej och miljön emot.
   Det finns två stora fördelar med förslaget. En är som påpekas att en ny och viktig del av Lund får spår, en annan att det är relativt billigt eftersom både mark och underbyggnad finns. Inga tredskande markägare är inblandade, så snabbt kan det gå – om den politiska viljan finns. Men det finns också nackdelar med dragningen. En styrka med snabbspårvägar är att hållplatser kan läggas relativt tätt och skapa nytta för fler, men utmed Autostradan är det egentligen bara Åkarp som har en naturlig mellanhållplats på sträckan. Ligger spåren i mitten måste vägbanorna svängas ut för att ge plats för plattformar på sådana ställen.
   Det är möjligt att en grundlig utredning skulle finna totalekonomin bättre med en annan sträckning. Men å andra sidan har spårvagnstrafik mellan Malmö och Lund utretts många gånger sen den första studien 1896. Nu börjar det bli dags att komma till skott.
Gunnar Sandin

PS Jag har i flera sammanhang förespråkat en ESS-etablering i Lund. Bertil Egerö tenderade åt en annan uppfattning förra veckan, och det är inget konstigt med det. En detalj dock. Det talas om riskabla vätgasmoln. Mina kunskaper i kemi är rudimentära, men med tanke på vätets atomvikt tror jag att ett sådant moln snabbt skulle förflyktigas.




Till regeringsrätten
ÖVERKLAGANDE av Kammarrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd av länsrättens beslut den 26 juli 2007 i mål nr 7001-07. Kammarrättens beslut meddelat 2007-10-10
Beslutsprocessen i ärende rörande detaljplanen för Klostergården 2:6 m fl i Lund
Detaljplanen för Klostergården 2:6 m fl i Lund, vari BUP-området ingår, upprättades 2006-02-01 och reviderades 2006-03-27.
Gunnar Stensson
Läs hela skrivelsen»

Nr 31 i webbform


071102
Mörkets hjärta 5
I söndags (28/10) uppmanade borgmästaren i Mogadishu invånarna att lämna stan. 750 000 hade redan gjort det. Samma dag gjorde den etiopiska armén en storoffensiv – inne i stan. Och Somalias premiärminister avgick. När alla somalier är borta kommer den etiopiska armén och interimsregeringen att ha stan för sig själva.
   Somalierna är nu den näst irakierna största flyktinggruppen i Sverige. Och den ökar snabbt till följd av USA:s och Etiopiens insatser.
   För ett år sedan återvände många somalier hem eftersom de Islamiska domstolarna infört lag och ordning.
Gunnar Stensson


Erik Kågström
Kristidender III:
Demokratikris i USA?

I juni 2007 ställde Gallup en fråga till det amerikanska folket: ”In general, are you satisfied or dissatisfied with the way things are going in the USA at this time?” Hela 74% svarade att de var missnöjda. Rapporten uppgav inte orsakerna till missnöjet men man kan anta att det misslyckade kriget i Irak haft stor betydelse. Bland progressiva liberaler i USA verkar man mest vara orolig över att landet håller på att utvecklas till en polisstat och att antidemokratiska krafter kan vara på väg att helt ta över makten i landet. Till dessa krafter räknar man förstås den nuvarande bushregimen.
   President Bush fällde nyligen med sitt veto ett lagförslag som syftade till att tio miljoner amerikanska barn skulle få sjukförsäkring. Detta gjorde han trots att åtskilliga av hans åsiktsfränder i det republikanska partiet stött förslaget och trots att opinionsundersökningar visat att en majoritet av det amerikanska folket stöder förslaget. Vetot har också fått utstå stark kritik i amerikanska massmedia. Man kan undra varför presidenten vidtagit en så uppenbart impopulär åtgärd. En förklaring kan vara att han trots allt tror sig ha stöd för sitt handlande av en betydande amerikansk opinion som är negativ till offentligt finansierad välfärd. Bushs åsiktsfränder tycker kanske at privatpersoners allmosor till behövande och kristna församlingars sociala verksamhet skall räcka till för att täcka fattiga människors behov av hjälp. Det är troligen också vad Bush avsåg när han i sitt invigningstal 2001 talade om compassionate conservatism . Den negativa inställningen till den offentliga sektorn är bara ett uttryck för de reaktionära idéer som kännetecknar den neokonservativa rörelse som fört fram George W. Bush till presidentposten och som lyckades få honom omvald 2004 trots att det då bör ha stått klart vilka grumliga principer han står för. Jag skall försöka beskriva den bild jag fått av denna neokonservativa rörelse som jag i fortsättningen betecknar Rörelsen. Är farhågorna för demokratins överlevnad i USA befogade? Mina källor är huvudsakligen amerikanska massmedia, nätsajter och publikationer under senare år.
   Rörelsen - som Paul Krugman kallar movement conservative i sin senaste bok (1) - har sina rötter i fyrtiotalet. Åtskilliga elitistiska intellektuella amerikaner hyste då en djup motvilja mot Roosevelts New Deal med de solidaritets- och jämlikhetsideal som den byggde på. Resultatet av New Deal blev något som med viss rätt kan sägas vara det närmaste ett klasslöst samhälle som historien kan uppvisa.
Läs mer»



Gunnar Stensson
Vad är rak skolpeng
Ett spel med pengar.
Eleven reduceras till en slant, samma för alla, oavsett individuella förutsättningar.
Makten koncentreras till kommunstyrelsen där sakkunskapen är liten och tiden knapp.
Ideologerna härjar.
De demokratiskt valda skolnämnderna ställs offside.
Sakkunskap och god byråkrati föraktas programmatiskt.
Tjänstemän och politiker avpolleteras.
Grundskolan fragmenteras, oklart i vilken grad.
(Ska varje skola vara självständig eller är det bara rektorsområdena?
Hur går det för små skolor med små resurser?)
Rak skolpeng leder till ett instabilt, svåröverskådligt system som gör planering omöjlig.
Sämre skollokaler.
Rektor förvandlas till budgetdiktator.
Rektor isoleras från skolkollektivet (lärare, elever, personal), utan tid för pedagogisk ledning.
Rektor ensam är svagare än en nämnd i förhållande till kommunstyrelsen.
Rektor frestas/tvingas spara på skolbibliotek, simundervisning och kulturevenemang.
Det sociala ansvaret hamnar i skymundan (socialt ansvar belastar rektors årliga budget).
Barn med särskilda behov missgynnas.
Läs mer»

 
  I veckans nummer
 
  Att skriva om historien
  av Gunnar Stensson

 
  Svar till Sten H av Sven-Hugo Mattsson.
 
  Sverigedemokraterna och vi II
  av Sten H.

 
  Kristidender III
  av Erik Kågström

 
  Vad är rak skolpeng?  
  av Gunnar Stensson

 
  Mörkrets hjärta 5 av Gunnar Stensson
 
  Som i Paris av Gunnar Sandin
 
  Till regeringsrätten av Gunnar Stensson
 
  Redaktion:
  Göran Persson


Svar till Sten H
Sten H tar i förra VB upp en intressant diskussion om sverigedemokraterna. Det är säkert så att sd får röster på grund av att den svenska välfärden inte fungerar fullt ut. När Alliansen nu drar isär samhället än mer, snacka om omvänd klasskamp, så är det en grogrund för ännu större framgångar för sd.
   En av de saker som inte är bra är att många har svårt att komma in på arbetsmarkanden. Timanställning som innebär att man kan gå i flera år utan den trygghet som en tillsvidare-anställning innebär. De lägsta pensionerna, garantipensionen, är så låga att det är svårt att fullt ur kalla Sverige en välfärdsstat. En pension som är så låg att den bara ligger något över socialbidragsnormen, och därmed förutsätter en massa bidrag, är en skam. Tyvärr har ju sd en poäng när dom kräver att de lägsta pensionerna skall höjas.
   Som skrivet, det är mycket som inte fungerar som det borde. Däremot är jag inte säker på att Sten H har rätt när han skriver att det skett ”stora nerskärningar av jobb och personal inom den offentligt drivna verksamheten”. Sten H utgår från att detta har skett sen början av 90-talet. Är det verkligen så? Vi betalar, generellt sett, mer kommunalskatt nu än i början av 90-talet och vi gör det på löner som realt har ökat kraftigt. Nu är inte detta dom enda parametrar som bestämmer om verksamheten har ökat eller minskat. Men om Sten H har rätt så undrar jag var pengarna vi betalar mer i kommunalskatt blir av. Den kommunala verksamheten bygger ju i stor utsträckning på arbetstillfällen.
   Jag ställer mig också tveksam till att sd i någon större utsträckning lockar till sig väljare ur de socio-ekonomiska grupper som vänstern betraktar som sina. Och om det är så, så tror jag också att dessa personer, förutom att de inte fullt ut har stöd av välfärdssamhället, också har den otäcka människosyn som sd har.
   Sten H frågar också om det är fel att vara missnöjesparti, syftande på vänsterpartiet, svaret är nej! Jag svarar ja. Vänsterpartiet har under många år varit underlag för socialdemokratiska  regeringar. I Lund är man numera en del av majoriteten ungefär varannan mandatperiod. Jag tror att det är bättre att vänsterpartiet förklarar sig regeringsdugligt. Att man verkar för en plattform, tillsamman med s och mp, att gå på val med. En vänsterallians. Förutsättningarna för detta har knappast varit bättre. Det borde inte finnas några större hinder för att komma överens i försvars- och utrikespolitiken, till skillnad från tidigare när Sovjetunionen fanns och vänsterpartiet hette Vpk. Med tanke på de miljöhot som finns borde det också vara möjligt att göra en bra överenskommelse i trafik- och energipolitiken. Jag är rätt säker på att en vänsterallians hade stärkt både vänsterpartiet och vänstern i allmänhet.
   Om det skapas en vänsterallians så tror jag att vänsterpartiet har större möjligheter att få igenom krav som skulle göra Sverige mer jämställt och jämlikt. Då ökar kanske möjligheten att marginalisera sverigedemokraterna.
Sven-Hugo Mattsson, demokratisk vänster 



Sten H.
Sverigedemokraterna och vi II
I ett inlägg i förra veckans VB tog jag upp det faktum att Sverigedemokraterna gick starkt framåt i förra årets val och att de kan komma in i riksdagen vid nästa val. Det ställer alla partier inför problem, både vad gäller hur vi ska bemöta deras agitation och hur vi ska hantera dem i de församlingar där de blir representerade. Jag kallade dem ett missnöjesparti och talade för att vi ska visa respekt för många av de människor som i sitt missnöje röstar på dem. Det gäller förstås inte alla: bland de missnöjda finns det väl också en bottensats av äkta rasister, och inte minst verkar den vara representerad bland ledande i partiet. Men, och det är det viktiga, de röster de får kommer från människor som känner sig otrygga i ett samhälle de inte längre känner igen. De förändringar som Sverige genomgått sedan 1990 med arbetslöshet, privatisering, omstrukturering, invandring m.m. bygger under en otrygghet som Sverigedemo- kraterna kunnat exploatera.
Läs mer»


Att skriva om historien
Historien ger Carl Rudbeck problem. Den stämmer inte med hans föreställningar.
1975 jublade världen. Också många amerikaner. USA lämnade Vietnam. En femtedel av Vietnams skogar och enorma åkerarealer hade blivit förödda med napalm, växtgifter och konventionella bomber. Tre miljoner vietnameser och 55 000 amerikanska soldater var döda.
Den lite till åren komne Carl Rudbeck, fanatisk USA-hyllare, skriver i Sydsvenskan (29/10) helt sonika om historien. Han jublade inte 1975. För honom var USA:s uttåg hemskt. En personlig besvikelse, ju. Men han borde för sin egen skull kolla i en uppslagsbok innan han ger efter för sina känslor nästa gång.

Båtflyktingarna
Båtflyktingarna och den komplexa tragedi vari de ingår är ett mörkt kapitel i historien, i Kinas och USA:s liksom i Vietnams. Men det var inte så som Carl Rudbeck tror.
   Kina förberedde tillsammans med Pol Pot en invasion i Vietnam. Men Vietnam störtade Pol Pot och avslöjade de röda khmerernas massmord på intellektuella och stadsbefolkning, minst 1,5 miljoner, det värsta sedan nazisternas utrotning av judar, zigenare, homosexuella och ”mindervärdiga raselement”.
   För den insatsen borde världen ha tackat Vietnam.
   Den kinesiska invasionen i det av kriget utarmade Vietnam ägde rum 1978, men slogs tillbaka.
   Under konflikten kom vietnameser med kinesiskt ursprung i kläm. Deras lojalitet betvivlades, trots att många av dem var krigsveteraner och inte quislingar som Carl Rudbeck tror. Många tvingades fly. De blev båtflyktingarna.

Kambodja
Pol Pot flydde med sina fruktade röda khmerer till gränsen mot Thailand. Där fick han stöd av de påstått humanitära länderna USA, Storbritannien och Kina med vapen och ekonomi. De röda khmererna kunde fortsätta att mörda

i de områden som inte skyddades av Vietnam. Han fick representera Kambodja i FN.

Kriget mot Vietnam
USA:s och Kinas krig mot Vietnam genom deras ombud Pol Pot (som stöddes av Jan Myrdal och kompani) fortsatte till 1989 och hade syftet att få Vietnam att förblöda, ”to bleed Vietnam white”. Först efter 1989 lämnade USA Vietnam i fred. Då var vietnameserna för trötta för att jubla. Och västvärlden skämdes.
   Det fria och fredliga Vietnam intog på 2000-talet sin plats bland Asiens tigerekonomier. Amerikanska soldater som lidit av kriget, om än i oändligt mycket mindre grad än vietnameserna, kom på besök och hälsades som vänner.    Försoning, trots USA:s illdåd. Så kan det gå när USA till slut låter ett land vara i fred.
   Men det vet inte den lite till åren komne Carl Rudbeck.

Heja USA
Naturligtvis hejade Carl Rudbeck på USA när Irak invaderades. Större delen av världens befolkning insåg att det var ett brott redan 2003. Men inte Carl Rudbeck. Hans stoltaste stund var när den segerrusige Bush i bästa Hollywoodstil utropade ”Mission accomplished”.
Nu närmar sig slutet. Då konstaterar Carl Rudbeck: ”USA kan inte lämna Irak”.
   Han bygger sin åsikt på Vietnamkriget i den propagandaversion som sedan årtionden avslöjats som en härva av lögner, inte minst av amerikanerna själva (utom Bush, förstås), och som etsat sig fast i hjärnan på den lite till åren komne Carl Rudbeck. Därifrån lär den aldrig försvinna. Men den hör inte hemma i Sydsvenskan. Tidningen är bättre än så.
   Det är utmärkt att regeringen nu vill göra historia till ett kärnämne. Så får dagens ungdom tid att ta till sig fakta, till exempel ur en uppslagsbok, och rustas mot reaktionära ideologers historieförfalskningar.
Gunnar Stensson  

  VECKOBLADET Utgiven av SFVBBiL                             Ansvarig utgivare: Göran Persson