 |
|
Utskriftsvänligare
form
(pdf)
Jan Hammarlund deltar med två programpunkter:
2000 år av queerpoesi runt Medelhavet
Jan Hammarlund berättar om och läser sina favoritpoeter Catullus, Kavafis och Karin Boye.
Torsdag 25 oktober kl 16.30 på ABF, Spånehusvägen 47 i Malmö
Lugn kväll på Indigo med räkfrossa, Jan Hammarlund och Ulrika Skogby Trio.
Torsdag 25 oktober kl 20.00-01.00 på Indigo, Monbijougatan 15 i Malmö
Läs om hela festivalen här:
Hämta broschyr här:
Film Noir
på Victoriateatern i Malmö 14 okt 13.00 - Den Tredje Mannen (1949)
15.00 - Sunset Boulevard (1950)
17.00 - Sin City (2005)
Webben är luktfri
Det sägs ju att eget beröm luktar illa så det här nedanstående är väl ett gränsfall. Men med hänvisning till rubriken så publicerar vi det i alla fall.
" Tack, stort tack, för - återigen - ett givande ex av VB! Sent i kväll kom jag hem från ett ABF-möte om Södra Afrika och kände mig upprörd och förtvivlad över orättvisorna där, men jag fick också i kvällens möte ta del av flera positiva och konstruktiva utvecklingstendenser i Södra Afrika.
När jag kommer hem läser jag i VB:
FÖRST läser jag Gunnar Stensson artikel om Klasstriderna runt Höje Å. Så förbannad jag blir, när jag läser den artikeln! Det är ju helt vansinnigt, att dessa gamla reliker till feodalherrar skall ha en sådan makt – i VÅR demokratiska tid! Ja, Gunnar har faktiskt lyckats reta upp mig… så jag vet inte om jag kan somna i lugn och ro, men... men jag vet att Gunnar, genom det tålmodiga och engagerade arbete han i Klostergårdens byalag bedriver, kommer att lyckas med att få till stånd en vandringsled längs Höje Å!
DÄREFTER läser jag med stor behållning Lucifers artikel om Till minnet av Sputnik. (Jag har ALLTID mycket stor behållning av Lucifers artiklar.)
SEDAN tycker jag att Gunnar Sandins Vision om Kulturnatten är uppmuntrande att läsa."
"Hej! Får ni någon gång någon uppskattning för det ni gör?
Här i alla fall en sådan:
Tevligt att öppna datorn på fredagsmorgonen och läsa om en annan verklighet än den vid datorskärmen på skrivbordet. Gunnars vision, Stens funderande, Lars Anders inlägg om kriget och Gunnars tankar om klasstriderna vid Höje å är alla lysande små artiklar.
Tack för att ni håller ut."
|
|
|
Nr 28 i webbform
|
|
071012 |
En Lundakväll med terrorismen
Ännu skakad av just avslutad läsning av ”Kung Leopolds vålnad” – de ofattbart systematiska folkmorden i blivande Belgiska Kongo – hamnade jag i onsdags på en studentafton om den globala terrorismen – ”myt eller verklighet?” som titeln löd. De fyra i panelen gjorde många hänvisningar till 11 september, men inte den 11 september som just nu visas på biograferna: militärkuppen i Chile som kostade oerhört många fler oskyldigas liv än attacken mot två skyskrapor i New York.
Befrielsekämpe eller terrorist
F.d. Lundahistorikern Bo Huldt från försvarshögskolan utmärkte sig mest för sina sympatier för Bush: ”jag håller med Bush om att det vore oklokt att lämna Irak idag med tanke på allt lidande…” Huldt hade just blivit påmind om den halva miljon som redan fått sätta livet till, men sådant är ju lätt att glömma. Betydelsen av USAs och Europas politik i Israel/Palestina-frågan lyckades han också tona ner – ”det var ju ett FN-beslut”.
Tyvärr lyckades panelen inget vända frågan om hur ’terrorism’ ska definieras till något intressant. Det närmaste den kom var den intressanta språkliga distinktionen mellan ’befrielsekämpe’ och ’terrorist’, där Pakistans ambassadör stillsamt påminde oss om att både Mahatma Gandhi och Nelson Mandela tilldelats terroriststämpeln av en eller annan västmakt. Det gjorde inget intryck på Bo Huldt eller f.d. Säpo-tjänstemannen Maria Bjernevi, numera sysselsatt med Sida-bistånd(!). Hennes analys av hur mycket Al Qaida-nätverket försvagats av USAs ’krig mot terrorismen’ var säkert tänkvärd, men varför ville hon inte beröra Al Qaidas upphov?
Terrormetoder från CIA
En god källa till den frågan är den ugandiske samhällsvetaren Mahmoud Mamdani’s utmärkta analys i boken ”Good muslim, bad muslim”.
 Den visar övertygande hur CIA’s metoder att skapa ett inhemskt motstånd mot den ryska invasionen av Afghanistan kom att resultera i en politisk islamsk rörelse med ’jihad’ mot ryssarna som första steg. Därifrån var det inte så långt till att rikta intresset mot USA självt. Terrormetoderna hade man lärt inte minst från CIA’s egen praktik.
Att Bush’s ”krig mot terrorismen”, åtminstone retoriskt, var olyckligt valt höll alla med om. Tyvärr var det nog bara Pakistans ambassadör som hade gett ett intressant svar på frågan vad slags gensvar på 11 september västvärlden skulle ha valt. George W. Bush’s ultimatum ”den som inte är med mig är emot” sänkte ju frågan innan den ens kom att ställas. Idag är Bush isolerad, och frågan kan lyftas på nytt. Nu behövs ett annat svar än krigets och våldets om vi ska hitta fram i det snår av motsättningar alla parter trasslat in sig i. Bertil Egerö
Gunnar Stensson
Ska Klostergårdshanden få en arm?
Brusande gungar trädens röda och gula kronor i blåsten. Fallande löv virvlar över gräs och asfaltgångar. Grenar viftar framför höghusens tegelmurar, solfläckar dansar och fönstren blixtrar. Ulliga moln jagar varandra över den knallblå himlen högt ovan fasadernas vassa vinklar.
Klostergården är en hand, tänker jag plötsligt. Centrum är handleden och de fem vägarna fingrar. En flock ungar på väg från skolan i centrum passerar handleden och sprider sig sedan som en sparvflock ut i de fem fingrarna: tummen Gråväder, pekfingret Blidväder, långfingret Tordön, ringfingret Virvelvind och lillfingret Vårväder.
Men vad är det där för klossar? Akelius fyra öststatshus ut mot Stattenavägen, tätt intill varandra som grå cementblock, bara delvis skylda av tegel! Dem beslutade kommunpolitikerna att bygga en augustidag för ett par år sen, utan hänsyn till de boendes motstånd. Nu ligger dom där för all framtid som en synlig påminnelse om beslutsfattarnas dumhet och okänslighet.
Mötet i matsalen
Glasmästare Paulsson var ju här på Klostergårdsskolan härom veckan för att övertyga de misstänksamma klostergårdsborna om att det hus han planerar att bygga på den asfalterade parkeringen mellan Klostergårdens idrottsplats och Stattenavägen blir vackert och funktionellt.En enda lång smal länga från bensinmacken till den gamla ishallen där jag nu befinner mig.
Bilden är "lånad" från Sydsvenskans webb
Byggnaden kommer att resa sig i en mjuk båge (dyr att bygga) från fem våningars höjd vid Nordanväg (lägree än Akelius-husen) till fjorton våningar häruppe. Baksidan vetter mot Stattenavägen och ska täckas med flerfärgade stenplattor. Framsidan vetter inåt mot idrottsplatsen.
Läs mer»
|
|
I veckans nummer
Billigare buss? av Gunnar Sandin
En Lundakväll med terrorismen
av Bertil Egerö
Ska Klostergårdshanden få en arm?
av Gunnar Stensson
Varför är folk på nätet så reaktionära?
av Lucifer
Redaktion:
Göran Persson & Kajsa Theander
 Varför är folk på nätet så reaktionära?
I veckan har miljöpartiets Peter Eriksson uttalat sin önskan om att tillsammans med socialdemokraterna och med uteslutande av vänsterpartiet bilda regering 2010. Det är inte så mycket att säga om det: det är en partiledares uppgift att maximera sitt partis inflytande. Det är det Eriksson gör och han får också god press från hela den borgerliga presskören. Äntligen någon som sätter di räliga kommunisterna på plats och lämnar dem utan varje form av inflytande är en sammanfattning av vad som skrivits i veckan. Socialdemokraterna har varit tystare, förståeligt nog.
De verkliga relationerna
Verkligheten är ju nämligen den att mellan (s) och (v) finns det starka historiska, ideologiska och sociala band. Både medlemmar och väljare hoppar mellan de båda partierna, det vet vi. Det finns förvisso renläriga i de båda partierna som förnekar detta, men så är det. De renläriga kan då och då också stå upp och kalla varandra diktatursvärmare resp. klassförrädare, men det är en marginell företeelse. Dagens vänsterparti är knappast mer än en vänstersocial¬demokratisk fraktion, i brist på sådan inom socialdemokratin. Socialdemokraterna känner alltså igen sig i vänsterpartiet och det är en anledning till att de tidvis går ut rätt hårt mot (v) i offentligheten. Det är helt enkelt det klassiska vänstermönstret: ju närmre man ligger desto hårdare polemik.
Läs mer»
Billigare buss?
Nyss höjdes bussarnas kontanttaxa i Lund. Vänsterpartiet följde upp sitt motstånd från kommunfullmäktige när beslutet fattades med att vid övergången dela ut enkronor till resenärer och därmed kompensera dem för höjningen. Det rapporteras som en lyckad aktion som väckte många glada miner, och sånt ser man gärna mer av i politiken.
Det handlade om en höjning med tre kronor, från 12 till 15. Tillsammans med en tidigare tvåkronorshöjning (under den rödgröna majoriteten) blir det faktiskt 50 procent under en relativt kort period, och i en tid då inflationen nästan är obefintlig. Vänsterpartiets motstånd mot höjningen är konsekvent. På riksplanet har det ju, i sin aktuella alternativbudget, föreslagit prov med gratis kollektivtrafik i två län varav Skåne är det ena. Och är inte höjningar fel signal mot bakgrund av den växande klimatoron?
Igår åkte jag buss i Jönköping. Linje 1, den strandparallella huvudlinjen. Minst tiominuterstrafik hela dagen med stora ledbussar, ett upplägg som jag tycker mej minnas att Lundafirman Trivector ligger bakom. Biljetten kostade 20 kr.
Jag tycker att Lunda-v:s hållning kan ifrågasättas av två skäl.
1. Det finns en önskan, bland annat hos bussförarfacket, att styra bort från kontanthantering. Om föraren slipper sälja och växla går resan snabbare, men framför allt finns det en rånrisk. I Stockholm ledde detta till att kontanthanteringen först stoppades av skyddsombud och sen upphörde helt. Vilket förvisso är obekvämt för somliga resenärer. Höjningen i Lund innebar att prisskillnaden gentemot olika slags kortresor ökade vilket alltså stimulerar en övergång till kort.
2. Det har gjorts diverse experiment med nolltaxa i Sverige och utomlands. Den samlade bilden är att det främst är tidigare fotgängare och cyklister som hoppas på bussen, vilket väl inte är så bra ur folkhälsosynpunkt. Bilisterna byter sällan.
Kollektivtrafiken behöver byggas ut mycket starkt, främst den spårburna men även busstrafiken. Det behövs fler linjer, tätare trafik och bättre terminaler/hållplatser. Sådant kostar. Det kostar så mycket att biljettintäkterna inte räcker utan skattemedel måste till. Men om skattemedlen är det många som konkurrerar. Jag har svårt att tänka mej att kollektivtrafiken kan hävda sej tillräckligt starkt mot vårdskolaomsorg och andra angelägenheter om den enbart ska betalas över skatten. Den behöver en egen rejäl inkomstkälla.
Jag vill ha spårvagn till Dalby. Jag kan tänka mej en höjning av kontanttaxan i Lund till 20 kr.
Gunnar Sandin
PS Bilisterna då? Jag tror alltså inte på morot (sänkt busstaxa) utan förordar en rejäl piska. Gärna en niosvansad: fartbegränsningar, avstängningar, vägbulor, borttagna p-platser (mycket effektivt!), höjd p-taxa, allmänt försämrat vägunderhåll, förbud mot dubbdäck, stopp för externetableringar. Och gärna stadsindianernas gerillaaktioner.
|
|
|
