 |
|
Utskriftsvänligare
form
(pdf)
Kommunalpolitiska visioner
Nästa möte med kommunalpolitiska gruppen i vänsterpartiet är ett temamöte med inbjuden föreläsare. Jöran Fagerlund från Vänsterpartiet Göteborg talar om deras vänstervision för Göteborg och hur de kopplar den till politiken här och nu.
Mötet är ett led i de diskussioner kommunalpolitiska gruppen just nu för om en vänstervision för Lund.
Tiden är måndag den 8 oktober kl 19. Platsen är vänsterpartiets lokal, Svartbrödersgatan 3.
Kulturnatten 2008: en liten vision
Kulturnatten 2007 tillhörde inte de minnesvärda.
Kulturnätterna har blivit en institution som lunkar på.
Detta med natt är i princip borta och det kulturbegrepp som
visas upp är luddigt. ”Trivselkväll för hela
familjen” sa nån. Inte helt rättvist men några
korn av sanning. Men nu finns Kulturnatten där och har sin
publik. Det borde den lokala vänstern ta fasta på, mer
än som nu sker. 2008 är det fyrtio år sen det magiska
och mytiska 1968. Vi som var med när det begav sig tycker nog
inte att allting var så magiskt, men för senare generationer
är det obestridligen annorlunda. Därför tycker jag
att vänstern i Lund ska exploatera myten och nostalgin och
visa upp sig rejält på kulturnatten nästa år.
Så här:
1. Vi bokar in Stortorget, stadens överlägsna arena.
2. Vi hyr ett stort tält, en bra ljudanläggning, strålkastare, en stot filmduk och ett fältkök.
3. Vi skaffar (inlån, nytillverkning) minst hundra röda fanor inklusive vindsäkra ställ. Och en massa stolar och bänkar.
4. Vi bjuder in ett tiotal progressiva körer och blåsorkestrar från Sverige, Danmark och Tyskland, Röda Kapellet har en del kontakter. Att förse deras medlemmar med mat och husrum blir en av de största organisatoriska utmaningarna.
5. Vi samlar den politiska och/eller kulturella vänstern i stort till en ekumenisk samverkan kring projektet, som kan ha arbetsnamnet ”Den röda fanan”. Vi behöver allas aktiva engagemang. Också pengar, men erfarenheten säger att finns engagemanget så kommer pengarna också.
6. Fältköket säljer vegetarisk
soppa för 10 kr muggen. Doften av björkvedsrök och
soppa kommer att få många passerande att stanna till.
7. På duken visas progressiva filmsnuttar, bland annat klipp ur Bo Widerbergs Båstadsfilm.
8. Men där projiceras också (progressiva)
sångtexter. Allsång alltså, med bas i körerna
och komp från lämplig orkester.
9. Musiken försiggår så mycket som möjligt ute. Om vädret tillåter hissas tältsidorna upp.
10. Musikprogrammet bygger inte på gamla proggikoner som Mikael Wiehe utan just på de många (amatör) körerna och orkestrarna som avlöser varandra i tät följd. Repertoaren blir säkert en blandning av gammalt och nytt.
Förutom att detta skulle vara trevligt för alla inblandade tror jag att det skulle stärka vänsterns både image och självförtroende i Lund, vilket kan vara bra inför kommande val.
Gunnar Sandin
|
|
|
Nr 27 i webbform
|
|
071005 |
Till minnet av Sputnik
 När detta skrivs är det på dagen femtio år sedan Sputnik skickades upp. Jag hade precis flyttat till Lund och minns löpsedlarna på en kiosk vid Gasverket på Trollebergsvägen. Sputnik var en sensation, kanske främst för att det var Sovjet som sänt upp den. På femtiotalet fanns det två parallellt löpande sorters uttalanden om ryssarna.
Dels var de totalt efterblivna och när de hävdade att en och eller annan rysk vetenskapsman hade varit först med det ena eller andra var det ren lögn och grov propaganda. Dels var de fruktansvärt förslagna och planerade för att lura skjortan av det demokratiska västerlandet.
Det blev mycket snack om rymdhundar och sådant de närmaste åren efter Sputnik. Men det viktigaste var reaktionerna i USA med satsningar på teknik och naturvetenskap. Man öste in pengar till forskning och utveckling, och man stärkte gymnasie- och universitets- utbildningar på området. Det startades t.o.m. storartade projekt för att med datorer översätta rysk vetenskaplig litteratur (det gick inte så bra).
Läs mer»
Gunnar Stensson
Klasstriderna runt Höje å
”Höje å landskapsplan 2007. Uppdatering och utveckling av 1990 års plan” har nyss publicerats. Den utgör intressant läsning med många dimensioner. Här fokuserar vi på markägarnas reaktioner på kommunernas strävan att ge allmänheten tillgång till en vandringsled längs Höje å. Leden ska handikappanpassas söder om Höje å mellan Sankt Lars och Värpinge.
Feodalherrarnas sammansvärjning
Vi har tidigare rapporterat att greve Carl-Johan Wachtmeister på Trolleberg vägrar att acceptera minsta intrång i sina feodala rättigheter och kämpar för att utestänga åldringar, funktionshindrade, skolbarn, yrkesarbetare m fl. från sina domäner längs ån.
Hans mål är att uppbåda adliga släktingar och andra godsägare längs Höje å till gemensam kamp mot kommunernas (Lomma, Lund, Staffanstorp, Svedala) planer att främja kommuninnevånarnas tillgång till naturupplevelser.
Sammanställningen av remissvaren till Höje å landskapsplan visar att hans stridsvilja är oförändrad och att han fått med sig åtminstone vissa storbönder. Hans originalskrivelse är mustigare än det publicerade sammandraget, men även efter utredarnas civiliserande bearbetning framgår den feodala extremismen tydligt.
Läs mer»
|
|
Kring ett monument
I april-maj 1945 evakuerades genom Rödakorset mer än 15000 fångar från läger i Tyskland till Sverige, Danmark och Norge. Fångarna hämtades med bussar som for från läger till läger i det kaotiska Tyskland. Lördagen den 29 september avtäcktes ett monument på Värnhemstorget i Malmö över denna humanitära insats.
Bilden från Scanpix
Monumentet avtäcktes av kungen och av talmannen i den norska riksdagen. Initiativet har kommit från Norge som nu överlämnade monumentet till Sverige. Även om sextiotvå år gått sedan kriget hade många räddade tagit sig till Malmö.
När man så står intill dessa kvarvarande vittnen slås man åter av tanken om vi svenskars alldeles unika frånvaro av insikt i vad krig och ockupation betyder. Erfarenhet som naturligtvis inte är något att önska sig men där frånvaron av erfarenhet ändå till en del är en brist. Vi kan besöka finska krigskyrkogårdar och koncentrationsläger i Polen och Tyskland. Men vår möjlighet till förståelse är begränsad. Vi kan aldrig leva oss in i det som hände. Höra klampet av soldatstövlar på jakt efter nya offer. Känna sparkarna från läderstövlar, se kamrater som faller ner döda av utmattning, kasta sig ner i skydd till ljudet av bomkrevader. Hur mycket begriper jag/vi egentligen av vad kriget var, diktaturen, vad nazismen var?
Det var människor från alla samhällsklasser som deltog i slakten och förföljelserna. Och även om det organiserades förföljelser av judar i andra länder som Polen var de brott som de tyska horderna genomförde i Europa det utan jämförelse grövsta brotten som mänskligheten upplevt. Hur kunde detta ske?
Det har nu gått sextio år. När ämnet tas upp förstår man att den är obekväm. Är det inte dags att glömma? I Sverige hyllas en kulturpersonlighet, ett geni. Att denne under hela kriget var nazist och aldrig, trots den pågående slakten på slagfält och i fängelser, tvivlade på nazismen och dess ledare vill vi inte tala om. Det var ju många som tyckte så. Vi befinner oss i Sverige och vi är så typiskt svenskt förstående, eller är det så att vi
inte begriper vad det var som hände.
Lars-Anders Jönsson
PS
I slutet av maj blev jag sextio. Den veckan hyrde jag en stuga i Torekov, mina hemtrakter. Jag besökte Skottorp och Vallberga. I maj 1945 kom ett hundratal kvinnor från Ravensbruck till förläggning i Vallberga. När tåget stannade möttes fångarna av beväpnade hemvärnsmän. Snart placerades de ut på gårdar i trakten där de fick delta i arbetet på jorden. En del av polskorna valde att återvända till sitt hemland. Andra, som min moder, valde att stanna.
|
|
|
Sputnik 2
Efter
Sputnik 1 kom Sputnik 2 och det var i den som Laika kom med i rymdhistorien.
|
|
|
