Logga

   
   
   
   
   
   
   
   
   
   

Utskriftsvänligare form
(pdf)


Röda Kapellet på kulturnatten

Röda kapellet ger en modifierad version av sin Brechtföreställning på Kulturnatten i Lund den 15 september.
Plats: Kulturens hörsal kl 20.00. Musik av Kurt Weill och Hanns Eisler.
Solister: Marianne Olsson, sång. Kerstin Hugosson, piano.
Dirigent: Greger Andersson. Välkommen!




Demokratisk Vänster laddar upp
Nu på lördag, dvs lördag den 15 september kör Demokratisk Vänster igång med en serie om tre torgmöten. Mötena är på Mårtenstorget mellan kl. 11.00 och 12.00 (c:a). Det blir flygbladsutdelning och korta appelltal av framför allt DV:s kommunalpolitiker. Huvudämnet för torgmötena är förstås ”Ett år efter valet”. De två följande lördagarna är det möten på samma tid och samma plats.

Ideologiska temamöten
I höst arrangerar Demokratisk Vänster också tre olika temamöten i anslutning till partiets ideologiska utgångspunkter. Det första ansluter till utgångspunkten "En ekologiskt hållbar utveckling" och äger rum måndagen den 24 september kl 19 (lokal ännu ej klar). Karin Svensson Smith, riksdagsman för miljöpartiet inleder. De kommande mötena kommer att behandla utgångspunkterna "Feminism" och "Frihetlig socialism".



Löftena kunna svika
Nu planeras ett par stora livsmedelsbutiker och kanske även ett systembolag vid Mobilia, mitt över Fjelievägen från NovaLund räknat. Novas etablering föregicks av en del diskussioner i och utanför kommunfullmäktige, om lämpligheten av externa köpcentra, om risken för fortsatt kommersiell utarmning av stadskärnan. Det försäkrades då att Nova inte skulle bli som Center Syd eller Burlövs centrum. Här handlade det om en kvalitetsgalleria för främst mode, och den stora skillnaden var att det inte skulle finnas någon anslutande livsmedelsbutik. Mobilia/AG Favör låg visserligen strax intill men den hårt trafikerade Fjelievägen var en effektiv spärr. Nu planeras en gångtunnel under vägen, och så får Lund ett fullfjädrat externt köpcenter, som vi misstänkte och sa. Löftena kunna svika.
    Vi tror inte att de nya livsmedelsbutikerna kommer att konkurrera särskilt starkt med Konsum vid Mårtenstorget eller Malmborgs, men klart är att hela Cityhandeln drabbas. Att enskilda fastighetsspekulanter inte har tid att informera sej om klimatlarmen må så vara, men kommunens politiker och tjänstemän borde ha större perspektiv. De borde också se upp med dubbelmoralen. Lund har i sina remisser konsekvent motarbetat grannkommunernas köplador med vackert tal om historiska handelsplatser, omsorg om billösa etc. Nu är de själva på väg att etablera samma sak.
Gr

Nr 24 i webbform


070914

Sten Henriksson
À la recherche du temps perdu
Det är mycket återblickar nu för tiden och man kan undra varför. För inte var det väl bättre förr. Jag tittade naturligtvis på första delen av den uppreklamerade TV-serien ”Upp till kamp” och den för mig dominerande känslan var hur skönt det är att den tiden är förbi. Det var närmast skakande att bli påmind om hur det var 1965. Jag menar hela köret, från den taskiga musiken till de politiska och kulturella attityderna.

Nu var väl avsnittet i första hand tänkt som en rundmålning av den bakgrund mot vilken de senare upproren skulle spelas upp, men visst var det klent med det politiska innehållet. Särskilt tydligt blev det nog för oss som vistades i Lund som verkligen erbjöd politiskt intensiva miljöer. Andra avsnittet gjorde inte saken bättre. Det är så klart så att det här handlar inte om historieskrivning utan om en minisåpa som använder sig av en tidsperiod och en ungdomskultur som kuliss.
    Sen kunde TV-filmarna förstås haft några mogna konsulter som kunde ha lagt in veto mot de mest anakronistiska replikerna. Ingen sa ”fucking Sverige” på den tiden eller ”tough shit” och ingen arbetargrabb for med Kungsholm till Amerika efter att ha blivit ovän med farsan. Men OK, man ska väl inte vara småaktig. Det är ändå roligt att det görs försök att göra skildringar från de här åren ur andra än segrarnas perspektiv.

Marxismens död
Jag var på en annan sorts minnesåterblick i tisdags: Svante Nordin föreläste för Filosoficirkeln på Palaestra under rubriken ”Den politiska idéhistorien under de senaste 30 åren”. Det var en initierad, kunnig och elegant föreläsning, tyckte jag. Den förvånade publiken (medelålder 60+) där majoriteten säkert aldrig hört talas om Poulantzas eller Althusser fick veta att marxismen var den självklara utgångspunkten för varje reflekterande, förnuftstroende europeisk intellektuell på 60- och 70-talen och att det i Lund utkom en tidskrift som hette Zenit som var politiskt ledande i Skandinavien.
Läs mer»

 
  I veckans nummer
 
  Löftena kunna svika av Gr
 
  À la recherche du temps perdu
  av Sten Henriksson
 
  500 inbjuds fira Lund-León 20 år
  av Kajsa Theander
  En veckända under ekvatorns sol
  av Bertil Egerö

Kajsa Theander
500 inbjuds fira Lund-León 20 år

I år är det tjugo år sedan vänortsföreningen Lund-León bildades. Det firas med kalas för bidragsgivare och medlemmar. Det kan bli ett stort kalas för bidragsgivarna är många. Ca 470 personer, anställda i Lunds kommun, bidrar varje månad med en tia som dras från deras lön för att användas till något av de många projekt som vänortsföreningen har i León.
    Det hela började för drygt tjugo år sedan. Lund hade vid den tiden vänorter i de nordiska länderna och i franska Nevers. De nordiska kontakterna hade etablerats i samband med världskriget och den franska vänorten hade tillkommit för att lundaföretaget Alfa Laval hade en fabrik i Nevers. I början av 80-talet var intresset för Latinamerika stort i Lund. Stödkommittén för Latinamerikas folk var en aktiv organisation som bl.a. samlade in jordbruksmaskiner som skeppades iväg till Latinamerika.
    Särskilt Nicaragua tilldrog sig intresse. Ett litet land, som lyckats göra sig kvitt den diktatur som hade härskat över landet i 40 år och lyckats engagera befolkningen i att bygga upp ett nytt samhälle med fri skola, gratis sjukvård, fördelning av jorden m.m. väckte stor beundran, inte minst i Sverige och i Lund. Redan 1979 bidrog svenska staten till uppbyggnaden av sjukvården.

Varför just León?
Det finns många likheter mellan Lund och León. De är båda universitetsstäder med gamla anor. León har Nicaraguas äldsta universitet med speciell inriktning på medicin, kemi och odontologi. I båda städerna finns det en ståtlig katedral och de är båda centrum i en jordbruksbygd.    
Kontakter fanns mellan universitetet i Lund och universitetet i León. Föreningen Nicarauác, som utgick från tekniska högskolan i Lund bedrev aktivt biståndsarbete i León.
Läs mer»


 En veckända under ekvatorns sol

Det svenska biståndet har i decennier dominerats av ”Afrika” – det svarta Afrika. Just nu pågår inom UD, för vilken gång i ordningen vet jag inte, en genomlysning av ”Afrika”, utan att det är särskilt tydligt vilket Afrika som avses. Kanske upplevs det som självklart – den muslimska regionen norr om Sahara är helt enkelt inte ”Afrika”.

    Här i Ugandas huvudstad Kampala gäller inga sådana självklarheter. Libyens ledare Qaddafi har satt sin prägel på staden med en ny, enorm moské på en av de många kullarna. Muslimska Sudan har länge stött en politiskt ofokuserad och mycket våldsam ’Herrens befrielsearmé’ som i åratal plågat befolkningen i norra Uganda. Konflikterna på Afrikas Horn spiller ständigt över till detta land genom vapen till krigförande boskapsfolk i nordost, och nya flyktingvågor via Kenya eller andra vägar.
    Idag är det söndag. Böneutroparen i universitetets moské tog det lugnare i morse, lyckades inte väcka mig helt. Jag bjuds på lunch av en glad masterstudent, etiopisk flykting undan den förment demokratiska regimen i Addis. Han bor långt ut i förorten och har lyckats få jobb i näringslivet. I hans hus träffar jag fyra nya flyktingar, på väg till säkrare länder. Läget i Etiopien är inte roligt – oppositionsledarna har setat fängslade sedan valet häromåret och släpptes nyss inför milleniefirandet* om några dagar – på order av USA. Men aktivisterna längre ner i partiet tvingas fly för att rädda livet. Jag upplever dem alla som rejält okunniga om konflikten med Eritrea, och lovar att köpa en aktuell bok som finns i bokhandeln här.
    Igår fick jag besök av en ugandisk lärare och musiker som spelat in musik runt om i landet. Lyssnade på hans hembrända cd-skivor: mycket var västinspirerad körsång. Missionärerna kom tidigt med sina orglar, lärde barnen spela och sjunga på vårt vis. Först så småningom tilläts trummor och andra lokala instrument. Prägeln lever kvar – att

hitta genuint opåverkad ugandisk musik idag är möjligen omöjligt.    
    Efter dagens lunch på ’injera’ (etiopisk tunnpannkaka gjord på ris) med de glada etiopierna hamnar jag i en avskedskonsert med en amerikansk flöjtist på stadens musikskola. Duktiga ugandiska pianister och flöjtister, till och med en cellist, deltar. Klassiskt från Händel till Poulenc. Amerikanskan var egentligen här för att forska om den europeiska musiken i landet, inspirerad av inhemska tonsättare som bygger sin musik på våra harmonier men med inhemska rytmer.
    Missionärerna med sina orglar behövs inte längre – de flesta ugandier är kristna, och aktiva sådana. Nu importeras ”born again”-kristendom, en ultrakonservativ amerikansk variant, och vinner snabbt nya själar. En jättekyrka har byggts, och presidentfrun som räknar sig som god vän till fru Bush i USA är en framträdande representant. På universitetet härjar en pastor Sempa, vars frikyrkotricks lockar studenter till marscher mot HBT-rörelsen, men som också pläderar sexuell avhållsamhet mot HIV-epidemin.
    Runtom i staden blir kineserna alltmer synliga. Många indier som återvänt från exilen under Idi Amin bör ha skäl att oroas över konkurrensen. Jag själv hoppas på lite bättre kvalitet på de kinesiska syltorna.

    Nu har även Uganda olja, i Albertsjön som bildar gräns med ”demokratiska” Kongo. Smärre konflikter om var gränsen egentligen går i sjön har börjat, krigsrisken är inte obetydlig. Den redan avsevärda korruptionen, starkt påspädd av snabba pengar i AIDS-branschen, kommer att öka, säger mina kontakter och skakar på huvudet.
Bertil Egerö
Kampala den 2 september

* Etiopiens egen kalender med dess tretton månader bygger på en egen tideräkning, ca sju år efter vår egen.

  VECKOBLADET Utgiven av SFVBBiL                             Ansvarig utgivare: Göran Persson