 |









Utskriftsvänligare
form
(pdf)
Gunnar Stensson,
fd ordförande i utbildningsnämnden
Bokslut från en mandatperiod
Inför Inför verksamhetsåret 2006 såg
utbildningsnämnden med förväntan fram emot att de
projekt som inletts under mandatperioden skulle fullföljas:
bland annat planeringen inför den nya gymnasieskolan GY 07
och den framtida dimensioneringen av gymnasieskolan, genomförandet
av den internationella skolan, förflyttningen av IV-programmet
från Magle till Vipan och utvidgningen till heltidsstudier,
utbyggnaden av Katedralskolan, lösningen av Spykens lokalproblem
beträffande repetitions- och konsertlokaler och utvecklingen
av ett effektivare och mer förfinat system för kontinuerlig
kvalitets- och attitydmätning (hypergene), som redan kommit
till flitig användning i skolornas kvalitetsredovisningar.
Vi hoppades också på en topplacering
i Lärarförbundets "Bästa skolkommun", men
fick nöja oss med en tredjeplats. Beträffande de parametrar
som gäller gymnasieskolan låg vi i topp och bidrog också
till Lommas andraplatsplacering. Lunds placering 2007 kommer att
avgöras av vad som gjorts under år 2006.
Lunds gymnasieskolor har detta läsår
fler elever än någonsin tidigare, men trots detta måste
nämnden samtidigt fokusera på de omstruktureringar som
ett prognosticerat minskat elevantal från år 2010 och
framåt skulle nödvändiggöra. Frågan är
om nedgången blir så stor som prognoserna förutspår
med tanke på tillväxten i regionen och den starka befolkningsökningen
både i Lund och samverkanskommunerna.
Tillväxten har lett till ett ökat byggande,
något som i sin tur ökat efterfrågan på byggnadsarbetare,
vilket fått den naturliga konsekvensen att söktrycket
på byggprogrammet blivit större. Efter förhandlingar
med branschen kunde nämnden öka intagningen till byggprogrammet,
vilket var bra, trots att det samtidigt ökade lokalproblemen
på Spyken.
Valutgången
Valutgången svepte många pjäser från spelplanen.
Nästan i samma stund som jag undertecknade utbildningsnämndens
anhållan om riktat statsbidrag till Komvux meddelades att
den nya regeringen avskaffat det och att anslaget generellt sänkts
med 30 procent.
Genomslaget i form av minskad intagning till Komvux
blir inte så stort under innevarande år eftersom en
av utbetalningarna av föregående års statsbidrag
återstår, men följande år slår det
med full kraft. Det blir en uppgift för den tillträdande
nämnden att minimera skadorna.
Allianspartierna beslöt omedelbart efter maktövertagandet
att genomföra en organisationsreform som för vår
del innebär att utbildningsnämnden tar över de ansvarsområden
som legat på centrala skolnämnden. Antalet ledamöter
i utbildningsnämnden ökar till tretton.
Jag menar, som jag många gånger framhållit,
att det hade varit bättre att behålla centrala skolnämnden
för att handlägga övergripande frågor som t
ex utredningen om införandet av den internationella skolan.
Den nya utbildningsnämnden får nu en oklar ställning
som samtidigt överordnad och sidoordnad med övriga skolnämnder.
Den blir, tillsammans med kanslipersonalen, tungt belastad med sitt
stora ansvarsområde och flera akuta svåra frågor.
Den nödvändiga reformen av gymnasieskolan
skjuts åter på framtiden. Förhoppningsvis kan den
inledas tidigast i slutet av den nya mandatperioden. Den kan underlättas
av att politisk enighet råder om många av de föreslagna
reformerna.
Slutligen vill jag nedan mer ingående ta
upp några av de akuta problem som snabbt måste lösas.
Läs
mer»
|
|
 |
Nr 2 i webbform
|
 |
070119 |
Mörkrets hjärta
Såg ni det amerikanska herculesplanet, bestyckat som
ett slagskepp, flyga runt, runt i en perfekt cirkel medan dess kanoner
besköt cirkelns medelpunkt i Somalias gröna djungel långt
nedanför?
Tänkte ni som jag, att där, i cirkelns
centrum, i mörkrets hjärta, finns människor som just
nu urskillningslöst mördas i den utrotningsstrategi som
kallas kriget mot terrorismen?
Tänkte ni som jag att just dessa mord genomfördes
och just denna bildsekvens visades i propagandasyfte för att
muntra upp de allt tveksammare amerikanerna inför president
Bushs upptrappning av kriget i Irak?
Inför hans hot att angripa Iran med kärnvapen?
Tänkte ni som jag ett svagt ögonblick
att det där långsamma propellerplanet i sin förutsägbara
cirkel borde vara ytterst lätt att skjuta ner, innan ni insåg,
att just detta faktum var ett planerat arrogant hån: det som
visades var en arkebusering av människor, lika försvarslösa
som om de stått framför en exekutionspluton. Vilket var
vad som skulle demonstreras.
USA har kastat masken och visat sina avsikter
i Afrikas Horn. Länge var det till exempel svårfattbart
varför USA tillät Etiopien att bryta gränsöverenskommelsen
med Eritrea och därmed i åratal förlänga spänningen.
Nu vet vi svaret.
USA har åter gjort Etiopien till sin klientstat
i Afrika. Trots regimens flagranta brott mot mänskliga och
medborgerliga rättigheter efter valet för tre kvarts år
sedan. Brott som föranlett Sverige och EU att dra in på
biståndet.
USA gav Etiopien, det "kristna" Etiopien (vars halva befolkning
är muslimsk), klartecken att invadera Somalia på samma
sätt och med samma framgång som när USA invaderade
Irak. och Afghanistan.
Den etiopiska armén anföll på
bred front utan att möta motstånd. De gamla ryska migplan
som Brezjnevregimen levererat kunde utan risk bomba var de behagade.
President Meles Zenawi triumferade.
FN och EU var kritiska först, men ställdes
inför ett fait accompli, en mission accomplished.
Etiopien påstår sig berett att dra
tillbaka sin armé. Vi tror det när det sker.
Varför krig?
Somalia tycktes på väg att nå viss stabilitet,
särskilt i Mogadishu, där de islamiska domstolarna styrde.
Lag och ordning rådde för första gången på
femton år. Primitiv och grym lag visserligen, men för
invånarna ett bättre tillstånd än de USA-beväpnade
krigsherrarnas terrorism.
Nu härskar våldet. Nu härskar
unilateralismen.
Utanför kusten ligger den amerikanska flottan
med hangarfartyg för bombflyget och urskillningslöst skjutande
slagskepp. Skjutande in bland mangroveträden. Som de örlogsfartyg
som skyddade slavhandeln på Afrikas östkust.
Protest
World Social Forum samlas i Nairobi, Kenya. Mitt i mörkrets
hjärta, med Darfur i norr, Kongo i väster och Afrikas
Horn i söder.
Kommer World Social Forum samla världsopinionen
mot unilateralismen?
Är det möjligt?
Vi vet att det är nödvändigt, förr
eller senare. Kenya planerar att sända trupper till Somalia.
Nairobi och forumet kommer att vara nedlusade av amerikanska agenter,
statliga som privata, beredda att lista motståndare för
gripande och senare behandling i Guantanamo och andra koncentrationsläger.
Gunnar Stensson
|
 |
Från bloggen
Det började med en artikel om att Tasso
Stafilides lämnat vänsterpartiet.
Undrande vänstersympatisör förde debatten
om vilka partier som behövs på vänsterkanten vidare
genom en kommentar till den artikeln.
Gunnar Stensson för här debatten vidare.
Svar till Undrande vänstersympatisör
Jag tror att väldigt många inom vänstern, politiskt
aktiva, sympatisörer och väljare, är helt eniga om
att det behövs ett brett, socialistiskt, miljöengagerat,
demokratiskt parti till vänster om socialdemokraterna.
Läs
hela Gunnars svar »
Följ
hela debatten på bloggen »
Mona (och Sven-Erik)
Det ska alltså bli Mona. Genom uteslutningsmetoden.
Hon är inte oomstridd i sitt parti. Sofie Wiklund skrev i en
ledare i Dala-Demokraten att Mona bara kunde leda partiet åt
ett håll, i graven. Samma tidnings chefredaktör Göran
Greider har anmärkt att hon är lat. Det senare tror jag
att man kan leva med. Thorbjörn Fälldin var som statsminister
flitig som ett bi och läste alla papper, men vad hade han och
landet för det? Per Albin Hansson styrde landet medan kriget
rasade i den närmaste omvärlden, ägnade trots detta
en stor del av tiden åt bridge och sina båda familjer
men har ett gott eftermäle.
Hon är opålitlig, kommer inte till
annonserade partimöten, skriver Enn Kokk.Sådant är
påfrestande, det vet vi gamla v-aktivister som haft att hantera
Jörn Svensson, men vi gillade Jörn i alla fall.
Den fackliga oppositionen är orättvis:
strejkförbudet var hela regeringens förslag men hon fick
stå för det. Pigavdraget? Hon var tidigt ute, men jag
sätter en mindre summa på att en kommande s-regering
inte avskaffar det om det införs av borgarna.
Hon har inte åstadkommit särskilt mycket
som fackminister, det är sant, men sånt kan väl
avhjälpas med några duktiga statssekreterare. Hon lär
inte vara någon stor bokläsare. Det är allvarligare
men det var inte Per Albin heller. Så om hon sätter in
en modern Wigforss i regeringen och partiledningen så.
Nej, mitt motstånd mot Mona grundar sej
i en annan sak som märkligt nog inte har tagits upp av några
andra opponenter. Hon drar på sej p-böter, vilket tyder
på nonchalans mot medtrafikanter och kommunala förordningar.
Och hon älskar att köra bil. Det sa hon åtminstone
i anslutning till Tobleroneaffären, att hon både tänkte
och kopplade av så fint i bilen. En statsminister som älskar
att köra bil kan inte bygga om Sverige till ett grönt
folkhem. Hon kommer att vara lika undfallande mot billobbyn som
Maud Olofsson.
Nu talas det från facket om att balansera
Mona med att göra Sven-Erik Österberg till partisekreterare.
Jag uppskattar visserligen Marita Ulvskog, trots hennes EU-hållning,
men tycker det är logiskt och rimligt en partisekreterare får
gå efter ett svårt valnederlag vilket i ännu högre
grad gäller vänsterpartiets Anki Ahlsten. Och Österberg
verkar allmänt sympatisk och rejäl.
Men så ser jag i tidningen att han gillar
att ta med familjen på husvagnssemester. Och hur hade han
tänkt sej att flytta husvagnen?
Gunnar Sandin
|
|
Sjuk vård ?
|
Har vi dålig sjukvård
i Sverige? Att vi skulle ha det är ett vanligt påstående
i den enklare agitationen mot välfärdsstaten. Jag har inga
siffror här som kan belägga det faktiska tillståndet
men varje gång jag själv eller någon jag känner
har varit i kontakt med sjukvården så är intrycket
det motsatta. Sjukvården fungerar, från det basala hos
distriktssköterskan till de avancerade specialistingripandena
på universitetssjukhusen. Och, får man också intryck
av, den är befolkad av hårt arbetande, yrkesskickliga och
inkännande människor. OK, det finns udda undantag, någon
syster Ratchet har man väl mött och kanske någon arrogant
läkare, men de är inte vanliga. Och tidbokningen är
inte så bra på alla kliniker, svårartade telefonköer
förekommer och visst verkar väl akutmottagningen på
Universitetssjukhuset underbemannad. Men i grunden är det hela
utmärkt.
Och inte är det dyrt heller. Vi har en bra
sjukvård och den kostar bara nästan hälften av vad
den kostar i USA, där den som bekant inte ens når alla.
Där är ett problem kanske: sjukvården borde kosta
mer så att den kan betala mer till alla de lågavlönade
kvinnor som bär upp verksamheten.
Är doktorn illa avlönad?
Men ett och annat tål ändå att tänka på.
Sydsvenskan har sedan några veckor en utmärkt serie som
sätter strålkastaren på en del egendomligheter. Det
visar sig då att rätt mycket handlar om läkarna. Det
är nämligen läkarbrist, t.ex. på sjukhuset i
Lund. Vad är problemet? Jo lönen. Medellönen för
en specialist i Lund ligger på drygt 45,000 i månaden.
Blir man överläkare, och det blir man i regel, ökar
lönen med så där 10,000. Jag tror att vi är många
som visserligen unnar läkaren ersättning för sitt jobb,
men som kan hålla tillbaka medkänslan inför den låga
lönen.
Jag ska inte plåga läsekretsen med berättelser
om det speciella system som gör att för sköterskor
m.fl. ingår jourtjänstgöring, nattarbete etc. i tjänsten
medan för läkare ger det en jourkompensation som ger ledigheter
om flera veckor. Ledigheten sedan kan tillbringas t.ex. i Norge eller
Vilhelmina från vilket man kan vända hem några tiotusenlappar
rikare. En annan berättelse handlar om ett gäng röntgenläkare
på ett lite mindre sjukhus i vår provins som har ingått
en pakt om att i tur och ordning låta varandra vara överläkare
ett par år, vilket ger den önskade löneökningen.
Regeln att ingen ska behöva gå ner i lön när
förordnandet går ut gör att alla kan ta del av förmånerna.
Men jag kan inte svära på att det här är sant,
jag har inte sett själva lönelapparna.
Moraliskt undermåliga?
Är då läkare girigare än oss andra, är de
allmänt moraliskt undermåliga? Nej, det tror jag inte för
ett ögonblick, de är
|
som vi andra. Däremot befinner de sig i en position där
ingen vågar säga emot dem och därför tar de
sig lätt friheter och kräver ett få behålla
en priviligierad ställning. Felet är naturligtvis vårt
eget.
I första hand handlar det om att vi utbildar
för få läkare. Det är naturligtvis helt orimligt
att vi inte kan utbilda folk för våra egna behov utan
ska falla tillbaka på utbildningar i Danmark, Polen etc. Det
är inget fel att det utbildas på andra håll, men
omfattningen nu är ett tecken på ett dåligt utbildningssystem.
Dessvärre tror jag att det är läkarna som inte vill
utbilda fler, de brukar väl säga att de inte kan erbjuda
fler praktikplatser?
Är det svårt att utbilda många
läkare? Tja, fråga dem på Kuba. Det finns nu så
där 25,000 läkare utbildade där spridda över
världen och på själva ön går det bara
170 personer per läkare, kanske lägst i världen.
Dålig utbildning? Nej, visserligen bara 6-årig men specialisering
följer efter. Varför kan inte Sverige bedriva sådan
utbildning, till sin egen hjälp och världens?
Och det droppar ju ständigt in nya fakta
i det här målet. Senast häromdan stod det i tidningarna
att mindre än hälften av de nya läkarna i landet
har sin utbildning från Sverige. Måste vi snylta på
andra på det sättet?
Det finns andra aspekter av det här. I Sydsvenskans
serie framträdde en distriktsläkare i Dalby och sa att
om bar bara fick lite bättre incitament så skulle han
kunna välja bort onödiga möten och bli effektivare.
"Jag är säker på att jag skulle hinna med fyrtio
procent fler patienter än idag". Man får sina tankar
om vilken arbetsmoral han kan ha. Vad vill han då? Jo, han
vill driva vårdcentralen i egen regi.
Ja, han lär väl bli bönhörd
av den nya regeringen och den nya landstingsledningen. Privatiseringen
är på gång, senast genom regeringen slopande av
stopplagen. Nu kan också universitetssjukhus säljas ut.
Gärna lite planhushållning
Vad kan man sätta emot? Jo naturligtvis en socialistisk sjukvårdspolitik,
som ger möjlighet till självstyre och mindre enheter utan
att sälja ut. Men också lite motstånd mot läkarnas
organisationer och därutöver lite nya inslag av planhushållning.
Jag såg att Ljungby skulle lägga ner sin förlossningsavdelning
eftersom man inte kunde få fram läkare till tjänsterna.
Många distriktsläkar- centraler i norra Sverige är
kroniskt i den situationen. För mig är det enkelt: läkare
skulle naturligtvis beordras till viss sådan tjänstgöring.
Officerare, tullare m.fl. har i alla tider beordrats att tjänstgöra
på orter där de behövts, det kunde väl läkare
också, med de resurser vi alla lagt ner på deras utbildning.
När får vi se vänsterpartiet driva
krav på en socialistisk sjukvårdspolitik, i riksdagen,
i landstinget? Vad säger vår lokale sjukvårdspolitiker
Vilmer Andersen (v) i Kristianstad?
Lucifer
|
|
 |