|
Demokratisk Vänsters representanter
i kommunala nämnder Kommunfullmäktigeextra 
Jag hade inte suttit på kommunfullmäktigeläktaren
på åtminstone fem år, men Sydsvenskans mittuppslag
med alla ledamöterna lockade mig dit en timme på torsdagen.
Det var första gången det nya fullmäktige efter
valet samlades till debatt. Men det var kanske inte fräschören
över det hela som var mest slående. För vem var
det som stod där i talarstolen om inte Tove Klette, Lars Bergvall
och Lennart Prytz, och för den delen Ulf Nymark och Sven-Bertil
Persson.Det jag hörde var en debatt om kommunens mål, vad de nu kan vara. Borgarna har formulerat nya som handlar om företagsamhet och behovet av skattesänkningar. När miljöpartiet pekade på avsaknaden av miljöpolitiska mål kastade man i efterhand in en sats: "Miljötänkande skall vara en naturlig del av kommunens verksamhet". Ja, pregnanta formuleringar är kanske inte den nya majoritetens starkaste sida. Å andra sidan, de målformuleringar den förra majoriteten antog så sent som i somras var inte heller att stå ut med. De var en orgie i flummiga adjektiv: kommunen skulle erbjuda "upplevelser", och allt skulle vara "kreativt" och "öppet" och ge "möjligheter". Den nye majoritetsledaren Mats Helmfrid hade i varje fall påfallande svårt att värja sig och tog då förstås till den klassiska högerretoriken. Talare från vänstern skulle inte prata om demokrati, med tanke på deras partis historia. Och när det gällde synpunkter på kommunens politiska organisation så var vänstern bara ute efter fler arvoderade politikerplatser. Så nog ser det ut att bli en återgång till gamla tider i fullmäktige, med stentuff debattstil. Bäst under den timme jag satt där var socialdemokraten Björn Abelsson - välformulerad och bra påläst. Lucifer Gunnar Sandin Järnvägen i Lund 150 år Järnvägen mellan Lund och Malmö fyller den 1 december 150 år vid en tidpunkt då det aldrig har gått fler tåg mellan de båda städerna, när fler reser än nånsin tidigare och när järnvägen väcker både engagemang och känslor. Tack, Sverker! Andra städer fick på 1800-talet göra stora uppoffringar för att få järnväg, i form av kommunala aktieteckningar som höjde kommunalskatterna och främst drabbade de fattiga. Det var tack vare den graderade rösträtten som många banor blev byggda. Men Lund gynnades av sitt läge nära Malmö dit staten drog en stambana. Läs mer» |
| Nr 30 i webbform |
|
061201 |
|
Lars-Anders Jönsson Betraktelser kring kristallnatten 1938 och 2006 Det är torsdag kväll den 9 november och jag har bestämt mig för att gå ner till stortorget i Lund för att se om det finns någon manifestation till minne av kristallnatten 1938. På torget finns några personer som förbereder en demonstration. Nej det var inte så jag hade tänkt mig denna kväll. Jag går vidare för att se om det finns en annan manifestation, en manifestation liknande den jag deltog i för något år sedan. Tända ljus och äldre som tysta mindes. Nu fann jag inget av detta. Det har gått över sextio år sedan lägren öppnades. När jag kommer hem söker jag på nätet efter de möten som arrangerats denna kväll. Jag kommer in på levande historias hemsida och en studie "Konstruktionen av en likgiltighet". Kristallnatten i Svenska dagstidningar. Författare medieforskaren Göran Leth. Det som framträder är hur spridd antisemitismen var även i Sverige. Tidningen Ny Dag ingår i den grupp som går under rubriken protest på grund av starkt fördömande rubriker om nazisternas grymheter. Men av rapporten framgår också att Ny Dag företrädde en traditionell antisemitism bland annat genom spekulationer om att det var judiska aktivister som kunde ha provocerat fram pogromen. Att betrakta judar som konspiratörer, att rent av se dem själva som skyldiga till det som drabbar dem är en mycket traditionell form av antisemitism skriver Leth. Läs mer» Gunnar Stensson Tre musketörer i fullmäktige Vilken enorm förlust för vänsterpartiet! Där sitter den briljante Roland Andersson i samtal med den på en gång lugnt resonerande och känslostarke Sven-Bertil Persson, som en stund senare överlägger med den dynamiske Ulf Nymark. Alla tre vid skilda tillfällen utdrivna ur ett efter 1998 alltmer dogmatiskt vänsterparti. Liksom Kajsa Theander och tidigare Rolf Nilsson. I dagens budgetdebatt företräder Sven-Bertil Persson och Ulf Nymark demokratisk vänster och Roland Andersson socialdemokraterna. För det vingklippta vänsterpartiet är Mats Olsson och Marta Santander de största tillgångarna. De anslöt sig aldrig till den traditionalistiska våg som sköljde över partiet omkring sekelskiftet som en tsunami, som förödde allt i sin väg och sedan drog sig tillbaka efter det att partiets valsiffror i stort sett halverats sedan 1998. Tänk om lundalinjen fått fortsätta råda, och dessa politiker fått möjlighet att agera gemensamt i samma parti! Lokalt har Lunds vänster i flera val vunnit stora framgångar även när partiet i sin helhet gjort fiasko som i årets val. Nå, bildandet av demokratisk vänster räddade Sven-Bertil tillbaka till Lundapolitiken och gav Ulf Nymark en plattform för miljöpolitiken. Läs mer» |
|
Imperialismen, kapitalismens primitiva stadium Bedriver man affärer, så skaffar man sej varor, och säljer dem. Vikingar lär ha varvat handel med strandhugg, allteftersom det var läge för det ena eller det andra. För de europeiska kolonialmakterna var det rutin att kombinera militära erövringar med kommersiell verksamhet. I dagens värld är det främst USA som låter militära och ekonomiska aktiviteter gå hand i hand, när man försöker bryta upp motsträviga marknader och få tillgång till råvaror med militärt våld. Även om USA inrikes är ett utvecklat civilt samhälle, bidrar dess utrikes aktiviteter till att hålla kvar andra länder i en situation, där frågan om militär kontroll är den fråga som överskuggar alla andra. Sådan politik blockerar på olika sätt utvecklingen av ett civilt samhälle i länder som Irak, Iran, Nord-Korea och Kuba. Det finns också andra brutala metoder än de direkt militära. En ökänd metod att pressa pengar ur fattiga bönder är att låna pengar till dem, och sen hålla fast dem i en skuldfälla de inte kan komma ur. Allt fler och fler indiska bönder drivs till självmord på detta sätt. Metoden att låna till behövande, hålla kvar dem i en skuldfälla och sen idka utpressning, den används också i större skala, mot fattiga länder. Att USA använder ekonomiska påtryckningsmedel för att få stöd i FN-omröstningar är inte någon nyhet. Det finns också andra sätt att kombinera affärsverksamhet med utrikespolitik. Företaget ITT:s roll när demokratin underminerades i Chile, eller Halliburtons affärer i Irak under och efter Saddams tid är inte heller helt okända. När det är företag som sköter de lokala aktiviteterna, kan inte heller den amerikanska staten hållas ansvarig. Att få en närmare insyn i sådan ljusskygg verksamhet är naturligtvis inte så lätt. En redogörelse inifrån väl värd att läsa har dock publicerats för inte så länge sen av John Perkins: Confessions of an Economic Hit Man. Enligt Perkins fick strategin med att låta företag inofficiellt ta hand om subversiv utrikespolitik ett genombrott i samband med undanröjandet av Mossadeq och demokratin i Iran på 50-talet. På senare tid verkar kontakterna mellan officiell och inofficiell verksamhet ha flyttat högre upp. Cheneys ställning som vicepresident i USA, med en bakgrund i Halliburton, kan man också se som en amerikansk parallell till förre KBG-mannen Putins position i Ryssland. Bådas sätt att hävda stormaktsintressen med våldsmetoder, ibland kortsiktigt framgångsrika, har i det långa loppet lett till pinsamheter och misslyckanden, även militära. Det är dags för maktens män att tänka om. Det är dags för mer civiliserade metoder för ekonomisk kontroll. Att imperialismen håller på att bli föråldrad kan man bara glädja sej åt! Lars-Åke Henningsson Jörgen L. Roms chica samvete? Sigm. Freud är upphovsman till rätt mycket spekulativt tankegods. Läs mer» |
|
|
|
|
Tidningsproblem |
|
| Hur ska det gå för
dagstidningarna? Man kan verkligen undra. Jag har en närstående
som varje morgon på väg från Lund till Södervärn
i Malmö möter sex stycken gratistidningsutdelare som alla
försöker lämna över en tidning. I Lund/Malmö
finns det tre tidningar, i Köpenhamn fem, varav några delas
ut i brevlådan på morgonen. Jag ska inte kommentera innehållet,
bara att gratistidningarna så klart för många ersätter
köpta tidningar. Hotet från Internet Ändå är det inte gratistidningarna som är det stora hotet mot dagspressen utan Internet. Nedgång naturligtvis för både lösnummerköp och prenumerationer, men det är inte det som är det allvarliga utan annonserna. De lukrativa småannonserna försvinner till typ Blocket, medan mycket av den ordinarie märkesreklamen går till Google. De stora provinstidningarna som Jönköpingsposten och Östgöta-Correspondenten klarar sig bra, men de stora rikstidningarna tidningarna har börjat blöda. Dvs. deras Internetutgåvor läses av massor med människor och expanderar, men de kommer inte i närheten av att täcka de uteblivna inkomsterna från papperstidningen. Läget kommenteras i en intervju med Jacob Weisberg i The Guardian i veckan. Weisberg är redaktör för Slate, ett dagligt webbmagasin som faktiskt startades av Microsoft och som sen övertogs av Washington Post-koncernen. Slate är uppe i tio miljoner unika läsare nu och livet leker. Men inom den traditionella dagspressen, tidningar som New York Times, Los Angeles Times och Washington Post, alla kvalitetstidningar med stora upplagor och stort annonsberoende, är det deppigt. Moralen och modet sjunker i takt med att personalen får sluta och avdelningarna tunnas ut. Och precis samma kommer att ske eller sker redan
|
i Sverige: det går utför för DN, Sydsvenskan m.fl. |