Höstmorgon den 7 oktober
Mörka lövmassor i grått ljus utanför köksfönstret. Avenbok och enstaka lönnar. Gula löv över svart asfalt. En råka sveper snabbt mellan trädrad och husfasad. Plötsligt solstrålar genom luckorna mellan löven. Svarta stammar och långa svängande grenar. Så går solen i moln igen.
Bläsänderna har återvänt från Arktis till dammarna vid Höje å.
Kloaken – livets koncentrat
Källby avloppsreningsverk är slutstationen på ett perfekt avrundat system. Vattnet från sjön Bolmen, fördelas i kranar, duschar och toaletter i alla Lunds bostäder, samlas upp i ett enda flöde, renas i Källby, flyter ut i dammarna och töms slutligen i Höje å som utmynnar i Lommabukten. Samtidigt utvinns energi till de gröna bussarna
Åvattnet, som är förorenat av jordbrukets kväve och fosfor och dagvattnets rester av bildäck och skräp från stans gator, får ett ständigt tillflöde av renat vatten året runt. Mer och mer vatten, ju mer Lunds befolkning växer
Många jättestäder tvingas ha ett slutet system där det renade vattnet pumpas tillbaka och återanvänds. En nödvändighet på grund av vattenbristen i t ex Kapstaden. Dit har vi inte hunnit.
Besöket på Källby var ett viktigt och uppskattat inslag i lördagens Kulturnatt. Visningen var som alltid intressant och tankeväckande. Dammarna med mekanisk, kemisk och biologisk rening utgör ett koncentrat av lundabornas vanor och ovanor. Allt finns där, från blöjor och kondomer till förpackningar, gifter, skönhetsmedel och skit.
Den intresserade publiken vid visningen klockan 13 tog ödmjukt emot personalens klander och lovade bättring. Frågor ställdes. Är det rimligt att bygga ett jättereningsverk i Sjölunda? Att bygga en kloaktunnel dit? Borde inte reningen ske vid utsläppen? Varför går bara tio procent av dagvattnet till reningsverket? Går 90 procent av dagvattnet orenat ut i Höje å? Vad händer med dammarna om Källby avloppsreningsverk läggs ner? Är inte ett reningsverk ett perfekt inslag i ett naturreservat?
Svar på några av frågorna får de kanske av VA Syd vid torsdagens samråd i Arenan.
Gunnar Stensson
Minnestalet över Dag Hammarskjöld
Det är 60 år sedan det svenska Pan Am-plan som FN:s generalsekreterare Dag Hammarskiöld färdades i störtade vid staden Ndola i nuvarande Zaire den 17 september 1961. Han var på väg för att möta dåvarande Katangas ledare Moise Tshombe.
Hammarskiöld var kontroversiell och de omedelbara misstankarna att han blivit utsatt för ett attentat styrks i Ravi Somaiyas nyutkomna bok ”Den gyllene tråden – Kalla kriget och Dag Hammarskiölds gåtfulla död.”
Under sina ansträngningar att lösa Kongokrisen hade Hammarskiöld tagit initiativ till FN:s fredsbevarande styrkor. Även svensk trupp sändes till Kongo och blev inblandad i strider. Jag var starkt engagerad och hade anmält mig till FN-truppen ett par år tidigare, men inte blivit antagen. Idag, 60 år senare, är Kongo fortfarande ett av jordens mest exploaterade och underutvecklade länder.
När nyheten om Hammarskiölds bortgång blev känd hade jag just tillträtt en lärartjänst på Axevalla folkhögskola. Karin skulle börja på skolans teaterlinje, som senare utvecklades till Skara skolscen. Vår son Martin var tre veckor gammal. Vi hade flyttat in i en tvårumslägenhet i ena änden av en barack med 20 kvinnliga elever som vi skulle hålla ett öga på.
Skolans rektor, Torsten Schmidt, far till ett par pojkar som senare blev kända folkpartipolitiker, gav mig uppdraget att hålla ett minnestal över Dag Hammarskiöld.
Alltså stod jag framför skolans huvudbyggnad en dag i början av oktober 1961 och talade inför cirka 150 elever och lärare som samlats runt en flagga på halv stång. Ett par lönnar lyste röda och solen sken. Jag minns inte alls vad jag sa.
Gunnar Stensson
Hur Jonas Sjöstedt omvandlade V till ett demokratiskt vänsterparti
Jonas Sjöstedt röstade 1990 för att bokstaven k skulle bort från partibeteckningen Vpk. Äntligen skulle partiets traditionella anknytning till det totalitära sovjetsystemet vara förbi. Det föreföll också bli så under Gudrun Schymans tid. 1998 nådde partiet sitt hittills högsta röstetal, 12%. Men icke.
De många som anslutit sig till partiet redan på 1970-talet hade gjort samma misstag. De trodde att CH Hermansson hade brutit bindningen till Sovjetunionen då han fördömde inmarschen i Prag 1968. Att det var ett misstag visade sig på partikongressen 1977 som bevistades av en stor sovjetdelegation. Kampen fortsatte. 1980-talet präglades av strider om partiets inriktning.
Trots allt var Jonas Sjöström övertygad om att tiden för skiftet till demokratisk socialism nu var inne. 
Men mycket återstod att göra, mer än han visste. Memoarboken Allt kommer att bli bra av Jessica Nord och Jonas Sjöstedt beskriver skiftet som en personstrid mellan förnyaren Jonas Sjöstedt och traditionalisten Lars Ohly. ”Konflikten mellan Jonas Sjöstedt och Lars Ohly var djup”.
Jonas blev rikskänd under Nej-kampanjen inför folkomröstningen om EU 1994. Nej-alternativet förlorade, men Jonas blev invald till EU-parlamentet. Under sitt arbete där fick han distans till partiets verksamhet i Sverige,
När Gudrun Schyman avgick efter deklarationsskandalen 2003 borde vice partiledaren Johan Lönnroth ha efterträtt henne, men han avstod av familjeskäl. Han var en av de ledande inom partiets förnyelserörelse Vägval Vänster. Efter hans avsägelse var Jonas Sjöstedt den starkaste ordförandekandidaten, men Jonas utmanövrerades av Lars Ohly.
Samtidigt ledde Jonas nejsidan i folkomröstningen om EMU-medlemskap. Ja-sidans ledare var Anna Lindh. Att Sverige sa nej till EMU valnatten den 14 september var en triumf för Jonas och en överraskning för många. Göran Persson var en av de som gratulerade honom.
Anna Lindh hade blivit mördad ett par dagar tidigare. Meddelandet om hennes död nådde mig under en utbildningskonferens med våra samverkanskommuner på måndagsförmiddagen. Sten-Bertil Olsson beordrade kommunens skolor att flagga på halv stång.
Jonas avslutade EU-uppdraget och flyttade till New York med sin nya familj 2006. Han stannade där fyra år men fortsatte att följa vad som hände i Sverige och riktade förödande kritik mot Vänsterpartiets politik i tidningen Flamman, vars dåvarande chefredaktör var Aron Etzler. ”Valet 2006 var en katastrof. Lars Ohly kallade sig kommunist och de skarpa motsättningarna i partiet ökade.”
Inför valet 2006 hade en stor grupp medlemmar Vänsterpartiet i Lund lämnat partiet och bildat Demokratisk Vänster. En av de lokala episoder som motiverade beslutet var den dåvarande styrelsens vägran att bidra till en konferens om situationen i Togo som Internationella utskottet arrangerade tillsammans med ABF och S.
Men mest avgörande var styrelsens beslut att göra sig av med Veckobladet, där debatten om Vänsterpartiets framtid fördes. Veckobladet räddades och blev partipolitiskt obundet tack vare Göran Persson. Debatten kunde fortsätta och utvidgas.
Inför valåret 2010 flyttade Jonas Sjöstedt tillbaka till Sverige och kandiderade till riksdagen. Han blev invald och placerades i riksdagens EU-nämnd. Kampen om partiets inriktning och partiledarposten fortsatte.
I januari 2011 klev Jonas fram med budskapet: ”Om Lasse avgår är jag villig att kandidera.” Ohly svarade genast att han ville fortsätta.
Avgörandet i partiledarfrågan kom i Almedalen 2011. DN hade ringt till vänsterpartiets partidistrikt och frågat om de hade förtroende för Lars Ohly. En majoritet svarade nej. De ville att Ohly skulle avgå. DN publicerade resultatet på Vänsterpartiets dag i Almedalen. En månad senare meddelade Ohly att han skulle sluta. På kongressen 2012 valdes Jonas Sjöstedt till partiledare.
Det var ett stort skifte och alla visste det. Partigrupperingar och enskilda som hade lämnat Vänsterpartiet vände tillbaka. Demokratisk vänster i Lund beslöt att avstå från att ställa upp i valet 2014 och i stället stödja Vänsterpartiet. Partiets nya inriktning bygger på den socialistiska grundprincipen ”av var och en efter förmåga, till var och en efter behov”. De dagsaktuella kraven är en stark klimatpolitik och stopp för vinster i välfärden.
I år överförde Jonas ordförandeskapet till Nooshi Dadgostar. Den långa kampen hade slitit på honom, också rent fysiskt.. Den kostade på mer än de flesta insett.
Inför nästa års val startar Nooshi Dadgostar som Vänsterpartiets ordförande med en turné genom hela Sverige, från Norrbotten till Skåne. Hon har vid något tillfälle hänvisat till Tage Erlander som en av sina inspiratörer. Måtte hennes kraft räcka till!
Jonas Sjöström skriver från sin nya hemort Hanoi att han är övertygad om att allt kommer att bli bra.
Gunnar Stensson
I veckans nummer
Redaktion
Göran Persson
Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
Friday for Future alla fredagar
Varje fredag samlas vi för klimatstrejk på Stortorget eller för digital strejk. Vi vill att Sverige och Lund medverkar till att hålla den globala temperaturökningen under 1.5 grader, uppfyller Parisavtalet, verkar för klimaträttvisa och lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.
Appellmöte på Mårtenstorget
Lördagen den 9 oktober kl 11 är det appellmöte på Mårtenstorget.
Röda kapellet spelar. Olika talare från Vänsterpartiet.
Stadsbibliotekets Atriumgård
Lördag 9 oktober kl 14
Samtal om demokrat och rösträtt anno 2021
Med anledning av att det är hundra år sen det första allmänna och lika valet till riksdagen ägde rum, möts de lokala KULTRpolitikerna i ett samtal lett av Teddy Landen.
Läs mer i folkbibliotekens kalender »
Onsdag 13 oktober kl 18
Rösträtt för alla?! Rösträttsbegränsningar i den allmänna rösträtten tidevarv.
Bengt Sandin kommer att prata om rösträttens historia.
Torsdag den 14 oktober kl 18
Afghanistan idag och i framtiden. Svenska Afghanistankommittens kommunikationschef Niclas Eriksson föreläser och diskuterar.
47:e årg.
Utskriftsvänlig form