Tack för i år!
Så var ännu ett VB-år till ända. Tänk så många det blivit, lika häftigt och förvånande, varje gång.
Tack till alla läsare, skribenter och övriga vänner för att ni gjort detta möjligt.
Förhoppningsvis så syns vi igen 2020 för en 46:e årgång!
red
Mänskliga rättigheter måste gälla även Israel!
Mänskliga rättigheter är satta på undantag i Israel och de av Israel kontrollerade palestinska områdena. Inte minst gäller det tillgången till hälso- och sjukvård. Det skriver israeliska ”Läkare för Mänskliga Rättigheter” (PHR-I) i en sammanfattning med anledning av FN:s dag för mänskliga rättigheter 10 december.
På det ockuperade Västbanken hindrar Israel med hjälp av militärposteringar, murar och vägspärrar aktivt palestinierna från att söka och få den vård de behöver. Människor blockeras från att nå sjukhusen och det händer att man föder barn eller dör i vägspärrarna. I Gaza avslås omkring hälften av alla ansökningar att söka vård utanför den inringade enklaven, och cancersjuka avlider då de inte får den vård de behöver.
Till detta kommer fysiska övergrepp av den israeliska armén, nattliga raider och arresteringar, husrivningar, förstörelse av egendom och mord på människor som fredligt demonstrerar mot ockupationen. Personer som fängslas på ockuperat område, även barn ner till 12 års ålder, torteras och spärras efter summariska rättegångar in i fängelser inne i Israel, där de inte kan få besök av anhöriga. Enligt officiell israelisk statistik sitter i nuläget omkring 5.400 palestinier, varav 187 barn, i israeliska fängelser. Den vanligaste anklagelsen mot barnen är stenkastning mot israeliska soldater och militärfordon – ett brott som kan ge många års fängelse! 413 personer hålls i ”administrativt förvar” på obestämd tid utan rättegång eller dom.
Inne i Israel nekas asylsökande tillgång till både arbete och hälsovård och tvingas leva utan skydd mot att utnyttjas av kriminella element. En några år gammal lag, ”Deposit law”, tvingar migranterna att varje månad lämna 20% av det de tjänat till myndigheterna, något som driver dem in i hunger och fattigdom. I de israeliska fängelserna handläggs sjukvården av Israel Prison Service, en organisation som egentligen inte har någon medicinsk kompetens, och det händer att fångar dör av vanvård och brist på medicinsk tillsyn.
Enligt FN:s ”Allmänna förklaring om de Mänskliga Rättigheterna” (antagen 10 december 1948) har varje individ rätt till ”liv, frihet och personlig säkerhet” (artikel 3). PHR-I pekar här speciellt på rätten till hälso- och sjukvård på lika villkor – en princip som Israel grovt bryter mot. Hela ockupations- och bosättningspolitiken utgör fundamentala brott mot grundläggande internationella konventioner, vilket konstaterats i ett stort antal FN-resolutioner - och senast i Säkerhetsrådets resolution 2334 (23 december 2016). Ändå får det inga konsekvenser? När USA:s utrikesminister Mike Pompeo nyligen, för Trump-administrationens räkning, deklarerade de israeliska bosättningarna som ”inte nödvändigtvis illegala” – och därmed öppnade ännu en dörr för palestinierna ner till helvetet - har inte heller det väckt någon större uppståndelse.
Hur långt tänker världens ledare, inklusive EU och vår egen regering, låta det gå innan man på allvar sätter ner foten och gör någonting åt de ständiga övergreppen i Israel / Palestina? I samband med FN: s dag för mänskliga rättigheter är det absolut rätt tillfälle att ställa den frågan.
Gunnar Olofsson
Dear friends of the Palestinian people
Israel just announced its plans to raze the historic Shuhada Street market in Hebron to build a new Jewish settler neighborhood on top of its rubble.
It’s a disgusting political move by (interim) Defense Minister Naftali Bennet to win support for ultra-nationalist parties with yet more elections potentially on the way.
But make no mistake: this is ONLY happening because the Trump administration just proclaimed that Israeli settlements in the West Bank don’t violate international law.
The clock is ticking – the community has been told it only has till Dec. 31 to “comply” or face the consequences – and we need to help create a huge public outcry against this atrocity:
Shuhada Street was already a glaring and painful example of Israel’s apartheid policies. 20 years ago it was the bustling busy commercial center of Hebron – now shops are shuttered and welded shut, entrances to homes are bricked up, and cars are banned.
Why? Hebron is home to a few hundred notoriously militant radical Jewish settlers, and – you can’t make this up – after a Jewish settler massacred 29 Palestinians in 1994, it was Palestinians living and working on Shuhada Street who were forced to leave their homes and businesses in the name of “security.”
25 years later the Israeli government is taking yet another step in its apartheid control of Palestinian lives in Hebron.
Join our campaign in solidarity to create a huge international outcry against this outrageous decision:
Add your name: Stand with Shuhada Street
Falska förnyare
Härom veckan fick jag i min brevlåda ett flygblad från FNL - “ditt lokala parti” 
som det stod, riktat ”Till dig som vill förnya Lund”. På framsidan var en bild av partiets fullmäktigeledamöter. Alla hade cyklar, det här var minsann riktiga Lundabor. Det var en snygg och välskriven liten broschyr, med text om partiets vallöften 2018 och vad som har hänt med dem under året.
Fromma förhoppningar
Dvs. nog var det en blandning där det finns både fromma förhoppningar och ärenden där FNL inte precis haft någon ledande roll .”Inga resor till Cannes.” Nej, Vänsterpartiet har sagt nej till dem i många år, liksom resor till jippot i Almedalen. Det senare lyckades vi dock inte avstyra. ”Inga nya dyra spårvägslinjer” Nej, men det är faktiskt ingen som har förordat det. ”Gräv ner järnvägen genom Lunds centrum!” Ja, vad kostar det, ska staten bjuda på det? “Fler jobb på framtidens arbetsplatser!" Ja, det kan man ju önska sig. “Nej till skattehöjningar!” Visst, där känner man igen den borgerliga linjen. Det hela ser ut som det dåvarande Folkpartiets förslag, Tove Klettes klassiska linje. Man är för allt som är trevligt och bra, men det får inte kosta pengar. “Mindre barngrupper i förskolan!” Ungefär vad V har sagt sedan 1960.talet. Om man menar allvar kan man inte som FNL ansluta sig till borgarna.
Det är nämligen just det FNL gjort. “Efter intensiva förhandlingar bildades Lundakvintetten där FörNyaLund tillsammans med Centern, Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna utgör kommunens styre.” Ja. Detta är själva hjärtpunkten i FNL:s politik i Lund och det borde nog stå i stora bokstäver i det lilla upplysningshäftet.
Cynikerna har fått rätt
Jag tillhörde de som såg positivt på FNL:s framträdande i Lund och hånades mycket riktigt av mer cyniska partikamrater. Och det är verkligen häpnadsväckande att man påstår sig stå för förnyelse i Lund när man omedelbart ansluter sig till den borgerliga Lundakvintetten med partier som har styrt Lund i huvuddelen av de senaste femtio åren. Det skulle förvåna om de 6 870 lundabor som röstade på FNL i kommunalvalet 2018 återkommer i valet 2022 Det måste bli en huvuduppgift för V att tala om för lundaborna hur FNL faktiskt använder sina röster.
Nästan som i Paris
När detta skrivs får jag i brevlådan Lokaltidningen som i en stor rubrik meddelar mig, “Klostergården är lite likt Paris” Jaha, har taket brunnit på Klostergårdskyrkan, har upprörda bönder från Sandby blockerat tillfartsvägarna och har Klostergårdsborna (som ju som vi alla vet älskar sin stadsdel) rest sig som en man mot Gunnar Stensson som väl antar president Macrons plats. Ja, Lund ligger närma kontinenten.
Lucifer
Gängen gör pengar på allt
”Skolans tystnadskultur går ut över undervisningen, skolmiljön, eleverna och kollegorna.”
Jakten på vinst förutsätter tystnad. Affärshemligheter måste skyddas när man ska lura konkurrenter och konsumenter. Nedan några exempel.
Finansbolaget Allras styrelses gjorde medvetet dåliga affärer för att tjäna pengar, men alla kunde inte hålla tätt. Därför hotas de nu med långa fängelsestraff.
Skolor i Stockholm har lagt ut en miljon på terrorövningar som arrangeras av privata företag. Företagens marknad gynnas av varje skjutning på gatorna.
Vinstjagande kriminella gäng är en del av samma kultur och tillämpar tystnadsplikten brutalt, vare sig de sysslar med knark eller avokado. Det kan kosta livet att vara lösmynt.
Farligast är tystnadskulturen förstås i de globala fossilföretagen. Förnekargängen där tiger, ljuger, mutar forskare och anstiftar krig för sin profit och för att skydda sin osynliga hand.
För några år sedan nådde tystnadskulturen de svenska skolorna. När de hamnade på marknaden förvandlades eleverna till på samma gång vinstfaktorer och konsumenter. Skolpengen gjorde det nödvändigt att tiga om sådant som kunde skada de stora skolkoncernernas vinstintressen, exempelvis betygsinflation, segregerande urvalssystem, mobbning, stora klasser, avsaknad av hjälpmedel och andra problem.
Även icke vinstdrivande kommunala skolor drabbades.
Läs artikeln i Skolvärlden »
Tystnadskulturen innebär att lärare som uppmärksammar problem och påkallar åtgärder straffas med trakasserier, dåliga arbetsvillkor, sämre lön eller förlorar jobbet. Lärare som skryter med skolan och tiger om bristerna belönas.
Fyra av tio lärare uppger i en undersökning som Skolvärlden genomfört att de straffats för att de brutit mot tystnadskulturen.
55 procent av lärarna har övervägt att byta arbetsplats för att slippa tystnadskulturen.
Sveriges lärarbrist är inte förvånande.
Utbildningsminister Anna Ekström, S, är bekymrad. Hon skriver:
”Om lärare förväntas marknadsföra snarare än informera sakligt och opartiskt, och om lärare förväntas tala väl om sin skola snarare än larma om missförhållanden så går det ut över undervisningen, skolmiljön, eleverna och kollegorna. Den utvecklingen arbetar jag för att bryta.”
2054 av Lärarnas Riksförbunds medlemmar tillfrågades i undersökningen. 981 personer deltog, vilket motsvarar 48 procent. Källa TT.
Gunnar Stensson
Dags för decennieskifte
Inte lika spektakulärt som ett millenieskifte men ändå en sorts milstolpe. Visst borde VB med sina kvalificerade läsare och skribenter kunnat precentera lite trovärdiga förutsägelser inför 20-talet. Det förra 20-talet blev ju ganska spektakulärt med epitetet "det glada" i början till "depressionens" i slutet.
Tyvärr har vi inte hunnit putsa kristallkulan den här gången. Bristen på nya förutsägelser gör att vi får nöja oss med det näst bästa; att ta fram rödpennan och läsa en 20 år gammal förutsägelse från de då så populära "Millenie-konsulterna". VB valde att anlita konsulerna Grr och Lucifer för att förutse det nya milleniet. 20 år är en futtig det av ett millenium men ett litet delfacit låter sig kanske göras.
Millenniekonsulterna från VB nr 38/1999
Nu har de samlats, Veckobladets båda millenniekonsulter, signaturerna Lucifer och Grr för att utbyta tankar kring det gångna året, århundradet och årtusendet. Utrustningen är 2000-säkrad och parallellt med samtalet genomfördes en djuptestning av milleniechampagnen.
Lucifer: Varför är vi här, i denna trista stad, i denna trista tid? Det måste ha varit Lund Baudelaire tänkte på när han skrev om "la tristesse d' une ville sans fleuve". Inte ens politiken är rolig här.
Grr: Floden är på väg! Eller åtminstone vattnet. Dethar jag förutspått flera gånger förr, men nu har det stått i Science att havsisen i Arktis smälter med rekordfart (vilket med 98 procents sannolikhet beror på växthuseffekten) och att nordpolen blir isfri sommartid inom ett par decennier. Därmed stiger havet obönhörligen och når så småningom Lund. Och därmed blir även politiken roligare här för det blir en mängd nya problem att ta ställning till. Kanske inte i vår privata livstid men i barnbarnens, och så här inför årtusendeskiftet borde vi kunna lyfta blicken. Lunds befolkning har hundradubblats under det nu slutande millenniet, fortsätter den trenden blir våra efterkommande tio miljoner på hösten 2099. Härliga tider, strålande tider!
Läs mer (sid 2) »
Gunnar Stensson Skolpolitik:
Klotter och minnesfragment 1991 till 2006
När jag härom kvällen rensade en byrålåda med gamla protokoll, broschyrer och annat skräp fick jag tag i en dammig svart anteckningsbok fylld med osammanhängande klotter.
9/9 95. Samling vid flygbåtarna. Jaha. September 95. Det var ett par månader efter folkmordet i Srebrenica. Jag var upprörd då, påmindes om protesterna mot Handkes nobelpris nu.
Läs mer »
I veckans nummer
Redaktion
Göran Persson
Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
Friday for Future alla fredagar
Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.
Julsånger på stan
Lördagen den 14/12 sjunger vi julsånger i centrala Lund, kl. 13.15 vid fontänen på Bantorget & kl.14.00 på Stortorget
Körledare: Inger Ohlen
I Spontankören kan vem som helst oavsett ålder sjunga- alla som kan andas och prata är välkomna! Då är man fullt kvalificerad - ingen körvana behövs alltså - och vi sjunger helt utan noter!! Vi sjunger för att det är roligt och nyttigt och vi vill alltid bli fler.
Gå gärna in på spontankören.se och läs om hur du kan börja sjunga med oss!
Arrangör: Spontankören, Vinterlund och Lunds kommun
Musik och Makt – Röda Kapellets decemberkonsert
Röda Kapellet bjuder in till en musikalisk och politisk resa genom 1900-talet.
Dirigent: Ludvig Nordgren
Presentatör: Staffan Gerdmar
Lördag 14 december 2019 kl. 18:00
Magle Konserthus, Magle stora kyrkogata 4, Lund
Affisch »
Lästips
Intressant artikel till frågan om Israels existens vs anti-sionismen.
Kh Tjatte
Counterpunch December 12, 2019
Renouncing Israel on Principle
by Steven Salaita
When anti-Zionists discuss the Middle East, the topic of Israel’s existence rarely arises. It’s almost exclusively a pro-Israel talking point. We’re focused on national liberation, on surviving repression, on strategies of resistance, on recovering subjugated histories, on the complex (and sometimes touchy) relationships among an Indigenous population disaggregated by decades of aggression. That a colonial state—or any state, really—possesses no ontological rights is an unspoken assumption.
“Do you recognize Israel’s right to exist?” pretends to honor the downtrodden, but it is an altogether different proposition, transforming sophisticated ideas of liberation into a crude test of political respectability. Prioritizing the state as worthy of relief, as something to which we automatically owe deference, subsumes life to the imperatives of capital.
Läs hela artikeln »
45:e årg.
Utskriftsvänlig form