45:e årg.Anonym skrivelse styr inriktningen på utredning av nya järnvägsspår genom Lund
Den borgerliga kvintettens styre tar sig märkliga former. Den borgerliga majoriteten i kommunstyrelsen beslutade att rakt av ställa sig bakom en odaterad, helt anonym skrivelse om hur en utredning om ”järnväg i tunnel genom Lund” ska bedrivas.
Unikt att en anonym skrivelse blir kommunalt beslut
Skrivelser är detaljerad och omfattar hela fyra sidor med direktiv, men det går alltså inte att utläsa vem som har upprättat skrivelsen. Kommer den från den kommunala förvaltningen? Från det borgerliga kvintettstyret, från någon enskild lundabo? Eller jultomten? Det går inte att utläsa av protokollet från styrelsesammanträdet. Det torde vara helt unikt i kommunens historia att en majoritet fullt ut sluter upp och ställer sig bakom en anonym skrivelse!
Bättre förutsättningar för järnvägstrafik
Beslutet innebär att enbart ett tunnelalternativ för järnvägen genom Lund ska utredas. Miljöpartiets oppositionsråd Karin Svensson Smith yrkade mot de borgerligas förslag att utredningen skulle omfatta de tre möjliga höjdlägesalternativen tunnel, markförlagd lösning och järnväg på bropelare.
Utredningen skulle också enligt MP-yrkandet belysa konsekvenserna av de olika alternativens möjligheter att ge bättre förutsättningar för person- och godstågstrafik, något som inte ingick i de anonyma direktiven.
Spårfobi
S och V hade ett förslag som liknade MP:s men där ingick också att utreda ett yttre godsspår i markplan. Båda dess förslag röstades alltså ner av den borgerliga majoriteten. Så en omfattande och dyr utredning ska nu bedrivas på grundval av en anonym skrivelse som majoriteten nu gjort till sin. Kvintetten präglas alltså numera helt av tunnelseende och FNL:s spårfobi har smittat av sej på hela det borgerliga blocket.
Samtal om järnväg
Kommunstyrelsebeslutet följdes i veckan som gick upp av ett samtal mellan MP:s Karin Svensson Smith och kommunalrådet Börje Heed från FNL. Det var MP som tagit initiativ till samtalet, som leddes av Johan Wester. Syftet med samtalet var enligt Karin att på ett så tidigt stadium som möjligt engagera lundaborna i planeringen av den framtida järnvägen genom Lund. Stadsbibliotekets atriumgård var överfylld vilket tyder på att frågan om järnvägen är en het fråga.
Vad som blev tydligt i samtalet var just det som framkom i kommunstyrelsens hantering av frågan: FNL är låst till ett enda alternativ och vill inte ha en allsidig prövning av olika möjligheter. Likaså struntar FNL i såväl kostnader som konsekvenser för järnvägstrafiken i sin helhet. Som Karin konstaterade: om alla städer längs stambanan skulle kräva och få tunnellösningar blir det inga pengar över till spår mellan stationerna.
Ulf N
Gunnar Stensson
Därför är klimataktivism motsatsen till vit makt
När nyheten om massakern i moskén i Christchurch kom och jag sökte bland nyhetsmedia råkade jag få syn på en karta som visade att fredagsmorgonens klimatstrejk i Christchurch genomfördes nära blodbadet. Jag greps av en fruktansvärd oro för ungdomarna som ställde upp med hopp och idealism och undrade om mördaren eller mördarna valt denna speciella dag för att undergräva verkan av den globala klimataktionen. Det var en chockerande, men samtidigt helt logisk tanke. Bakom engagemanget för klimatet finns medvetandet om att allt hänger samman, medan vit maktideologin bygger på åtskillnad.
Åtskillnad, som föreställningen att människor är uppdelade i raser och att de som tillhör den ena rasen inte har någonting gemensamt med de som tillhör den andra. Åtskillnad, som idén att trots att de vita har översvämmat globen ska de icke-vita hålla sig borta från Europa, Nordamerika och nu till och med Nya Zeeland och Australien, två redan bebodda områden som de vita nybyggarna kom relativt nyligen till – som en fantasi om en återsegregering av världen. Som en mängd idéer och ideal om en maskulinitet, driven till det monstruöst extrema, om att ta saker i egna händer, om att utplåna inlevelse och medkänsla, om att hävda att du själv har rätten att förtrycka och döda andra. Och naturligtvis om skjutvapen som symboler och instrument för denna självdefinition.
Rebecca Solnit
Texten är inledningen till en artikel i The Guardian 19/3, försedd med uppmaningen Reuse the article. Det gör vi genom att publicera hela originalartikeln, läs den här!
Skiftet till en hållbar värld
Förra fredagen strejkade eleverna för klimatet, men härom dagen träffade jag en ung management-konsulent, som skämtsamt avfärdade aktionen som ett utslag av det slags domedagshysteri som anfäktar mänskligheten vart femtionde år och menade, att eleverna hellre borde sitta i sina skolbänkar och lära sig hur det är i verkligheten.
Jag hade just läst Ekonomi för Antropocen. Skiftet till en hållbar värld, redigerad av Robert Österbergh och Mikael Malmaeus, Carlssons förlag 2018.
Boken är ett försök att på sammanfatta de komponenter som krävs för en hållbar ekonomi. Den är skriven av internationella och svenska specialister och tar upp teman som Finanskapitalet i Antropocen och Att reformera det monetära systemet för global hållbarhet.
Två professorer i Lund medverkar, Astrid Kander från Ekonomihög-skolan som skriver om Ekonomisk tillväxt, energi och koldioxidutsläpp och Oksana Mont, Sveriges första professor i hållbar konsumtion, som behandlar frågan Kan Homo shoppiens bli hållbar?
Boken borde ingå i gymnasieundervisningen, men är också nödvändig läsning för politiker på alla nivåer. De får inte vara okunnigare än gymnasisterna. Där finns kritik av populistiska skenlösningar och förslag till nödvändiga reformer. Törs någon genomföra dem?
Så här beskrivs det planetära nödläget:
Efter 2030 kan vi inte släppa ut mer koldioxid om vi ska hålla temperaturökningen under 2 grader. Vi måste utrota fattigdomen samtidigt som världens befolkning ökar med två miljarder till 2050.
Läs mer »
strejkade skolelever för klimatet fredagen den 15 mars. Skolan ska förbereda för framtiden, men om de vuxna fortsätter att fallera när det gäller att förvalta samhället, så återstår bara för barn och ungdomar att ge sig ut på gatorna. Regering, näringsliv och medborgare gör visserligen en del för miljön redan idag, men det räcker inte. Klockan tickar. Vi får inte skjuta framtiden i sank!
Utskriftsvänlig form
efter bokrealisationen var det första jag fick syn på en ny bok av Lotte Möller som hette Om bin och människor. Båda ämnena intresserar mig. När jag bläddrade i den fick jag upp ett färgfoto av Sveriges enda museum om biodling, som enligt texten ligger i ett torp i Uppvidinge. Plötsligt fördes jag till en annan tid, en annan plats. 1940-tal, östra Småland. En känsla av svindel fick mig nästan att tappa balansen.