Ulf N
Bilder från Goa, Indien
Goa är Indiska unionens minsta delstat. Dess yta är endast 3700 kvadratkilometer. Folkmängden uppgår till ca 1,5 miljoner. Nära 40 procent av befolkningen är kristna, huvudsakligen katoliker. Goa var från början av 1500-talet fram till år 1961 en portugisisk koloni. Detta år ockuperades Goa av Indien. Goa var sålunda den sista europeiska besittningen i Indien.
Goa är ett populärt mål för såväl utländsk såväl som inhemsk turism. Inte minst delstatens liberala bestämmelser för alkoholförsäljning lockar dit turister från övriga Indien.
Läs mer »
Mitt liv som terrorist
Jag och mitt gäng tioåriga busar från Östregårdsskolan härjade på gatorna i Växjö det ödesdigra året 1943. Då och då marscherade en bataljon gråklädda soldater med musik, hästar, vagnar och kulsprutor förbi på Risingevägen för att försvara landet. Ibland stack någon av dem till oss en 25-öring och bad oss köpa en sockerdricka i affären vid Östrabo.
Somliga dagar begav vi oss ner till regementets skjutfält på Bäckaslövs hed för att söka efter patronhylsor. Det fanns inte så många för soldaterna var noga med att samla upp dem, men då och då missade de en. Sedan gick vi till affären och köpte en ask tändstickor för fem öre. Vi satte oss på en sten på Träan och bröt av svavelknopparna från tändsticka efter tändsticka (tur vi inte hade 17000!) och stoppade patronhylsan full. Sedan knackade vi igen hylsans öppning, placerade den på en stenhäll och krossade den med en stenbumling. PANG!!!
Det small rejält, rök och luktade svavel. Patronhylsan blev både söndertrasad och tillplattad.
Kul! Pröva själva.
Nu läser jag följande rubrik i Sydsvenskan den 21/1: Terroranklagad bar på 17000 tändstickor.
Det är ett av Säpos bevis mot en misstänkt terrorist. Dessutom hade terroristen två köksknivar i ryggsäcken. Vi hade ju alla slidknivar i våra bälten, det hade tioåriga busar på Öster i Växjö 1943. Tur att vi klarade oss!
Tänk att kulturen med tändstickor som sprängmedel lever kvar 75 år senare och att Säpo till sist har uppmärksammat den.
Gunnar Stensson
Föredrag om Rosa Luxemburg
I förra VB skrevs om Rosa Luxemburg i en artikel med anledning av hennes dödsdag den 15 januari. Det finns ett antal böcker att läsa om hennes liv för den som vill fördjupa sitt vetande. En som gjort detta på allvar är Johan Lönnroth som hållit föredrag om hennes liv och gärning. Han skickade texten till ett av sina föredrag till VB. Här finns den att läsa om man vill veta mer om en av dentidiga kommunismens förgrundsgestalter.
Rosa Luxemburg i Göteborg våren 2000
Gamla Brandstationen på Tredje Långgatan i Göteborg den 1 mars 2000.
1. Feministen
Den 7 januari 1919, en vecka före det att hon mördades, skrev hon i ett brev de berömda orden:
Ich war, ich bin, ich werde sein
Jag var, jag är, jag kommer att vara.
Så varför inte, varför skulle hon inte komma vandrade förbi porrbutikerna på Andra Långgatan en dag så här på våren år 2000. Skulle hon titta in på vänsterpartiets expedition på nummer 20? Eller skulle hon föredra sossarna på Järntorget eller rentav r-arna på Fjärde Långgatan? Eller hittar hon hellre Kvinnofolkhögskolan uppe på Nordostpassagen? Jag vet inte det. Men jag vet att hon hade haft mycket att säga oss.
Vem var hon? Den österrikiske arbetarledaren Viktor Adler kallade henne för ett giftigt luder. Hennes begravning i Berlin 1919 var en mäktig manifestation. Stalin kallade henne för en ”rotlös kosmopolit” och fiende till bolsjevismen. Lenin kallade henne för en örn, men också för förvirrad och eklektisk. Studenter i Köln på 60-talet döpte om sitt universitet efter henne. Demonstrationerna i Tyskland till hennes minne växer. Hon väcker fortfarande starka känslor.
Hon föddes 1871 i den tyskpreussiska delen av Polen, ett land som sedan 1795 var delat mellan Ryssland, Preussen och Österrike. Hennes föräldrar var liberala judar med en ekonomi på nedgång. Familjen flyttade till Warszawa där hon gick i skola. Hon var lysande duktig. Tidigt började hon samla växter, läsa klassisk litteratur, höra musik och måla tavlor.
Hon var låghalt efter en barnsjukdom. Barnen skrek krympling efter henne. Hon kände sig tredubbelt förtryckt: som flicka, judinna och handikappad.
Som tioårig skrev hon en dikt:
Ich möchte alle Leiden
alle verborgenen, bitteren tränen
den Satten auf ihr Gewissen laden
ihnen alles mit schrecklicher Rache heimzahlen
(AL s 26)
Jag vill att allt lidande
alla dolda, bittra tårar
ska lastas på de mättas samvete
och återgälda dem med fruktansvärd hämnd
(egen övers.)
Läs mer »
Samtalet om Klostergårdsstationen och framtidens Källby den 21/1
Mötesanteckningar
Det första samtalet genomfördes igår. Det andra äger rum den 28, med andra deltagare.
Ett fyrtiotal utvalda deltagare fördelades i tre grupper kring var sitt bord, ett om bebyggelsen i anslutning till den kommande stationen, ett om rekreation och idrott och ett om kommunikationer. Björn Abelsson, S, och Börje Hed, FNL, kretsade kring borden som lärarassistenter i oroliga klasser. Mycket var bra (prat om busstider, belysning, cykelvägar, cykelparkeringar, behovet av möteslokaler för föreningar osv).
Annat var väldigt oroande. Kommunens perspektiv hotar många av Klostergårdens värden. Man frågade hur vi ska göra Klostergården mer attraktivt och föreslog en rad åtgärder som kommer att göra det mindre attraktivt.
Man ska bygga intill stationen med början 2021. Då kan korpfotbollsplanerna tas i anspråk, helt eller delvis. Varför?
Det gröna stråket mellan Lund och Höje å kommer knappt ha någon grönska kvar, vilket drabbar alla de löpare, barnfamiljer, pensionärer, hundägare med flera som brukar promenera där. Snabbcykelbanan till Malmö placeras intill det gröna stråket. Varför? Den borde placeras väster om järnvägen.
En väg planeras tvärs över grön- och odlingsområdena, från Sunnanväg under järnvägen till Värpingevägen. Den kommer att drabba området med odlingslotter. Det finns ju dessutom inga boende alls längs den delen av Åkerlunds och Rausings väg och Södra företagsområdet.
Åkerlunds och Rausings väg ska förbindas med väg 108 och alltså gå tvärs över Höje å och åkrarna.
Kommunen uppfattar Källby som en enhetlig stadsdel som omfattar både Klostergården, Sankt Lars, Arenaområdet och den nya stadsdel som ska byggas i Södra företagsområdet och kring reningsverket.
Det rimliga vore att i stället låta det snart dubbelt så breda spårområdet fungera som en gränsbarriär mellan Klostergården och det ännu tomma Källby och senare bygga den nya stadsdelen med förbindelser västerut mot Trollebergsvägen, Folkparken och Värpinge, så att de områdena får goda kommunikationer till Klostergårdsstationen.
Man kan verkligen ifrågasätta om det är klokt att bygga bostäder intill fyrspårsområdet och den nya stationen där tåg och godståg kommer att passera var femte minut, dygnet runt.
När Klostergården byggdes, skapade man breda grönområden mellan spår och bebyggelse. I Lund vill man gräva ner spåren för att göra närmiljön uthärdlig.
Akut gäller det nu bebyggelsen närmast stationen och bygget av själva stationen som ska bli klar till 2024. Man talar om att göra den till ett nytt centrum i Källby.
Men Klostergården har redan ett centrum med butiker, skola, mötesplats, bibliotek, kyrka och församlingshem.
Utbyggnaden på andra sidan ska ske i ett 20-års-perspektiv
De som kallas till nästa samtal i Helgeandsgården den 28/1 klockan 19.30 får mycket att tänka på.
Byalaget får mycket att göra de närmaste åren. Till att börja med gäller det att utarbeta förslag till förändringar.
Gunnar Stensson
Ann Schlyter
Jane Jacobs och samhällsbyggandet
I slutet av sextiotalet fanns på arkitektskolan en studiegrupp som kallade sig Socialistiska stadsplanegruppen. Vi läste och diskuterade alternativ till den dominerande doktrinen: riv och bygg nytt, anpassa till bilen. En de skrifter som gjorde störst intryck var Jane Jacobs, The Death and Life of Great American Cities. Jacobs tankar fick inget direkt genomslag i stadsbyggandet, men hennes tankar levde som en motrörelse till den dominerande doktrinen.
Skissernas
museums första föreläsningsafton i år handlade just om henne och om hennes idéer om människor, städer och ekonomier. Dessa är diskuterade i en ny bok, Samhällsbyggandet som mysterium (Jesper Mejling och Tigran Hass, red). En lång rad författare har bidragit i den, och av dem var Ebba Högström, arkitekt, och Per Svensson, numer tyvärr på DN, närvarande på Skissernas förutom redaktören Jesper Mejling.
Jane Jacobs kritiserade arkitekter, modernismen, och auktoritär planering. Speciellt var hon emot planeringens separering av boende och verksamheter.
Läs mer »
Allt kommer att bli bra
I höstas så kunde VB visa några mystiska skyltar som läsarna hittat i Lund. Nu är det dags igen!
När red i sakta mak spankulerade hem mot Klostergården från centrum så dök denna plötsligt upp. Vilken auktoritet som garanterar det nedersta budskapet är oklart. Visst är det väl lite utanför Gatu- och trafiknämndens normala ansvarsområde.
I veckans nummer
Redaktion
Göran Persson
Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
Friday for Future alla fredagar
Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.
Noterat
Den fundamentala motsättningen
Perioden sedan finanskrisen har varit extremt gynnsam för världens dollarmiljardärer som nära fördubblats i antal sedan 2008. Mellan 2017 och 2018 skapades en ny miljardär varannan dag.
De superrika gömmer dessutom bisarra summor, uppskattningsvis 70 biljoner kronor, från skattemyndigheter.
Vi i Oxfam menar att ojämlikheten måste minska för att fattigdomen ska kunna besegras. Beskatta de rikaste, sätt stopp för skatteflykt och satsa på att göra offentliga tjänster tillgängliga för alla.
Robert Höglund, kommunikationschef Oxfam Sverige.
AB debatt 21/1
Att bekämpa rikedom kommer inte hjälpa jordens fattigaste. Att öka välståndet för fler handlar i stället om ett bättre näringslivsklimat med mer handel och investeringar i fattiga länder.
Johan Lundberg, chefsekonom, Timbro. AB debatt 23/1
Pacifister tvingas in i Israels krigsmakt
Den israeliska regimen tar nu till hot och tvång för att förmå landets pacifistiska Haredi-judar att göra tjänst inom den israeliska krigsmakten. Enligt Miko Peled – israelisk människorättsaktivist och författare till den uppmärksammade självbiografin ”Generalens son” – driver man nu igenom den av regeringen tidigare godkända ”Equal burden”-lagen som skall säkerställa att alla israeler åläggs samma plikt att tjänstgöra i armén, något som lett till omfattande protester och massarresteringar av ortodoxa judar.
Ultraortodoxa judar deltar i en demonstration mot
Israels kallelse till militärtjänstgöring i Jerusalem
den 28 mars 2017.
De skrifttrogna Haredi-judarna - som motsätter sig allt våld, sympatiserar med palestinierna och menar att Israel aldrig borde ha upprättats före den judiske Messias återkomst - har sedan 1949 i praktiken varit undantagna från militärtjänst. Det är detta som den nationalreligiösa högerregimen nu vill ändra på. Problemet är att Haredim jämställer tjänst i en våldsapparat med att tillbe en falsk gud – någonting helt otänkbart, och en av de tre situationer där en rättrogen jude är skyldig att välja döden före kapitulation.
Kampanjen är dessutom mest symbolisk. Pacifistiska soldater är inte särskilt användbara, och enligt Miko Peled går det hela mest ut på att slå sönder den harediska gemenskapen, eliminera pacifism och involvera alla israeliska judar i den statliga våldsapparaten.
När fredliga religionsutövande judar förvägras leva sina liv enligt de Heliga skrifterna, och misshandlas av polis när de protesterar, är det en form av antisemitism som borde uppröra. Men eftersom detta sker i Israel är det från de i vårt land som mest hängivet säger sig stå upp mot antisemitism som så ofta – alldeles tyst.
Gunnar Olofsson
Gunnar Stensson
Klostergården och Källby: Två stadsdelar
i sydvästra Lund, åtskilda av järnvägen
Lunds översiktsplan beskriver Källby som en sammanhängande stadsdel, omfattande Södra företagsområdet, Reningsverket, Klostergården och Sankt Lars med ett gemensamt centrum vid Klostergårdsstationen.
Planen tycks bortse från att Klostergården myllrar av liv medan Södra företagsområdet och reningsverksområdet helt saknar bostäder.
En konsekvens av planen är att Lunds kommun vill bygga bostäder och andra fastigheter intill stationen på båda sidorna om spårområdet för att skapa ett nytt gemensamt centrum.
Idag ligger bostäderna i Klostergården långt från spåren. Den gamla stadsplanen har förlagt ett brett grönområde, som sträcker sig från Ringvägen ner till Höje å, mellan bebyggelsen och järnvägen.
Läs mer »
45:e årg.
Utskriftsvänlig form