Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
Notiser
Alexandra Coelho Andoril skriver kulturprogram för vänsterpartiet.
Hon ställer dessutom upp som kandidat till riksdagen för vänsterpartiet, det kan bli spännande att fälja kulturpolitiken framöver. Veckobladet rekommenderar ännu en gång hennes lysande bok ”Mäster” om August Palm och socialdemokratins födelse i Sverige.
Vi uppskattar också hennes make Alexander Andorils bok om Hans Blix och hans arbete för att förhindra USA:s angreppskrig mot Irak genom att avslöja propagandalögnerna om massförstörelsevapen. I synnerhet nu, när Tony Blair försöker skyla över sina absurda påståenden (t ex det att Saddams missiler kunde nå London på 45 minuter) som ledde till krigsutbrottet genom att beskylla Hans Blix för att ha sagt ”än det ena än det andra”.
Makarna Coelho Andorils gemensamma alster under pseudonymen Kepler uppskattar vi mindre. Visserligen spännande, men långt! De får trösta sig med inkomsterna.
2000-talets rasism
”Den rasism som vuxit fram på 2000-talet är ett system för att stänga folk ute som vi motiverar med värden. Vi vill fortfarande utplåna förment underlägsna kulturer men vi gör det idag genom att hänvisa till antiterroristlagar, migrationsekonometri och medborgarkontrakt i stället. Dagens rasism sveper sig i en täckmantel av att vilja skydda universella värden, men på ett sätt som av en händelse råkar vara extremt ekonomiskt fördelaktigt för oss i västvärlden.”
Katrine Kielos i DN-recension av Stefan Jonssons essäsamling ”Rapport från sopornas planet”.
Soldater avslöjar övergrepp
DN:s Nathan Shachar rapporterar den 1 februari om den israeliska soldatorganisationen Shovrim Shtika som på måndagen avslöjade en rad övergrepp begångna av israeliska soldater i Gaza och på Västbanken.
Särskilt kvinnliga soldater härdas genom att tvingas knuffa, slå eller spotta på palestinier. Det sker i vardagssituationer vid passkontroller på övergångsställen och liknande. Deras anmälningar leder bara till nedtystanden.
Ett exempel: Palestiniern Kaanan J Akira tvingades stå i solen under åtta timmar. De israeliska soldaterna urinerade på honom och slog sönder hans nya cykel. De spelade in det hela på sina mobiltelefoner.
Nathan Shachar menar att detta och liknande avslöjanden är mer förödande för Israel än Goldstone-rapporten.
Mordet i Dubai
I Dubai mördade den israeliska underrrättelseorganisationen Mossad nyligen den höge Hamas-ledaren Mabouh. Han var Hamas förbindelseofficer med Iran. Även hans föregångare mördades. Mord är en viktig ingrediens i staten Israels politik. Det finns israeliska kommentatorer som ifrågasätter mord som politiskt vapen.
Gunnar Stensson
Jag hade fel!
Inför budgeten som togs i juni, för Lunds kommun, spådde Mats Olsson, Vänsterpartiet, att den borgerliga, eller anständiga regeringen, skulle tillföra kommunsektorn stora pengar. Den här gången fick Mats rätt, du sköt mitt i prick Mats. Själv trodde jag att Borg skulle säga till kommunsektorn: ni har egen beskattningsrätt. Jag hade fel!
Dessa pengar plus att ekonomin har gått mycket bättre än prognos innebär att prognosen nu säger att vi får överskott för 2010.
Sen förstår jag inte varför Mats menar att Vänsterpartiet hade den mest realistiska budgeten av alla partier. De andra vänsterpartierna (jag föredrar det ordet eftersom S knappast är gröna) hade väl minst lika realistiska budgetar. Du hade rätt, Mats, om att regeringen skulle komma med stora pengar, men när de väl kom, kom de ju till alla partier, inte bara till Vänsterpartiet.
Frågor
En viktig fråga här blir varför den kommunala budgeten tas redan i juni? Med en svajig ekonomi blir det ju alltid fel att ta en budget ett halvår innan den skall gå igång. Varför tas budgeten innan den statliga budgeten tas? Det är möjligt att det finns praktiska orsaker till att man tar budgeten tidigt för att kunna planera verksamheten. Men nivån på k-skatten borde tas i november liksom den gjorts tidigare. Hade det gjorts så hade vi inte behövt gissa vad staten skulle bistå med.
Framåt
Det viktiga nu är at titta framåt. Om bara några månader skall det läggas en ny budget, inför 2011. En viktig budget eftersom den också är en valbudget. Vi får räkna med, med tanke på den förbättrade ekonomin, att högern kommer att föreslå ytterligare skattesänkningar och därmed nerskärningar. Detta får vi räkna med att förhålla oss till.
Jag tycker att vänstern borde undersöka möjligheten att lägga en gemensam budget. Jag uppfattar att vi är så pass eniga att vi med kompromisser borde kunna komma överens. Att lägga en gemensam budget innebär inte att var och en av parterna kan föra fram sina hjärtefrågor. Om man går ut och talar om at man vill regera tillsammans så tycker jag faktiskt att man har en viss skyldighet att gemensamt lägga en budget. Åtminstone en rambudget för var och en av nämnderna.
Vi bör tillsammans visa på vad olika taxehöjningar, busstaxan, kolonitaxan med flera taxor, slår mot de med lägst inkomster, för pensionärer för barnfamiljer. Vi borde tillsammans gå ut och visa att en k-skattehöjning inte alls slår särskilt hårt mot de med låga inkomster, vi måste visa att k-skatten är kraftigt progressiv. För den som har en löneinkomst respektive pensionsinkomst på 10.000 kr blir skattehöjningen bara 20 respektive 28 kr om vi höjer skatten med 40 öre. Jämför det med högerns taxehöjningar.
Sven-Hugo Mattsson
demokratiskt vänster
Vad vilja nya arbetarepartiet – egentligen?
Alliansen och främst moderaterna försöker framstå som välfärdens beskyddare. Jobbpolitik var slagordet i kontrast till motståndarsidans bidragspolitik. Nu försöker Reinfeld och Borg också ta över arbetarrörelsemål som högre löner och mer inflytande på arbetsplatserna för vanligt folk. Men vi vet att inte har det blivit fler jobb, arbetslösheten har fördubblats sedan valet, skatterna har sänkts speciellt för välbeställda och sjuka och arbetslösa har som bekant piskan på sig.
Men jag tror inte att det är ökad välfärd eller fler jobb som är det väsentliga målet för det ”nya arbetarpartiet”. Det övergripande målet är att förpassa Sverige till artonhundratalets nattväktarstat (om jag nu tar i lite). Så mycket som möjligt av ekonomi och beslut ska flyttas från politiken och det allmänna till privata aktörer. Gamla klassiska välfärdsmarkörer tas över av marknaden. Apotek, skolor, sjukvård, äldrevård, dagis, tåg- och busstrafik, el, telefoni etc.
Nåja, de säger att förändringarna sker pga människors behov av valfrihet och för att skapa bättre och effektivare service. Idag finns det gott om exempel på att det istället blir krångligare, service försämras och översiktlig planering försvinner eller försvåras. Förr hade varje apotek information om medicinen fanns på annat apotek om det saknades på ditt apotek. Förr kunde man åka på SJ:s årskort överallt. Istället för trygghet får vi osäkerhet och ständig rädsla för att vi väljer fel. Istället för rättvisa får vi skylla oss själva. Och det blir lättare för arbetsgivarna att kringgå arbetsrätten speciellt LAS när samhällsservicen läggs ut på nya aktörer. Alltmedan statens medel pumpas in hos privata riskkapitalister som gör vinster av vår välfärd.
Bengt Hall
Gunnar Stensson
Bibeln, Koranen och de bokstavstrogna
Jan Hjärpe påminde i sin föreläsning ”Rädslan för islam” om att Bibelns gamla och nya testamente och Koranen blivit tillhyggen för såväl kristna som muslimska fundamentalister i den politiska debatten. Det ger anledning till funderingar om vad dessa skrifter i själva verket är och vad de innehåller.
Jan Hjärpe liknade Bibeln och Koranen vid två korgar fyllda med tankar, berättelser, påståenden, poem. Människor och rörelser väljer ut olika delar av korgens innehåll. I kampanjen mot islam rycks citaten ofta ur sitt sammanhand för att fungera som politiska vapen.
En kvinna i publiken påpekade att kyrkan hade kunnat välja mellan den feminism som Jesus gav uttryck för och aposteln Paulus patriarkaliska ”kvinnan tige i församlingen”. Kyrkan hade valt Paulus patriarkalism.
Det val en människa eller rörelse gör definierar henne själv snarare än hennes motståndare.
Ulf Nymark
Ett sjunde argument mot nolltaxa i kollektivtrafiken
Det kan vara trevligt och nyttigt med återanvändning av debatter och argument. Gunnar Sandin argumenterade i Veckobladet nr 27 år 2007 mot Vänsterpartiets riksdagsgrupps förslag om nolltaxa i kollektivtrafiken. Nu tar han på nytt upp den tråden i förra veckans VB. Detta apropå ett förslag från V:s lokala styrelse om ”gratis kollektivtrafik”.
Förädling av argumentationen
Men Sandin inte bara återanvänder, han förädlar och vidareutvecklar sin kritik i sex argument mot nolltaxa. Jag finner samtliga argument tungt vägande och invändningsfria. Men jag anser mej föranledd att här återanvända ett påpekande som jag gjorde i anslutning till Sandins artikel för tre år sedan: