Sverigedemokraterna, Europas extremhöger och sionismen

Sverigedemokrater demonstrerade sida vid sida med judiska organisationer till stöd för Israels överfall på Gaza för två år sedan. Sammanstötningar med palestinska motdemonstranter ledde till att polisen stoppade demonstrationen, vilket fördömdes i pressen. Sverigedemokraternas medverkan kommenterades inte.
   Det var en framgång för SD:s nya politik att genom samarbete med sionismen, fiendens fiende, vinna stöd i kampen mot islam, ”det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget”. Som vi vet kommenterade Jimmie Åkessons sekreterare Alexandra Brunell den tragiska självmordssprängningen i Stockholm med orden ”Vad var det vi sa. Äntligen!”
   Frågan var om sionisterna skulle acceptera samarbetet med tidigare nazister och förintelseförnekare. Vi vet nu att svaret är ja.
   Det ökar högerextremismens politiska inflytande. Störst har framgångarna varit i Österrike där Frihetspartiets ledare Heinz-Christian Strache har chansen att väljas till kansler.
   Som nämndes i förra VB besökte en av Sverigedemokraternas riksdagsledamöter Israel i början av december tillsammans med företrädare för flera av Europas högerextrema partier.
   En av dem var Geert Wilders, ledare för det nederländska Frihetspartiet, som nyligen vunnit en betydande valseger.
   Geert Wilders jämför Koranen med Mein Kampf och säger att muslimska dräkter ”pollute the Dutch landscape”. I sina tal stöder han Israels ockupation av Västbanken och säger att Jerusalem inte kan försvaras utan Judéen och Samarien.
   Ledaren för Vlaams Belang Filip Dewinter blev inbjuden av Eliezer Cohen som företräder Beiteinu-partiet i Knesset.
   Många medlemmar i Vlams Belang samarbetade med nazisterna och förnekar förintelsen.
   Dewinter har förbindelser med flera neonazistiska partier. 2001 inledde han ett tal med en ed som brukade användas av SS.
   Heinz-Christian Strache, ledare för Österrikes Frihetsparti, besökte Israel på inbjudan av Shas-partiet som har fyra ministrar i Israels regering.
   Straches farfar tillhörde Waffen-SS. Själv har han varit medlem i en studentorganisation där judar nekades tillträde och tillsammans med österrikiska neonazistister deltagit i paramilitära övningar.
   De högerextrema gästerna uttalade sitt stöd för Israels ockupation av Västbanken i massmedia, vid högskolan i Ashkelon och i Knesset. Israel Air Force bjöd på en flygtur i en F15-skvadron.
   I gengäld hjälpte Israels sionistiska partier dem att tvätta bort den politiska belastning som deras antisemitism utgör.
   Det har redan gett resultat. Österrikisk press rapporterar att Strache efter att på detta sätt ha blivit rentvådd från sitt nazistiska förflutna mycket väl kan vara på väg att uppnå kanslersämbetet i de kommande valen. Den 12 december beskrev han  sin väg till kanslersämbetet och sin ministerlista  i Österreich Zeitung.
Gunnar Stensson

Vilks verk växer

De konstnärliga aspekterna på självmordsattentatet i Stockholm är väl inte de mest intressanta aspekterna på denna handling. Likafullt är även de värda att uppmärksamma.
   I enlighet med den konstsyn Lars Vilks åtminstone hittills har företrätt, ingår offentliga reaktioner på hans konst i konstverken. Rättsväsendets reaktioner på hans tidigare verk har han kunnat avyttra som konst av denna typ.
   När självmordsbombaren hänvisade till Vilks rondellhund som ett av motiven för sitt dåd, var han förmodligen inte medveten om att han, med Vilks betraktelsesätt, skulle skriva in attentatet som en del av det verk han reagerade emot.
   Men kan man verkligen säja att människor bidrar till samma verk eller projekt, om de har helt olika utgångspunkter för sina handlingar? Kan man t. ex. säja att Vilks, självmordsbombaren i Stockholm och människor aktiva på den politiska högerkanten deltar i en gemensam kampanj för att få igång en polarisering mellan islamister och islamofober i Sverige, liknande den som skett i Danmark? Vi andra kan välja att ta avstånd från ett sådant projekt, men hur är det med dem som redan har bidragit till det?
   Det gemensamma i en kampanj av det här slaget är just resultatet, inte avsikterna bakom handlingarna. Så är det ju också i Vilks konstuppfattning, där deltagande människors avsikter kan skifta, men resultaten av handlingarna ändå ingå i samma verk. I min jämförelse handlar det dock om ett gemensamt verk, med olika upphovsmän. Om olika människors handlingar samverkar till ett gemensamt resultat,  så innebär det inte att någon människa kan göra anspråk på att räkna in andra människors handlingar i sina egna verk.
   Sammanfattningsvis ser Muhammed som rondellhund ut att bli ett med tiden allt mer spännande verk, fullt av dramatik, som ställer viktiga frågor om sambanden mellan ansvar och upphovsrätt till konstnärliga verk på sin spets!
Lars-Åke Henningsson

Illavarslande tecken.
Den röda färgen måste gå på djupet för att sitta kvar

Tog i sommar, som så många gånger tidigare, en sväng förbi samhället vid älven. Jag har tidigare i omgångar strukit falurödfärg på boningshus, stall, loge och magasin. Nu skulle min svåger introducera sprutmålning. Ja rött blev det, men det blev lite mycket av det på husknutar och oss själva. Den färg vi sprutade på rann utanpå, stannade på ytan och kom inte in i träet. För att få en röd färg som sitter skall man arbeta in den lugnt och metodiskt med penseln. Det får ta den tid det tar. Då går den på djupet och spolas inte av vid första regnskur. Det betalar sig i längden tror jag.          
   Läste i sydsvenskan hur en socialdemokratisk valarbetare beskriver mötet med väljarna. ”För första gången möttes jag av folk som helt enkelt var fräcka. När vi pratade om sjukförsäkringsnivåer och situationen för arbetslösa och ensamstående sade de rent ut att de inte bryr sig. De sa att ”ni håller på med ert fjantande och daltande”. Det var mycket obehagligt.
    Att det skett ett skift ibland människors ideologiska uppfattningar är en av förklaringarna till att oppositionens alternativ om rättvisa bara fick drygt en tredjedel av rösterna i valet. Solidaritet har ersatts av tänk på dig själv.

När den röda färgen faller av för att övergå i brunt
Vad värre är de nyanser av brunfärg som börjar visa sig. Förmodligen finns sådant många gånger under ytan men när klimatet försämras och vinden blåser hårdare tunnas det röda ut och fram kommer det bruna. Att vänsterfolk kan förvirras in i fascistiska tankar och kanske fascistiska organisationer vet vi av historien. Exemplen på detta fanns i Tyskland och Italien men också i Sverige.
   Idag blåser det åter hårt och den gamla världen med ett antal ”socialistiska” länder har fallit samman och försvunnit. Ideologi är fult och våra historiska lärdomar försvinner så sakta ut.   
   På min förra arbetsplats användes öppet beskrivningen ”danskarna är nordens judar”. Från Malmö flyttar judar ut för att de känner sig otrygga. Nästa steg är kanske en ny judisk diaspora. Kommer någon att reagera? Troligtvis lika mycket nu som man gjorde 1939. Jag hör varslande beskrivningar. Sedan slagord. Vilket håll kommer de ifrån? Hör jag rätt!  Lars-Anders Jönsson

Gunnar Stensson
Floridas 27 teser

Richard Florida, Den stora omställningen, Daedalus 2010.

   Inför uppgiften att presentera Richard Floridas utomordentliga bok om samhällsplanering, framför allt stadsplanering, skrev jag av ett antal textställen i avsikt att sedan sammanfoga dem till en sammanhängande text.
   Men tiden blev för knapp. Jag har inte tålamod att dröja till januari 2011. Därför har jag valt att helt enkelt publicera de textställen jag noterat, oftast ordagrant, ibland något redigerade.
   Liksom i Martin Luthers lilla katekes är de i boken försedda med intressanta Vad är det?
   De är högst relevanta för Öresundsregionen, och inte minst Lund. Vi befinner oss i ett övergångsskede till ett helt nytt sätt att leva. Florida har en vision av vad det kan komma att innebära.

Läs mer