Jan Hjärpe om rädslan för islam
"Det handlar om maktutövning"

— Det är diskutabelt om man i längden kan räkna Danmark som en demokrati.
Det sa professorn i islamologi Jan Hjärpe, i ett offentligt föredrag om islamofobi, rädslan för islam, i måndags.

Demokratisk Vänster i Lund arrangerade, och partilokalen på Magle Lilla Kyrkogata var sprängfylld, fullsatt till sista plats.
   Föreläsningen ingick i Demokratisk Vänsters kampanj mot främlingsfientlighet, "För ett öppnare Lund".
   Hjärpe gör skillnad på demokrati och ethnokrati. Sverigedemokraterna vill jag inte kalla annat än Sverige-ethnokraterna, deklarerade han.
   All makt utgår ifrån folket, står det i Sveriges grundlag. Men "folket" är oklart definierat.
De grekiska orden "demos" och "ethnos"    betyder båda folket, men har olika innebörd.

Demos – ethnos
Demos innebär alla människor, massan. I det svenska folket, demos, ingår samer och tornedalsfinnar, men däremot inte svenskamerikaner eller finlandssvenskar.
   I ethnos avgörs tillhörigheten istället av gemensamma markörer. Markörerna kan vara språk, härstamning (Hjärpe använder ordet avel), ras, religion eller något annat som anses avgörande. Om markören i ethnos vore språk eller härstamning skulle både svenskamerikaner och finlandssvenskar tillhöra svenska folket, men däremot inte tornedalsfinnar eller samer.
   Medborgarskap i Sverige är knutet till demos, men så är det inte i alla länder.
   Ethnos har anknytning till själ, nationalromantik och Skansen i Stockholm, med rötter i 1800-talets nationalism. Ethnos leder, som vi sett, till förödande konsekvenser och etnisk rensning, sa Hjärpe.

Ethnos i många stater
I praktiken är ingen stat demokratisk till 100 procent. Estland och Lettland har språkkrav för att ge fulla demokratiska rättigheter, i Tyskland ger härstamning i praktiken företräde till medborgarskap; en volgatysk som inte pratar tyska har lättare att bli medborgare i Tyskland än den som har turkiska föräldrar -- även om den senare född och har bott i Tyskland i hela sitt liv. Saudiarabien ställer krav både på religion och härstamning för att ge medborgarskap. I Israel är härstamning en förutsättning för fulla medborgerliga rättigheter. I Danmark vill Dansk Folkeparti lagstifta om att 30 procent av allt kött som tillagas inom äldrevården ska vara danskt fläskkött.
   Den danska regeringen inför allt fler av Dansk Folkepartis på ethnos grundade krav. Det är därför tveksamt om Danmark i längden kan räknas som en demokrati, anser Jan Hjärpe.

Avkrävas besked
Sverigedemokraterna ställer krav på svenskhet, även om det är otydligt vilka markörer de hävdar. En markör är religionstillhörighet, vilket i ett bara 30-årigt perspektiv tidigare skulle ha varit en omöjlighet i Sverige.
   Inslaget av nationalromantik är stort hos både Dansk Folkeparti och Sverigedemokraterna.
   — Politiker som pratar om folket borde avkrävas besked om huruvida de menar demos eller ethnos. Sverigedemokraterna vill jag inte kalla annat än Sverige-ethnokraterna, sa han.

Majoriteten påstås vara hotad
Kollektiva minoritetsrättigheter (som för samerna) strider mot demos, men är nödvändiga. Att majoriteten skulle ha minoritetsrättigheter är däremot orimligt, och därför ingår det i Sverigedemokraternas propaganda att majoriteten är hotad av minoriteten.

   De populistiska partierna är varandra lika i Europa. I Schweiz driver både FDU, Federala demokratiska unionen, och SF, Schweiziska folkpartiet, på för att i grundlagen införa ett förbud mot minareter i Schweiz. Det finns bara fyra minareter i Schweiz, så det är tydligt att saken gäller något annat.

Parallell till antisemitismen
De islamofobiska ideerna är en parallell till antisemitismen. Muslimerna eller judarna utgör ett hot, de ska ta över. Man utgår ifrån att religionstillhörighet är genetisk. Forskning visar däremot att religiös tro sällan förs vidare i nästa generation.
   Man anför vad de religiösa skrifterna säger, som om det skulle finnas en direktlinje från bokstäverna till människorna. Jag får ofta frågan "Vad säger Koranen?", sa Jan Hjärpe.
   — Då brukar jag hålla boken intill örat och lyssna. Och sedan svarar jag: "Ingenting!" Det är läsaren som hör.

Fel att religionen är oföränderlig
Det är en felaktig föreställning att religionen är enhetlig och inte förändras. Få företeelser förändras och omtolkas så snabbt som religionens innehåll, menar Hjärpe.
   — Den kristna religionen i min barndoms Göteborg på 40- och 50-talet ser helt annorlunda ut i dag, sa han.
Det pågår en försvenskning av islam. Det pågår en sinisering av islam i Kina. Religionerna förändras. En uttalad feministisk teologi är på att växa fram inom islam.
   Det är ett misstag att tro att människor skulle göra som religiösa ledare säger. World Value Survey smular sönder föreställningen att människor vill ha teokrati (prästvälde) med diktatoriska ledare. Frågar man folk i den islamska världen anser 80-90 procent att demokrati och mänskliga rättigheter är viktiga. Det är en högre andel än i Sverige, sa Hjärpe.

Både sekulära och religiösa grupper
Islamofobin har både en sekulär och en religiös sida, där de profana grupperna ofta omedvetet hämtar inspiration från de religiösa. En del sekter, som Livets Ord, sprider islamofob propaganda i nya media, på hemsidor och oväntade former som serietidningar. Budskapet är ackompanjerat av ett starkt apokalyptiskt budskap. Jesus återkomst är nära, tiden är på väg att löpa ut. Uppenbarelsebokens Harmagedon, slutslaget mellan det goda och det onda, stundar. Som bevis tar man krigen, aids, naturkatastroferna, 11 september. Det finns en stark lobby för dessa tankar i USA, säger Hjärpe, och den är islamofob.
   Den sekulära islamofobin, rädslan för islam, eldas under av grupper som har en politisk agenda. De finns i land efter land, i Bombay i Indien, på Balkan, i USA:s bibelbälte, i Holland, Belgien och Danmark. I Schweiz har den gamla fientligheten mot katolikerna överflyttats på muslimerna.

Det handlar om maktutövning
Inför den schweiziska folkomröstningen om ett grundlagsfäst förbud mot minareter gjordes en mycket sedd video av partiet FDU. Den visade ett fridfullt idylliskt alplandskap. Plötslig störs friden av en högtalarröst som på arabiska manar till bön.
   På en affisch som uppmanar schweizarna att rösta ja till förbud mot minareter avbildas en hotfull kvinna i hijab mot en fond av minareter som sticker upp mot himlen som missiler.
   Den bilden av islam är inte längre bort än att den svenska Nationalencyklopedin ville illustrera en artikel om islam som skrivits av Jan Hjärpe med "ett beslöjat fruntimmer med en kalashnikov".
   — Jag fick hota med att dra tillbaka hela artikeln, om de inte bytte illustration.
Det handlar om makt. Människor är inte medvetna om att islamofobi handlar om maktutövning, säger han.
Per Roijer