Lite glad ändå
Sällan får man vara riktigt glad.
Här har jag gått i två år och snart sagt varje vecka väntat på beskedet om Saabs snara och totala nedläggning. I stället har det blivit uppskov på uppskov trots att verksamheten är utdömt av en enig kår av motorjournalister och bilanalytiker. Sist stod hoppet i två omgångar till Vänersborgs tingsrätt.
Och så blir det fortsatt konstgjord andning. I stället för 2 300 anställda som jag hade hoppats på ska bara 500 få sparken.
Visst fortsätter journalisterna och analytikerna att tala om alla återstående hinder på vägen, och att de utlovade pengarna inte räcker till att garantera en fortsättning. Och jag tror dem. Men jag vill se en nedläggning nu, inte i en oviss framtid.
Dock, den svenska bilbranschen är större än Saab Automobil. Lägger man samman besked som kommit de senaste månaderna ser det ut så här:
• Volvo Personvagnar: fabriken i Uddevalla läggs ner nästa år, alla 600 anställda får gå.
• Volvo Lastvagnar: 500 är övertaliga.
• Scania: produktionen konjunkturanpassas och 900 sägs upp.
500 + 600 + 500 + 900 = 2 500 = hela Saab och lite till. Och sen får vi som vanligt i sammanhanget räkna med multiplikatoreffekterna och underleverantörerna. Jag har inte sett några siffror men minst tusen till torde det bli.
Volvo Personvagnar går det annars bra för, sägs det. De expanderar, framför allt i Kina. Men det är en våghalsig expansion. 30 miljarder ska satsas på en ny fabrik i Daqing, på en ort i det kinesiska köldbältet utan verkstadsindustriell tradition. En lokaliseringspolitisk satsning med andra ord. Vi som minns Norrbottens Järnverk känner riskerna med såna projekt. En smäll där kan få återverkningar som märks långt ut på Hisingen.
Volvos marginaler är nämligen inte särskilt imponerande. Största europeiska konkurrenten i premiumsegmentet, BMW, gjorde förra året en koncernvinst på 12 procent. Näst största konkurrenten rodde hem cirka 8 procent. Volvo klarade 1,4 procent. Samtidigt berättas att man förra året gjorde en förlust på 7 400 kr per tillverkad bil.
Liksom alla i branschen satsar Volvo på eldrift, starkt påhejad av regeringen som betalar en stor del av utvecklingskostnaderna. Svenska Dagbladets reporter som är positiv till satsningen fick prova Volvos elbil vid tre tillfällen. Två gånger fick hon ringa bärgare. Bilen kostar 14 500 kr i månaden att leasa. Elkostnad tillkommer. Ni kan själva räkna ut årskostnaden.
Lite glad kan man vara ändå.
Grr
De redan rika blir rikare
Rubriken är hämtad ur Lennart Pehrsons krönika i Sydsvenskan 31/10. Enligt en ny rapport från USA-kongressens budgetkontor har toppinkomsttagarna, som utgör 1 procent av det amerikanska folket, ökat sina inkomster med 275 procent sedan 1980. Denna enda procent superrika disponerar nu 17 procent av USA-hushållens samlade inkomster.
Klyftan är en konsekvens av den nyliberala politik som Reagan och Thatcher började föra. Jag minns tydligt den morgon då Reagans valseger förkunnades i radion. Jag satt i vpk:s röda Volvo tillsammans med Erik Nilsson, som skjutsade mig till Heleneholmsskolan i Malmö. En röd sol gick upp bakom Uppåkra kyrka. Jag oroade mig mer för kärnvapnen i det kalla krigets Europa än för världsekonomin.
Ockupanterna på Wall Street har alltså rätt enligt budgetkontorets rapport. Mot den enda procenten rika står folkets 99 procent.
Hur kunde det bli på detta sättet? Hur kunde miljontals amerikanska medborgare vräkas från sina hus, som sedan dess står tomma och snabbt förfaller, samtidigt som hemlösheten ökar i USA? Hur kunde hela städer förvandlas till spökstäder? Hur kunde tiotals miljoner medborgare i USA bli arbetslösa?
En äldre ekonom?
En äldre ekonom har försökt analysera utvecklingen. Han skriver bland annat: ”Varje kapitalist slår nu ihjäl flera. De små industriidkarna, köpmännen, småspararna, hantverkarna och bönderna sjunker ner i armod för att deras lilla kapital inte räcker till i konkurrensen med de större kapitalisterna.
Medelklassen bekämpar miljardärerna för att skydda sin existens som medelklass mot undergång. Med det beständigt avtagande antalet miljardärer som åtnjuter alla fördelar av globaliseringsprocessen växer massan av elände, träldom, urartning och utsugning, men också upproriskheten.
Nu handlar det om massans expropriation av expropriatörerna.”
Som synes är denne analytiker optimist beträffande utgången av den kamp som ockupanterna på Wall Street har inlett.
Gunnar Stensson
Butiksdöd?
Det finns en skröna om att det finns en butiksdöd i Lunds Centrum. Ordet är för starkt, butiksdöd bör bara användas för de butiker i glesbygd som, på grund av utflyttning, läggs ner för att aldrig återkomma. I Lund är det sannerligen inte fråga om utflyttning, tvärtom Lund expanderar. Det är ju inte så att butiker dör, det är fråga om att ekorrhjulet snurrar allt fortare.
Det finns runt 300-350 butiker, restauranger och annan verksamhet i Centrum. Ungefär var tionde byter ägare eller inriktning varje år. Det innebär att 30-35 butiker står tomma varje år när butikerna/dylikt, skall ha annan inredning eller byggas om. En cykelaffär blir en skivbutik, som behöver större utrymme. Skivbutiken kommer från Råbygatan och lämnar där en lokal. Skivaffären som verkligen möter marknadens behov behöver snart ännu större lokaler och flyttar till Stadshallen. Den gamla butiken blir en restaurang. Så börjar vi ladda ner, vad det nu är, och underlaget för skivaffären försvinner och flyttar till Malmö, där den sen tidigare är etablerad. Skivaffären blir Hemtex som senare blir Turistbyrån. Restaurangen utökar och tar över en skoaffär som blir en bar. På så vis står det ständigt tomma butiker i väntan på något annat. Det finns butiker som står tomma länge, det är inte konstigt. Att omedelbart hitta nya ägare till en viss lokal är inte gjort på en kvart.
Gnället
Att det finns en butiksdöd i Lund ingår i det gnäll som har funnits om Lund i många år. Gnället att det inte finns tillräckligt många P-platser. Lund har fått en tråkstämpel, det finns inte tillräckligt med kultur och så nu butiksdöden.
Följande är ren fakta om Lund och dess Centrum. Det har aldrig tidigare funnits så många lägenheter i centrala Lund, det har aldrig tidigare rört sig så mycket människor i Lunds Centrum, det är inte konstigt eftersom vi på bara några årtionden blivit dubbelt så många. det har aldrig tidigare funnit så mycket kultur i Lund som nu. Det har aldrig tidigare funnits så många p-platser i centrum eller centrumnära, det har aldrig tidigare befunnit si gså många i centrala Lund som nu. Det sjuder helt enkelt av liv. Lunds handelsplatser har blivit fler genom nybyggnad. Knut den store och delar av Bytaregatan och Bangatan är nytt. Delar av Lilla Tvärgatan och Kattesund är också nytt, vi håller just nu på att bygga till Saluhallen och i stadsparken har det nyligen byggts en ny restaurang. Lägg till det den stora utbyggnad som skett de senaste 10 åren, att restauranger och kaféer har flyttat ut på gator och torg.
Optimism istället
Finns det då inga problem för handlarna i Lunds Centrum? Jovisst, för många är det nog för höga hyror och det är väl därför en del butiker står tomma länge. Det finns konkurrens från extern handel, framförallt Nova och Mobilia bara i Lund. Vi laddar ner så att skivbutiker försvinner, vi handlar över nätet och frågan är hur länge till vi har bokhandlare kvar.
Men varför möta detta med all den pessimism som handlarna gör i Lund. Varför inte tala om att du kan handla praktiskt taget allt här, i centrala Lund handlar jag runt 90 % av allt jag handlar. Varför inte tala om att här finns massor av restauranger och kaféer? Varför inte göra en lista över all kultur här finns, med allt mer musik på krogarna. Varför inte tala om att det finns goda kollektiva sätt att färdas in till Lund? Varför inte tala om att det finns massor av centrumnära p-hus och p-platser?
Sven-Hugo Mattsson
Falska truismer – finns såna djur?
(Först publicerad i VLT 1 nov)
Besläktad med faktoiderna är de falska truismerna. En truism är ett uttalande som är självklart och därmed meningslöst. En falsk truism är således något som låter så självklart så att det inte behöver stödjas med argument.
”Konkurrens är alltid bra.” Nej, konkurrens är bra i många fall, men det finns tämligen övertygande forskning som visar på att samarbete ofta ger bättre resultat.
Ibland når man längre genom en väl avvägd blandning av konkurrens och samarbete. Den sk Gnosjöandan är ett vackert exempel på detta. I mycket av skolarbetet har det sammanlagda inlärningsresultatet ökat om eleverna lärt sig samarbeta istället för att samma beteende stämplats som fusk.
Men även i mer banala inköpssituationer är bilden mer komplicerad än truismen vill vidgå.
För att konkurrens ska fungera enligt planen måste ganska många villkor vara uppfyllda. Det måste till att börja med finnas flera leverantörer. De får inte samarbeta. Kunden måste ha en rimlig möjlighet till - och intresse av - att kunna jämföra alternativen och liksom nollställa erbjudandena.
Låt oss se på dessa villkor i några konkreta situationer! När Fagersta kommun går ut i upphandlingar finns det inom vissa branscher ingen alls eller bara en som lägger anbud. När landstinget privatiserade vår sjukvård så skulle det ske i konkurrens. Även där dock bara ett anbud.
Samarbetet då? Vem tror ni yttrade dessa pessimistiska ord? ”Människor från samma näring kan sällan träffas, ens för att roa eller förströ sig, utan att konversationen slutar i en konspiration mot allmänheten.” Jo, Adam Smith. Grundaren av modern nationalekonomi och ibland kallad liberalismens fader hade redan på 1700-talet nått denna insikt.
Hur är det då med kunskapsnivån? Ja, nu ska t ex nyanlända flyktingar fritt få välja etableringscoach och SFI-leverantör. Jag tror kommentarer är ganska överflödiga om hur detta ska fungera i praktiken.
Men att politiken är en konkurrensutsatt bransch, det är bara bra och kallas demokrati i högtidligare sammanhang!
Stig Henriksson
"Ibland snavar människan över en sanning, men de flesta reser sig och skyndar vidare som om ingenting har hänt."
Winston Churchill