Skamligt och mycket oklokt

Oppositionen om nedskärningar inom socialförvaltningen:

De senaste dagarna har vi kunnat läsa i tidningarna om de nedskärningsförslag som nu diskuteras inom socialförvaltningen till följd av den borgerliga fullmäktigemajoritetetens budgetbeslut. Socialnämnden ska skära ner sex miljoner. En struntsumma sett till kommunens totala ekonomi, men i en förvaltning där det mesta av verksamheten är lagstadgad får även en till synes liten indragning mycket stora konsekvenser för förvaltningens övriga delar.
   Nu hotas bland annat två viktiga verksamheter för människor med missbruksproblem, kommunens alkoholmottagning och öppenvårdsinsatsen Solvera, samt det mycket uppskattade Lundahoj av nedläggning.
   Om den borgerliga majoriteten genomför dessa nedskärningar är det både skamligt och mycket oklokt. Skamligt, då vi självklart i det i stort välmående Lund inte ska dra ned på insatser för invånare med svåra sociala problem, och oklokt eftersom alla vet att den här sortens kortsiktiga "besparingar" straffar sig. Det framgår mycket tydligt av socialnämndens underlag att konsekvenserna av att dessa verksamheter försvinner är att många människors situation förvärras. Det framgår lika tydligt av underlaget att detta snabbt leder till ökade kostnader för kommunen.
   Vi vet att även borgerliga politiker i Lunds kommun anser sig vara socialt ansvarstagande. När fullmäktige i juni röstade om socialnämndens budget la kristdemokraterna ner sina röster eftersom de inte ansåg neddragningen acceptabel. Det ansvariga kommunalrådet Tove Klette (FP) har tidigare försvarat alkoholmottagningen. Men nu är det upp till bevis. Tar Kristdemokraterna i socialnämden konsekvensen av sitt tidigare motstånd mot neddragningen på nämnden? Står kommunstyrelsens borgerliga majoritet fast vid att socialnämnden ska tvingas till dessa nedskärningar, när vi tydligt ser de orimliga och mycket upprörande konsekvenserna?
Vad säger Agneta Lindskog (KD) och Tove Klette (FP)?
För oppositionen i socialnämnden:
Anna Baumann (MP)
Peter Fransson (S)
Olof Norborg (V)
Martin Stensson (DV)

De fyra

Det verkligt positiva hos mötet i Malmö med Vänsterpartiets fyra ordförandekandidater var att det samlade närmare fem hundra personer, enligt den sympatiske diskussionsledaren Petter Larsson från efterArbetet. Det tyder på ett överraskande intresse för vänstern och dess framtid.
   Annars var mötet inte särskilt givande för den som ville pejla åsiktsskillnader mellan kandidaterna. De var alla för feminism och full sysselsättning, ja annat hade förstås varit en sensation, men när de skulle deklarera sina hjärtefrågor hamnade de nära varandra.
   Man fick skärpa uppmärksamheten för att upptäcka små särdag. Jonas Sjöstedt var den enda som lyfte fram klimatfrågan. Ulla Andersson visade att hon förstår sej på ekonomi, vilket ledde till nyansering i resonemanget som inte alltid uppskattas av en ideologiskt fixerad publik. Hans Linde var den som betonade den traditionella industrins betydelse och påminde därvid om Gustav Fridolin – är detta en ny våg i den unga generationen? Fast han gjorde det med utgångspunkt från sysselsättningen i Olofström, och det kan knappast vara en framgångslinje för Vänsterpartiet att slå vakt om biltillverkningen.
   Rossana Dinamarca var blekast. Det ryktas att hon har ett särskilt stöd inom V-Malmö men det märktes inte på publikreaktionerna. Jonas Sjöstedt fick de starkaste applåderna. Det blir nog han.
Gr

Krönika den 21/9 - 2011

Många böcker beskriver hur samhällen byggs upp. I Robinson Kruse får man tämligen noggrant följa hur han bygger upp sitt lilla samhälle med hjälp av vrakgods och så småningom en ytterligare invånare. Det är Fredag, som Robinson i sann kolonial anda döper ”vilden” till.
   Betydligt färre böcker beskriver hur en civilisation långsamt eroderar. Jane Smileys ”Grönländarna” är dock en sådan bok. Bakgrunden är att kolonisationen av Grönland avbryts då en något kallare period inträffar. Det rudimentära samhällsbygget med ett ting där man slet sina tvister, en kyrka med biskop som stod för den stora berättelsen likväl som någon slags undervisning, allt bryts ner.
   Utan den ideologiska överbyggnaden som religionen ger ersätts tingsförhandlingarna snabbt av privathämnd för verkliga och inbillade oförrätter. Kunskaper överförs inte och glöms bort och befolkningen decimeras av både de hårdnande livsvillkoren och emigration.
   En kommun är från tid till annan inblandad i rättstvister. Det kan vara som part i målet i upphandlingar, omhändertaganden av barn eller överklaganden av bidrag till friskolor. Både medarbetare och media har ibland förvånats över att besked om slikt möts av ett tämligen sangviniskt lugn. Men det är alltså för att jag, hur ogärna jag tycker tid samt personella och ekonomiska resurser ska användas i rättstvister, menar att alternativet är sämre.
   Utan denna yttersta möjlighet att lösa tvister återstår bara det man brukar kalla djungelns lag eller den starkares rätt. Och hur illa det då går kan man tyvärr få studera i dagens Somalia. Efter Siad Barres fall 1991 utvecklades det snabbt till dagens tillstånd utan en fungerande statsapparat och med människor på flykt till jordens alla hörn.
   Många drömmer om en svag stat. I så fall är knarkkartellernas México eller Camorrans Neapel paradiset. Eller Somalia. Och utvecklingen går inte entydigt åt rätt håll. Precis som fungerande institutioner kan byggas upp så kan de också demonteras. På Grönland och kanske även här?
Stig Henriksson

"Den första människan som slängde iväg en förolämpning istället för en sten var grundaren av civilisationen"
Sigmund Freud

Ulf Nymark
”Konkurrensens konsekvenser”
– dynamit mot privatiserings-ivrarna

För ett par veckor sedan kom en rapport från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS), med titeln Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd? Gunnar Stensson tog i korthet upp rapporten i Veckobladet nr 26, och jag tänkte spinna vidare på detta och dyka lite längre in i rapportens redovisningar och slutsatser. Varför? Helt enkelt därför att jag tror att studien är en av de viktigaste och mest seriösa undersökningar som producerats när det gäller effekterna av privatiseringar inom offentlig sektor. Och varför är den då viktig? Jo, en av de mest grundläggande slutsatserna av studien är att privatiseringarna har ”inte varit den mirakelmedicin som många hoppades skulle ge högre effektivitet och kvalitet”. Nu är ju en sådan slutsats inte överraskande för vänsterfolk. Men den mosar sönder borgerlighetens främsta argument för privatiseringar. Och det gör den just i kraft av vem som står som utgivare och vilka som utarbetat rapporten.  

Etablerade forskare
Rapporten, som är en inventering av tillgänglig forskning och statistik om effekterna av konkurrens i produktionen av välfärd, är till formen en antologi. Redaktör är Laura Hartman, forskningschef vid SNS och docent nationalekonomi. Medverkande författare är bland annat Anders Anell, adjungerad professor vid Institutet för ekonomisk forskning i Lund, Jonas Vlachos, docent i nationalekonomi vid Stockholms universitet, Eva Mörk, professor i nationalekonomi, Uppsala universitet, samtliga sålunda väl etablerade forskare.

Nära näringslivet
Och det är alltså SNS som är utgivare. SNS är enligt Nationalencyklopedin, ”ett fristående nätverk av opinionsbildare och beslutsfattare inom den privata och offentliga sektorn med uppgift att bland annat främja saklig samhällsdebatt om näringslivet och dess roll i samhället. SNS grundades 1948 av enskilda personer i svenskt näringsliv med intresse för samhällsfrågor.” Vid den tiden var Näringslivets fond huvudfinansiär. Idag får studieförbundet sina inkomster från medlemsavgifter från ”250 av Sveriges främsta företag, myndigheter och organisationer”. Även privatpersoner är medlemmar. SNS står alltså nära det s k näringslivet.
   Det är alltså fullständigt klart att det inte är någon vänstervriden tankesmedja som låtit ett antal kulturmarxister komma till tals, vilket gör rapporten till rena dynamiten i den politiska debatten. Den kritiserades också häftigt på borgerliga tidningars ledarsidor, men därefter har de varit ganska tyst. Kanske har privatiseringsanhängarna beslutat för att försöka tiga ihjäl den?
   Här följer nu några axplock från antologin där fakta från olika välfärdsområden redovisas och där konsekvenserna av konkurrensen – så långt man nu vet – redovisas. (Det blir en hel del siffror men de är, hoppas jag, tänkvärda. Observera samtliga uppgifter gäller riket i sin helhet om inget annat anges).

Läs mer