Spännande vecka väntar på Christiansborg

Ja, det ser ut att bli en rysare i det danska valet. Läget är så där 51 % till de röda och 49 till de blå, men osäkerheten rör sig om 2 % så allt kan hända. Veckobladets pressläggningstid gör att vi inte kan kommentera slutresultatet – det är inte klart förrän så där 23.30 på torsdagskvällen. Visst, tendenserna kan vara klara redan vid 21-tiden, men de stora och avgörande valkretsarna i Köpenhamnsområdet brukar vara de som dröjer längst.
   Men nu gör det inte så mycket därför att det verkligt spännande sker inte förrän veckan efter valet, när regeringsbildandet och regeringsförhandlingarna ska äga rum. Det hela börjar förvisso med den s.k. dronningrundan när partierna i tur och ordning ska tala om för Margarete vem de vill ha som regeringsbildare. Då blir det HelleThorning-Schmidt som får uppdraget, men sen gäller det att få ihop det. Valets stora vinnare blir de radikala som väl fördubblar sina mandat och de har sagt att de i första hand vill ha en S-regering. Men samtidigt har de gått in för att liksom de borgerliga avskaffa efterlönen och den värnar vänstersidan om, särskilt då SF som emellertid nog gör ett dåligt val.
   Lösningen kan bli en minoritetsregering ledd av S och sen får resten bli en fråga om hoppande majoriteter och udda överenskommelser. Sådant finns det en rik tradition av i dansk politik. Till sluta bara några ord om vår speciella favorit, den politiska ordföranden för Enhedslistan, Johanne Schmidt-Nielsen. Enhedslistans röstetal kan nog tredubblas. Missa inte tillfället att spana in henne i TV de närmsta dagarna.
Lucifer

Apropå 9/11 - Vem är förloraren?

Färska uppskattningar visar att var sjätte US-amerikan lever under fattigdomsgränsen. Obamas självbiografi ger en bra inblick i hur dessa ”USAs fördömda” försöker hantera sina liv, med minimalt stöd av staten. Och inte verkar det bli bättre för dem. Den långsiktiga nedgången i USAs ekonomi bör ha fått en kraftig skjuts av 2000-talets angreppskrig, som visserligen ger fattiga unga amerikaner arbete, men till ett ohyggligt pris för dem själva och för alla som drabbas av krigsaggressionerna.
   The Peace Exchange Bulletin 8.9 2011 uppskattar de amerikanska förlusterna 2001–2011 i Afghanistan och Irak till över 6 200 soldater dödade, nära 46 000 soldater sårade, därtill över 56 400 amerikaner i civil verksamhet skadade och sjuka. Bortåt 2 300 soldater har begått självmord i tjänsten. Hur många som gjort det efter återkomsten, eller lider av psykiska skador, nämndes inte, men det bör handla om tiotusentals.
   Det här är ändå mycket låga siffror jämfört med hur krigföringen drabbat befolkningen i de länder som utsatts för USAs krig: Hundratusentals döda och sårade i Irak, enorma flyktingvågor till grannländerna; i Afghanistan tiotusentals döda och sårade – enligt samma källa.
   Det är som bekant svårare att dra sig ur ett krig än att starta det. USA gick i bin Ladens fälla, samma slags fälla han själv deltog i att skapa med det CIA-stödda motståndet mot Sovjetunionen i Afghanistan. Sovjet föll samman. USA kommer att tvingas dra sig tillbaka från rollen som världspolis.
   Tidskriften sammanfattar med några citat Osama bin Ladens strategi:
”…kampen är både finansiell och fysisk… det är möjligt att slå mot den ekonomiska bas som är grunden för den militära, så att när ekonomin är i botten har de för mycket att göra med varandra för att kunna förslava fattiga folk. Därför menar jag att det är mycket viktigt att fokusera på att attackera den amerikanska ekonomin med alla tillgängliga medel…” (25 dec. 2001)  … ”Vi fortsätter att arbeta på att få USA att blöda sig ända till bankrutt, ske Guds vilja.” (29 okt. 2004)
Ur: Osama bin Laden, Messages to the World 
Bertil Egerö

PS
The Peace Exchange Bulletin publiceras av Tom Hayden. Den är en ”läsarstödd tidskrift som kritiskt granskar Pentagons långa krig I Afghanistan, Pakistan och Irak, liksom USAs misslyckade krig mot droger och kriminella gäng, och USAs militära gensvar på nationalism och fattigdom runtom i världen.” Intresserade kan få den via epost.

Gunnar Stensson
Perspektiv på 9/11

Publiciteten kring tioårsminnet av 11 september var omfattande En hel del var intressant och klokt. Annat var floskulöst, sentimentalt, konventionellt, propagandistiskt och sensationsinriktat. Perspektivet var övervägande västligt.
   Bland Al Jazeeras kommentarer till tioårsminnet fann jag en uppsats av Noam Chomsky med  motsatt perspektiv. Chomsky beskriver attackerna, deras orsaker och konsekvenser så som de upplevs av dem som ”befinner sig på fel sida av gevärsmynningarna”. 
   Chomsky påminner oss om det första 11 september, det  som ägde rum i Santiago i Chile 1973. Han ställer samman de båda brotten mot mänskligheten, 1973 och 2011, och gör jämförelser.
   George W Bush var Osama bin Ladens enda omistliga allierade, konstaterar Chomsky.
   Ett annat svar på attackerna än de som George W Bush och senare Barack Obama gav hade varit möjligt. De nazistiska krigsförbrytarna ställdes inför rätta, rannsakades och dömdes för brott mot mänskligheten. Osama bin Laden mördades och dumpades i havet.
   Noam Chomskys uppsats är ett viktigt dokument. Den som i framtiden söker i Veckobladets arkiv   för att ta reda på tidningens ståndpunkt i förhållande till 9/11 finner i Chomskys text ett tydligt och nyanserat svar.
   Inga texter är slutgiltiga. Chomskys text publicerades 7 september. Tidpunkten för textens senaste bearbetning var klockan 15:13. Fler kan följa. Nedanstående snabböversättning modifierades senast den 15 september klockan 12.43.
Gunnar Stensson

Noam Chomsky
9/11 – var ett annat svar möjligt?
Stormakter förnekar nästan alltid sina egna brott  – i synnerhet stormakter som inte besegrats

Vi närmar oss tioårsminnet av de fruktansvärda händelserna den 11 september 2001, som enligt den allmänna  uppfattningen förändrade världen. Första maj mördades Osama bin Laden, den påstådda hjärnan bakom dådet, i Pakistan av amerikanska elitsoldater, Navy SEALs,  efter det att han gripits, obeväpnad och oförsvarad, i Operation Geronimo.

Många experter har påpekat att bin Laden vann stora segrar i sitt krig mot USA, trots att han till slut dödades. ”Han fastslog ofta att det enda sättet att driva bort USA från den muslimska världen och besegra dess underhuggare var att dra in amerikanerna i en serie små krig som så småningom skulle göra USA bankrutt”, skriver Eric Margolis. ”USA rusade rakt in i fällan, först med George Bush i spetsen och sedan med Barack Obama... Groteskt uppblåst militärt slöseri och skuldberoende
kan visa sig vara det mest förödande arvet efter den man som trodde att han kunde besegra USA.” - i synnerhet som skuldsättningen cyniskt exploateras av den yttersta högern, med det Demokratiska etablissemanget som medlöpare, för att undergräva det som återstår av sociala program, offentlig utbildning, fackföreningar, och i allmänhet de återstående barriärerna mot korporativt tyranni.

Att Washington gärna uppfyllde bin Ladens hetaste önskningar var uppenbart från början. Som konstaterades i min bok 9/11, skriven kort tid efter angreppen, förstod varje insatt person ”att ett massivt anfall på en muslimsk befolkning skulle uppfylla bin Ladens och hans kompanjoners böner och dra in USA och dess allierade i en ´diabolisk fälla´, som den franske utrikesministern uttryckte det.”

Michael Scheuer, den erfarne CIA-analytiker som varit bin Laden på spåren sedan 1996, skrev kort därefter att ”bin Laden har varit precis, när han redogjort för skälen till att han för krig mot oss. Hans syfte är att drastiskt förändra USA:s och Västs politik i förhållande till den muslimska världen. USA-trupperna fullbordar radikaliseringen av den muslimska världen, något som bin Laden eftersträvat med betydande, ehuru ofullständig framgång, alltsedan det tidiga 1990-talet. Jag tror att man med rätta kan dra slutsatsen att USA förblir bin Ladens enda omistliga allierade.”

Det första 9/11
Fanns det något alternativ? Sannolikheten är stor att Jihadrörelsen som till stor del är mycket kritisk mot bin Laden kunde ha blivit splittrad och undergrävd efter 9/11. ”Brottet mot mänskligheten” som det med rätta benämndes kunde ha bemötts som ett brott, med en internationellt aktion för att gripa de sannolika förövarna. Alternativet var känt, men man övervägde aldrig att välja det.

I 9/11 citerade jag Robert Fisks slutsats att ”det avskyvärda brottet 9/11 genomfördes med ondska och fruktansvärd grymhet,” vilket är en riktig bedömning. Men det är nyttigt att hålla i åtanke att brottet kunde ha varit än värre. Antag till exempel att attacken hade gått så långt som till att bomba Vita huset, döda presidenten och införa en brutal militärdiktatur som mördade tusentals och torterade tiotusentals, samtidigt som den etablerade ett internationellt terrorcenter som hjälpte till att etablera liknande tortyr- och terror-stater och genomförde en internationell mordkampanj; och som en extra stimulans kallade in en grupp ekonomer – vi kan kalla dem ”the Kandahar boys” - som snabbt körde ner ekonomin i en av de värsta depressionerna i landets historia. Det skulle uppenbarligen ha varit mycket värre än 9/11.

Tyvärr är detta inte en tankelek. Det hände. Det enda som inte stämmer är att siffran på offren skulle multipliceras med 25 för att talen skulle bli likvärdiga. Jag syftar förstås på det som latinamerikanerna ofta kallar ”det första 9/11”. Den 11 september 1973 lyckades USA efter intensiva ansträngningar störta Salvador Allendes demokratiska regering i Chile i en militärkupp som överförde makten till Pinochets brutala regim.

Läs mer