Ang. Världsordningen
Bibi och Donald, de beryktade ledarna för två av världens mäktigaste gangstersyndikat, sammanträffade i onsdags under gemytliga former i Washington. Samtidigt surrade stan av rykten om Donalds lukrativa affärer med Moskvas girige härskare Putin. Världen hukar inför hotet om en ny våg av internationell brottslighet.
Drönarkriget
Att Sverige spelade en viktig roll i USA:s drönarkrig var nytt för mig. Jag trodde att Sveriges satellitverksamhet var av det fredliga och mer vetenskapligt inriktade slaget. Därför återger VB Stig Henrikssons riksdagsinterpellation om det nu finns fler i läsekretsen som var ovetande om detta.
Nedan finns några stycken från Interpellationen och en länk till riksdagens sida där hela texten och så småningom svaret också finns.
red
Till statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)
2016/17:303 Sverige och USA:s drönarkrig
Elisabeth Löfgren, pressansvarig på svenska Amnesty, menar att drönarattackerna påstås vara väldigt exakta, men frågan är hur många som egentligen dödas. I Jemen attackerades till exempel ett helt bröllopsfölje för att man ville komma åt en al-Qaidamedlem som satt i en av bilarna. Så får inte krig föras.
Mindre känt är att Sverige spelar en viktig roll i drönarkriget. Så gott som varje militär operation är beroende av satelliter för support, kommunikation samt övervakning och styrning av stridsaktiviteter. Svenska satellitstationer gör det möjligt för USA att skicka styrsignaler till fjärrstyrda attackdrönare.
Läs mer »
Ann Schlyter
Solidaritetsarbete: Personliga minnen från Lunds Afrikagrupp
Denna text var ursprungligen ett föredrag för studenter vid Malmö konsthögskola som handlade om lokalt solidaritetsarbete.
När jag flyttade till Lund 1965 fanns här en anti-apartheidkommitte som publicerades en enkel men innehållsrik stencilerad skrift, ”Syd-och Sydvästafrika bulletinen". Jag blev efter ett tag granne med Billy och Yulissa Modise, sydafrikaner i exil, och genom dem träffade jag några av de tidiga aktivisterna i kommittén, som då inte var särkilt aktiva utöver skrivandet. 1968 var jag och min man, Thomas, med och demonstrerade mot Davis Cup matchen i Båstad mot Rhodesia. Matchen ställdes in och det blev mycket publicitet.
Ett halvår senare fick jag och Thomas berätta om detta på ett stort offentligt möte med befrielserörelser i exil i Lusaka, Zambia, där vi gjorde en studie om kåkstäder. Det gensvar vi fick var starkare än vi tyckte vi förtjänade, vi hade ju bara hängt med på demonstrationen. Men upplevelsen lade grunden för en känsla av delaktighet i kampen, som sen låg till grund för mitt solidaritetsarbete. Amilcar Cabral, ledare för befrielserörelsen PAIGC i Guinea-Bissau hade pekat på skillnaden mellan solidaritet och välgörenhet. Solidaritet var just detta att man stödjer varandra i kampen mot samma mål, i detta fall mot orättvisor i form av kolonialism och apartheid.
Bildandet av Afrikagrupper
Så bildade vi Lunds Afrikagrupp, LAG, som tillsammans med Malmö Afrikagrupp var ansvarig för av tidskriften, som nu hette Södra Afrika informationsbulletin. Jag skrev knappast något, men hjälpte till med tryckning och distribution på Acupress på Amiralsgatan i Malmö.
Läs mer »
Kulturarv under belägring i Palestina
Den historiska staden Sebastia, belägen mellan Nablus och Jenin på den norra delen av det ockuperade palestinska Västbanken, har genom tiderna sett en rad härskare och erövrare passera förbi. En gång sannolikt grundad av kanaanéer på 800-talet f.Kr finns staden - och området "Kanaans land" - i Gamla Testamentet hänvisade till som ”det förlovade landet”, som Gud skall ha givit Abraham och dit Moses förde Israels tolv stammar efter uttåget ur Egypten. Klart är att 3.000 år av historia här, utöver kanaanéer och judar, sett både stenåldersfolk, assyrier, babylonier, perser, greker, romare, bysantiner och osmaner – liksom under en kort period även kristna korsfarare.
Men nu möter Sebastia en ny typ av erövrare. Bosättare med ambitionen att inte bevara, utan tvärtom eliminera, stadens icke-judiska historia till förmån för den judiska. Konkret handlar det om att beslagta det mesta av stadens landområde för konstruktion av den judiska bosättningen Shavei Shomron, stöld, förskingring och förstörelse av arkeologiska fynd och förbud för palestinierna att etablera någon form av turism till detta historiskt högintressanta område.Israels militär har isolerat platsen. Judiska bosättare förstör palestinsk egendom, och avloppsvatten rinner från Shavei Shomron in på området, ödelägger träd och grödor och hotar invånarnas hälsa.
Israels okänsliga hantering av annan arkeologi än den judiska har sedan många år oroat omvärlden, inte minst FN:s organ för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO). Redan 1967, när den israeliska ockupationen av Västbanken inleddes, började en kamp mellan Israel och UNESCO som fortfarande pågår. Israel har, trots undertecknandet 1999 av Världsarvskonventionen (1972), upprepade gånger trotsat UNESCO:s olika resolutioner att sluta upp med utgrävningar i syfte att undergräva och förändra den arkeologiska historien. Mest känt är rabaldret kring utgrävningar i och omkring Jerusalem – sedan 1981 på UNESCO:s lista över världsarv – inte minst kring Mughrabi-porten vid tempelområdet. Senast i oktober 2016 varnade UNESCO i en resolution Israel för att förändra Jerusalems kulturella och historiska karaktär – något som lett till att Israel nu avslutat allt samarbete med organisationen.
Den israeliska högerextremistiska regimens ambitioner att judifiera hela det israeliska kulturarvet omfattar många olika åtgärder: från ödeläggelse av icke-judisk arkeologi och inkorporering av palestinsk kultur i det egna arvet – som till exempel den palestinska deserten knafeh som numera internationellt lanseras som israelisk! – över till fortsatt undanhållande av omkring 70.000 palestinska böcker beslagtagna under den etniska rensningen 1948, undertryckande av arabiskt språk och palestinsk kultur i undervisningen och målmedvetna bildningsresor för skolungdom till valda delar av det ockuperade Palestina för att uppmärksamma det specifikt judiska i områdets historia.
”Vi har förberett en lista på 20 arkeologiska platser i Palestina, inklusive staden Sebastia, som vi vill att UNESCO lägger till på världsarvslistan” förklarar Ihab Hajj Daoud på det palestinska Ministeriet för Turism och Antikviteter. Ärendet brådskar. Men när får vi se Sveriges kulturminister Alice Bah Kuhnke, och den svenska regeringen, lyfta ett finger för att aktivt hjälpa det palestinska kulturarvet undan belägring och förstörelse?
Gunnar Olofsson
Där fick du, vinter!
Foto: Claes Fleming (från Facebook)
I onsdags var jag nere vid Höje å för att kolla hur det gått med vintergäcken efter den senaste köldknäppen. Jo då, de stack trotsigt upp genom snötäcket, lysande gula och med tjocka stjälkar.
Livet gäckar alltid kölden.
Gunnar Stensson
Snart är det dags
Varje 
generation har rätt att få uppleva en stor politisk strid mellan vänster och höger. Den senaste var striden om landet skulle gå över till Euro i stället för kronor. Den vann vi, men den här gången är utgången mer oviss. Nästa gång blir väl frågan om anslutning till Nato. Men den här gången gäller det vinsterna i välfärden.
Skolan som marknad
Sedan några tiotal år har vi ett skolsystem som har gjort skolan och vården till en marknad. Det är naturligtvis sanslöst att Sverige ensamt i världen har gjort skolorna till en plats där kapitalet har fritt spelrum. Ett väl fungerande skolsystem har ersatts av ett där rektorerna tävlar med varandra om elever genom att erbjuda allt från fria datorer till höga betyg. Skolor kan också välja sina elever genom att placera sig i rätt stadsdelar och undvika besvärliga elevgrupper. De kan vidare låta bli att etablera skolbibliotek och inrättandet av kuratorstjänster vilket underlättar skapandet av överskott. Friskolorna inrättades under intryck av miljöpartiets drömmar om alternativ pedagogik och allmän småskalighet. De flesta är nu uppköpta i stora koncerner som ger sina ägare höga vinster genom att de får lika mycket betalt per elev som de kommunala skolorna. Den rimliga reformen skulle ha varit att förstatliga skolan och dra ner på det s.k. fria skolvalet och återskapa ett fungerande gemensamt system.
Men så långt har ingen vågat gå. I stället har man skisserat ett system där skolornas vinst begränsas. Efter påtryckningar från Vänsterpartiet tillsattes en utredning av Ilmar Reepalu där ägarnas vinst begränsas till 7 procent på nerlagt kapital.
Kampanjen mot Reepalu
Detta blygsamma förslag utsättes nu för en massiv kampanj från näringslivet och de borgerliga. Kampanjen är ännu bara under uppsegling, men redan fylls de borgerliga ledarsidorna med rubriker som att Reepalus förslag måste slängas i papperskorgen.
Friskolorna liksom de privatiserade delarna av vård och omsorg är viktiga för borgarna därför att här blev stora delar av den offentliga verksamheten som dittills inte varit tillgängliga för privatkapitalet nu öppna för vinstgivande företag. Därför kommer striden om dem också att bli hård. Den har redan börjat och det på traditionellt sätt: lämpliga socialdemokrater har övertalats att ansluta sig till högerpositionen. De kommer att lyftas fram i debatten liksom de (få) personalgrupper man har vunnit för sin sak. Vi kan vänta en kampanj där näringslivet gnom Timbro m.fl. kommer att överösa oss med material i brevlådorna.
Vem riktar sig då kampanjen till? Jo, det finns en majoritet, också bland borgerliga sympatisörer, som ser det orimliga i att vi göder kapitalägarna med pengar som är avsedda för skolor, vård och omsorg. Man kan gissa att de borgerliga som är för en vinstbegränsning kommer att ansättas hårt och bli färre genom argument om att det viktiga är inte pengarna utan kvaliteten. Därnäst är det socialdemokraterna som man hoppas ska kunna överge vinstbegränsningen. Det är redan på väg, men kanske ännu inte i större skala. Till sist är det vi i vänstern som inte lär kunna övertygas. Det var ju Vänsterpartiet som låg bakom tillsättandet av Reepalus utredning. Vår entusiasm för detaljerna i hans förslag är väl måttlig, men vi får nog ställa upp för den. Bäst gör vi nog det genom att backa upp V:s krav på vinstbegränsning som villkor för stöd för S i budgetfrågor.
V måste stå fast
Där kommer V och Jonas Sjöstedt ställas på hårda prov med frågor om vi verkligen vill fälla regeringen. Det är väl möjligt att vi kan kompromissa i någon detaljfråga, men i sak måste vi stå upp för vår åsikt. Det var den vi slogs för i förra valrörelsen så att vi inte hade tid för annat.
Det är S slutliga ställningstagande striden kommer att handla om och det ska bli spännande att uppleva. Till dess gör vi klokt i att samla våra krafter.
Lucifer
Lärarna underkänner skolpolitiken
Ersätt skolpengen och den nuvarande valfriheten med ett kompensatoriskt system som leder till att skattepengarna hamnar där de behövs och inte hos friskolekoncernernas ägare!
Inför en portalparagraf i skollagen som stadgar att alla elevgrupper måste vara blandade!
Lärarna ska vara lärare, inte vaktmästare, kuratorer eller administratörer!
Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand skrädde inte orden när hon i Sydsvenskan 10/2 underkände den moderata skolpolitiken som föregående dag presenterats av Niklas Wykman och Torbjörn Tegnhammar (M).
De båda moderata skolpolitikerna krävde rätten att sparka skolledare och rektorer som de inte gillar. På så sätt ökar huvudmännens makt på bekostnad av skolornas självständighet.
Lärarförbundets ordförande vill tvärtom stärka skolledarnas ställning.
”Det är landets lärare och skolledare som är de verkliga experterna på vad den svenska skolan behöver”, påpekar hon.
Bakom kraven på blandade elevgrupper och avskaffande av skolpengen står Sveriges lärare, representerade av Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet.
Hur länge tänker Moderaterna och allianspartierna förlänga dagens destruktiva skolpolitik i konflikt med hela den svenska lärarkåren?
Gunnar Stensson
PS. Alla elevgrupper ska vara blandade.
Skolsegregationen har nu gått så långt att fyra procent av landets skolor tar emot en tredjedel av de nyanlända. Samtidigt tar var fjärde skola i Skåne inte emot någon nyanländ alls.
”Vi har stora och ökande problem med likvärdigheten. Därför tycker vi att fler skolor måste vara med och ta emot nyanlända”, sa gymnasieminister Anna Ekström när hon besökte Malmö Latinskola häromdagen.
S vill sätta ett tak för hur många nyanlända som får finnas på en skola. Samtidigt vill de tvinga friskolorna att ta emot fler nyanlända. Frågan kommer upp i på partikongressen i april.
PPS. Skolfusket
Agenda tog igår upp fusket med de nationella proven. Fusket leder till betygsinflation. Betygskurvan stiger och elevernas kunskaper sjunker.
De nationella provens syfte är att säkra betygsstandarden i viktiga ämnen som matematik och svenska. Systematiskt fusk undergräver syftet. Inte bara elever utan också rektorer och lärare fuskar genom att åsidosätta reglerna för genomförandet av proven och utdela högre betyg är provresultaten berättigar. Varför?
Skolan är beroende av skolpengen. Höga betyg är avgörande för skolans attraktionskraft. Många elever = många skolpengar = god ekonomi. Rektorer på skolor med höga betyg belönas av huvudmännen. Lärare som sätter höga betyg premieras av rektorerna.
Betygsinflation (och lägre kunskapsnivå) är oundvikliga följder av skolpengssystemet och skolkoncernernas vinstintressen.
I veckans nummer
Redaktion
Göran Persson
Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
Lördagsmusik
Helgeandskyrkan
118 februari kl 17
Lovisa Stenberg, flöjt
Gabriela Thür, harpa
Byalagsmöte
Måndagen den 20 februari kl 19 i ABFs lokal,
Sunnanväg 14. Alla är hjärtligt välkomna.
Vi kommer först att prata om följande aktuella frågor.
1 Ny väg in i St Lars-parken från väg 108 i gamla lundavägens förlängning. Trafiken i parken ökar.
2 Snabbcykelstråk Lund-Malmö planeras. Nytt hot mot Gröna stråket och odlingslotterna vid Höje å. Rapport från Trafikverkets informationsmöte i Klostergårdsskolan. Yttrande från Byalaget.
3 Årsmöte enligt särskild dagordning.
4 Övriga frågor
Palestinamöten:
Icke-våldsmotstånd i Al Khalil/Hebron
Söndagen den 26 februari kl 11.00-14.00. Brunch, film och berättelser Smålands nation Kastanjegatan 7, Lund
Söndagen den 26 februari kl 17.30 – 21.00. Fika, film och berättelser ABF Kiliansgatan 9, 3 vån. Lund
Unikt tillfälle att möta 
Anas Amro och Izzat Karake från den internationellt uppmärksammade icke-våldsorganisationen Youth Against Settlements.
I år går ockupationen av Palestina in på sitt 50:e år och den stängda Shuhada-gatan i Hebron har blivit en tydlig symbol för Israels kränkning av rörelsefriheten och många andra mänskliga rättigheter.
Välkomna att lyssna till berättelser om livet under ockupation och om att organisera icke-våldsmotstånd. Izzat och Anas kommer att berätta om Youth against settlements arbete och situationen i Hebron. De visar även en film som belyser ockupationens vardag.
Hebron är den enda staden på Västbanken som har bosättare även mitt i stadskärnan. I staden finns ca 600 bosättare och därtill soldater som bland annat bemannar vägspärrarna. Staden är uppdelad i olika administrativa områden vilket starkt begränsat palestiniernas rörelsefrihet, speciellt i de delar som kontrolleras av israeliska armén.
Sammandrabbningar mellan bosättare, soldater och palestinier är vardagsmat i Hebron. Youth against settlements har valt att organisera ett icke-våldsmotstånd mot ockupationen, bland annat genom dokumentera människorättskränkningar, anordna kampanjer och demonstationer samt upplysa palestinier om sina rättigheter med mera.
Samarrangemang mellan Palestinagrupperna i Lund, Ung Vänster, Svenska freds, Smålands nation, ABF, SKV, Socialdemokraternas internationella förening. Språket är engelska.
Den gamle
66 år i skolan 42. 1985-97:9.
En kväll i mitten av april 1993 stod jag tillsammans med min vän Yemane Kidane från Hässleholm framför bagageinlämningen i Kastrup. Yemane lämnade in den sista stora papplådan med skor, kläder och annat husgeråd som han samlat inför resan till Eritrea. Tjänstemannen bakom disken hade just sänt iväg lådorna och begärde betalning av fraktavgiften, en mycket stor summa pengar. Yemane slog ut med båda händerna. ”Jag har inga pengar.” Men lådorna var redan på väg. ”Vi ställer av dem i London”, fräste tjänstemannen.
Jag var utsedd till valövervakare vid den FN-kontrollerade folkomröstning som skulle göra Eritrea till en internationellt erkänd nation. I London tog vi planet till Eritrea. Donald Boström satt redan där. När vi i gryningen steg ur vid Asmara Airport var det första vi fick syn på en hög bruna papplådor utanför en magasinsbyggnad. Yemane drog en suck av lättnad. Nu återstod bara att forsla godset vidare till hembyn några mil från Asmara.
Läs mer »
Sila mygg och svälja kameler
43:e årg.
Utskriftsvänlig form