Trumps rådgivare har nära koppling till den israeliska ockupationsmakten
I förra veckans VB skrev Gunnar Olofsson bland annat om Trumps ambassadör i Israel, David Friedman, och hans nära förbindelser med högerextrema israeliska bosättarorganisationer. Även Trump själv har direkt koppling till extrema bosättarorganisationer. Via sin ”välgörenhetsfond” skänkte Trump i början av förra decenniet 10 000 dollar till ”Friends of Beit El Institutions”, en US-amerikansk gren av den av extremister dominerade bosättning Beit El.
En av Trumps två seniora rådgivare, är som bekant svärsonen Jared Kushner. Kurshner, som är ortodox jude, har av svärfar getts en nyckelroll för att försöka åstadkomma fred i Palestina. Fram till för några dagar sedan ingick Kushner i styrelsen för ”Friends of the Israeli Defense Forces” (FIDF).
FIDF är en New York-baserad organisation som har till uppgift att samla pengar till stöd för den israeliska ockupationsmaktens soldater. Organisationen har samlat in tiotals miljoner dollar för detta ändamål. Familjen Kushner har en fond som bär Jareds föräldrars namn. Familjefonden har donerat mer än 325 000 dollar till FIDF under årens lopp. När den israeliska tidningen Haaretz uppmärksammade kopplingen mellan Jared Kushner och FIDF plockades Kushners namn bort från listan över styrelsemedlemmar på sin hemsida. Om inte Jared kan ordna en fredsuppgörelse, så kan ingen, har Trump sagt. Det är detsamma som att påstå att bocken skulle vara bäst på att vårda en trädgård.
Ulf Nymark
(Källa: Haaretz 2017-01-26 med flera dagar)
Noterat i veckan
”Högerpopulismen är en militant rörelse av gamlingar som begår folkmord på planetens unga
Det vi upplever nu är de äldres världskrig mot de unga. I alla val under 2016 som kommer att ha avgörande betydelse för allas vår framtid röstade majoriteten av den yngre befolkningen mot de vinnande kandidaterna, från Trump till brexit...
Kampen om framtiden utspelar sig i skolorna. Men bara om lärarna lyckas hålla fast vid demokratins grundtanke: att det är i klassrummet vi lär oss att bli annat än blott karriärryttare, nämligen medborgare som förstår att umgås och lära av varandra...
I demokratin är skolan också alltid samvetets skola och civilisationens starkaste fäste.”
Carsten Jensen, SDS 22/1
Centerpartiets väg. Annie Lööf vill riva upp anställningsskyddet, urholka kollektivavtalen, tredubbla rutavdragen och låta de som tjänar mest betala mindre i skatt. Hon är en fiende till alla begränsningar av välfärdskapitalisternas rätt att göra vinst på de skattepengar som borde gå till skola, vård och omsorg. AB
”De kommer inte åt mina pengar”, sa miljardären Bengt Ågerup nyligen till Dagens Industri. Han syftade på Skatteverket som kräver honom på 1,2 miljarder.
Att rika för över sina pengar till utlandet är särskilt illa nu då faran för samhällsklyftor blivit uppenbar, kommenterar ekonomijournalisten Birgitta Forsberg i DN 23 januari.
Staffan Lindberg
Otroliga Indien – machokultur och
politisk magi
Här kommer jag resande till Sydindien efter att levt från och till på kontinenten i femtio år och trott mig lärt det mesta och blir ordentligt överraskad.
Kamp för att behålla tjurfäktning i Indien
Många menar att de stora folkrörelsernas tid är förbi och moderna samhällen är allt för splittrade och individualistiskt orienterade för att kollektiva känslor ska kunna väckas, som tar tag i hela samhället. Det kan också sägas om Indien genom dess snabba inflyttning till storstäderna med en arbetskraft som till ca två tredjedelar är småföretagare.
I Tamil Nadu, kan vi nu dock bevittna en nästan allomfattande folklig mobilisering av ett slag som man får gå tillbaka till språkstriderna på 1960-talet för att hitta ett motstycke till.
Nu gäller saken tamilsk ”tjurfäktning”, Jallikattu på tamil, och det hela är en i stort sett fredlig agitation. Det är en uråldrig tradition, som utövas i vissa distrikt i delstaten under skördefesten Pongal i januari varje år.
Man retar upp byns ståtligaste unga tjurar med knivstick, hård vridning av svansen och ibland med att ge alkohol och släpper ut dem på gator och torg mens folk får hoppa undan bäst de kan.
Läs mer »
Vem blir "second" ?
Att "America is first" har vi hört mycket om senaste veckan. Men vem som skall bli "second" är mer oklart.
Holländarna har ett svar, kanske finns det andra?
Den holländska propån »
Ju sämre skola desto dyrare
Sedan 2009 får elever välja fritt bland alla gymnasier i Skåne och Blekinge. Systemet kallas Fritt sök. Det har särskilt gagnat universitetsstaden Lund som är centralt belägen och har goda kommunikationer.
Närbelägna städer med anrika läroverk som Eslöv och Landskrona har drabbats hårt. I Eslöv har elevantalet halverats.
Kostnaden för undervisningen är densamma vare sig man har 20 eller 30 elever i klassrummet. Har man som i Lunds stora kommunala gymnasieskolor alla klassrum fulla blir elevpengen låg. Genomsnittskostnaden för en gymnasieplats i Lund är 92 000 kronor, rejält under riksgenomsnittet på 114 000 kronor.
Eslöv och Landskrona har färre elever i klassrummen och det krävs därför en avsevärt högre skolpeng för att finansiera undervisningen.
Till råga på eländet måste Eslöv utbetala denna högre elevpeng till de Eslövsgymnasister som väljer att gå i Katedralskolan i Lund i stället för i Eslövs läroverk. Vinst för Lund, förlust för Eslöv.
Helt orimligt, naturligtvis!
Argumenten för Fritt sök var att den fria skolmarknaden och konkurrensen mellan gymnasier skulle ge bättre utbildning till lägre kostnader. Det blev tvärtom.
Kostnaderna att ökade, samtidigt som skolresultaten försämrades. Lunds förre skoldirektör Sten-Bertil Olsson undrade varför.
I våras presenterade han fram sitt forskningsresultat i doktorsavhandlingen Marknadsreglering och dess effekter på regionala och lokala gymnasiemarknaders funktion.
Han jämförde skolkostnaderna i Lund och Malmö. Ett enkelt faktum kunde han genast konstatera. Gymnasieeleverna i Malmö kostar mycket mer än de i Lund. Genomsnittskostnaden för en gymnasist 2015 var 126 000 kronor i Malmö att jämföra med 92 000 i Lund. I Malmö kostade alltså en gymnasieelev 34 000 mer än i Lund.
Malmö har en snabbt växande befolkning, hög arbetslöshet och tar emot fler invandrare än andra kommuner. Det förklarar en del av kostnadsskillnaden.
Den skillnaden gjorde Malmö till ett eldorado för vinstdrivna friskolor. Så här fungerar marknaden. Ett litet friskolegymnasium i Malmö med 100 elever får genom elevpengs-systemet in 3 430 000 kronor mer i Malmö än i Lund.
Sten-Bertil Olsson fann dessutom att kostnadsskillnaden ökade ju fler friskolorna blev När friskolor etablerar sig i Malmö ökar antalet tomma platser – alltså ökar genomsnittskostnaderna.
Han försökte räkna ut hur mycket de tomma platserna kostar Malmö kommun och kom fram till summan 200 miljoner.
Det fria valet och konkurrensen mellan skolor leder alltså till dyrare och sämre utbildning för kommunerna och större vinst för de privata skolkoncernerna.
Skolmarknaden fungerar inte – utom för dem som profiterar på den. Ju sämre de svenska skolorna blir, desto mer ökar skolkoncernernas vinst.
Sten-Bertil Olsson vill behålla det fria skolvalet och friskolesystemet. Han vill inte att Reepalus förslag om en vinstbegränsning genomförs.
Men han har funnit att den svenska skolmarknaden måste reformeras i grunden. Gymnasieskolan har ju blivit så mycket dyrare och sämre under de få år som gått sedan han var skoldirektör i Lund.
Sten-Bertil Olssons förslag till lösning är en nationell skolpeng som är samma för alla. Det skulle innebära att skolan förstatligades. Kanske skulle möjligheterna att styra bort skolan från segregation och stigande kostnader öka. Kanske skulle förlusterna via vinstuttag minska. Men går det att ta bort marknadens orättvisor utan att ta bort marknaden?
Problemen är många. Skolpengen kan i praktiken aldrig vara lika för alla. Skillnaderna i elevernas förkunskaper och sociala förutsättningar måste alltid kompenseras.
Sten-Bertil Olssons avhandling visar att skolmarknaden i nuvarande form inte fungerar och att konsekvenserna för den svenska skolan är skrämmande destruktiva.
Det är hans stora insats i den svenska skoldebatten.
Gunnar Stensson
Sydsvenskans skolreporter Emma Leijnse har i ett par artiklar (14 och 23/1) analyserat orsakerna till de privata skolkoncernernas stora vinster i på kommunernas – och skattebetalarnas - bekostnad. I den senare artikeln har hon redogjort för Sten-Bertil Olssons forskningsresultat. Skolpolitikerna tycks ännu inte ha reagerat.
I veckans nummer
Redaktion
Göran Persson
Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
Lördagsmusik
Helgeandskyrkan
28 januari kl 17
Larsåke Sjöstedt, orgel
Sverigedemokraterna och Räddningstjänsten Syd – ett parti för otrygghet
Lagstiftningarna har ålagt kommunerna att ansvara för räddningstjänst. Räddningstjänsten uppdrag är att förebygga olyckor och att snabbt och effektivt genomföra räddningsinsatser av olika slag. Här i södra Skåne har fem kommuner – Malmö, Lund, Eslöv, Kävlinge, Burlöv - gått samman i ett kommunalförbund, Räddningstjänsten Syd (RSyd), för att gemensamt ta detta ansvar.
Räddningstjänstens uppgifter och kraven på kommunerna preciseras i Lagen om skydd mot olyckor. Där slås bland annat fast att varje räddningstjänst ska ha ett för varje mandatperiod gällande handlingsprogram. Programmet ska ange mål för verksamheten samt de risker för olyckor som finns. Vidare ska anges hur den förebyggande verksamheten ordnas och planeras samt vilken förmåga och vilka resurser som finns för räddningsinsatser. Enkelt uttryckt: programmet är styrande för hela räddningsverksamheten.
För RSyds del gäller att handlingsprogrammet ska antas av förbundets högsta beslutande organ, direktionen. Direktionen består av valda representanter för de fem kommunerna. Sverigedemokraterna säjer på sin hemsida att det är ett ”trygghetsparti”. Men när direktionen för en tid sedan skulle ta beslut om ett nytt handlingsprogram för den här mandatperioden, ville SD:s representanter inte vara med och ta ansvar för en trygg räddningstjänst. De avstod från att delta i beslutet! Att avstå från att ta ställning till handlingsprogrammet innebär i praktiken, att de tyckte att räddningstjänsten skulle kunna bryta mot lagen och att räddningstjänsten inte behövde ha någon styrning.
Inte heller tog SD ansvar för tryggheten när RSyds direktion strax före jul skulle utse en ny räddningschef. En räddningschef måste enligt lagen finnas. Inte heller här ville SD vara med och ta ställning. Partiets representant avstod från att delta i beslutet! Återigen vägrade SD att ta ansvar, återigen ville de strunta i lagen.
SD:s agerande i Räddningstjänsten Syd visar att de är ett parti som inte kan, inte vill och inte förmår att ta ansvar. Partiet driver i RSyd ett spel där medborgarnas säkerhet och trygghet är insatsen. SD är i själva verket ett ansvarslöst otrygghetsparti.
Ulf Nymark (MP)
ledamot i direktionenRäddningstjänsten Syd
Den gamle
66 år i skolan 39. 1985-97:6. Äntligen i Asmara
Planet står på Arlanda omgivet av eritreaner som efter årtionden i landsflykt äntligen ska återvända hem för att fira befrielsen. En brokig samling. Västerländskt klädda män och kvinnor. Skäggiga åldringar med vita mössor. Barn och gamla kvinnor med koptiska kors intatuerade i pannan.
Incheckningen har tagit lång tid: korgar, väskor, plastdamejeanner, radioapparater, fullpackade kassar, pappkartonger och barnvagnar skall med. Upprörda diskussioner om övervikt.
Nu ligger bagaget i en brokig hög bredvid planet. Var och en ska identifiera sina tillhörigheter så att inget obehörigt kommer med. Det ropas och skrattas. Många viftar med eritreanska pappersflaggor.
Läs mer »
43:e årg.
Utskriftsvänlig form