• Hem
• Senaste numret
• Arkiv
• Lämna material
• Kontakt
• Galleri Goja
• Manne i VB

Bättre förr?

Folket visslar ut mig men jag applåderar mig själv hemma hos mig när jag betraktar pengarna i min skattekista.
Gammal romare

Per T  Ohlson förklarar:
Francois Hollande är den mest handfallne presidenten i modern tid, David Cameron en förskrämd skolpojke och EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker tar sig ett glas.
   Annat var det när George Bush d.ä., Mitterand och Margaret Thatcher regerade.
SDS 3 april

 

 

Alla så falla de neder i sumpen

Vladimir Putin, kabinettssekreterare Frank Belfrage, skatteverkets  generaldirektör Ingemar Hansson och överdirektör Helena Dyrssen, Front Nationals ordförande Marie Le Pen, Islands statsminister Sigmundur Gunnlaugsson, David Camerons pappa, oligarken Zjumatjov från Kazakstan, järnvägsbolaget Bombardier, mexikanska drogkartellen, Swedbanks förre vd Michael Wolf, Nordeas styrelseordförande Björn Wahlroos, Assads svåger  Rami Makhlouf, Iraks förre premiärminister Ayad Allawi, Argentinas president Mauricio Macri, fotbollsspelaren Lionel Messi, Deng Jiagui, svåger till Xi Jiping, Ukrainas president Petro Prorsjuenko, Sydafrikas president Zuma med flera.
Vilket sällskap!

 

 

En pratig stad där ingen pratar med varandra

Idag meddelade Anders Ebbesson (mp) att han lämnar sin plats i kommunfullmäktige. I samband med avhoppet riktar han i en intervju i sydsvenskan stor kritik mot det rödgröna styret i Lund och i landet, framförallt när det gäller flyktingpolitiken, men också mot det arbetssätt som det rödgröna styret i Lund har valt. Ebbesson är en politiker med hög integritet och mycket erfarenhet. Jag håller inte med honom om allt i kommunpolitiken, men i detta han har helt rätt i sin kritik.
   Lunds kommunpolitik är otroligt pratig, men vi pratar inte med varandra. Det sträcks knappt ut några händer för att nå gemensamma lösningar längre. Det är uppenbart att det rödgröna S-Mp-styret lever i sitt eget lilla hörn, långt från de olika oppositionspartierna. Vänsterpartiet är inte ett parti som har som största mål att nå lösningar över blockgränserna. Tvärtom är det bra att politiken har tydliga motpoler. Vi valde att gå en egen väg i höstas när vi la en vänsterbudget i kommunfullmäktige, och det var ett rätt och riktigt beslut. Men samtidigt måste kommunen kunna styras, helst utan Sd som vågmästare, och för det krävs ärliga samtal. Visst mejlar vi politiker ibland och byter några snabba ord på de möten vi är på, men det verkar inte finns någon strukturerad diskussion mellan partierna i Lund. Partierna delar inte ens med sig av sina yrkanden i kommunstyrelsen innan mötet, utan dessa läggs på bordet (eller på mejlen) när mötet börjar. Det finns alltså knappast någon öppning för samtal eller förhandlingar innan beslut ska fattas. Till detta ska vi lägga en ny kultur av att stämpla handlingarna till kommunstyrelsens arbetsutskott som arbetsmaterial, vilket gör att de partier som inte sitter i detta utskott inte alls har möjlighet att ta del av vad som sägs där.
   Istället för maratonmöten i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige måste fler samtal ske mellan de styrande partierna och de partier som är i opposition, samtidigt som vi visar på skillnaderna mellan partierna. Om vi överhuvudtaget vill försöka bryta det dödläge som Lunds kommunpolitik har hamnat i måste fler ärliga och öppna samtal och möten ske.  
Hanna Gunnarsson

 

Kontrollen över kapitalet

Den springande punkten i alla former av demokratisk kontroll över kapitalet är tillgången på ekonomisk information. Vi ser utan vidare att den ekonomiska och finansiella öppenheten är viktig för skattesyften men den har mer generell betydelse för demokratiskt styre och deltagande...
   Utan verklig redovisning, finansiell öppenhet och utbyte av information kan det inte finnas någon finansiell demokrati. Men öppenheten är av föga nytta om det saknas verkliga rättigheter att ingripa i företagens beslutsfattande (tänk nedläggningen av Findus). Informationen måste vara ett stöd för de demokratiska institutionerna – den är inte ett självändamål. Om demokratin någon gång ska återta kontrollen över kapitalismen måste den till att börja med erkänna att de konkreta institutioner där demokratin och kapitalismen utformas (tänk Skatteverket, Nordea och Swedbank) måste uppfinnas på nytt, om och om igen.
Thomas Piketty, Kapitalet s.585-586.
Gunnar Stensson

 

Marianne Sonnby-Borgström
Konsthallen i Lund – en konfliktladdad arena

Esther Shalev-Gerz, Describing Labour, 2012
17 glass objects, part of installation

Under den senaste tiden har konsthallens verksamhet varit i blåsväder. Olika åsikter har vädrats flitigt i media gällande såväl utställningsverksamheten som tjänstemäns och politikers agerande. En utredning har tillsatts som arbetar på att se över konsthallens framtida verksamhet. De gällande riktlinjerna för konsthallen är att den ska presentera modern samtidskonst, alltså riktlinjer som innebär en väldigt stor frihet för konsthallschefen. Inte sällan består de verk som visas på konsthallen av s.k. konceptuell konst, som är en konstform där idén eller konceptet är utgångspunkten för konsten. Konstformen utvecklades huvudsakligen under 1960- 70-talet i USA och var ursprungligen en politiskt vänsterradikal rörelse som fokuserade på sociala och politiska frågor och syftade samtidigt till att förändra samhället. Konsthallens senaste utställning, Vårt arbete, behandlar människans relation till arbetet och är ett exempel på just denna riktning.

Deprimerande tomhet 
Själv har jag besökt både den nuvarande utställningen liksom många av konsthallens tidigare utställningar. Oftast har jag tyckt att utställningarna varit krävande och jag skulle önskat mig mer pedagogiska texter direkt i anlutning till verken. Att stå och bläddra i den skrift, som brukar höra till varje utställning, och leta efter den text och analys som hänger samman med ett specifikt verk, har jag personligen upplevt som krångligt. Jag är definitivt inte speciellt kunnig inom konstens område, men är allmänt nyfiken och öppen för olika slags konst. Dessutom är jag pensionär och har gott om tid. Men för min egen del krävs det pedagogisk vägledning för att få behållning av utställningarna.
   Lite deprimerande har jag också upplevt att jag endast har stött på någon enstaka annan besökare vid mina besök i konsthallen. Märkligt att besöka en rymlig och vacker lokal som är så ödslig och övergiven trots att den ligger i centrala Lund där det fullkomligt vimlar av folk runt omkring. Min upplevelse av tomhet i konsthallen är naturligtvis subjektiv och jag kan ha haft otur med att möta få besökare. Mina vänner besöker sällan Lunds konsthall så utställningarna blir ytterst sällan något spännande diskussionsämne i bekantskapskretsen.
   Om det nu är så att relativt få besöker konsthallen, kan man fråga sig om Lundaborna är en skara ytliga och tidspressade människor utan konstintresse. Varför tar så få sig tid att gå in på konsthallen?  Om Lundaborna är stressade genom att de är präglade av de nutida slimmade produktionsförhållandena, så borde de verkligen ha behov av att komma in och begrunda sin tillvaro genom att se utställningen Vårt arbete. En fråga man kan ställa sig är hur man kan locka in fler Lundabor på konsthallen?
Läs mer »

 

 

Landsförräderi?

Jag ska inte trötta läsekretsen med ännu en upprörd text om hur en regering av socialdemokrater och miljöpartister tänker skriva under det s.k. Värdlandsavtalet. Avtalet är en förberedelse för att Nato, dvs. USA, ska upprätta baser med krigsmateriel och trupper när den svenska regeringen ger sitt tillstånd till detta. Allt förarbete ska då vara klart och planerna kan sättas i verket utan särskild betänketid. Detta är den s.a.s. krigsförberedande delen av avtalet.
   Men det finns också en på sikt verkande del som nog måste ses som ett led i den psykologiska krigföring som Ryssland utsättes för och själv medverkar i. Det handlar om inringningen av Ryssland. USA har ungefär 800 militära baser runt om i världen. Ryssland har utanför sitt territorium halvön Krim, en flyg- och flottbas i Syrien och ett samarbete med Vitryssland. USA har anslutit ett antal tidigare Sovjetallierade stater till Nato, ja rentav vissa tidigare delar av Sovjet . USA står för 40 procent av världens militärutgifter Ryssland för 4 procent, Ryssland förklarar att man är bekymrad över Natos inringning i Östersjöområdet varvid Nato deklarerar sin upprördhet över att Ryssland har synpunkter på andra länders utrikespolitik.
   För några veckor sedan publicerade Dagens Nyheter en huvudledare under runriken ”Putins svenska brigad”. Man kan säga att den pekade ut oss som visar viss förståelse för de ryska argumenten som landsförrädare – vi är alltså Putins svenska brigad. Det säger något om hur debatten har hårdnat och vulgariserats. Senast jag möttes av beskyllningar av det slaget var när jag sålde Vietnam-bulletinen på gatan på 1960-talet då prydliga förbipasserande frågade hur mycket jag fick från Peking (eller var det Moskva?) för detta. Per T. Ohlsson i Sydsvenskan är inte ensam i sina fördömanden även om han gärna poserar som ensam sanningssägare. Han är nog dessvärre representativ för den svenska borgerligheten av i dag, denna borgerlighet som på enad front vill att vi går med i Nato. Det ska bli intressant att se hur långt man kommer att gå i sin hets. Jag fruktar att det blir värre än på femtiotalet då socialdemokratin ännu bjöd ett kraftigt motstånd. Nu verkar S för ett värdlandsavtal, steget innan Natoanslutning.
   OK, kanske man ska hålla inne med de starka orden, Dagens Nyheter bytte faktiskt rubrik till nästa upplaga (det blev i stället det lätt obegripliga ”Försvara viktigare än förstå”) och det tyder i varje fall på visst omdöme. Men hur länge räcker det?
Lucifer

 

 

Klostergårdens nya järnvägsstation:
Hus på fotbollsplanerna?

Under samrådet med Trafikverket och företrädare för Lunds kommun om planerna att göra stambanan fyrspårig inlämnade Klostergårdens byalag en promemoria, som bland annat framhöll att endast gång- och cykeltrafik bör tillåtas på den planerade nya genomfarten från Klostergården till Åkerlunds och Rausings väg i anslutning till stationen.
   Risken är annars att trafiken på Nordanväg förbi skola och boningshus blir alltför intensiv.
   Lunds kommun planerar att tillåta busstrafik på genomfarten. Byalaget framhåller att det är möjligt att tillåta bussar utan att tillåta annan trafik. På flera ställen i Lund finns passager som är öppna för busstrafik men inte för personbilar.
   Det är Lund som ska betala både pågatågsstationen och järnvägspassagen. Kostnaden blir minst 40 miljoner.

Vi vet att stadsplaneförslagen förutser tät bebyggelse i området närmast pågatågsstationen. Det innebär att korpfotbollsplanerna kan komma att tas i anspråk.
   Byalagets promemoria framhåller att korpfotbollsplanerna är värdefulla inte bara för Klostergården utan för hela Lunds kommun och att de därför inte bör utnyttjas för bebyggelse.
   Byalaget föreslår att bebyggelsen i stället förläggs till fabriksområdet på västra sidan av stambanan.
    Pågatågsstationen skall vara klar för användning 2022. Det är därför viktigt att diskussionen om områdets utformning snarast inleds mellan de boende och företrädare för Lunds kommun.
Gunnar Stensson

 

 

Sverige och NATO

VB har under våren haft ett flertal artiklar om Sveriges närmande till NATO, nu aktuellt geom värdlandsavtalet. Vänsterpartiet har nu lämnat sin riksdagsmotion med anledning av detta. Nedan finns början och slutet av motionen.
Hela motionen finns att läsa här.
 

 

Motion till riksdagen 2015/16:3377
av Stig Henriksson m.fl. (V) med anledning av prop. 2015/16:152 Samförståndsavtal om värdlandsstöd

Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår proposition 2015/16:152 Samförståndsavtal om värdlandsstöd.

Inledning
Vänsterpartiet motsätter sig bestämt att samförståndsavtalet om värdlandsstöd med tillhörande tilläggsprotokoll godkänns. Avtalet minskar trovärdigheten i vår militära alliansfrihet och ger inga garantier för en ökad militär säkerhet för Sverige. Tvärtom kommer eventuella Natostyrkor, med bas på svenskt territorium, att öka spänningen i vårt närområde och ytterligare minska möjligheterna att bedriva en självständig utrikespolitik. I och med en ökad närhet till Nato riskerar Sverige att dras in i förödande krig och konflikter. Vi menar att riksdagen bör avslå regeringens proposition och därmed även samförståndsavtalet om värdlandsstöd med Nato, liksom det kompletterande tilläggsprotokollet till PFF SOFA.

Vänsterpartiets alternativ
Internationell säkerhet ska vila på folkrätt, samarbete och ett starkt globalt regelverk under FN:s ledning. Vänsterpartiet är starkt kritiskt till hur Nato förväntas ta en allt större roll på bekostnad av FN. I stället för att skicka soldater i EU:s och Natos stridsgrupper bör Sverige prioritera att öka FN:s möjlighet att agera fredsbevarande. Ett eventuellt godkännande av värdlandsavtalet går i motsatt riktning.
   Vänsterpartiet motsätter sig att Sverige blir en bricka i stormaktsspelet. Landets ledning bör, som man tidigare gjort med framgång, verka för avspänning och nedrustning. Som en alliansfri stat har Sverige tidigare haft ett stort internationellt förtroende i fredsförhandlingar. Det bör vara vårt mål att återta den rollen i stället för att medverka till ökad spänning och upprustning. Sverige borde motverka de verkliga orsakerna till krig och de hot mot Sverige och världen som klimatförändring och de ökande klyftorna mellan fattiga och rika utgör. Fred byggs bäst med fredliga medel.
   Vi anser att frågan gällande ett s.k. samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd varken är en administrativ eller en teknisk fråga. Det avtal som föreslås är av avgörande säkerhetspolitisk vikt och har många komplexa dimensioner som står i skarp kontrast till de små möjligheter människor haft att sätta sig in i frågan och ta ställning till värdlandsavtalet, men också hur processen mot en proposition gått till. Ett avgörande steg bort från 200 år av framgångsrik militär alliansfrihet tas på så lätta fötter att gångarten bara kan betecknas som att smyga sig fram. Så ska inte en demokrati hantera för landet avgörande frågor.
   Riksdagen bör därför avslå regeringens proposition 2015/16:152 Samförståndsavtal om värdlandsstöd. Detta bör riksdagen besluta.

 

 

Den gamle
66 år i skolan 12. 1957-59

Växjö Högre Allmänna Läroverk imploderade plötsligt. Det blåste bort över Växjösjön i ett moln av illaluktande damm och var för alltid försvunnet.
   I Älghult hände något avgörande: de 24 eleverna i sjuan fortsatte i åttonde klass. Det var en av sprickorna i den damm som höll den svenska begåvningsreserven instängd. Tio år senare ingick de i den flodvåg som revolutionerade universitet och högskolor.
   Medan jag förkvävdes i Lund hade mina kamrater i Älghult, som var födda omkring mitten av 1930-talet och bara haft tillgång till den sexåriga folkskolan, försörjt sig på diverse olika jobb i glasbruk, möbelindustrier, sågverk, butiker, jordbruk och som hembiträden. Det var lätt att få jobb. Bli inte en hopp-Jerka! manade statens affischer.
   Flera av dem hade också gått en eller två årskurser i folkhögskola. Där hade min vän Ingvar mött sin blivande fru Inkeri Snaula, finskt flyktingbarn från Petsamo, den ishavsremsa som Sovjetunionen erövrade från Finland under kriget.
Läs mer »

---

VECKOBLADETUtgivet av SFVBBiL