• Hem
• Senaste numret
• Arkiv
• Lämna material
• Kontakt
• Galleri Goja
• Manne i VB

Veckans citat

”Att följa exempelvis Donald Trumps uppmarsch i USA är att se det otänkbara bli tänkbart i nutid.”
Björn Wiman, DN 27/1, efter att ha sett utställningen om Förintelsen i München.

”Hur långt är Moderaterna – åtminstone vissa av dem – beredda att sänka sig för att ta regeringsmakten?”

Sydsvenskan 25/1

 

 

Kajsa Ekis Ekman har fått Sara Lidman-priset

Författaren Kajsa Ekis Ekman tilldelas 2016 års Sara Lidman-pris för sina skarpa analyser av dagens stora samhällsfrågor. Både hennes texter och verbala inlägg i olika debatter bärs av ett språk som inger hopp, som genomlyser det till synes svårbegripliga.
 

Kajsa Ekis Ekman är en modig aktivist och folkbildare både nationellt och internationellt i sann Sara Lidman-anda av passionerat motstånd och engagemang. Priset utdelas under Sara-dagen 2 april som äger rum på Sagateatern i Umeå under rubriken ”Sara, kvinnorna och freden”.
   Årets Sara Lidman-pris, det tredje i ordningen, tilldelas kulturjournalisten, debattören och författaren Kajsa Ekis Ekman. Hon är en unik röst i dagens samhällsdebatt, som vidgar perspektiven till att handla om mer än representativitet. Med en humor som befriar slår hon hål på myter och med skarpa betraktelser uppmanar hon oss att försöka förstå kapitalismens maskineri.
   Priset består av en symbolisk gåva samt rätt till en veckas vistelse på Lidmangården i Missenträsk.

 

 

Suffragetter - terrorister

Att kalla en film om kampen för kvinnlig rösträtt Suffragette kan i svenska öron låta förminskande. Men det engelska ordet för rösträtt är suffrage och de brittiska kvinnor som kämpade för rösträtt i början av 1900-talet kallade sig suffragetter.
 

 

Av motståndarna kallades de terrorister, när de blev militanta. Att klassas som terrorist har i alla tider inneburit att man förlorar sina mänskliga rättigheter och riskerar att fängslas, torteras och avrättas. George Bush gjorde rättslösheten global i kriget mot terror. 
   Rättslösa var också suffragetterna. De utsattes bland annat för tvångsmatning, som i några fall ledde till döden på grund av de skador som uppstod när man med våld tvingade ner en slang genom strupen. Jämför med den amerikanska skendränkningstortyren.
   Rösträttskampen fördes mest av kvinnor ur samhällets övre skikt, eftersom de var de enda som hade de nödvändiga resurserna. Men filmen har också ett socialt perspektiv. Huvudpersonen är en arbetarkvinna i en tvättinrättning som råkar hamna i ett polisingripande mot en rösträttsaktion i Londons finare kvarter. Den skildrar hur arbetarkvinnorna tvingades arbeta från tolvårsåldern, tog med sina barn till arbetsplatsen, utsattes för ständiga kränkningar och dog i 35–40-årsåldern.
   Carey Mulligan i huvudrollen är bra i en film med ett kollektivt perspektiv.
Gunnar Stensson
 

 

 

Den gamle
66 år i skolan: Folkskolan 1942 till 1944

Fröken Klingmark lärde mig och mina kamrater att läsa och skriva. Vi ljudade och klippte ut bokstäver, stora och små. Vi ritade och målade dem: röda vokaler och blå konsonanter. Vi läste högt texter som MOR ROR. Jag kunde läsa och skriva – hjälpligt – när jag slutade andra klass.
   Men den stora uppenbarelsen kom en söndag i början av sommarlovet i Öjaby kyrka (far var präst så det var inte ovanligt att jag befann mig där). 
   Jag hade tittat på nummerskylten vid predikstolen, 474, och slagit upp rätt psalm i psalmboken, Den blomstertid nu kommer. Den hade vi sjungit på skolavslutningen och dessförinnan lärt oss utantill.
   Uppenbarelsen då, hur var det med den? Jo, när orgeln började spela och jag såg ner i psalmboken, såg jag hela texten, som en vision, alla de ovanliga, men i sammanhanget välkända, orden: nalkas, lust och fägring, gröda gror, blid, värma, närma, återfött.
   Orden var inte bokstavskombinationer, utan varje ord var en bild, ett tecken, och alla tecknen fanns samtidigt. Jag har ofta tänkt på kinesiska barn som måste lära sig flera tusen tecken. Det här var samma sak.
Läs mer »

 

 

Påven till Mårtenstorget!

I början av 1980-talet greps jag av en förhoppning att Fidel Castro skulle besöka Lund. Olof Palme hade varit på Cuba 1975 och i Santiago de Cuba hållit ett bejublat tal på spanska. Men så tog Fälldin över regeringen 1976 och då var det inte tal om något sådant, men 1982 kom Palme igen. Förhållandet till Cuba var utmärkt och nog var det dags för ett svarsbesök av Fidel? Och om han kom, så visst borde Lund ingå – här fanns en stor koloni av latinamerikanska flyktingar och här fanns Alfa-Laval som hade byggt ett stort nytt mejeri utanför Havanna och där introducerat en lokal herrgårdsost. Men så sköts Palme i februari 1986 och så påbörjades en minst 30-årig nedtur i riktning högerut där Sveriges förbindelser med Cuba blev allt sämre. Vi fick aldrig lyssna till Fidel på Mårtenstorget. Blåsorkestern har sedan dess spelat för Daniel Ortega, för Cesar Chavez och Evo Morales (vid Köpenhamnsmötet för fyra år sen) men det blev inte detsamma.

En vänsterman från Argentina
Med det planerade påvebesöket i Lund i höst finns det förstås nya möjligheter. Nej blåsorkestern är inte fixerad vid allmänna notabiliteter, men så vitt jag kan förstå är den nuvarande påven en vänsterman från Argentina och värd viss hyllning för sina politiska strävanden. Och lägg alltså märke till att det är Lund han ska besöka och inte Malmö. 
   Lund var nämligen det danska rikets kulturella och kyrkliga centrum. Lunds stift omfattade på tidig medeltid inte bara Skåne, Sverige och Skandinavien utan också Island och Färöarna. Inte konstigt att det behövdes ett tjugotal kyrkor i Lund . Men de revs nästan alla (Domkyrkan och Klosterkyrkan fick stå kvar) efter den hårda danska reformationen 1536 . Där brukades inga silkesvantar – den danska reformationen inleddes med att tre biskopar i Köpenhamn arresterades! Efter kriget med Sverige och annekteringen av de skånska provinserna sjönk Lund ihop till närmast en bondby. Och fortsatt har vi ju inte ens en egen dagstidning.

Blåsorkestern skulle nog ställa upp
Det naturliga vore att påven fick möta Lunds befolkning på Mårtenstorget. Då krävs musik och Blåsorkestern med sin repertoar om drygt 600 låtar har säkert något som passar. Någon förfrågan har visserligen inte inkommit ännu, men jag tror att den skulle bemötas positivt.
Lucifer

 

 

På spaning efter sanningar

Rummet för dagstidningar i stadsbiblioteket är öppet från klockan 8 på morgonen. På torsdagarna brukar jag gå tid för att se om det finns något att rapportera i VB i veckoupplagan av den israeliska tidningen Haaretz. Det blåste hårt i morse och molnen for som smutsiga presenningar över stan.
   Jo då. Där fanns den upprörande berättelsen om den palestinske studenten Adnan Mashni som blev skjuten av israelisk militär när han satt i en taxi i Jerusalem på väg till skolan. Gideon Levy, som fick Palmepriset härom veckan, hade skrivit.
   En annan artikel analyserade utförligt och bekymrat Israel som en allt mer utpräglad apartheidstat på väg att bli internationellt isolerad. Och en notis meddelade att Netanyahu hade avvisat Abba Ebans senaste förhandlingsförsök.
   När jag sedan bläddrade i den danska Politiken hittade jag en stor färgglad karikatyr som visar den danske statsministern Lars Lökke Rasmussen, Venstre, i uniform och Hitler-pose. Han ryter:
 

Venstre – Probably the stupidest political party
in the world
 

”It´s offensive to compare us with the Nazis!” Apropå beslutet att råna flyktingar på deras tillgångar. Karikatyren hade föregående dag publicerats i brittiska Guardian.
   Om någon vill träffa mig så är jag troligen på stadsbiblioteket mellan halv nio och tio nästa torsdag.
Gunnar Stensson

 

 

Tre nyanser av demokrati: Fiskare, kristna och bloggare under attack

Den israeliska krigsmaktens angrepp mot palestinska fiskare i Gaza fortsätter. Enligt Osloavtalet 1993 har palestinierna rätt att fiska upp till 20 sjömil från kusten. Senare har Israel ensidigt begränsat fiskezonen till omväxlande 3 och 6 sjömil. Men även innanför dessa gränser attackeras fiskarna. Under 2015 noterades minst 117 händelser där fiskebåtar attackerades, förstördes eller beslagtogs. 22 fiskare skadades vid attackerna och 15 internerades.
   Även kampanjen mot kristna, såväl på Västbanken som inne i Israel, har tilltagit. Nyligen klottrades texten ”Döda de kristna, Israels fiender”, ”Hämnden kommer mycket snart” och ”Sänd kristna till helvetet” på dörrarna till kyrkan ”Dormition Abbey” i Jerusalem – den plats där Jungfru Maria enligt traditionen skall ha lämnat jordelivet. 2014 brändes en bönbok i samma kyrka – i samband med påve Franciskus besök i Jerusalem - och året innan sprayades ”Jesus är en apa” på fasaden.
   Kristna präster bespottas på gatan av judiska ligister. Och förra sommaren attackerade israeliska bosättare den kristna kyrkan ”Brödet och fiskarna” vid Genesarets sjö, där Jesus skall ha utfört det bibliska miraklet att utfodra 5.000 människor med fem bröd och två fiskar. Kyrkan fick omfattande skador, taket kollapsade delvis, flera personer blev rökskadade och en 80-årig munk inlagd på sjukhus. Ett antal biblar och böneböcker förstördes. Inga allvarliga försök har gjorts att komma till rätta med övergreppen.
   En tredje grupp under attack är i nuläget palestinska bloggare. Enligt den palestinska ”Detainees and Ex-detainees Committee” arresterades under 2015 runt 130 palestinier för sina aktiviteter på sociala medier. 27 av dem anklagades för ”provokationer” - en grupp aktivister dömdes senare kollektivt till 17 månaders fängelse vardera - medan resten helt enkelt sattes i ”administrativt förvar” på varierande tid utan rättegång eller dom. Israel har skapat runt 2.000 falska Facebook-konton för att övervaka palestinska oppositionella och samla namn till kommande arresteringar.
   Tre nyanser av demokrati? Eller något annat? Vad säger Israels självutnämnda språkrör i Sverige? Någon?
Gunnar Olofsson

---

VECKOBLADETUtgivet av SFVBBiL