Tippa valet i Lund

Skicka in ditt tips om hur mandatfördelningen blir efter valet, Öresund-runt biljett att vinna.


Fyll i ditt tips




Alliansgubben

En gubbe kom med näsa blå
och han var klädd i kalikå.
Han var så hemsk och ful och stor
att katt och Lilla skrek på mor.
Men katten klöste gubbens nos
och gubben skrek och sprang sin kos.
Sen så kom dom hem till mor,
där blev glädjen mycket stor.
Fritt efter Kattresan av Ivar Arosenius


VB tackar Ung Vänster för bilden som vi lånat från deras webb.

 

 

 

Gr
Tre dagar kvar

Nej, jag gör mej inga illusioner. Jag tror att Expressens löpsedel nu på måndag kommer att berätta SÅ FIRADE REINFELDT och att Aftonbladet initierat skvallrar från S-partiet: SÅ SKA MONA MOSAS.
Jag tror också att tendenserna i riksdagsvalet slår igenom på region- och kommunnivå. Fyra år till med Tove Klette alltså. Och med Lars Bergwall, fast om den senare har vi haft anledning att säga några vänligheter sen hans Center började frondera i viktiga lokala frågor. Anders Almström (S) lär få fortsätta som oppositionsledare.
   Då får man glädja sej åt det lilla. Åt att det rödgröna blocket i Lund nog aldrig har varit så samlat. Det var en fröjd att uppleva på Mårtenstorget i lördags hur Almgren, Mats Olsson (V) och Sven-Bertil Persson (Dv) stod framför Röda Kapellet och betygade sina varma känslor för varandra. Motsvarande manifestationer har gjorts på orkesterns gårdsspelningar under de tre gångna veckorna.
   Än Mp då? Jo, i tisdags anslöt de i orkesterturnén på Väster, med två goda appelltalare. Någon tyckte att de borde ha kommit med tidigare, men själva åberopar vi liknelsen om vingårdsmännen. Ni kan väl eran Bibel? Dessutom har Mp-medlemmar hävt öl på de rödgröna förbrödringskvällarna borta på John Bull.
Hade de rödgröna dessutom talat mindre om nyanser i lärartäthet och mer om visioner så hade förlusten i Lund inte blivit så stor.

Läs mer 

 

 



Kan man byta folk?

Just nu begriper jag inte varför alliansen enligt opinionsmätningarna får stöd av en majoritet av svenska folket. Kanske kan det bero på att man vill vara med på det vinnande tåget, tillhöra de som lyckas. Kanske beror det på att man inte tror att en kvinna kan leda en regering, att borgerliga media dominerar och styr opinionsbildningen eller kanske beror det på något annat.

Plånboken styr?
Det är plånboken som styr, säger många. Dvs alliansregeringen har gett den vanliga löntagaren mer pengar i plånboken. Skatten har sänkts. Och så finns ju girigheten. De som redan har det gott ställt vill ha ännu mer. Familjen Reinfeldt har ju uppenbarligen tjänat 125 000 på regeringens skattesänkningar. Villaägarna i Täby och Djursholm tillhör de absoluta vinnarna bl a pg a den avskaffade fastighetsskatten. De rikaste tio procenten av befolkningen har fått sextio procent av regeringens 100 miljarder i skattelättnader. Göran Holm i Vellinge har häromdagen gett girigheten ett ansikte. Han har länge varit moderaternas kelgris och har med Sydsvenskans ord (heder åt dem!) valt att ”både ha kvar kakan och äta upp den. Han tjänar miljoner i näringslivet, får ett högt arvode som borgmästare och har samtidigt tagit ut sin fallskärm.” Och som Mona Sahlin mycket riktigt påpekade har man finansierat skattesänkningarna med pengar från sjuka och arbetslösa. Klyftorna ökar.  
   Mantrat att den vanlige löntagaren får det bättre med regeringens politik motsägs tydligt av DN:s stora artikel på söndagen om hur mycket pengar en ordinär löntagare har kvar efter skatt och jämför då regeringens och de rödgrönas förslag. Det visar sig att flertalet kategorier löntagare (riktiga höginkomsttagare finns inte med i undersökningen) får mer i plånboken med de rödgrönas förslag. Ensamstående föräldrar, studerande, arbetslösa, pensionärer får det definitvt. Tvåbarnsfamilj med relativt goda löner får 25 kronor mer i månaden med regeringens förslag

Valfrihet?
Valfriheten är ett av flera mantra som regeringen på något sätt lyckats inplantera hos människor. Ett positivt värdeladdat ord. Men vad är det för valfrihet när de gamla måste välja mellan olika internationella riskkapitalbolag för sin omvårdnad? Valfriheten har också på område efter område lett till ökade kostnader för konsumenten. Titta på elpriserna och nu har man redan aviserat ökade kostnader nästa år när bilprovningen läggs ut på marknaden. Upprörande är också att stora vinstdrivande företag köper upp skolor och sjukhus och belönas med säkra skatteinkomster som i slutändan i flera fall hamnar i något ökänt skatteparadis.  Privatisering har blivit ett självändamål för den borgerliga regeringen. T o m kärnkraften läggs nu i händerna på privata exploatörer. Det är inte längre svenska folket eller politiker som bestämmer om vi ska bygga ut kärnkraften eller inte. Makalöst!
   Är det månne så att svenska folket glömt orden solidaritet och empati? Under de senaste fyra åren har arbetslösheten och utanförskapet ökat (och regeringen fortsätter att slå sig för bröstet för sin s k jobbpolitik!), skillnaderna i lön mellan män och kvinnor ökat, antal socialbidragstagare ökat, sjukskrivna kränkts av den s k stupstocken och ifrågasatts, antal händer minskat i vården, lärartätheten minskat och Sverigedemokraternas främlingsfientlighet har slagit rot.
   Kanske vinner alliansen trots detta. Kan man byta folk?
Bengt Hall

 

 

Erik Kågström
Peak Oil 4

Min viktigaste informationskälla när det gäller olja är ASPO-USA (www.aspo-usa.com). ”Association for the Study of Peak Oil and Gas” är en internationell organisation med lokalavdelningar i 23 länder. Dess kansli finns i Sverige och fysikprofessorn Kjell Aleklett i Uppsala är dess president. ASPO-USA:s nätsajt publicerar alla dagar utom söndagar 20-30 artiklar och notiser som rör energifrågor från olika delar av världen. Dessutom förekommer kommentarer och analyser av organisationens medlemmar. Sajten har fokus på oljepriset som tycks styras av konjunkturförväntningar på samma sätt som värdepappersbörserna.
   I samband med oljekriserna på sjuttiotalet steg priset och nådde 1979 en högsta nivå på 107 d/f. När oljefälten i Nordsjön och Prudhoe Bay i Alaska började producera på åttiotalet sjönk priset igen till mellan 20 och 40 d/f för att under 2000-talet sega sig upp med en topp på 147 d/f i juli 2008. Recessionen medförde lägre priser men sedan har det skett en återhämtning och i år har priset legat mellan 70 och 80 d/f.

Läs mer  

 

 

 

 

Ulf Nymark
Apropå en kulturpolitisk debatt

Demokratisk Vänster har fått en del förvånade frågor om varför vi uppenbarligen inte deltog i den debatt som ordnades av Mejeriet i början av veckan. Vårt svar är enkelt: vi var inte inbjudna! Och ingen hade informerat oss om debatten. (Tyvärr verkade inte heller lundaborna i allmänhet informerade av den fåtaliga publiken att döma).
    För att göra Mejeriet påminda om vår existens skrev vi följande brev till Mejeriet

Läs mer 

 

 

 



Uppdrag Gransknings valinlägg

Jag har precis stängt av TV:n efter att ha sett valveckans Uppdrag Granskning. Det brukar vara intressanta och avslöjande reportage om tillståndet i riket som inte sällan upprör sinnena. Den här gången skulle det handla om Friskolorna och riskkapitalbolagen som skor sig på skattepengar. Per T Olsson signalerade upprört för några dagar sedan att nu blandar sig Public Service i valrörelsen till gagn för de rödgröna. Men frågan är om det blev poäng för de rödgröna.

   Programmet bekräftade den bild som jag redan hade om det otillständiga i penningjakten på skolområdet och hur friskolor gärna sätter orimligt höga betyg som konkurrensmedel och statens bristande tillsyn. Jan Björklunds uttalande för några år sedan om att det inte finns vinster att göra på skolområdet återkom som en patetisk och smått komisk vinjett kring beskrivningen av de stora bolagens växande intresse och ökade vinster. Allianspartiernas oförblommade stöd till friskolorna känner vi till. Men frågan är hur vi ska se på de rödgrönas inställning. Miljöpartiets Maria Wetterstrand var högst besvärad när hon fick frågan. Hon hade inget principiellt att invända mot de privata bolagens vinstinstressen. Och så hade reportrarna hittat att charmgossen Bodström valts in i styrelsen för ett av de större friskoleföretagen. Han vägrade att över huvud taget svara på frågan om varför och ville inte svara på några frågor. Pinsamt! Ylva Johansson hade chansen att deklarera att hon inte ville vara med om vinstkarusellen på skolområdet men avstod. Och det visste vi ju innan. Sossarna i Skåne är till skillnad från övriga partiet kritiska till bolagens vinstuttag i friskolorna. Det kändes som om de två partierna sticker huvudet i sanden. Inte konstigt att/om man förlorar valet?

   Och så kom ett avslutande pass om Ohlys kommunism, märkligt nog. Att han för tjugo år sedan blev ledsen när Berlinmuren revs. Ohly försökte förklara att det handlade om att han var ledsen att det hade misslyckats så kapitalt i DDR men Josefsson försökte ideligen slå fast att Ohly egentligen ville ha kvar muren. Eller vad han nu ville, jag vet inte. Tröttsamt. Det kändes som ett beställningsinslag inför valet. Eller att Jan Josefsson absolut ville ge Ohly ett sista tjuvnyp. Och så fick de uppmärksamma åter höra Röda Kapellet spela Venceremos i bakgrunden.
Bengt Hall

Bertil Egerö
Moderaternas hårda kamrersnypor underminerar vårt bistånd

Under mina över 40 år i utvecklingssamarbete har jag ständigt matats med uppskattande ord om det svenska biståndet – från statstjänstemän i mottagarländerna, från andra givarorganisationer, från aktivister och folkliga organisationer. Vinner alliansen på söndag riskerar det kreativa problemorienterade svenska samarbetet mot fattigdom att glida över i en verksamhet främst inriktad på vinster för Sverige och vårt näringsliv.
   Den förra borgerliga regeringen valde en biståndsminister med hjärta: KDs Alf Svensson. Gunilla Carlsson, moderaternas ansvarige för detta utomordentliga område, driver sitt fögderi med samma starka engagemang, men efter helt andra linjer. Omorganisering, omstrukturering, effektivitet och resultatredovisning hör till ledorden. Kampen mot korruption förs som om den är en nyhet i biståndssamarbetet.

Läs mer  

 

 



Gunnar Stensson
Liten valrörelsekrönika

-Ni höjer skatten, utbrister en thailändsk kvinna på bruten svenska. Hon har samma dag blivit avskedad från ett jobb med just den motiveringen. Hon har två barn i skolåldern. Hon är desperat. Reflexmässigt kommer jag först med någon sorts argumentation, men avbryter mig genast. Vi pratar i stället om hennes omedelbara problem. Hon kommer att rösta moderat.
   Det  är på Komvux. Hon sitter i en grupp med tre invandrare från Thailand, alla kvinnor. Två av dem har barn. En fungerar som deras talesman. Perfekt svenska. Klar logik. Hon talar om balansen mellan skatter och bidrag, men försöker inte övertala någon.
   -Jag tänker rösta på socialdemokraterna i alla tre valen, deklarerar hon.
   Ingen röst för DV. Men jag stärks i övertygelsen att all politik är lokal. Och personlig.

Jag går från bord till bord i lunchrestaurangen. Överallt vänligt mottagen. En palestinier, gift med svensk sjuksköterska: -Jag ska rösta på Miljöpartiet.
   Han är bilmekaniker.
   En irakier känner jag igen Hans familj bor i Klostergården och han arbetar på pizzarestaurangen. –Jag röstar på dej förstås. Men jag har missat en lektion så jag måste prata med läraren.
   En vacker kvinna från Libanon. Tre barn. -De går på Sankt Thomas i Sankt Lars. Jag är katolik. Vad tycker ni om friskolor?

Läs mer  

 

 



Lika som bär

Vad skiljer Demokratisk Vänster från Vänsterpartiet?, frågar sig Vänsterpartiets nyhetsblad ”Politiken”. En auktoritativ talesman från V svarar: ”ingenting....I sin praktiska politik är partierna lika som bär”. Svar från DV efterfrågas. Eftersom Politiken inte är ett debattorgan kommer här ett svar i VB.
   Först är det viktigt konstatera att erfarenheten säger att frågan kan vara just en fråga, men inte sällan menande. På frågan brukar jag svara ungefär att vi inte är lika. Jag påvisar att DV har drivit på för hemlösheten och parkerna. Att det var DV som genom en interpellation drog fram att det inte finns något beslut om att Stortorget 1, där Lilla teatern finns, skall säljas. Sen säger jag också att V har drivit på för kulturhus och lägre busstaxa, att Miljöpartiet driver frågan om spårvagn. Jag säger också att, om man inte är enögd, åtta ögon ser mer än två och att det är bra med mångfald. Att olika partier driver olika frågor och att man därigenom kan välja det parti vars frågor man sympatiserar med. Ibland blandar jag också in F! som en del i vår allians. Om F! kommer in breddas de rödgröna genom att vi får ett parti som kommer att tydligt driva de feministiska frågorna.

Menande
På den menande frågan där det hörs att man tycker vi är onödiga, Detta drabbar väl främst DV eftersom vi är minst och yngst. Mitt svar är: ”det gäller väl i så fall alla partierna i den rödgröna alliansen”. Jag menar med samma logik kan ju V, Mp och DV lägga ner så har vi ju bara S kvar, som är äldst och störst.
   För att understryka att DV behövs informerar jag om att vi faktiskt fick 1.86%, eller 1127 röster och ett mandat, i valet 2006.

Splittrar
I frågan kan också ligga att man tycker att vi är röstsplittrare. Då svarar jag att, visst, den risken finns. Just kommunvalet, med sina två valkretsar i Lund, innebär att ett litet parti mycket väl kan ta röster som väl motsvarar ett mandat men ändå inte får detta mandat. Men låt oss då diskutera varför det finns spärrar. Själv tycker jag att man i val skall ha mandat om man tagit tillräckligt med röster. Inga spärrar i riks- eller landstingsvalen. Se till att kommunerna är en enda valkrets. Det fanns nog skäl en gång med flera valkretsar, nu har det spelat ut sin roll. En annan lösning på detta är att Lund får fler mandat i fullmäktige. Det vore inte orimligt att mandaten i fullmäktige ökade från 65 till 75 mandat, typ. Mycket talar för detta eftersom Lund har vuxit rejält. Då skulle småpartier ha större chans att komma in. Det finns ju rätt många småpartier numera, inom bägge blocken, så intresset bör finnas att ta bort spärrar och att utöka mandaten.

Utbrytning
Ibland får vi också frågan om vi är en utbrytning ur V. Jag förstår inte riktigt frågan, men den kommer ofta och skall ju besvaras. Men jag har själv aldrig behövt bryta mig ur ett parti, två före detta. Inte heller att vi skulle ha utgjort en fraktion i V är sant. Flera av våra medlemmar har aldrig varit med i V, många har varit utanför V i många år. Och som skrivet, vi som var med i V bara någon tid innan DV bildades har sannerligen inte brutit sig ut.
Frågan är märklig i den meningen att det är en favorit i repris. Ungefär samma frågeställning ställdes mot dåvarande VPK, när man återigen aktiverade sig i kommunalvalet på 70-talet. S tyckte inte att vi behövdes, de fanns ju.
   Jag tycker det är roligt, att vi nu har en femklöver (med F!) som ger en mångfald och som gör att väljarna har alternativ.
Sven-Hugo Mattsson, DV

 

 

 


Lars-Anders Jönsson
Söndagens valutgång

Sverigedemokraterna i riksdagen
Alliansen större än de röd-gröna men i minoritet i riksdagen
Blockpolitiken förhindrar alla försök att skapa majoritetsregering
Fortsatt alliansstyre nu som minoritetsregering

Klimatförsämringen gör samarbete mindre troligt
Det första man kan konstatera är att Maud Olofssons projekt alliansen och det sätt på vilket detta blocks politik bedrivits har varit destruktivt för det politiska systemet. Partier som tidigare samarbetat har utmålats som fiender. Stora politiska förändringar har under de senaste fyra åren genomförts utan att man sökt förankra och nå breda överenskommelser. Smutsiga kampanjer har drivits av bland annat det kristna partiet mot Mona Sahlin. Maud Olofsson och Göran Hägglund har fastställt att Lars Ohly är en kommunist och som sådan är han omöjlig att vara i närheten av. Dessa kampanjer är förståeliga om man med alla medel vill vinna makten men de har samtidigt försvårat de samtal över blockgränserna som nu kunde vara en väg att undvika ett beroende av SD. Blockpolitik är ingen grund för samarbete.

Läs mer 

 

 



Dags att avgå

Man kan nog utgå från att från och med söndag kväll så kommer det att riktas avgångskrav på flera partiledare. En av dem är säkert Lars Ohly, som ju var omstridd från början. Jag har inga synpunkter på den saken. Jag kan dock inte förstå varför fotbollsspelare skulle ha särskilda skatteförmåner, men det lär han ha tagit tillbaka. Men OK, det finns en annan och i våra dagar viktigare person som jag tycker borde avgå.

Spindoktorn
Jag syftar naturligtvis på Jenny Lindahl-Persson, PR-konsult först på Hilll&Knowlton, sen egen firma och sen från 2005 informationschef för Vänsterpartiet, fakta jag inhämtat i Wikipedia. Jag vet inget mer om henne annat än att hon tydligen är ytterst inflytelserik. Till min bottenplats i partihierarkin har bara nått rykten om att hon har gett direktivet att vänsterpartister ska vara propert klädda, samt le mycket. I det senare avseendet tycks hon ha lyckats utomordentligt vad gäller partiordföranden som ännu inte setts uppträda i TV utan ett förläget leende. Det senaste jag hörde var att vi partimedlemmar absolut inte fick gå till motangrepp mot den typen av kommunisthetsare vi här i trakten känner genom exempelvis Per T. Ohlsson. Det skulle nämligen vara kontraproduktivt.

Plågsamt bondfångeri
Nu har jag läst i tidningen att Lars Ohly avslutat en partiledardebatt i TV med att fria till sin flickvän. Jag har inga synpunkter på hans önskan om vetenskaplig lycka. Men detta är givetvis inte ett spontant yttrande utan en gimmick, gissningsvis uttänkt och säkert clearad med partiets mediaguru. Det är kanske effektivt, vad vet jag.
   Men jag vill alltså ha sagt att jag finner det plågsamt att vara medlem i ett parti som ägnar sig åt sådant. För mig är politik allvar och det publika frieriet bara alltför väl anpassat till den plågsamma valkampanj som vi upplevt i media i år. Jag är tveksam inför att vara med i ett parti som använder bondfångarmetoder. Jag tycker att Jenny Lindahl-Persson borde befrias från sin befattning.
Lucifer

 



På höstvandring med August

"Där slätten tager ryggstöd mot en ås, där möter man först den skånska hagen. Förposterna mot den överallt framträngande åkern utgöras av de elegantaste benvedsbuskar, hagtorn, slån, cornell, vildapel, getapel och brakved, allt sammanvävt av vildhumle, vindor, kaprifolium. Intränger man en höstdag i denna  småskog, då solen bryter mot nyss regnbegjutna löv och belyser det lilla vildäpplets rödgula facer, de rosenröda trekantiga benvedsbären, hagtornets eldröda och slånbuskens daggblå frukter, förvånas man över den yppighet som underskogen mäktar utveckla under väldiga ekars, askars och lindars hägn, på samma gång som man tjusas av det fina luftiga behaget i grenarnas rytm, i kvistarnas utsökta teckning och bladverkets prydliga samordning.”
August Strindberg. Kalendern Svea 1896

Mårtenstorget

Varje politiker med självaktning (läs rödgröna) är ute på gator och torg denna sista skälvande valrörelsedag. Mellan 11 och 13 skall i alla fall DV och V prata på Mårtenstorget.

 

 

Midnattskören möter Thomas Wiehe

Konser & Pubkväll i Vita Huset, Djingis Khan, Uardavägen bakom ICA Tornet
Fredagen 24 september kl 20.
Gästmusiker: Martin Landgren, Heresh Raza & Jimmy Silow
Entre: 80 kr, 60 för stud.
Arr: Midnattskören

Affisch 

 

 

 

Kulturtips

All you need to know about Swedes
En humorföreställning av och med Lena Frisk, om svenskhet, på svenska, av svenskar. På Ribersborgs Kallbadhus 17 september kl 17 & kl 20. Läs mer

De måste dö
Urpremiär på Teaterhögskolan 17 september kl 19.30. Christina Ouzounidis är en av Sveriges hetaste dramatiker just nu! Läs mer

Junip - José Gonzalez, Elias Araya, Tobias Winterkorn
På Babel 17 september kl 20. Läs mer

ZOEMBIENT
Teatermaskinen återkommer med en föreställning eller fyra meditationer på gränsen mellan liv och icke-liv, en resa in i vår tids zoembienta tillstånd, med manus av Johan Jönson, på Inkonst 16-17 september kl 19. Läs mer

0,00017‰ -Illusionsbygget-
Teater Foratt ger två produktioner med valet som utgångspunkt separerade av Bastionens Valvakan. 0,00017‰ -Illusionsbygget- inför valet och kort därefter 0,00017‰ -Champagne & gravöl-.
Lör 18 sep kl. 19 Läs mer

Ayn
Teaterrepubliken välkomnar er till en värld utan parasiter!. Spelas på Teaterrepubliken 18 september - 30 oktober.
Lör 18 sep kl. 19:30 Läs mer

EGYPTISK FILMFESTIVAL 2010
På BioCentrum i Limhamn 18-19 september. OBS! Notera att festivalen bytt adress.
Lör 18 sep kl. 22 Läs mer

INSIDE OUT med Cirkus Cirkör
Direktsändning från Piteås Konserthus Acusticum, 18 september kl 18 på Biograf Spegeln Läs mer

Tradish (Irland/Danmark)
Irländsk musik utan gränser, 18 september kl 20 på Kong Läs mer

Historisk vandring med Malmö By Foot
Malmö By Foot tar dig genom Malmös spännande historia från medeltiden till modern tid.
Sön 19 sep kl. 15 Läs mer

Unik Konstsamling
I Tjörnarp, strax norr om Höör, finns en unik konstsamling. Den består av 200 självporträtt av olika konstnärer från olika delar av Europa och Norden. Samlingen har blivit så stor att den troligen saknar mottstycke inte bara i Europa, utan också i världen, 12 o 19 september
Sön 19 sep kl. 14:30 Läs mer

La Clique
På Lunds Stadshall 21-24 september.
Tis 21 sep kl. 19 Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 22 sep kl. 16
Tor 23 sep kl. 16 Läs mer

CIRCLE/SUMA
På Inkonst 23 sep kl 20 Läs mer

Hela kulturcentralens program

 

 

 

Mediadrevet mot Mona retar Jonas Gardell

Hans svar (dagboken 14.10) är mycket läsvärt:
   ”Egentligen hade jag inte tänkt skriva mer om valet nu. Jag har ju redan tagit ställning och i ett antal punkter formulerat varför. Men det blir ytterligare en text.
   Jag måste skriva om Mona. Jag kallar henne vid förnamn troligen för att hon är kvinna. Fredrik Reinfeldt hade jag kallat vid efternamn eller vid det fulla namnet.
   Dagligen läser jag i tidningarna om Monas misstag, Monas underläge, hur Monas förtroendesiffror ständigt rasar, hur inte ens männen i hennes eget parti stöttar henne. Expressen hade till och med mage att häromdagen köra ”Tobleroneaffären” en gång till, som en sorts ”upplysning” om nån hade missat.
   Observera att Expressen inte samtidigt kör finansminister Anders Borgs svarta barnflicke-affär i repris. Inte heller finner man det nödvändigt att påminna om utrikesminister Carl Bildts minst sagt dubiösa inblandning i Lundin Oil, eller upprepa turerna i förre arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins eventuella horköp.
   Nej, man kör Mona. En gång till. Några blöjor och en chokladbit köpt med fel kontokort. Vi älskar ”Toblerone-affären”, för det gav oss en anledning att hata. Hata Mona. Hata kvinnan Mona. För jag tror att det är vad det handlar om: Män som hatar kvinnor.
   Och jag tror att man hatar att hon inte ger sig. Hon var ju nere för räkning, utslagen, besegrad. Man hade ju blivit av med henne. Hon borde ha försvunnit stukad med sina blöjor och sin jävla tröstchoklad. Men käringen kom tillbaka! I vilken annan berättelse som helst hade hon varit Hjälte. Om hon varit man vill säga.
   I mina ögon påminner Mona Sahlin mer och mer om slithästen i George Orwells Djurfarmen som vid varje motgång svarar ”I will work harder!” Varje dag får Mona Sahlin i pressen svara på frågor om de dåliga opinionssiffrorna. Varje dag svarar hon: ”Då får vi väl arbeta hårdare!” Och så arbetar hon hårdare.
   Det här valet ska jag minnas för detta: Hur varje medel var tillåtet för att racka ner på Mona Sahlin, inget angrepp var för lågt eller för plumpt, inte ens från sina egna, dem hon skulle stöda sig mot och förlita sig på, och hur hon själv ändå lyckats fokusera och för varje debatt jag sett henne i blivit tydligare, klarare, ännu mera skärpt.
   Jag är djupt imponerad, och är det något jag tycker Mona Sahlin denna höst bevisat en gång för alla är att hon oavsett valutgången i just detta val skulle bli en alldeles utmärkt ledare för vårt land. Och jag tror att hon hade blivit det. Om hon varit man.”
Bertil Egerö

 

 

 

Så skapas tillväxt och utveckling

USA levererar vapen värda 60 miljarder dollar – 400 miljarder kronor - till Saudiarabien.
   Det gäller 84 stridsflygplan, 178 helikoptrar och uppgradering av 70 redan existerande plan. Företagen Boeing och United Technologies gynnas av affären som kommer att ge jobb till 75000 personer.
   USA har planer på att rusta upp den saudiska flottan och utvidga landets missilförsvar till en kostnad av ytterligare 30 miljarder dollar – 200 miljarder kronor.
   Saudiarabien är en av världens hårdaste diktaturer. I fängelserna pågår ständigt tortyr. En  ortodox sharialag tillämpas med offentliga halshuggningar, amputationerr, steningar och piskstraff.
   Sådant brukar uppröra amerikaner. Men det är knappast för Saudiarabiens skull som republikanerna hetsar mot moskébygget i New York.
   Hur kommer det sig? Jo, som bekant står Saudiarabien på ”demokratins” sida i kampen om Mellanösterns olja.
   Den växande vapenproduktionen är ett utmärkt exempel på traditionell tillväxtpolitik som på samma gång ökar USA:s BNP - och skulder.
   Nästa vecka ska den amerikanska kongressen fatta beslut.
   Sådana inslag i amerikansk politik och ekonomi diskuteras inte inför valet på söndag.
(Källa: Dagens Arena 14/9)
Gunnar Stensson