Tippa valet i Lund
Skicka in ditt tips om hur mandatfördelningen blir efter valet, Öresund-runt biljett att vinna.
En tanke om det otänkbara
Av opinionsmätningarna att döma kommer borgarna tyvärr att fortsätta regera landet, och det med egen majoritet.
Inte kul. Men värre ändå är om Sverigedemokraterna kommer in och blir vågmästare, men med det borgerliga blocket störst.
Det har spekulerats mycket om vad som händer då. En stor koalition M + S?
Mera troligt är nog att Reinfelt börjar förhandla med Miljöpartiet. Aktuella uttalanden av Maria Wetterstrand kan tolkas i borgerlig riktning. Svenska Dagbladets ledarsida har också gissat på en sådan utgång.
Det finns en sak som talar för en sån uppgörelse. De rödgröna har ju lovat mer till spårtrafiken om de vinner, och främst då som statligt stöd till kommunala spårvägar. Men M är också just ett spårvägspositivt parti. Det är de, som i opposition mot till exempel S, driver frågan om innerstadsspårväg i Stockholm. Likaså har moderater varit pådrivande om spårvägar i Malmö.
Nu upprepar Mats Helmfrid (M) löftet om spårväg redan 2014 i Lund, och det oavsett om staten hjälper till eller ej – däremot förutsätts stöd från regionen. Och till råga på allt sägs nu att spårvägen kan utsträckas ända till Tetra Pak, som en första etapp på vägen mot Staffanstorp.
Ett generöst M-bud till Mp om stöd för spårväg skulle alltså inte vara impopulärt i det egna partiet. Men varifrån skulle pengarna komma? Jo, dels kunde Förbifart Stockholm skjutas upp. Dels kunde M svälja den beska karamellen och höja skatten på bensin och diesel. För Anders Borg torde den karamellen inte vara alltför besk. När nu bilarna blir allmänt bränslesnålare uppstår det stora hål i statskassan.
Fast konvulsioner i Mp blev nog oundvikliga. Vi har nyss sett dem här i Lund, där den åt höger lutande Anders Ebbesson tvingas leda ett vänstersamarbete som han inte gillar. Ryktet säger för övrigt att det var Karin Svensson Smith som kom med hälsningen från Stockholm till Mp-Lund om att partiavdelningen måste gå i takt med rikspolitiken.
Gr
Erik Kågström
Peak Oil 3
I mina tidigare artiklar om Peak Oil (VB 100611 och 100618) har jag påtalat den tystnad som massmedia och regeringar iakttagit när det gäller den kommande bristen på billig olja. Det är dock uppenbart att det bakom lyckta dörrar förs samtal och görs överväganden i denna för mänsklighetens framtida öde viktiga fråga. Jag har nämnt att den amerikanska krigsmakten uttryckt farhågor för att en oljebrist kan bli aktuell under de närmaste åren. Ett dokument som nu cirkulerar i den tyska blogosfären visar att även den tyska krigsmakten visat intresse för frågan. Det rör sig om en läcka från avdelningen för framtidsstudier vid Bundeswehr Transformation Center, en tankesmedja med uppgift att förutse den tyska krigsmaktens framtida uppgifter. Författarna, under ledning av överstelöjtnanten Thomas Will, drar sig inte för dramatiska uttryck när det gäller att beskriva de händelser som kan bli aktuella när man inte längre kan förvänta sig fortsatt tillgång på billig olja. Rapportens autenticitet har bekräftats av personer i regeringskretsar men man har framhållit att det är fråga om ett utkast som ännu inte slutgiltigt redigerats i försvarsdepartementet.
I rapporten räknar man med att Peak Oil inträffar omkring år 2010 och att förändringar som är av betydelse för Tysklands nationella säkerhet kommer att inträffa 15-30 år senare.
Mesigt, mesigare, tuffast
I förra veckan hölls kommunfullmäktiges första möte efter sommaruppehållet. Den på sikt kanske allra viktigaste frågan fullmäktige hade att ta ställning till var frågan om nya mål för minskning av utsläppen av klimatgaser.
DV-motion
Att frågan överhuvudtaget var uppe till behandling är resultatet av en DV-motion om just nya och skärpta mål för utsläppen. Motionen var uppe för beslut i fullmäktige år 2008. Nu två år senare hade de borgerliga äntligen lyckats få fram förslag till nya mål. Att fullmäktigebeslutet för två års sedan också – i enlighet med motionens förslag – ville ha fram nya vassa åtgärder struntade de borgerliga i.
Den borgerliga majoriteten förslag till fullmäktige var att Lund skulle ta som mål att minska utsläppen till år 2020 med minst 50% (jämfört med 1990). S, V och MP till 60%. Om en utsläppsnivå nära noll år 2050 var alla partier eniga.
Utsläppsrätter
DV ville också sätta minskningen till minst 50% 2020, men utgående från en helt annan beräkningsgrund än övriga partier. S, V och MP- förslaget, liksom borgarnas, räknade in vad som kallas ”den handlande sektorn”, dvs den sektor som handlar med utsläppsrätter, dvs konkret för vår kommuns vidkommande, Lunds Energi. DV yrkade på att man skulle använda samma sätt att räkna och mäta som länet och regionen – och för övriga de flesta kommuner. Detta bland annat för att underlätta jämförelser.
Det innebär att vi ville ha en särskild målsättning för Lunds Energi, en målsättning som i princip kan sättas till noll utsläpp år 2020. 50 % minskning utan ”den handlande sektorn” är betydligt tuffare mål än 60% med ”den handlande sektorn”.
Transporterna kommer lindrigt undan
Nu blev beslutet att Lunds Energis utsläpp skulle tas med i beräkningsunderlaget. Det värsta med det är i och för sig inte att det blir svårt att göra jämförelser med länet och med de flesta kommuner i övrigt. Det värsta är att det lägger en oproportionerligt stor del av kommunens minskade utsläpp på Lunds Energi som redan fattat beslut om åtgärder (kraftvärmeverket i Örtofta). Potentialen för minskningar av koldioxidutsläpp inom den sektor som nu ständigt ökar och som är mest problematisk, transportsektorn, kommer därför inte att tillnärmelsevis utnyttjas.
Två mesiga förslag
I praktiken är det ett mesigt mål som beslutats. S, V och MP förslaget är bara aningen mindre mesigt. Fast av debatten igår att döma är det tveksamt om företrädarna för 60%-linjen insåg det. Eller kanske var det just det de gjorde?
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster