Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
Veckobladet avslöjar:
Operation Himlavind ska stoppa Ship to Gaza
Militäroperationen som ska stoppa Ship to Gaza har döpts till Operation Himlavind av den israeliska krigsmakten. Befälhavare är marinchefen. Ett särskilt fångläger påstås hålla på att iordningställas i trakten av hamnstaden Ashdod, inte långt från Gaza, för aktivister som arresteras.
Det säger den svensk-israeliske tonsättaren och konstnären Dror Feiler när Veckobladet får kontakt med honom på torsdagseftermiddagen. Han befinner sig ombord på det svensk-grekiska lastfartyget Free Mediterranean i Medelhavet på väg till Gaza.
Han räknar med att konvojen med åtta fartyg i det som kallas Freedom Flotilla ska nå Gaza på lördag.
På onsdagskvällen lämnade hans fartyg Rhodos.
Tror du att ni kommer att bli bordade av den israeliska marinen?
– Det är en tiotusenkronorsfråga, ingen vet. Men de säger så. Jag har blivit intervjuad säkert tio gångar av olika israeliska radio- och tevekanaler och tidningar. Alla säger att det finns ett sådant beslut, och att marinen har ett namn på operationen, Operation Himlavind.
– De säger att de kommer att borda båtarna, vi kommer att arresteras och de håller på att förbereda ett slags fängelse eller läger åt oss i Ashdod. Men jag vet inte om de verkligen kommer att göra så eller bara säger det för att skrämma oss.
– Vi hoppas komma i land.
På torsdagen rapporterade israeliska media om hur IDF, krigsmakten, genomförde en övning i Medelhavet inför den planerade konfrontationen med Ship to Gaza. Företrädare för den israeliska regeringen har förklarat att konvojen ska stoppas med våld om det behövs. Under veckan har tonläget dämpats en aning. På torsdagen kom uppgifter från militären att man tänkte se till att de hjälpsändningar som blockadbrytarna för med sig till Gaza ska överlämnas till Gaza efter det att man stoppat fartygen, kontrollerat lasten och arresterat de ombordvarande.
– Stämningen är god ombord, berättar Dror Feiler. Vi har precis målat delar av vårt fartyg gult och svart, som är en varningsfärg till sjöss. Sjögången är måttlig, vågorna går vår väg, och vi räknar med att vara framme på lördag.
Flottan av båtar består av åtta båtar. Fyra är lastbåtar och fyra passagerarbåtar. Den svensk-grekiska som Feiler åker med är den minsta, på 1500 ton.
– Vi köpte Free Mediterranean, som tidigare hette Sofia, halvt i smyg på en grekisk ö tillsammans med den grekiska Ship to Gaza.
Dror Feiler har berättat om att han var övertygad om att ett tidigare försök att köpa ett fartyg i Sverige stoppades av den israeliska underrättelsetjänsten.
– Det återstod bara att skriva på kontraktet när det visade sig att båten plötsligt var såld. Några sådana svårigheter hade vi inte den här gången. Våra grekiska vänner känner redarbranschen bättre än vi, säger han.
De åtta båtarna har startat från olika hamnar i Medelhavet och på fredagen ska de sammanstråla och köra i konvoj till Gaza.
Den största lastbåten, är på 4 400 ton. De fyra passagerarbåtarna är av mycket varierande storlek. Den största tar 400--500 passagerare, en tar 60 passagerare och två småbåtar som rymmer 25 personer vardera.
Lasten består av livsmedel och mediciner, 3000 ton cement – som israelerna är fast beslutna om att inte släppa in i Gaza – hästar, getter, ett hundratal rullstolar och ett prefabricerat hus.
– Och vi är obeväpnade, säger Dror Feiler. Vi har inte ens en nagelfil med oss.
Per Roijer
Kritik eller kränkning?
Lars Vilks håller på med en undersökning av vad det är som accepteras som konst i ett samhälle. Han tillverkar olika objekt, och ser hur de mottas. Hur mycket beror accepterandet på marknadsföring? Handlar det om att lansera konstnärskap som varumärken? Spelar konstnärliga kvalitéer hos objekten någon avgörande roll? Var går gränsen för vad som klassas som konst?
Såvitt jag förstår är det frågor av det här slaget som Vilks är intresserad av, och som han vill problematisera. I sina undersökningar har han efter hand hamnat vid en annan gräns, den mellan kritik och kränkning. Det är i vårt samhälle legitimt att kritisera religioner, men det är inte tillåtet att hetsa mot folkgrupp. Vilks har gjort några teckningar som ska föreställa Moses, Jesus och Muhammed i form av djur. Bilderna försvaras med att yttrandefriheten i vårt land tillåter religionskritik, men det anmärkningsvärda är, att bilderna inte uttrycker någon kritik. De anknyter inte till något speciellt inom de olika religionerna som man skulle kunna kritisera, utan ger bara uttryck för en allmänt nedlåtande inställning. De är helt enkelt glåpord i bildformat. Den grövsta och mest osmakliga av dem återger Moses som ett svin. I det fallet handlar det inte bara om skällsord, utan direkt om en antisemitisk schablon.
Såväl grisar som hundar är ju djur som inte är helt olika oss människor, men som vi använder som husdjur, och därmed behandlar som lägre stående varelser. I takt med att hundar behandlas alltmera som människor, har dock ”hund” som skällsord förlorat sin användning i vår del av världen. Är det därför Vilks gjort hunden som rondellhund?
Som jag uppfattar det, är bilden av Moses mer kränkande än bilden av Muhammed. Det är ändå så att den andra bilden har fått väldigt mycket mer uppmärksamhet än den första. Varför är det så?
Här spelar förmodligen skillnader i politisk kultur en roll. I Europa har rätten att yttra sej offentligt frikopplats ifrån rätten till maktutövning. Vi kan uttala oss offentligt utan att det finns någon makt bakom orden och kritisera utan att backa upp med något fysiskt hot. Judar och kristna med europeisk bakgrund är bekanta med den utvecklingen, och vet dessutom att Vilks inte är någon seriös antisemit, islamofob eller kristofob, utan bara roar sej med att experimentera med bilder och andra objekt, för att se vilken respons han får. De vet att de själva skulle bli utsatta för löje, om de på allvar försökte försvara sin heder mot Vilks påhopp. Genom att de inte gör det, faller löjet snarare tillbaka på Vilks själv. Har man sina politiska erfarenheter från Mellanöstern däremot, är det en betydligt allvarligare sak, vem som hånar vad offentligt.
Om det nu är så, att Vilks själv inte alls är så nedlåtande mot Moses, Jesus och Muhammed och mot judar, kristna och muslimer, som han ger uttryck för i sina bilder, så finns det ändå andra som kan bejaka inte bara själva bilderna, utan också vad de uttrycker. Ledaren för Skånepartiet har redan hakat på (Sydsv. 20/5), och offentligt förevisat en bild av Muhammed som pedofil. Den uttrycker inte bara en nedlåtande inställning, som Vilks rondellhund, utan också religionskritik, eller åtminstone en kritik av det samhälle som Muhammed levde i, där det var normalt att gifta bort döttrar medan de fortfarande var barn.
Skillnaden är förstås, att medan Herslow kan misstänkas för att hetsa mot folkgrupp, så är Vilks inte intresserad av hetsen i och för sej, utan bara intresserad av att se var gränsen går.
Lars-Åke Henningsson
Gunnar Stensson
The Unspoken Alliance:
Israels secret alliance with apartheid South Africa
Rubriken ovan är titeln på en bok av Sasha Polakow-Suransky som kom ut i veckan. Där kan man läsa hur Yitzhak Rabin och Simon Peres 1976 tog med sig Sydafrikas premiärminister John Foster till Jerusalems Holocaust Memorial över de sex miljoner judar som mördats av nazisterna. Ingen av israelerna tycks ha störts av att Vorster var Hitleranhängare, medlem av Ossebrandwag , en fascistisk och våldsamt antisemitisk rörelse, eller att han internerades som nazistsympatisör under andra världskriget.
Rabin hyllade Forster som en frihetens förkämpe och skålade för ”de ideal som förenar Israel och Sydafrika: hoppet om rättvisa och fredlig samexistens”.
Ett år tidigare hade Israel erbjudit sig att sälja kärnvapenstridsspetsar till Sydafrika. Redan 1973 försåg Israel Sydafrika med material för den Sydafrikas kärnvapen.
Israel, som aldrig skrivit på ickespridningsavtalet eller ens erkänt innehavet av kärnvapen, bidrog alltså aktivt och ansvarslöst till förse en av den tidens värsta rasistiska diktaturer med kärnvapenkapacitet.
Tillfälligtvis händer det att israeler försäger sig, som när Ehud Olmert i tysk television yttrade: ”Iran hotar öppet att utplåna Israel. Kan man säga att Iran har samma rätt till kärnvapen som Amerika, Frankrike, Israel och Ryssland?”
Under democracy we don´t silence voices that express an opinion which is different from the dominant one
Så protesterade 500 forskare mot Israels beslut att vägra Noam Chomsky tillträde till Västbanken. Men vem har sagt att Israel är en demokrati? Sydsvenskan har inte kommenterat episoden.
Gunnar Stensson