Ship to Gaza

Som ni minns arrangerade DV ett möte med den judiske konstnären Dror Feiler i höstas. Han är svensk talesman för solidaritetsprojektet ”Ship to Gaza”. Skåningarna Henning Mankell och Mikael Wiehe följer med. Den svenska båten m/s ”Sofia” lämnar hamnen i Aten denna helg. Den 27 maj väntas den nå Gaza.
Den ingår i en konvoj omfattande fyra fraktfartyg och fyra passagerarfartyg. Ombord finns författare, sångare och ett 50-tal parlamentsledamöter från olika länder i Europa.

Företaget finansieras med frivilliga bidrag
Regeringen i den ”judiska demokratiska staten Israel” har varnat den svenska regeringen. Israel kommer inte att tveka att använda våld för att stoppa ”Ship to Gaza”. Besöket bryter mot Israels blockad mot invånarna i Gaza. Israel planerar en stor flottmanöver utanför Gaza i slutet av maj. Ordern till de israeliska militärstyrkorna är att stoppa fartygen och gripa aktivisterna.
   I Sverige har den israeliska lobbyn fördömt aktionen. Den har ju ständig tillgång till alla stora massmedia och till ledarredaktionerna i tidningar som Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Expressen, som ägnar sin största energi åt att försvara Vilks yttranderätt.
   Dror Feiler säger att syftet med resan är att hävda internationell rätt. Det är fråga om praktisk solidaritet  och humanitär hjälp till den lidande civilbefolkningen i det isolerade och sönderbombade Gaza. Den israeliska blockaden av Gaza är olaglig. FN har rätt att besluta om blockader men inte enskilda stater som Israel.
   Kanske kan deltagare i den studiecirkel från Lund som besökte Israel i mars se till att Dror Feiler får möjlighet att rapportera direkt till Veckobladet. Det vore intressant.
Gunnar Stensson

Cement till Gaza - 1 ton för 500 kr - 40 personer har donerat, vi söker 40 till!

För två veckor sedan gick Ship to Gaza ut med den glädjande nyheten att man köpt ett skepp i Grekland som tillsammans med sju andra båtar i slutet av maj månad kommer att bryta blockaden mot Gaza. Lastade med runt 5000 ton förnödenheter och med en besättning av parlamentariker, kulturpersonligheter, människorättsaktivister och journalister kommer man att segla från hamnar i Medelhavet mot målet: Gaza. Genom en återförsäljare i Grekland har man slutit ett avtal vilket innebär att man kan köpa ett toncement för 500 kr.
   Det tog vi i Palestinanätverket som en uppmaning och som en utmaning. Som enskild individ kan man lätt känna att ens bidrag försvinner i det stora hela. Vi vill visa att alla vi enskilda Palestinavänner tillsammans kan göra skillnad – på två veckor har 40 personer lämnat bidrag på tillsammans över 53 ton cementtill Gaza. Vi tror att det finns många där ute som kan tänka sig att skänka ett ton cement, så länge man vet att de gör skillnad och att det verkligen kommer fram.
   Vi utmanar därför dig att göra samma sak – delta i insamlingen och skänkt ett ton cement till Gaza. Det är en praktiskt solidaritetshandling, från människa till människa. Från Ship to Gaza har man ambitionen att ha med 400 ton cement i lasten. Tillsammans kan vi fixa detta!
   Om du också vill skänka ett ton cement,sätt in 500 kr på Ship to Gazas PG46359-6, märk inbetalningen ”Cement”. Hör också av dig så att vi kan hålla räkningen – det sporrar andra att göra samma sak. Om du vill vara anonym går det självklart också bra. Läs mer på 
shiptogaza.se eller
cementtillgaza.wordpress.com
Olof Holmgren
Palestinanätverket i Malmö

 

Immanuel Wallerstein 15 maj 2010 Fruktans anatomi

Fruktan är den känsla som mer än någon annan genomsyrar världen idag. Denna fruktan är inte irrationell, men leder heller inte nödvändigtvis till kloka åtgärder mot den hotande faran. Hur den fungerar visas tydligt av två nyligen inträffade händelser. Den första var den dramatiska nedgången på aktiemarknaden den 6 maj. Den andra var kravallerna i Aten, som redan har lett till tre dödsfall…
   Kravallerna var en följd av grekernas fruktan. Det som oroade grekerna var sannolikheten att deras inkomster skulle reduceras radikalt de närmaste åren. Det gjorde dem arga och mycket rädda. Och de var långt ifrån övertygade att det var deras fel och att de borde betala.
   Men de grekiska medborgarnas rädsla är bara toppen på isberget, något som regeringarna och finansmarknadernas ledare är väl medvetna om. Den grekiska regeringens problem är enkla.  Skatteintäkterna är för låga och utgifterna för höga i förhållande till Greklands nuvarande och framtida tillgångar. Så antingen måste regeringen höja skatterna (om den är i stånd att utkräva dem) eller måste den skära ner utgifterna eller bådadera – och det drastiskt!
   Men detta är också problemet för Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Förenta staterna - listan är längre. Men inte heller de fåtaliga länder som t ex Brasilien och Kina som ännu ser ut att hålla huvudet ovan vattnet är undantagna från denna smitta. Grekerna ger sig ut på gatorna för att protestera. Det kommer att sprida sig. Och när det sprider sig blir marknaden än mer orolig och fruktan ökar i stället för att minska.
    Svaret på dilemmat är överallt detsamma: att köpa tid med papperspengar, lånade eller nytryckta.  Förhoppningen är att ny ekonomisk tillväxt ska komma igång under den lånade tiden och återskapa förtroendet, så att paniken, både den öppna och den latenta, upphör. Politikerna griper efter varje litet tecken på tillväxt och övertolkar det.
    Fruktan är inte irrationell. Den är en konsekvens av världssystemets strukturella kris. Den kan inte botas av de tillfälliga lösningar som regeringarna använder för att överbrygga de allvarliga systemfel som konfronterar oss idag. När fluktuationerna är så stora och hastiga som nu kan ingen planera rationellt. Så människorna handlar inte längre som rimligt rationella aktörer i en relativt normal världsekonomi. Och denna fruktans förhöjda nivå är en grundläggande realitet i den nuvarande eran.
Översättning och redigering Gunnar Stensson

Rättvisa skillnader?
(första gången publicerad i VLT)

Idag är det precis 30 år sedan storkonflikten med över 100.000 i strejk och 750.000 som lockoutades avslutades. Konflikten ändades och arbetsgivarna fick gå med på LO:s krav. ”En investering för framtiden” kallade dock SAF-ordföranden Curt Nicolin det.
   I den ekonomiska politiken är skatter ett kärt diskussionsämne. Den ena extrempositionen att skatter ska utjämna alla inkomstskillnader finns mig veterligen inte. Den andra att skatterna inte alls ska vara omfördelande är däremot ganska spridd. Anhängarna av en platt skatt, där alltså alla oavsett inkomst betalar samma andel i skatt, får väl räknas dit. Tanken är väl att marknadens osynliga hand ser då till att alla avlönas efter förtjänst.
   Flertalet anser att det finns motiv för skäliga löneskillnader även efter skatt, men vad som synes rimligt är en bedömning som ligger i betraktarens öga. Ända sedan 60-talets början har det forskats kring upplevd rättvisa. Enligt J.S. Adams är vi närmast programmerade att jämföra om vi får mer, mindre eller lika mycket som andra i samma situation. Orättvisa kan både vara att få för mycket eller för lite. Dock verkar det första fallet kunna tas med större jämnmod än det senare.
   Upplevd orättvisa ger upphov till negativa reaktioner som otillfredsställelse vid underkompensation och skuldkänslor vid överkompensation, medan upplevd rättvisa ger tillfredsställelse.
   Ginikoefficient är ett mått på ojämlikheten i inkomstfördelning. Brasilien och Mexico, knappast några samhällsidyller, är de som har den största ojämlikheten på nationsnivå. Norge och Canada har de lägsta skillnaderna och är också etta och fyra på FN:s världsranking över ”mänsklig utveckling”.
   (Å andra sidan kommer både Brasilien och Mexico före i lyckoindex – ”fattiga, men lyckliga”?)
   VD-lönerna var år 1950 drygt 25 gånger högre än industriarbetarlönen. Den skillnaden minskade fram till 1980 och var då ”bara” 10 gånger högre.  Tjugo år senare var skillnaden 50 gånger. Hur var det Nicolin sade? ”En investering för framtiden.”
Stig Henriksson
 
"Rättvisa och makt måste föras samman, så det som är rättvist är mäktigt och det som är mäktigt är rättvist."
                                -Blaise Pascal

 

DV-motion
Enhetligt biljettpris för att resa kollektivt i Lunds kommun

Varför ska kollektivtrafikresande lundabors biljettpriser bestämmas av var någon-stans de bor i kommunen? Eller annorlunda uttryckt: varför ska en lundabo som reser till eller från en tätort utanför staden Lunds hank och stör betala mer för en biljett än en resande inom staden?
    I dag betalar t ex en Södra Sandbybo och en Dalbybo 29 kronor för att ta sig in till centrala Lund, en invånare i Veberöd 36 kronor. Inom Lunds stad betalar man 17 kronor för en kontantresa. Resenären från Sandby/Dalby betalar alltså 70 procent mera än stadsbussresenären, Veberödsbon betalar hela 110 procent mera än stadsbussresenären. (Biljettpriserna här avser vuxen person. För periodkort är den procentuella skillnaden mellan Stadstrafiken och Skånetrafiken något mindre, men det förhållandet att ”bybon” betalar betydligt mera kvarstår.)
    Demokratisk Vänster anser att alla kommuninvånare ska ha tillgång till god kollektivtrafik till en rimlig taxenivå. Vi ser detta som en omistlig del av välfärden. Det kan inte vara rimligt och rättvist att man ska betala olika mycket beroende på var i kommunen man bor och vart man ska resa.
   Vi anser därför att Lund ska ta som målsättning att införa enhetliga biljettpriser för resor inom kommunen. Med enhetliga biljettpriser menar vi här att ingen resenär ska betala mer för en resa inom kommunen än vad det idag kostar att åka med stadstrafiken (för de olika typerna av biljetter – kontant, period, rabatt etc). Som ett första steg i detta måste fullmäktige få en beräkning av hur stora kostnaderna merkostnaderna blir för detta.

Läs mer