36:e årg.
En politisk skandal
Skandal är ett hårt ord att ta till, men jag finner inget annat. Jag talar om kommunens sätt att sabotera Vänsterpartiets förstamajmöte på Stortorget i Lund.
Alltså: sedan ett stort antal år, säg tjugo, har Vänsterpartiet sin samling, avmarsch och slutmöte förstamaj på Stortorget i Lund. Detta vet nästan alla, t.ex. också tekniska förvaltningen som är ansvarig för markupplåtelser, torghandel mm i Lund.
Det häpnadsväckande är att tekniska förvaltningen i år hade valt att hyra ut huvuddelen av torget till en kommersiell verksamhet under förstamaj. Utrymmet framför Stsdshallen till långt bort mot bänkarna och cykelställen var fyllt av försäljningstält och bodar i vilka man sålde olika nationella matspecialiteter. Från tälten vajade de nationella fanorna: när man såg ett flertal stora Union Jack greps man i någon sekund av tanken att det var uppmarsch för det brittiska valet, men så var det förstås inte. Man sålde livsmedel.
På en markremsa framför cykelställen med mindre än en tradjedel av det normala utrymmet fanns det utrymme för Vänsterpartiet att bedriva möte. Så skedde också, men det gick förstås inte att som vanligt ställa upp en demonstration med utlagda banderoller etc. Demonstrationsupplägget föll samman och det var ingen överraskning att demonstrationen inte räknade mer än så där trehundra deltagare, en historiskt mycket låg siffra. Och det finns ingen anledning tro att det var vädret eller tidsandan som gjorde det. Vi var 1800 i Malmö, en tydlig ökning. Sydsvenskan som gjorde reportage om Lund uppfattade inte ens att vi hade en demonstration: de såg väl den hopträngda gruppen framför högtalaren och skrev om ”Vänsterpartriets torgmöte”..
Alltså: den kommunala förvaltningen saboterade effektivt medborgerlig opinionsbildning för att kamma hem en hyra från en månglare. Jag vill inte vara konspiratorisk, men här kan man tala om Marknadens triumf.
Detta är alltså läget efter 40 år av vänsterpartistiska förstamajdemonstrationer och kommunalpolitisk aktivism i Lund. Vi behandlas som skit. Ska vi verkligen acceptera det?
Sten Henriksson
Rätten till staden och den nyliberala revolutionen
Den nyliberala revolutionen i Sverige skapar en stad där de rika områdena blir rikare och de fattiga fattigare. Det behövs en ny politik, en kontrarevolution, som kan tygla nyliberalismens bärsärkagång med våra gemensamma institutioner och vår gemensamma egendom.
Det sa Eric Clark, professor i kulturgeografi vid Lunds universitet i en föreläsning hos Demokratisk Vänster i Lund den 1 maj.
Det pågår en revolution i Sverige. En nyliberal revolution. En framgångsrik revolution, orkestrerad av en liten överklass för att återerövra förlorad makt, för att återkonsolidera sin makt över samhällsekonomin, sa Eric Clark.
Nyckelorden för att beskriva revolutionen är privatisering, marknadisering av det offentliga, utförsäljning av vår gemensamma egendom och trygghet, ojämn utveckling och kraftigt ökande klyftor. Så sent som för fem år sedan beskrevs Sverige av David Harvey i sin bok A brief history of neoliberalism som ett exempel på det han kallade “den kringskurna nyliberalismen”. Det var en gynnsam beskrivning redan då, för hela bostadssektorn hade redan förvandlats från en av de mest reglerade i västvärlden till en av de mest marknadsliberala. Men i dag stämmer beskrivningen definitivt inte längre. . Den nyliberala politiken under Reinfeldtregeringen har verkat hämningslöst, inte bara genom fortsatt utförsäljning och avreglering inom bostadssektorn utan även inom hälsovård, utbildning, stadsbyggnad – ja, “the financialization of everything”.
Kajsa Theander
Greider:
Vägvalsvalet, slaget om välfärden
Utlys nyval om Sverigedemokraterna blir vågmästare i höstens val. En allians över blockgränsen skulle bli ödesdiger. Vi står inför det mest ideologiska valet i Sverige sedan 30-talet.
Det sa Dalademokratens chefredaktör Göran Greider inför en fullsatt ABF:s lokal i Lund i måndags.
Valet i höst är det viktigaste valet sedan 30-talet, inledde Göran Greider. Det är ett vägval som vi inte gjort på länge. Förra valet, 2006, var vi trötta på politik. Nu är det annorlunda. Valrörelsen är laddad med systemskiftestankar. Precis som på 30-talet när man ville ha ett annat samhälle. Fyra år till med regeringen Reinfeldt kan bli ödesdigert. Och det är ett annat tryck i valrörelsen den här gången. Det är mer fart på folk. När jag reser runt och pratat med folk kommer många frågor om hur det ska bli med a-kassan och annat.
Vi har en treenighet kring makten, påpekade han. Det är den politiska makten, den ekonomiska makten och den mediala makten. Och den är samlad i samma händer. Varje morgon vaknar 600 borgerliga media och ca 25 socialistiska. Och ni i den här regionen vet vad det betyder. I Dalarna har vi fortfarande en tidning som står på benen trots finanskris och allt. Enda skälet till att Dalademokraten inte blir en rikstidning är att vi inte kan kalla oss Sverigedemokraten.
Klostergårdens idrottsplats: På väg mot seger
Efter kommunstyrelsemötet i torsdags kan vi börja tro på att förnuftet ska segra. Fotbollens matcharena ska ligga kvar i befintligt eller nära befintligt läge i grytan på Klostergården. Arne Paulssons exploatering av området ska anpassas till idrottens villkor. Korpfotbollsplanerna längs med järnvägen blir kvar. De boende längs med Västanväg, som inför mötet samlat in 670 namnunderskrifter, slipper få arenan inpå husknuten.
De borgerliga och socialdemokraterna har alltså efter flera års underdånighet gentemot Arne Paulsson och hans fastighetsbolag insett att här var man på väg att gå ett steg för långt. Avgörande för omsvängningen har nog varit tre faktorer:
(1) LBK:s motstånd mot ett försämrat läge för arenan.
(2) Den moraliska kollaps det hade inneburit att flytta arenans ljud och ljuspåverkan till ett ännu sämre läge, något som nu i slutskedet även synliggjordes och ställdes på sin spets med de boendes namninsamling.
(3) Det envisa motståndet från framförallt vänsterpartiet, men också ofta med gott understöd av miljöpartiet. Det har därigenom hela tiden funnits en aktiv kraft som tagit plats i debatten och utmanat kryperiet för fastighetskapitalet.
Kommunstyrelsen beslutade alltså nu enigt (!) att avslå exploateringsavtalet med Paulssons fastighetsbolag och att avbryta tidigare uppdrag att placera matcharenan i något av lägena längs med järnvägen. I stället gavs nya uppdrag att jobba med placeringen i grytan. Detaljplanen för Paulssons hus måste dock gå fram till kommunfullmäktigemötet i slutet av maj, men kommunstyrelsens förslag är att den då skickas tillbaka för omarbetning.
Sent ska syndarna vakna. Men som väl är i detta fall - inte för sent!
Ett återstående problem är dock vilken typ av bostäder som ska byggas på Klostergårdens idrottsplats. Som vänsterpartiet tidigare påpekat äger kommunen marken och har möjlighet att ställa krav på blandade upplåtelseformer - både hyresrätter och bostadsrätter - samt att en del ska gå till sociala behov. Paulsson planerar för 100 procent bostadsrätter. Kommunen har inte ställt krav på att en enda av de drygt 400 lägenheterna ska gå till hemlösa. Vi får nog tillfälle att återkomma till detta.
Mats Olsson, vänsterpartiet
Utskriftsvänlig form
ar ser sig som ansvariga delar av ett samhälle som inte kan överleva utan deras aktiva bidrag.”
