Gunnar Stensson
Dödsfängelserna i Eritrea

Vintern 2000 samtalade jag på Sida i Stockholm för första gången med Eritreas utrikesminister Haile Woldetensae. Han besökte Sverige dels för att vädja om stöd från regeringen och dels för att inge eritreanerna mod och samla in pengar under det pågående kriget med Etiopien.
   Han var en imponerande man i 60-årsåldern. Under hela sitt vuxna liv hade han varit en av de ledande i befrielsekampen. Han klagade skämtsamt över kylan och sin diabetes. Tusentals eritreaner samlades till möten i gymnastiksalar och aulor i Stockholmsområdet. Det var verkligen en mycket kall vinter.
   Senare samma år bröt den etiopiska armén igenom Eritreas försvarslinjer. Fredsförhandlingar inleddes. Haile Woldetensae förhandlade fram eldupphör-överenskommelsen i Alger. Den tillgodosåg de eritreanska intressena.
   Haile Woldetensae var en av de femton ledande eritreaner som våren 2001 undertecknade ett brev med krav på återupprättade av demokratiska rättigheter i Eritrea och genomförandet av allmänna val enligt den eritreanska författningen från 1997.
   Brevet publicerades i flera eritreanska tidningar, bland annat i Setit, där Dawit Isaac arbetade som journalist.
   Strax efter den 11 september 2001 fängslade säkerhetstrupper Haile Woldetensae och flera andra av brevets undertecknare.
   Några av undertecknarna befann sig utomlands och undkom därigenom. Till dem hörde Adhanom, Eritreas ambassadör i Stockholm under andra hälften av 90-talet.
   Han besökte flera gånger Lund och de stora företagen här. Han hoppades på samarbete med Tetrapak, som han menade skulle sätta upp en fabrik i Massawa och tillverka förpackningar för export av apelsinjuice. 
   Jag minns att Tetrapak hade skaffat eritreanska flaggor inför besöket, som blev en succé. Det var en annan epok!
   Nu är Adhanom utrikesansvarig i det eritreanska oppositionspartiet EDPD.
   Ett par dagar senare genomfördes en gryningsraid mot de eritreanska tidningsredaktionerna och journalisterna arresterades. Det var då Dawit Isaac greps.
   Trots att Dawit Isaac fick stor medial uppmärksamhet eftersom han var svensk medborgare förflöt 9 år utan att jag fick veta något om Haile Woldetensaes öde. Ingen visste något.

Läs mer 

Lucifer
Som folk är mest

Jag läser i torsdagens NY Times att ”tea party”-anhängarna i USA är som folk är mest. Dvs. de är lite äldre, de är relativt välbeställda och röstar mer republikanskt. De är emot staten, skatter och sociala reformer, de är vita, gifta män (oftast) och tycker att landet är på väg i fel riktning. Obama är inte deras man, han är en farlig socialist.

Nonchalerade, bortglömda och föraktade
Det är sådant som skulle kunna få en att tala om den amerikanska politiska kulturen och om ett opinionsläge som ständigt ger utrymme för högerpopulism. Men en del av orden fastnar i halsen när man i samma dags DN läser en debattartikel av Mats Uvell om vilka som sympatiserar med Sverigedemokraterna. De är ”frustrerade mittenväljare”, de är ”som folk är mest”. Däremot tycker de att det mesta har försämrats de senaste decennierna. ”De tycks känna sig nonchalerade, bortglömda och föraktade av etablissemanget. Och de söker uppenbarligen någon att skylla allt detta på. Invandrarna blir för dem den perfekta syndabocken.” Jo, ungefär så är det nog, men det handlar alltså inte om rasistiska extremister.
   Jag har mina reservationer mot en del av det som sägs i artikeln. Som folk är mest, nej, folk som förvisso är missnöjda men som skyller på första bästa hackkyckling: invandrarna. Det är ungefär som på 1930-talet när nazisterna skyllde på judarna. Men då som nu: den överväldigande majoriteten av människor i Sverige har bättre förstånd än så.

Det har hänt förr
Sen är det ju heller inte första gången vi ser ett högerpopulistiskt parti dyka upp. Vi som har varit med några år minns ju Skånepartiet, med Carl Herslow som bjöd på brännvin och spelade Edvard Persson-skivor för de skånska massorna. Och Sjöbopartiet vann ju ett val i sin kommun på invandrarfientlighet och Vellingemoderaterna har med stor framgång kört i princip samma linje. Det är så det lätt blir här i den svenska södern.

Läs mer 

I lövsprickningstiden

Nu lövas pilarna i vallen norr om bupområdet och döljer den fortfarande tilltagande förödelsen. Hur länge till får de stå kvar?
   En svan ligger på ägg vid dammarna. Hanen vaktar, orolig och aggressiv. Han tvekar inte att angripa vare sig människor eller hundar.
   Den bästa nässeltiden börjar. Jag minns min oro för att nässlorna skulle bli kontaminerade och obrukbara i framtiden. Det var i samband med Tjernobyl för ett par decennier sedan. I Norrland slaktades strålskadade renar.
   De flesta bläsänderna och gräsänderna har liksom gässen lämnat dammarna, men där är gott om viggar, sothöns och måsflockar.
   Plötsligt minns jag en förmiddag på Staglaberget i Växjö. Tredjeklassarna från Östregårdsskolan var på utflykt i maj 1943. Vi gastade: ”Sol, sol, sol i de glimmande snår. Sol sol är det var jag går.”
   Så har det varit ett par dagar, även om frosten har glittrat på morgnarna.
Gunnar Stensson

Är regionbussarna problemet?

Efter tre års utredande har den borgerliga majoriteten lyckats driva fram ett delbeslut om Lunds centrum och trafiken. De fokuserar helt på att få bort regionbussarna från Lunds centrum. Men vilket blir priset?
   För det första försämras tillgängligheten med kollektivtrafik till centrum. Detta märks allra tydligast för gymnasieeleverna eftersom de är många som ska till samma ställe, men det drabbar naturligtvis även andra med olika mål för sina resor. Dessa försämringar, med närmare kilometerlånga avstånd till skolor och arbetsplatser kan inte accepteras.
   För det andra blir följden att tillgängligheten med personbil till centrum i många fall blir betydligt bättre än med kollektivtrafik. En trolig effekt av detta kommer att vara att bussåkandet minskar och personbilstrafiken ökar, bland annat kommer fler elever att bli skjutsade till Spyken och Katte av föräldrar från till exempel Veberöd och Staffanstorp. Därtill kommer fler arbetspendlare och besökare till centrum att välja bilen. Detta kommer att leda till ökad trafik i centrum, inte minskad. Det är därtill usel miljöpolitik som aldrig kan försvaras.
   För det tredje innebär beslutet att Lundalänken i sin sträckning genom centrum och söderut mot Staffanstorp bryts. Hittills har Lunds kommun arbetat enligt konceptet Tänk spårvagn – åk buss. I väntan på spårvägsinvesteringar trafikeras sträckan med tät busstrafik. Detta blir nu på sin höjd giltigt för Lundalänkens sträckning mot nordöst, men centrum och sträckningen söderut ger man upp.
   För det fjärde finns det andra och betydligt mer verksamma åtgärder som borde vidtas för att öka framkomligheten och trivseln i centrum. Bland annat borde personbilstrafiken på Bangatan förbi stationen, som skapar ett konstant kaos morgnar och kvällar, stoppas. Dessutom borde det illa respekterade låset förbi Stortorget säkras genom fysiska åtgärder. Mats Olsson, Vänsterpartiet