36:e årg.Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
Välkomna till 36:e årgången
36:e
årgången är ganska imponerande för vilken tidskrift som helst och för en tidskrift där allt innehåll produceras ideellt är nästan otroligt fantastiskt, om vi får säga det själva.
När vi nu är igång med skrytet så blir faktiskt 2010-talet Veckobladets femte decennium, jisses vad vi är stolta!
Tack alla skribenter och läsare, hoppas denna årgång blir minst lika läsvärd som vanligt.
red
Pressgrannar
”Högutbildades barn får allt bättre betyg, lågutbildades sämre. Skillnaden i behörighet ökar också. Föräldrarnas utbildningsnivå är det som betyder allra mest för vilka betyg eleverna får. Skillnaderna mellan skolor ökar ännu mer än mellan elever.”
1997-1998 var betygsgapet mellan högutbildades och lågutbildades barn 50,9. 2008-2009 hade det vidgats till 70,2.
”Kommunerna dåliga på att fördela skolpeng.”
Ur en artikelserie av Emma Leijnse i Sydsvenskan 8 och 12/1.
Lars-Åke Henningsson
Nya tider kräver nya lösningar
Det har nu gått ett år sen USA hann ifatt Sovjet, och också har börjat anpassa sej till att de två supermakternas tid är förbi. Det tog nästan tjugo år att blåsa upp den amerikanska bubblan tills den sprack, men det har ju i alla fall hänt. Det historiska glappet mellan supermakternas reträtt är passerat, men den nya tiden är trög i starten.
Att ställa om till nya sätt att tänka går inte automatiskt, och det tar tid för jordens stater att börja förhålla sej till varandra på ett öppnare sätt än under det kalla kriget och Bushtiden. Även om inga stora beslut har fattats, har luften ändå blivit lättare att andas, inte minst med en tänkande och samtalande person i Vita huset. För den norska nobelpriskommittén var detta uppenbarligen stort nog.
Köpenhamn blev inte något nytt Kyoto, men det är åtminstone tydligt vilka problemen är, och att de i vilket fall som helst måste fortsätta att bearbetas, för att vi ska kunna leva vidare på jorden utan alltför mycket katastrofer.
Attentat mot Stadsvallen?
Lund omgavs en gång av en stadsvall. Den var till för att att styra resande till de bestämda tullplatser där vägarna in till staden gick. Där fanns ett hål i vallen, en bom och en tullstation för att ta upp den så kallade Lilla Tullen. Denna tull på inrikes varutransport till städerna avskaffades 1810 och då blev vallen överflödig. En liten rest av stadsvallen blev dock kvar - i Stadsparken. Få städer har kvar rester av stadsvallen. Den är unik och skyddad av fornminneslagen.
Idag tittade jag närmare på utvecklingsplanen för Lunds Stadspark. En större satsning inför 100- årsjubileumet 2011 är på gång. Det är bra. Men av skissen framgår att minst tio meter av Stadsvallen är tänkt att schaktas bort för att öppna upp en öst-västlig axel.
Länk till Lunds kommuns hemsida med större karta. Den del av Stadsvallen som på skissen är bortschaktad är precis öster om Musikpaviljongen.
Förhoppningsvis är attentatet mot stadsvallen bara ett hugskott från landskapsarkitekten som ritat skissen. För inte tänker väl någon lundapolitiker på fullt allvar försöka genomdriva ett beslut som innebär att en del av Lunds medeltida stadsvall schaktas bort?
Mats Olsson, Vänsterpartiet
Ulf Nymark
”Sverigeetnokraterna” har inte bara fel – de ljuger också
Lunds kommunfullmäktige hade vid sitt sammanträde den 17 december i fjol att ta ställning till två motioner från Sverigedemokraterna. Den ena handlade om att man ville att Lunds kommun skulle sluta att ge bidrag till kulturföreningar för invandrare. Invandrarföreningar skulle alltså särbehandlas i förhållande till andra kulturföreningar. Jag tänkte dock här inte uppehålla mej vid denna motion mera än att konstatera att SD:s förslag givetvis är diskriminerande och att grunden för det integrationsarbete som dessa föreningar bedriver skulle undermineras. Det var bland annat med argument av denna typ som fullmäktige avslog motionen.
SD: inga flyktingar till Lund!
Den andra motionen gick ut på att Lunds kommun skulle säga upp avtalet med Migrationsverket om flyktingmottagande och att fullmäktige skulle ta ett principbeslut om att framöver inte sluta avtal med verket. Det vill säja i klartext: SD vill att Lunds kommun inte längre ska ta emot flyktingar.
Bron över Höje å
Min dotters papegoja kan vissla ledmotivet ur filmen ”Bron över floden Kwai”. Det föll mig in när jag strax före soluppgången den 14 januari fick syn på en stor schaktmaskin balanserande i en riskabel position uppe på den höga strandbrinken söder om Höje å.
På den norra stranden hade en annan maskin redan anlagt en liten vägstump ner till det isiga vattenbrynet. Arbetet med att bygga en bro som förenar Lund med Staffanstorp har inletts.
Därmed förverkligas ännu en fas i Höje å-projektet, det naturprojekt som Lomma, Lund och Staffanstorps kommuner sedan många år samarbetar om och som beskrivs i Höje å landskapsvårdsplan, antagen 2007.
Alla de lundabor som dagligen rör sig mellan järnvägsbron och Trolleberg får möjlighet till flera variationer i sina strövtåg.
Före jul beskrev jag den beträda som då anordnats söder om ån och som för första gången på många år möjliggjorde promenader där Flackarps gamla by en gång låg och där den gamla kyrkogården - nu minneslund - fortfarande finns kvar som en lummig dunge i det vidsträckta slättlandet. Också vägen runt Trolleberg öppnades.
Men det är besvärligt för personer med rörelsehinder att ta sig över de visserligen välbyggda trapporna över stängslen kring beteshagen vid järnvägsbron.
Den nya bron ökar i hög grad tillgängligheten. Den blir en vilopunkt där man kan färdas mot strömmen genom att stå och se ner i det strömmande vattnet (som Harry Martinsson skriver) eller där man kan leka Puhpinnar.
Från bron kan man planera längre eller kortare vandringsslingor.
I sådana tankar gick jag vidare, visslande Colonel Bogey March.
Det enda som oroade mig var att kommunen i Översiktsplan 2010 fortfarande planerar en vägbro över ån parallellt med järnvägsbron för att tung trafik från Klostergårdens industriområde ska få en förbindelse med väg 108. Jag skulle hellre se att industrin ersattes med bostäder.
Gunnar Stensson
DV-motion:
Låt 2014 bli Parkkulturens år och ett Kultur i parkens år!
Parker är i sig en form av kultur – kultur i dess grundläggande betydelse. Men kultur är som bekant mera än odling.
Förhoppningen att Lund skulle bli Europas kulturhuvudstad år 2014 har grusats. Behovet av att utveckla och bredda kulturen har dock inte ändrats av kultur-huvudstadsjuryns beslut. Och år 2014 kommer, om inget helt oförutsett inträffar, ändå att infalla om cirka fyra år. Då står förhoppningsvis den renoverade och utvidgade Stadsparken färdig. År 2014 har likaså förhoppningsvis det mesta av parkernas underhållsskuld betalats (se Demokratisk vänsters motion Lundaborna är värda vårdade och välskötta parker, daterad 14 oktober 2009).
Det är därför ett utomordentligt läge att år 2014 understryka och lyfta fram parkernas och kulturens betydelse för staden, kommunen och dess invånare.
Gör 2014 till ett parkernas och kulturens år, till ett parkkulturens år, till ett år med kulturaktiviteter i parkerna. Fyll stadens och kommunens parker (minst en park i varje stads- och kommundel!) under detta år med kultur – musik, sång, dans, måleri, skulptur, litteratur, film, teater, vetenskap - ja, med allt som kan räknas som kultur! Låt 2014 kulturblommor blomma i våra parker!
Med hänvisning till vad som ovan anförts föreslår vi kommunfullmäktige besluta
att 2014 ska vara ett Parkkulturens år och ett Kultur i parkens år
att ge Tekniska nämnden och Kultur- och fritidsnämnden i uppdrag att tillsammans
med kommunens kulturföreningar och kulturutövare utforma innehållet för
Parkkulturens/Kultur i parkens år
att ge de båda nämnderna i uppdrag att återkomma med begäran om anslag för
genomförandet av detta projekt
att finansiering ska ske ur de för kulturhuvudstadsåret reserverade medlen
Sven-Bertil Persson och Ulf Nymark, Demokratisk Vänster
Det är ju så få som gör det med en vänsterhållning. OK, det finns förstås de som inte vill ha något militärt försvar alls, och den hållningen kan jag respektera om än inte dela. Själv tycker jag att Sverige ska ha ett militärt försvar som gör att vi inte blir ett tomrum dit villiga hjälpare från NATO skyndar sig i tider av oro. Det är i det läget vi är nu, och kanske är det avsikten med den försvarspolitik som förs: vi gör oss så tomhänta att NATO-anslutning blir den enda utvägen. Den svenska militärledningen med sin tradition av uppgivenhet och defaitism ända sedan före andra världskriget och sin illa dolda lust att frottera sig med kollegorna i världens starkaste militärmakt verkar ha den hållningen. 
Utskriftsvänlig form