Tipsa om Veckobladet

Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?



Välkomna till 36:e årgången

36:e årgången är ganska imponerande för vilken tidskrift som helst och för en tidskrift där allt innehåll produceras ideellt är nästan otroligt fantastiskt, om vi får säga det själva.
   När vi nu är igång med skrytet så blir faktiskt 2010-talet Veckobladets femte decennium, jisses vad vi är stolta!

   Tack alla skribenter och läsare, hoppas denna årgång blir minst lika läsvärd som vanligt.
red



Pressgrannar

”Högutbildades barn får allt bättre betyg, lågutbildades sämre. Skillnaden i behörighet ökar också. Föräldrarnas utbildningsnivå är det som betyder allra mest för vilka betyg eleverna får. Skillnaderna mellan skolor ökar ännu mer än mellan elever.”
1997-1998 var betygsgapet mellan högutbildades och lågutbildades barn 50,9. 2008-2009 hade det vidgats till 70,2.
”Kommunerna dåliga på att fördela skolpeng.”
Ur en artikelserie av Emma Leijnse i Sydsvenskan 8 och 12/1.



Lars-Åke Henningsson
Nya tider kräver nya lösningar

Det har nu gått ett år sen USA hann ifatt Sovjet, och också har börjat anpassa sej till att de två supermakternas tid är förbi. Det tog nästan tjugo år att blåsa upp den amerikanska bubblan tills den sprack, men det har ju i alla fall hänt. Det historiska glappet mellan supermakternas reträtt är passerat, men den nya tiden är trög i starten.
   Att ställa om till nya sätt att tänka går inte automatiskt, och det tar tid för jordens stater att börja förhålla sej till varandra på ett öppnare sätt än under det kalla kriget och Bushtiden. Även om inga stora beslut har fattats, har luften ändå blivit lättare att andas, inte minst med en tänkande och samtalande person i Vita huset. För den norska nobelpriskommittén var detta uppenbarligen stort nog.
Köpenhamn blev inte något nytt Kyoto, men det är åtminstone tydligt vilka problemen är, och att de i vilket fall som helst måste fortsätta att bearbetas, för att vi ska kunna leva vidare på jorden utan alltför mycket katastrofer.

Läs mer 

 

 




Attentat mot Stadsvallen?

Lund omgavs en gång av en stadsvall. Den var till för att att styra resande till de bestämda tullplatser där vägarna in till staden gick. Där fanns ett hål i vallen, en bom och en tullstation för att ta upp den så kallade Lilla Tullen. Denna tull på inrikes varutransport till städerna avskaffades 1810 och då blev vallen överflödig. En liten rest av stadsvallen blev dock kvar - i Stadsparken. Få städer har kvar rester av stadsvallen. Den är unik och skyddad av fornminneslagen.
   Idag tittade jag närmare på utvecklingsplanen för Lunds Stadspark. En större satsning inför 100- årsjubileumet 2011 är på gång. Det är bra. Men av skissen framgår att minst tio meter av Stadsvallen är tänkt att schaktas bort för att öppna upp en öst-västlig axel.


Länk till Lunds kommuns hemsida med större karta. Den del av Stadsvallen som på skissen är bortschaktad är precis öster om Musikpaviljongen.

Förhoppningsvis är attentatet mot stadsvallen bara ett hugskott från landskapsarkitekten som ritat skissen. För inte tänker väl någon lundapolitiker på fullt allvar försöka genomdriva ett beslut som innebär att en del av Lunds medeltida stadsvall schaktas bort?
Mats Olsson, Vänsterpartiet

 



Ulf Nymark
”Sverigeetnokraterna” har inte bara fel – de ljuger också

Lunds kommunfullmäktige hade vid sitt sammanträde den 17 december i fjol att ta ställning till två motioner från Sverigedemokraterna. Den ena handlade om att man ville att Lunds kommun skulle sluta att ge bidrag till kulturföreningar för invandrare. Invandrarföreningar skulle alltså särbehandlas i förhållande till andra kulturföreningar. Jag tänkte dock här inte uppehålla mej vid denna motion mera än att konstatera att SD:s förslag givetvis är diskriminerande och att grunden för det integrationsarbete som dessa föreningar bedriver skulle undermineras. Det var bland annat med argument av denna typ som fullmäktige avslog motionen.

SD: inga flyktingar till Lund!

Den andra motionen gick ut på att Lunds kommun skulle säga upp avtalet med Migrationsverket om flyktingmottagande och att fullmäktige skulle ta ett principbeslut om att framöver inte sluta avtal med verket. Det vill säja i klartext: SD vill att Lunds kommun inte längre ska ta emot flyktingar.

Läs mer 





Bron över Höje å

Min dotters papegoja kan vissla ledmotivet ur filmen ”Bron över floden Kwai”. Det föll mig in när jag strax före soluppgången den 14 januari fick syn på en stor schaktmaskin balanserande i en riskabel position uppe på den höga strandbrinken söder om Höje å.
   På den norra stranden hade en annan maskin redan anlagt en liten vägstump ner till det isiga vattenbrynet. Arbetet med att bygga en bro som förenar Lund med Staffanstorp har inletts.
   Därmed förverkligas ännu en fas i Höje å-projektet, det naturprojekt som Lomma, Lund och Staffanstorps kommuner sedan många år samarbetar om och som beskrivs i Höje å landskapsvårdsplan, antagen 2007.
   Alla de lundabor som dagligen rör sig mellan järnvägsbron och Trolleberg får möjlighet till flera variationer i sina strövtåg.
   Före jul beskrev jag den beträda som då anordnats söder om ån och som för första gången på många år möjliggjorde promenader där Flackarps gamla by en gång låg och där den gamla kyrkogården - nu minneslund - fortfarande finns kvar som en lummig dunge i det vidsträckta slättlandet. Också vägen runt Trolleberg öppnades.
   Men det är besvärligt för personer med rörelsehinder att ta sig över de visserligen välbyggda trapporna över stängslen kring beteshagen vid järnvägsbron.
   Den nya bron ökar i hög grad tillgängligheten. Den blir en vilopunkt där man kan färdas mot strömmen genom att stå och se ner i det strömmande vattnet (som Harry Martinsson skriver) eller där man kan leka Puhpinnar.
   Från bron kan man planera längre eller kortare vandringsslingor.
   I sådana tankar gick jag vidare, visslande Colonel Bogey March.
   Det enda som oroade mig var att kommunen i Översiktsplan 2010 fortfarande planerar en vägbro över ån parallellt med järnvägsbron för att tung trafik från Klostergårdens industriområde ska få en förbindelse med väg 108. Jag skulle hellre se att industrin ersattes med bostäder.
Gunnar Stensson

 




DV-motion:
Låt 2014 bli Parkkulturens år och ett Kultur i parkens år!

Parker är i sig en form av kultur – kultur i dess grundläggande betydelse. Men kultur är som bekant mera än odling.
    Förhoppningen att Lund skulle bli Europas kulturhuvudstad år 2014 har grusats. Behovet av att utveckla och bredda kulturen har dock inte ändrats av kultur-huvudstadsjuryns beslut. Och år 2014 kommer, om inget helt oförutsett inträffar, ändå att infalla om cirka fyra år.    Då står förhoppningsvis den renoverade och utvidgade Stadsparken färdig. År 2014 har likaså förhoppningsvis det mesta av parkernas underhållsskuld betalats (se Demokratisk vänsters motion Lundaborna är värda vårdade och välskötta parker, daterad 14 oktober 2009).
    Det är därför ett utomordentligt läge att år 2014 understryka och lyfta fram parkernas och kulturens betydelse för staden, kommunen och dess invånare.
    Gör 2014 till ett parkernas och kulturens år, till ett parkkulturens år, till ett år med kulturaktiviteter i parkerna. Fyll stadens och kommunens parker (minst en park i varje stads- och kommundel!) under detta år med kultur – musik, sång, dans, måleri, skulptur, litteratur, film, teater, vetenskap - ja, med allt som kan räknas som kultur! Låt 2014 kulturblommor blomma i våra parker!
    Med hänvisning till vad som ovan anförts föreslår vi kommunfullmäktige besluta

   att 2014 ska vara ett Parkkulturens år och ett Kultur i parkens år
   att ge Tekniska nämnden och Kultur- och fritidsnämnden i uppdrag att tillsammans
med kommunens kulturföreningar och kulturutövare   utforma innehållet för
Parkkulturens/Kultur i parkens år
   att ge de båda nämnderna i uppdrag att återkomma med begäran om anslag för
genomförandet av detta projekt
   att finansiering ska ske ur de för kulturhuvudstadsåret reserverade medlen

Sven-Bertil Persson och Ulf Nymark, Demokratisk Vänster

Ny invasion i Gaza befaras

Israeliska bombangrepp har riktats mot påstådda ramper för kassam-raketer och mot tunnlarna längs den egyptiska gränsen. Enligt bedömare i den israeliska tidningen Haaretz tyder mycket på att armén förbereder en invasion ett år efter det att den förra avslutades.
Tidningen hoppas att Netanyahu ska kunna hålla krigsivrarna i schack och att president Obama prioriterar situationen i Mellanöstern. En israelisk invasion i Gaza skulle vara ödesdiger för Obamas politik i Afghanistan, Pakistan och Irak.
Gunnar Stensson


 

De oansvarigas revansch

I juni förra året antog Lunds fullmäktige budget för 2010, den fjärde nedskärningsbudgeten i rad. Alla områden inom välfärds- utbildnings- och kulturpolitiken skar borgerligheten ner på ytterligare en gång. Arbetsmarknadsåtgärder lades ner, boende för hemlösa kvinnor konkurrensutsattes och sköts upp, busstaxan höjdes, nödvändigt underhåll och investeringar i skolor och andra fastigheter drogs in.
   Vi som hävdade att ytterligare pengar till kommunerna måste komma från riksdagen hånades och bespottades som ekonomiskt oansvariga. Vänsterpartiet menade till exempel att det är den offentliga sektorns plikt att hålla uppe välfärdssektor och investeringar i krisen och vi lade ett budgetförslag som enligt den dåvarande prognosen visade ett underskott på 95 miljoner kronor.
  Nu har kommunkontoret reviderat beräkningarna av intäkter och utgifter 2010. De innebär en resultatförbättring med 183 miljoner kronor jämfört med den budget som togs förra året. Att 26 av dessa miljoner äts upp av ökade socialbidragskostnader är inte förvånande, den borgerliga regeringen och kommunledning har gjort vad de kunnat för att skära i trygghetssystem, Komvux och sysselsättningsskapande åtgärder.
  Men resultatprognosen för 2010 visar att det var Vänsterpartiet som i själva verket hade den mest realistiska budgeten av alla partier. Hade kommunfullmäktige stött vårt budgetförslag hade vi kunnat undvika nedskärningarna i välfärdssektorn och ändå haft ett överskott på mellan 50 och 100 miljoner kronor.
  Den visar också att de paniknedskärningar som borgerligheten håller på att genomdriva i Lund är onödiga. De gör ingen människa glad, utom möjligen den som tycker att skola, äldreomsorg och kultur ska svältas ut för möjliggöra framtida skattesänkningar. De rödgröna partierna har gemensamt krävt att budgeten 2010 ska göras om. Vad gör Lunds borgerlighet?
Mats Olsson, Vänsterpartiet




Lucifer
Nytt från mässen

Lite tröttsamt kanske, men jag känner mig tvungen att på nytt kommentera försvarspolitiken. Det är ju så få som gör det med en vänsterhållning. OK, det finns förstås de som inte vill ha något militärt försvar alls, och den hållningen kan jag respektera om än inte dela. Själv tycker jag att Sverige ska ha ett militärt försvar som gör att vi inte blir ett tomrum dit villiga hjälpare från NATO skyndar sig i tider av oro. Det är i det läget vi är nu, och kanske är det avsikten med den försvarspolitik som förs: vi gör oss så tomhänta att NATO-anslutning blir den enda utvägen. Den svenska militärledningen med sin tradition av uppgivenhet och defaitism ända sedan före andra världskriget och sin illa dolda lust att frottera sig med kollegorna i världens starkaste militärmakt verkar ha den hållningen.

 

Folkpartiet tänker till

Men vad säger då politikerna? Jo, i torsdagens Svenska Dagblad träder Folkpartiet genom major Jan Björklund, kapten Allan Widman och Birgitta Ohlsson, utrikespolitisk talesperson, fram och säger att nu vill de stärka försvaret av Sverige. Det låter ju intressant och för den som delar kritiken av den totala utförsäljningen av försvaret under 2000-talet skulle det ju kunna vara något att instämma i. Kanske är avsikten med utspelet att förebygga en överströmning av försvarsvänner till Sverigedemokraterna som ju med förvärvet av Stellan Bojerud kan bli farliga på den flygeln.
  Själv finner jag Folkpartiets utspel fantasilöst och bara alltför förutsägbart i sitt innehåll. Deras argument är nämligen samma gamla upprepning av hotet från Öster som hörts sedan 1809.

Läs mer 

 




Gunnar Stensson
Fönstret åt gården

Att bo i ett stadskvarter är att vara delaktig i en gemenskap.

 ”Vi i 67:an”, Lisa Tetzners  ungdomsroman om livet i ett arbetarkvarter i Berlin på 1930-talet, läste jag som tio-åring julen 1943 i Växjö.
Den judiska flickan Mirjam tar initiativ till en gårdsfest. Det är den berättelsen handlar om. Hennes bästa vänner är Erwin som är socialdemokrat (han tvingas liksom Mirjam fly efter Hitlers maktövertagande) och Paul som till slut går in i Hitlerjugend (det enda möjliga om man måste stanna). Att ett litet svenskt förlag gav ut boken var en modig motståndshandling.,
Något år senare kom jag att se bilder av Berlins sönderbombade arbetarkvarter efter världskrigets slut. Där hade Mirjam och hennes vänner bott. Så småningom hamnade hon i New York.
Säkert har berättelsen påverkat mitt liv, bland annat så att jag valt att bo i Klostergården.

New York är USA:s grönaste stad. Hitchcockfilmen ”Fönstret åt gården” handlar om ett hyreshus med gård och gårdshus i 50-talets New York. Den rullstolsbundne James Stewart förströr sig genom att iaktta de fragment av liv som skymtar på gården och innanför grannarnas fönster. Det är sommar, fönstren är öppna och gården full av ljud. Filmen är en thriller, men det man minns är skildringen av gården.

Läs mer 

 

 

 

 

DV-skrivelse till Tekniska nämnden om bensinstationer i bostadsområdena

Branden i bensinstationen vid Trollebergsvägen i Lund i december i fjol visar med all önskvärd tydlighet säkerhetsriskerna med sådana anläggningar. Anläggningarna rymmer inte bara bensin utan också andra brandfarliga och högexplosiva produkter som gastuber o d. (I fallet med bensinmacken vid Trollebergsvägen förvarades gasoltuber endast mellan 25 och 50 meter från de närmast belägna bostäderna enligt uppgift från de boende). Det måste betraktas som ytterst olämpligt att sådana anläggningar är placerade i eller invid bostadsområden. Även ur buller- och luftföroreningssynpunkt är det olämpligt med bensinmackar vid bostäder.

Demokratisk vänster anser att Lunds kommun aktivt måste verka för att inga nya bensinstationer ska byggas i närheten av bostäder och att befintliga anläggningar med bostadsnära lokalisering så snart som möjligt måste flyttas.

Tekniska nämnden bör därför enligt vår mening inte förnya markarrendeskontrakt för bostadsnära bensinstationer på kommunal mark. Beträffande bensinstationer som innehar markarrendeskontrakt som löper på längre tid måste kommunen ta upp förhandlingar om förflyttning och erbjuda ur brand- och explosionssäkerhetssyn-punkt lämpligare placering. En allra första åtgärd är om möjligt att förhindra att bensinstationen vid Trollebergsvägen återuppbyggs genom att erbjuda alternativa lokaliseringar av en ny bensinstation.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår jag
att Tekniska nämnden beslutar att inte förlänga arrendekontrakt för bensinstationer som är placerade i eller intill befintliga eller planerade bostadsområden
att Tekniska nämnden ska verka för att erbjuda de bensinstationer som idag är lokaliserade i nära anslutning till bostadsområden alternativa lägen som ur brand- och explosionssynpunkt är lämpligare
Ulf Nymark, Demokratisk vänster




Jörgen L
Vänstern vs de gröna

Retro-stalinistisk utvecklingsnaivism/populism eller makrosocialism fotbundet teknodystopins epidemiska asocialitet/maktpåbjudna narcissism jämte övriga samhällsdestruktion vs en spirande glad, alternativbyggande grönterror ...
Lokale veteranmiljöpartisten Anders Ebbesson återkallar i en förra onsdagen-text på Lundasidorna kring senaste hjärnkokta autostrada-förslaget de offentliga stämningarna för ung. 20 år sen, när hans eget parti sökte etablera sig landsparlamentariskt med dåvarande stad som betydande rörelsefäste, och partibas. Anders tillhör de värdetrogna inom partiekologin, en raskt svinnande skara inom ett numera påtagligt maktanknutet, dock mjukrepressivt organisationsfenomen, generöst statsfinansierat via exvis partimedel och följevis alltmer präglat av huvudstadens resurskränkande och landsparasitära livsstil/samhällsideal samt inte minst av den verklighetsdefinierande men samtidigt självroterande, mediecirkusen därutinnan. Anders minns i artikeln eller om nu insändaren studieresor till kontinenten i förmodad nämndkommunal regi, med Light Railprojekt och uppdaterade stadsspårvägar på visitlistan, till begrundan och (då faktisk bred tvärpolitisk) inspiration hemmavid.
Själv minns jag speciellt inslagen i Teknikmagasinet på TV, där Erik Bergsten en annars standard småreaktionär, typiskt samhällslobotomerad civilingenjör, återkommande märkligt lyriskt speglade ovannämnda utveckling, samt allmänt trafikprogressiva tidsandan. Anders påtalar sen helt riktigt diskrepansen mellan alla dessa behjärtade visioner.

Läs mer 

 

 


Säkerhetsparanoikerna och deras exploatörer

En 23-årig förvirrad nigerian, som drömde om att spränga ett plan mellan Amsterdam och Detroit och påstods vara utbildad av al Qaida i Jemen, en galning i Danmark, som jagade en karikatyrtecknare med yxa, och den publicitetshungrige Vilks, som såg till att behålla sitt renommé genom att ringa och förklara sig vara hotad, har satt fart på de hysteriska republikanerna i USA, rasisterna i Dansk Folkeparti, kvällstidningarnas sensationsexploatörer och alla andra som använder ängsliga människors paranoia för att inskränka samhällets mänskliga fri- och rättigheter.
   Transporten av livsnödvändig medicin har stoppats med hänvisning till terrorhotet.
   I själva verket har underrättelseorganisationerna i USA och Europa haft tillgång till kunskap om de terrorister det gäller men i allmän klantighet misslyckats med eller avstått från att förmedla den.
   Mats Skogkär angriper i Sydsvenskan 14/1 under rubriken ”Tillbaka till Londonistan” de brittiska politikerna som, härdade av åren med IRA, beter sig besinningsfullt i stället för att rusa iväg och i panik införa undantagslagar. Dessbättre berörs de knappast av hans tirader. Däremot kan främlingsfientlig opinion i tidningens spridningsområde påverkas. Vilket väl är avsikten.
   Visst är det sant att den islamistiska ideologin vuxit i styrka sedan 2001. Den drabbar i första hand inte västerlänningar utan muslimer.
   Det är också helt uppenbart vilka det är som med övertydlig pedagogik har uppammat och spritt den över hela den muslimska världen: den amerikanska armén i Irak, Afghanistan och Pakistan, CIA, Abu Ghraib, Guantanamo, den israeliska armén i Gaza och oansvariga terrororganisationer som Blackwater.
   Frivilliga från alla Mellanösterns länder har deltagit i striderna (Osama bin Laden under 1980-talet rustad av USA i kriget mot Sovjetunionen), gjort erfarenheterna och i hundratal och tusental återvänt till länder som Jemen, Somalia, Syrien, Egypten och många andra, övertygade om att de vet vad kampen kräver och vem fienden är. Deras analys bekräftas dagligen av det som sker i Afghanistan, Gaza, Pakistan och Irak.
   Fascism ställs mot fascism i en ond cirkel.
Gunnar Stensson

 


DV-interpellation:
Angående pågående utredning om vårdnadsbidrag

Kommunfullmäktige gav vid budgetsammanträdet i juni 2008 kommunstyrelsen i uppdrag att ”utreda införandet av vårdnadsbidrag i Lunds kommun”. Med ”vårdnadsbidrag” avses som bekant ett bidrag som premierar de föräldrar med barn mellan 1 och 3 år som väljer att avstå från kommunal barnomsorg.
    Vi vill med anledning av detta ställa följande frågor till kommunstyrelsens ordförande:
    1.Belyses vårdnadsbidragets konsekvenser för barnen i det pågående utredningsarbetet?
   2.Utreds vårdnadsbidragets effekter för jämställdhets- och integrationsarbetet i kommunen?
   3.Kommer vårdnadsbidragets konflikt med den s k arbetslinjen (som omfattas av en bred politisk majoritet) att redovisas?
   4.Kan du nu, efter ett och ett halvt år av utredningsarbete, för fullmäktige redovisa åtminstone ditt preliminära ställningstagande till införandet av vårdnadsbidrag?
   5.När kommer utredningen att presenteras? Får väljarna möjlighet att ta ställning till utredningens resultat i höstens valrörelse?
Sven-Bertil Persson och Ulf Nymark, Demokratisk Vänster       

 


Hyckleriet

Det är min bestämda uppfattning, om vi inte kraftigt höjer priset på det som är farligt för vår planet, går det åt helvete. Vår planet kommer till stora delar bli obeboelig.
   Hur mycket man måste höja, genom skatter, priset på att åka bil, äta kött och flyga är meningslöst att nu ha en uppfattning om. I den svenska debatten har Miljöpartiet föreslagit två kronors höjning på bensin. Bra så! Men Vänsterpartiet kommer att reducera detta, så stor höjning klarar inte arbetarklassen. Sen kommer S att reducera det ytterligare, de fattiga måste också kunna köra bil. Som om de fattiga någonsin kommer ha råd att köra bil. Jag menar att priset skall höjas så mycket att vi ser en nedåtgående trend på verksamheterna ovan.
   Jag menar också att en kraftig prishöjning skulle leda till en bättre värld för de flesta. Kraftigt höjt bensinpris och slopad moms på kollektivtrafiken skulle göra denna bättre, det enda trafikslag alla kan nyttja. En ordentlig kött- eller metangasskatt och kanske ingen moms på vegetabilier skulle göra att fler hittar det vegetariska köket. Mums. En ordentlig flygplansskatt skulle leda till en utbyggnad av snabbtåg. Vi skulle helt kunna få bort inrikesflyget och på sikt också det mesta av Europaflyget och motsvarande i andra världsdelar. Vi flyger ändå alldeles för mycket. Höjda skatter på dessa verksamheter skulle också vara rättvist. Det är de rika som använder mest av det som ger farliga utsläpp och då måste också dessa betala mer. 
En annan verksamhet som skall beskattas hårdare är reklam i allmänhet och direktreklam i synnerhet, en fullständigt onödig verksamhet och en lyx som bara fyller funktionen att vi skall konsumera mer, men som kräver mycket energi och råvaror.
   Pengarna vi får in på dessa skatter kan vi göra mycket med. Vi får pengar att bygga ut kollektivtrafiken, snabbtåg, forskning kring förnybar energi. Men vi får nog också sänka skatter för de med lägst inkomster och höja garantipensionen, så att de fattigaste i vårt samhälle kompenseras för de högre miljöskatterna. Vi får dessutom pengar för att någorlunda vara med och reparera de skador vi orsakar. En vinna-vinnagrej alltså. Som skrivet, detta kommer inte att ske. Allt detta skulle ju hämma tillväxten och det får ju absolut inte ske.


Jordbrukmark – en bristvara

Det vi nu vet om farorna för vår planet är nog bara bråkdelar av vad vi kommer att få reda på. På något sätt orkar politiken bara diskutera det vi ser tydligt i nutid, vi vågar helt enkelt inte se framåt trots att vi ständigt får reda på värre och värre saker. Jag tippar att bristen på jordbruksmark är nästa miljöklocka som kommer att ringa. Säg mig hur skall vi få plats med alla bilar, dess vägar och energin som nu måste odlas. Med tanke på att folkrika länder, Kina m.fl, har en bastant tillväxt, kommer bilarnas antal förmodligen att fyrfaldigas inom några årtionden. Var får vi mark att odla fram foder till ett köttätande som ständigt ökar? Var skall vi få mark att bygga för några miljarder människor till och dessas behov? Jag tippar att vi i närtid kommer att se kraftigt höjda matpriser, vilket kommer att spä på världssvälten.
   Den svenska regeringens agerande på Köpenhamnsmötet är nog det värsta politiska hyckleri jag sett. Visst måste Kina, Indien och Brasilien redan nu dra ner på sina utsläpp och snabbt utveckla förnybar energi. Men vi i den rika världen kan ju börja med att få ner våra utsläpp till den nivå Indien har nu. EU släpper ut ungefär tre gånger mer koldioxid än Indien, USA sju gånger mer. Det mesta av våra utsläpp sker i verksamheter som är rena lyxen i dessa länder. De växthusgaser som finns i atmosfären har nära nog uteslutande skapats av den rika världen.
   Under tiden Köpenhamnsmötet varade delades 70 reklamblad ut i Lund, under hela december 120. Om vi tillåter oss denna lyx, som går ut på att vi skall konsumera mer grejer vi egentligen inte behöver, hur kan vi då förmena Indien att komma upp till en levnadsstandard för alla som vi anser vara lägsta godtagara standard, det är här jag menar hyckleriet finns.
Sven-Hugo Mattsson