Vänsterpartiet
Parti och nostalgi
Nästa anhalt var alltså Stortorget där v höll på att samla sig på sitt vanliga lite förvirrade sätt. Man hade nog tänkt sig att dagens banderoller skulle resas när de nämndes i talet före demonstrationen, men denna koordination uteblev.
När dessutom ljudanläggningen bara fungerade när den själv ville fulländades den nostalgiska upplevelsen.
   Både talarna och artisten på bilden tog detta problem med totalt lugn, övning ger färdighet.
Något alldeles nytt för året var det unga flickgänget i randiga strumpor som satt på statyn över banderollen "Vi demonstrerar inte, vi fikar bara".
Det var ganska mycket folk kunde man tycka. Det lilla Stortorget underlättar en sån upplevelse, intrycket kunde nog blivit tvärt om vid en samling på Mårtenstorget kan man frukta. Trots detta kunde man märka att en del kända ansikten hade försvunnit och några kära återseenden med personer som tagit en ganska lång paus i förstamajdemonstrerandet kunde göras. De stora banderollerna från förr om "Arbetarpolitik och Socialism" samt "Kamp mot imperialismen" finns inte längre men annars var det nog lätt att hitta något att känna för. Kvinnokamp, feministiskt självförsvar, flera banderoller mot rasismen med mm mm.
VB:s förstamajvandrare valde precis som de senaste trettio åren parollen om ett fritt Palestina. Sorgen över att denna paroll var lika nödvändig som alla tidigare år om det nu inte var så att den behövs mer än någonsin förjagades snart av den glada stämningen i tåget. Det var nämligen mycket glatt i tåget, en underbart frejdig slagordsanförare fick ett fint gensvar från tåget, vi ville verkligen krossa USA-imperialismen och se till att överklassen själv får städa dassen det här året. Alla tveksamheter som fötts av talet om sveket mot Hermodsdalsskolan och det S-styrda Lund förjagades och ett lyckligt tåg kände att den både kunde och ville förändra världen.




Tillbaka på Stortorget vidtog talen som inleddes av Kalle Larsson. Han är en stark talare som kan elda massor som i fornstora dar och då han uppehöll sig länge i ett rasande angrepp mot rasism och rasister av olika schateringar så värmde det i hjärtar. En liten stund fördunklades sinnet av oro över tankar på det önskade regeringssamarbetet med det som Kalle helt rättvist kallade Socialdemokratiska Utvisningspartiet. Det sista som den som skall hinna med allt han höra var Kalles löfte till Lars "Gollum" Leijonborg om att de främlingsfientliga inte skall få en enda millimeter gratis.

VECKOBLADET Utgiven av SFVBBiL