Politisk diversehandel

Upptaktsmöte
I veckan var det upptaktsmöte inför revideringen av LundaEko, Lunds program för ekologiskt hållbar utveckling. Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen, var inbjuden att hålla ett anförande. Och det gjorde han förstås med sedvanlig bravur.
   Oroande var det dock att höra från de kommunala företrädarna att den nya LundaEko är tänkt att vara enbart ett måldokument, alltså ett dokument utan redovisning av åtgärder för att nå målen. Problemet i Lunds miljöarbete är väl inte att det saknas mål, det är ju i åtgärderna det brister. Det finns t ex en rad åtgärder uppräknade i den s k LundaMaTs II som inte genomförts. Men det behövs fler om t ex klimatmålet ska nås. Det är bara åtta år kvar till 2020 då utsläppen av koldioxid i kommunen ska ha halverats.

Cyklist separeras från sitt fordon?
I flera dagstidningar, bland annat Sydsvenskan, kunde vi för några dagar sedan läsa att Trafikverket ”har börjat separera cyklister från fordon genom särskilda cykelöverfarter” i syfte att minska olycksrisker.
   Detta låter väldigt märkligt. Hur ska cykeln, skild från sin förare, transporteras över cykelöverfarten? Hur kommer detta att påverka användandet av cykeln som transportmedel när cyklisten ideligen måste stiga av sitt fordon och sedan stiga på den igen? Gång på gång?
   För inte kan det väl vara så att Trafikverket har missat att cykeln är ett fordon?

Cykeltransport av idrottsutrustning
I Sydsvenskan kunde vi också härförliden läsa snyftande uttalande från delar av idrottsrörelsen i Lund. Det var så synd om föräldrar och tränare för de fick betala P-avgifter (för sina bilar) vid träningsarenorna. Det gick inte, enligt dessa talespersoner, att transportera den tunga idrottsutrustningen på annat sätt. Kan inte Kultur- och fritidsförvaltningen upplysa om att det finns utmärka tri- eller bicyklar för godstransporter t ex av Christianiatyp respektive ”Long John” (Se nedan för den sistnämnda sorten!). Det finns dessutom smidiga kärror att koppla till en ordinär persontransportcykel?

Skoldemokrati
Lars Hansson, den folkpartistiske ordföranden i skolnämnden för Lunds stad, tycker att eleverna i stadens skolor har för mycket demokrati. ”Vi måste städa i skollag och läroplaner så att lärarna slipper att genomföra skendemokratiska och fördummande övningar”, säjer Hansson.  Han efterlyser i stället en ”sund demokratisk fostran” i skolan. Inte vet jag vad han menar med det. Men jag drar mej helt ofrivilligt och osökt till minnes den ”sunda demokratiska fostran” jag och många andra fick ta del av i den gamla folkskolan: Det enda elevinflytande som fanns i min skola var att då vi brutit mot någon av skolans många strikta regler ibland själva fick välja bestraffningsform: örfil eller slag med pekpinne över fingrarna. Hela vägen tillbaka till denna fostran tror jag inte att ens Hansson vill gå.  Kan man hoppas.
Ulf Nymark

Krönika den 20 oktober - 2011

Faktoider är inte fakta
Man säger att bilder etsar sig fast. Verbet låter antyda svårigheten att ändra en bild som liksom satt sig. Det finns många exempel på detta. T ex är det nog en allmän uppfattning att det blivit allt vanligare med den grova brottsligheten vars yttersta uttryck är mord. Men antalet mord har på 30 år inte förändrats utan ligger tämligen stadigt på 100 per år. Vilket är en låg siffra om man jämför med tidigare århundraden. Vrångbilden kan bero på en något utbyggd kriminaljournalistik, för att uttrycka det försiktigt, samt förstås krafter som har intresse av att odla otrygghet.
   En annan vanlig uppfattning är att svenskar är kollektivister och väldigt ljumma och genomsnittliga. Sanningen är att svenskarna är extremister i sina värderingar. I internationella jämförelser sticker vi ut som allra mest sekulära och individorienterade. Sverige är bebott av ytterligt autonoma individer.
   Idéhistorikern Peter Antman skriver ”Få välfärdsstater är lika konsekvent uppbyggda kring idén om individuell autonomi som Sverige. Nästan alla våra välfärdssystem är kopplade till den enskilda personen, inte till familjen eller till arbetet som är så vanligt i andra västländer.”
   En annan sådan bild är högskattelandet Sverige. Det är dock inte sant längre. Vi kan titta på inkomstskatten på riktigt höga inkomster, 100 000 dollar. Där ligger Sverige på plats 17 av 24 undersökta EU-länder. Endast 7 länder har alltså lägre. Och är ett av de få länder i krisens Europa där höginkomsttagarna i år får sänkt skatt. De svenska medelinkomsttagarna intar en mittenposition i de sk OECD-länderna. Bolagsskatten ligger ynka 0,4 % över OECD-snittet. Däremot på momssidan toppar vi EU-ligan tillsammans med Danmark och Ungern.
   Varför odlar vi sk faktoider, trots att riktiga fakta finns lätt tillgängliga? Ja, vissa tjänar på myterna , det är ett svar. Men kanske också för att det är bekvämare att inte kolla, att bara fortsätta stoppa huvudet i sanden.
Stig Henriksson

PS: även det är en skröna; strutsar beter sig inte så.

"Trassla inte till saken genom att komma dragande med fakta"
Groucho Marx

Ett förbisett perspektiv

Från många håll krävs utrikesminister Carl Bildts avgång på grund av hans engagemang i Lundin Oil, i vars styrelse han satt 2000 till 2006. 2005, medan han satt i Lundin Oils styrelse, förbereddes engagemanget i Etiopien. 2006 togs beslutet om oljeprospektering.
   Utredningar pågår beträffande det svenska oljebolagets inblandning i krigsförbrytelser och andra övergrepp i Sudan, Kongo och nu senast i Ogaden-provinsen i Etiopien.
   Rättegången mot de två svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye, som gripits i Ogaden efter att illegalt ha tagit sig dit för att undersöka det svenskägda företagets agerande, riktar ett skarpt strälkastarljus mot Carl Bildt.
   Han har uttalat att UD avrådde de två journalisterna från att besöka området och att deras initiativ är olämpligt.  Men de är alltså där för att granska brott mot de mänskliga rättigheterna i det område där Carl Bildt medverkade i ett beslut om oljeprospektering.
   Hans  yttranden är kanske inte mycket värre än Juholts naiva kommentar att i Etiopien gäller Etiopiens lagar, men till skillnad från Juholt har Bildt ekonomiska intressen i Ogaden samtidigt som han företräder den svenska staten.
   Bildt anklagas för passivitet i hanteringen av  Johan Perssons och Martin Schibbyes situation, på samma sätt som när det gäller Dawit Isaac. Blir de två journalisterna fällda för terrorism i rättegången i Addis Abeba kommer kraven på Carl Bildts avgång att intensifieras.
   Ett förbisett perspektiv är möjligheten att den etiopiske diktatorn Meles Zenawi och utrikesminister Carl Bildt kommer till  insikt om deras gemensamma intresse av att den fortsatta oljeprospekteringen i Ogaden får ske utan insyn skulle skadas av en fällande dom.
   Så länge de båda journalisterna befinner sig i etiopiskt fängelse kommer världens blickar vara riktade mot Etiopien – och mot oljeprospekteringen.
   Det är därför inte uteslutet att Bildt och Zenawi enas om en gemensam linje som går ut på att diskret frige de båda journalisterna för att bilägga den mediestorm – svensk och internationell – som hotar deras gemensamma projekt.
   En sådan utgång skulle rentav kunna stärka Carl Bildts ställning i Sverige. Framgången skulle tysta kritiken mot honom.
   Mot detta kan invändas att tiden kanske löpt ut för en frigivning av de båda journalisterna. Ur Zenawis synvinkel är skadan redan skedd. När rättegången inleddes den 18 oktober var ambassadörer från ett tjog viktiga länder närvarande. Meles Zenawi kan känna sig tvingad att prioritera sin och Etiopiens prestige.
   Men skulle Etiopien välja att frige de båda journalisterna, är det viktigt att uppmärksamheten även i framtiden riktas mot Lundin Oil. Pågående utredningar om bolagets verksamhet i Sudan och Kongo måste slutföras och det som pågår i Ogaden måste granskas.
   Kritiken får inte tystna. Carl Bildt bör lämna uppdraget som utrikesminister.
Gunnar Stensson