”Cykelkommunen”
På annat ställe i detta nummer av VB skildras hur de borgerliga vill ta bort bussgator och bilhinder och göra bilväg genom parken på Linero. Hinder i cykelbanor har man däremot tydligen ingenting emot, om man nu ska döma av hur det ser ut på Råbylund (bilden ovan). Vaddå cykelkommun?!
Ulf Nymark
Lucifer
Libyen
Vad ska man säga om det som har skett i Libyen. Behöver vi inte bry oss? Så klart vi måste, inte minst därför att Sverige har hundra man på en NATO-bas i Italien och har bidragit efter förmåga till NATO:s krigföring, med stöd av alla partier.
Khaddafi var värd att falla
Man skulle kunna börja med att säga att det är bra att Khaddafi störtades. Han var diktator i ett gammaldags stamsamhälle, med armé och säkerhetsapparat enbart ansvariga inför honom. Han höll igång sitt styre under halvt operettmässiga former. Han var så klart chanslös i längden, Det är förstås alltid utmärkt att en diktator försvinner. Men betyder det att vi ska applådera det sätt på vilket han besegrades? Nej, och särskilt inte i detta fallet.
Rädda Solhällans koloniområde!
Byggnadsnämnden har, som VB tidigare berättat om, i planprogram för ett nytt bostadsområde öster om Solhällans koloniområde föreslagit att en bilväg ska dras genom koloniområdet och att ett antal kolonilotter ska asfalteras. Planen förutsätter också att biltrafiken på den smala Fritjofs väg kraftigt ska öka. Denna gata är redan i dag hårt drabbad av en genomfartstrafik, inklusive lastbilstrafik, som den aldrig varit avsedd för.
Kolonisterna har förstås protesterat mot stympningen av koloniområdet. Nu tar de boende också strid för sin närmiljö. I en skrivelse som i dagarna lämnats in till Byggnadsnämnden säjer de boende bestämt nej till skövling av koloniområdet och den föreslagna kraftiga trafikökningen på Fritjofs Väg. Skrivelsens 61 undertecknare representerar 42 hushåll, dvs ca 90% av de ca 48 hushåll som finns i det aktuella området. Dessa siffror visar att det finns ett brett stöd i hela bostadsområdet för att bevara kolonierna.
De boende kräver att det fortsatta planarbetet utgår från aktuella trafikflöden, inte från de förlegade trafikräkningar som redovisas i planen. Vidare framhålls det självklara i att kommunen ska göra en gedigen barnkonsekvensanalys (någon sådan finns inte i planförslaget).
Skrivelsens förslag till trafikförsörjning av det nya bostadsområdet sammanfaller i allt väsentligt med den lösning som förespråkas av kolonisterna, dvs trafikförsörjning från Dalbyvägen via Fritjofs väg i söder. Vägen till bostadsområdet kan då dras utanför koloniområdet. Fritjofs väg stängs i norr vid Hj Gullbergs väg och den kvarvarande, lokala trafiken norrifrån på Fritjofs väg får väjningsplikt gentemot trafik till och från nya Solhällanområdet. Detta förslag skonar koloniområdet och minskar motortrafiken på Fritjofs väg och det tar tillvara barnens behov och intressen.
Än så länge saknas besked från de styrande i Lund om att koloniområdet kommer att bevaras från asfaltering och motordriven genomfartstrafik – kampen går därför vidare!
Ulf Nymark, boende vid Fritjofs väg
Hur lägger man ner USA?
Jo, man börjar med att öka statsutgifterna, förslagsvis med ett antal dyrbara militära krigsinsatser, utan att öka inkomsterna. När skuldbördan blivit så stor att den blivit besvärande, fortsätter man att motsätta sej skattefinansiering av statens utgifter. Det enda som då återstår är att skära ner på den statliga delen av det civila samhället. Man kan behöva skära i det militära också, men det får det vara värt.
Attackerna mot den amerikanska staten som kulminerade i och med tepartyrörelsens blockering av den amerikanska budgeten är resultatet av en lång tids enträget politiskt arbete. Det är den politiska linje som presidenterna Reagan och Bush I och II stimulerat och byggt sina framgångsrika presidentvalskampanjer på. Men varför har de utnyttjat stämningar som är fientliga mot den amerikanska staten för att bli statchefer för samma stat? Och vad för slags politiska riktningar är det fråga om? Ibland talar man om neokonservatism, ibland om nyliberalism, men man kan också tala om anarkism eller högerpopulism.
Även om det kan verka egendomligt, får man väl säja att alla de nämnda politiska etiketterna är berättigade. Man är liberal eller anarkistisk i den bemärkelsen att man vill minimera eller eliminera statsmakten. Man är konservativ i den bemärkelsen att man hämtar sitt samhällsideal från en tid långt tillbaka, när det inte fanns någon nämnvärd civil stat att tala om, en tid när staten väsentligen var en militär institution. Man är populistisk i den bemärkelsen att man bortser från stora delar av verkligheten och kör med en grovt, eller gravt, förenklad syn på samhället.
Att människor på 1700-talet inte ville betala skatt till kungen av England, det är en sak, men att människor nu inte vill betala skatt till en egen demokratisk stat, det är faktiskt någonting helt annat! I ett väsentligt avseende är fientligheten mot staten konservativ snarare än liberal, eftersom den frigörelse för individen som skett i västvärlden, ifrån det tryck man förr kunde utsättes för av t ex släkt och grannar, den frigörelsen bygger på att vi lagt över viktiga ekonomiska skyddsnät på staten.
I den förenklade synen består samhället väsentligen av ett antal självständiga ekonomiska enheter, kärnfamiljerna, som köper och säljer på ett antal marknader. Om man skulle vidga perspektivet, till lite större och stabilare ekonomiska enheter, så hamnar man i en liknande konservativ tradition, klansamhället.
Att människor i Afghanistan eller Somalia tyr sej till klanerna, det kan man förstå, eftersom det som funnits av ansatser till stat har brutits ner av långa tider av inbördeskrig stimulerade av stormakternas konkurrens. Klanerna är den samhällsstruktur som har funnits av hävd, och som fortfarande återstår. Det alternativ som kommer därnäst är det islamistiska, den religiösa gemenskapens samhällsstruktur.
Men att människor som har erfarenhet av en demokratisk civil stat vill lägga ner väsentliga delar av en sådan stat, och inte förstår att man gör sej av med något väsentligt och i vår tid livsnödvändigt, det verkar inte riktigt klokt! Det är det naturligtvis inte heller. Det man kan undra är hur långt förfallet ska gå innan det stoppas, eller hur långt det skall gå, innan det är för sent att stoppa det, och USA har reducerats till en tekniskt avancerad version av Somalia.
En möjlig väg är naturligtvis den som aktualiserats av Cameron, när det kommersiella samhällets inneboende anarki bröt igenom i London, att återuppliva den repressiva militära staten, med kraftigare polisinsatser och ökad övervakning av det civila samhällets kommunikationsmedel. Då är vi, frånsett de tekniska detaljerna som mer påminner om dagens Iran eller Kina, snarast tillbaka i det 1600-talets England som de första amerikanska nybyggarna flydde ifrån. Om man i USA skulle föredra en repressiv stat framför en demokratisk, civil stat, så finns det inte många kontinenter kvar att ge sej iväg till och bygga nytt på för dem som inte står ut längre. Det får väl bli Antarktis!
Lars-Åke Henningsson
Ann Schlyter
Staden och framtiden
Framtiden, staden och naturen var temat på årets stadsträdgårdmästarkongress som ägde rum I Lund. Som politiker i tekniska nämnden fick jag lov att vara med och lyssna. Det är intressant att höra hur Lund och Lunds parker och natur beskrivs för utomstående. Det är stolthet över den 100 åriga stadsparken och det är stora visioner om en Världspark som binder ihop Brunnshög med Kungsmarken.
Visst är det härligt med visioner, och det är ju i samband med jätteprojekt som Brunnshög som oväntade saker kan hända, även positiva sådana. Den allmansrättsliga naturen i tätorten Lunds närmiljö är begränsad. Det kan bli fint med en stor park som varieras med växter från olika delar av världen och som når till Kungmarken, även om den inte är tillgänglig för allmänheten.