"Vi avslöjade en konspiration"

Vi lyckades avslöja en konspiration, sammansvärjning eller ett avtal mellan Israel, Grekland och USA för att stoppa årets Ship to Gaza, säger Dror Feiler.

Vad ska man säga om årets Ship to Gaza, Dror Feiler. Blev det ett misslyckande?
— Man kan inte sticka under stol med att vi var klara att åka med tio båtar och det blev en. Vi ville åka med 500 till 1000 personer, och vi kom fram med sexton. Då får vi kanske erkänna att vi misslyckats, ja.
— Å andra sidan, genom att det tog så jävla lång tid, över fyra veckor, hade världen fokus på Gaza under mycket längre tid än i fjor. Förra året blev det mycket medial uppmärksamhet efteråt, medan det i år istället var medialt fokus på Gaza före aktionen, och inte så mycket efter. Det är logiskt förstås, men Gazafrågan var på tapeten i fyra veckor. Jag blev varje dag uppringd av tidningar från hela världen, från Sydafrika, USA, Östasien, som ville veta vad som var på gång.
— Att lyckas hålla Gazafrågan levande under fyra veckor var en framgång. På det sättet lyckades vi.
— Men det finns en annan mycket viktig sak. Vi har lyckats avslöja en konspiration, eller sammansvärjning eller avtal mellan Israel, USA och Grekland, som gick ut på att förhindra våra båtar att åka.
— Om vi hade påstått det i förväg, tror jag att alla hade sagt att vi var konspirationsteoretiker med fria fantasier. Nu vet vi att det inte var fria fantasier.
— Nu vet vi till exempel att den grekiska regeringen förbjöd en fabrik som producerar cement i Grekland att sälja cement till oss. Vi hade redan köpt och betalt cementen. Plötsligt blev det stopp, och vi fick t o m pengarna tillbaka.

Hur lyckades Israel med detta tror du?
— Ja, hur de lyckades… Förra året lyckades de med Cypern. Nu har de gjort sin hemläxa och har räknat ut vad de måste göra för att hindra oss. Förmodligen har de lovat Grekland någonting tillsammans med USA, det vet vi ingenting om.

Det är kris i Greklands statsfinanser, den grekiska regeringen är illa ute…
— Jag vill inte spekulera i det, men faktum kvarstår, att både Netanyahu och Peres har tackat Grekland och USA -- särskilt Grekland -- för att de hjälpte Israel att stoppa Freedom Flotilla. Det har vi inte hittat på. Det har de erkänt själva.
— Jag tycker att det är en bra grej att avslöja en konspiration, och att visa att Grekland är berett att åsidosätta EU-regler att medborgare får åka fritt inom EU. Plötsligt var vi som EU-medborgare hindrade att lämna grekisk hamn, det tycker jag är frapperande.
— Vi har också lyckats avslöja att den svenska regeringen inte varit beredd att göra någonting för att garantera svenska medborgares rätt att fritt röra sig inom EU.
— Jag tycker att det är lite jobbigt att den israeliska regeringen har lyckats pressa världen. Hur långt ska det gå? Kan det bli stopp för att segla från Sverige? Världens ledare snackar dag ut och dag in om människors rätt och internationella konventioner, och att det i FN-stadgar står att kollektiva bestraffningar är förbjudna, men när det kommer till kritan gör de ingenting.

— Nu är en ny kampanj på gång att få den israeliska blockaden av Gaza folkrättsligt erkänd. Det finns viss grund för det i internationell rätt. Men då säger jag och andra, att om lagen är olaglig, är det vår skyldighet att utöva civil olydnad. Lagen förbjöd Rosa Parks att sätta sig längst fram i bussen i den segregerade amerikanska Södern. På precis samma sätt som Rosa Parks inte accepterade lagen utan bröt mot den, därför att den var moraliskt fel, är det vår skyldighet att bryta mot en olaglig lag.

Så vad nu?
— Så länge blockaden är kvar, kommer vi att jobba vidare.
Per Roijer

I rötmånaden

I England som i Sverige stormar indignationen över plundrarna som bär i väg med 40-tums teveapparater och eleganta kläder. Nej, det är inte så trevligt. Men en alternativ röst hörs som så ofta från Alexander Cockburn i Counterpunch som aldrig tvekar att distansera sig från de mera välartade delarna av vänstern.
   En revolution är ingen tebjudning citerar han Lenin, men vill tillägga att den ofta börjar som ett party för underklassen. Under blitzen i London gick ungdomsgång in i de utbombade husen och stal vad de kom över. När en bomb träffade Café de Paris på Piccadilly fanns det folk som skar av fingrarna på de av de döda som hade fina ringar. Plundring är helt enkelt en brittisk tradition. Och vad gäller Lenin kan man erinra sig att efter stormningen av Vinterpalatset i oktober 1917 var alla fulla i tre dagar. Det är mycket man inte känner till i historien.

Partiledarbyten
Vad gäller Lars Ohly kan man väl bara utstöta ett pressat: Äntligen. Men man ska inte underskatta partiets masochistiska drag. Vi har en kandidat som har stort folkligt förtroende och som genom sitt allvar och sin kunnighet vinner varje politisk debatt i TV. Då stiger det fram kamrater och säger att han står för långt till höger.
   Viljan att köra sitt parti i botten saknas inte heller i Centerpartiet. Under Maud Olofsson har partiet framträtt som det mest högervridna i fyrpartialliansen och partiet tror sig om att hitta sina nya väljare i storstadsområdena, gärna inte alltför långt från Stureplan. Detta samtidigt som Sverige glesas ut ­– butiker och bensinstationer försvinner, postkontoren är borta sen länge och bankkontoren läggs ner. Alla de tre kandidater som nämns som efterträdare verkar ointresserade av den värld som finns utanför de stora städerna. Ingen av dem skulle kunna tänkas uttala den gamla parollen ”Hela Sverige ska leva”, minst av allt den nyliberala kvinna som tros ha största chansen.
   Det är min övertygelse att det parti som inför valet 2014 lägger fram ett trovärdigt program för att gynna och stärka landsbygd och mindre orter kommer att ha 5-10 procent av rösterna som i en liten ask. Blir det Juholt som ser möjligheterna?

Det är i språket det sker
Det ingår i kåsörers rättigheter och skyldigheter att diskutera förändringar i språkbruket. Jag vill ta upp två ganska nya uttryck, försvenskningar av amerikanska fraser:
   Om man ska antyda att något, en tankegång eller en slutsats är enkel och självklar sägs det nu ”det är inte raketforskning”. Raketforskning bedrivs väl av försvarsindustrin och av pyroteknikföretag, men knappast av någon annan. Jag tror att uttrycket är populärt i USA därför att man där hade en väldig våg av popularitet för NASA och deras uppskjutningar och då betraktades raketer som väldigt häftiga och då är det klart att forskning om dem var särskilt svår och kvalificerad med Werner von Braun och allt det där. Det är ett uttryck för trettonåringar. Säg hellre t.ex. mikrobiologi eller partikelfysik. Eller om man känner för det - litteraturvetenskap
   Om man ska tala om att någon ny grej eller produkt är särskilt praktisk eller nyttig eller listig säjs det numera ”det är det bästa som hänt sen vi fick färdigskivat bröd”. På Google får man 3100 träffar på orden, där kanske hälften faktiskt handlar om bröd.
   Uttrycket har en viss konkretion som är tilltalande, och meningen är väl att antyda något som är praktiskt men kanske inte livsviktigt. Problemet är att vi är många som inte är så förtjusta i färdigskivat bröd. Men vad ska man säga i stället? Tja, frimärken är ju en snygg uppfinning men brevskrivandet är ju på nergång. Cyklar är kanske det bästa, det var ju om dem man sa att nu behövs det inte fler uppfinningar, nu kan man sitta och gå. Alltså: ”Det är det bästa som hänt sen cykeln uppfanns”.
Lucifer

Sven-Hugo Mattsson
Tillväxtkrisen

Den kris som nu pågår är inte bara en ekonomisk kris, det är också en tillväxtkris. Då menar jag inte detsamma som analytiker, ekonomer och de flesta politiker gör. Jag menar att det är ett problem med den tillväxt vi har och den fanatism som säger att vi alltid måste ha tillväxt. Jag menar så här! För något år sedan sprang en oljerigg läck i Mexikanska Golfen, katastrofen innebar att näringar försvinner för lång tid eller för alltid. Saneringen kostar enorma summor. I år sprang flera atomkraftverk läck i Japan. Samma här, här försvinner näringar inom en stor areal och saneringen kostar, Japan kan mycket väl på grund av detta bli nästa krisland. Våra hav smutsas ner alltmer och den ekologiska balansen förändras med arter som försvinner. Hur länge kan detta pågå utan att det får ekonomiska konsekvenser?

Läs mer