Hur ska det gå för årets Ship to Gaza?

Ship to Gaza ska segla igen i juni. Denna gång med fler båtar och med fler länder inblandade. Frågan är hur Israel agerar i år. Har man lärt sig något av den uppståndelse och reaktion som följde på fjolårets brutala överfall på internationellt vatten då nio människor mördades? Men Israel har redan markerat att man inte tillåter humanitär hjälp. Den 11 maj attackerade Israel ett malayiskt fraktfartyg med förnödenheter till Gaza. En förelöpare till årets Freedom Flotilla stoppades, denna gång utan blodspillan.

I dagens Kristianstadsblad skriver Gunnar Olofsson från Palestinagrupperna om att minst 15 människor dödades och över 149 skadades när israelisk militär den 15 maj sköt mot demonstrerande palestinier som högtidlighöll minnet av den palestinska katastrofen al-Nakba, vid Israels tillblivande 1948 då minst 800 000 palestinier fördrevs från sina hem. Skrev man om det i vår lokala tidning SDS? Så här skriver Olofsson: "Morden har mötts med en axelryckning i vårt land- Och vi firar genom att köpa israelisk frukt, Soda Stream och andra ockupationsprodukter. Bland ett tjugotal nya lagförslag i Israel finns bland annat förbud mot att just högtidlighålla al-Nakba, att förneka Israel som judisk stat och att starta och verka för, eller sprida material som uppmanar till någon form av bojkott mot Israel."
   Israels utrikesminister Avigdor Lieberman vill också eliminera arabiska partier från det israeliska parlamentet, Knesset, och införa dödsstraff för kontakter med fienden, i  första hand olika palestinska organisationer utanför Israel.

I Sverige nickar vi välvilligt åt det fortsatta våldet, ockupationen och den speciella israeliska versionen av apartheid-demokrati.”
   Det är uppenbarligen viktigt att vi fortätter väcka opinion mot Israels kriminella och människorättsvidriga behandling av palestinier och som ett led i detta att stödja Ship to Gaza. Så slut upp på onsdag 25/5 på Mejeriet!
Bengt Hall

Fraktfartyg till Gaza attackerat av Israel

Ett fartyg från Malaysia med humanitärt bistånd till Gaza blev den 11 maj attackerat av isrealisk militär på internationellt vatten. Båten lämnade Pireus samma dag, med 12 civila passagerare från fyra nationer ombord. Under kvällen dök marina fartyg upp och försökte stoppa fartyget. Det fortsatte på sin kurs trots att skott avlossades runtom och över fartyget. Närmare midnatt stannade propellern, som fastnat i något slags nät.

Processen följdes av ett egyptiskt militärt fartyg, vars uppgift senare angivits vara att försöka påverka israelerna till att undvika våld. Det eskorterade också fartyget in på egyptiskt vatten.
   Fartyget, The Spirit of Rachel Corrie, är ett initiativ av The Perdana Global Peace Foundation, vars ordförande är Malysias tidigare premiärminister Mahathir Mohamed. Det var lastat med 7,5 km avloppsrör avsedda för reparationer av Gazas avloppsystem.

Israels attack på internationellt vatten är i strid med internationell rätt, i praktiken ett piratdåd liknande de som utförs utanför Somalia. Ännu tycks inte det internationella samfundet ha insett att det bör ingripa till de fredliga fartygens försvar.
Närmare midsommar inleder årets Ship to Gaza sin seglats mot Gaza. Många fartyg, hundratals civila passagerare, mediafolk kommer att delta. Vad som kommer att hända vet ingen idag. I bästa fall inser Israel det ohållbara i att vidmakthålla sin olagliga blockad av Gaza. Men rädslan att dessa transporter kan innehålla militär utrustning finns förstås kvar. Israel har inte accepterat förslaget att en internationell inspektion görs under lossningen för att bekräfta att det rör sig om varor för civilt bruk.

På onsdag den 25 maj kan vi få veta mer. Victoria Strand, som deltog som läkare på den svenska båten Sofia förra året, pratar och diskuterar på Mejeriet. Portarna öppnar kl 18, med musik, skådespel och film på programmet, allt med inriktning på situationen i Palestina.
Bertil Egerö

Den enögda internationella rättvisan

Chefsåklagaren Luis Moreno-Ocampo vid Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Den Haag begär nu att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, Israels krigsminister Ehud Barak och den israeliske överbefälhavaren, Gabi Ashkenazi ska gripas och ställas inför rätta vid domstolen. Bevisen visar tydligt, säger åklagaren, att dessa tre har ” ...beordrat attacker mot civila, skottlossning mot obeväpnade demonstranter, mot människor som gått i begravningståg, mot folk som varit i moskéer och bett.” Dokument och vittnesmål styrker att de gjort sig skyldiga till två typer av brott mot mänskligheten: mord och förföljelse, hävdar Luis Moreno-Ocampo

Nej, tyvärr. Så säger inte chefsåklagaren vid ICC. Och inte begär han heller att dessa tre israeliska företrädare ska gripas. Citatet som ovan läggs i chefåklagarens mun är i själva verket ett uttalande som han gjorde angående beslutet att begära Muammar Kaddafi m fl libyska regimföreträdare gripna.
   Men visst stämmer brottsbeskrivning precis på de brott som den israeliska regimen begår mot palestinier. Nu senast vid Al Nakba-dagen, den 15 maj, minnesdagen över den israeliska arméns fördrivning av mer än 700 000 palestinier. Den israeliska regimens krigsmaskin dödade 15 fredliga demonstranter och hundratals skadades.

Under 63 år av fördrivning av palestinier och 44 år av brutal ockupation av palestinsk mark har den israeliska staten systematiskt ägnat sig åt att döda fredliga civila – barn, kvinnor och åldringar inte undantagna - i urskillningslösa attacker på de palestinier som protesterar mot ockupationen, förtrycket och förnedringen. Hundratals riktade mord och utförts, tusentals palestinier har utan rättslig grund arresterats och satts i fängelse ofta i samband med det utsatts för tortyr.

FN och EU låter detta pågå år ut och år in utan några som helst verksamma åtgärder. Den Internationella Brottmålsdomstolen är passiv. Den internationella rättvisan är sorgligt enögd.
Ulf Nymark

l

Skånetrafiken och färdtjänsten

Jag har till min bestörtning förstått att det inte är självklart att alla politiska partier i Lund stöder oss funktionshindrade i vår kamp för att få ha kvar vårt - trots alla bekymmer och all vår kritik - närdemokratiska system med en färdtjänst som styrs utifrån kommunens regler. Det förvånar och stör mig mycket. Handikapprörelsen i Lund - HSO och SRF och de dövas förening - är helt eniga om att vi inte vill bli beroende av Skånetrafiken. Vi vill inte bli bedömda utifrån deras uppfattning om verkligheten. Vi vill att hur vi röstar i kommunalvalet och hur vi i Kommunala Handikapprådet samspelar med politikerna ska vara det som styr hur vårt reseliv fungerar.

Vi i Lund lever i en ganska annorlunda kultur än i de små kommunerna i Skåne, där man nu håller på och beslutar sig för att avkommunalisera färdtjänsten. Jag tror att de kommunerna kommer att ångra sitt val så småningom när de märker konsekvenserna och hur många steg tillbaka personer med funktionsnedsättningar måste ta i sina liv. Jag vill inte vara med om den processen av att vi valda representanter inte ska få diskutera färdtjänsten på kommunal nivå och behöva åka till ett regionalt brukarråd långt härifrån och diskutera problem som inte berör oss direkt, med människor som inte förstår sig på lundabornas livsvillkor.

Det måste få vara skillnad mellan vad man tar ansvar för i sitt närområde och vad man hanterar på regional eller nationell nivå. Annars kan vi ju föreslå att färdtjänsten ska styras av Europaparlamentet - det skulle väl leda till en perfekt europeisk rättvisa? Eller varför inte av FNs generalförsamling?

Absurt, eller hur? Hur ska vi kunna bygga ett demokratiskt Sverige om inte vi svaga människor får ha direktinflytande över hur vi ska kunna ta oss till ICA eller Vårdcentralen?
   Vad säger ni politiska partier – hur kommer ni att rösta när frågan ska avgöras i Lund?
Nilla Bolding, NHRs representant i Lunds Kommunala Handikappråd