Jobbskatteavdraget
Att prioritera jaget leder till girighet, avund, hat mot rivaler, tillgjordhet, grymhet och våld.
Buddha 500 f. kr
De faktiska kostnaderna är...
Hör på Ekot att Riksrevisionen riktar kritik mot regeringen för dålig styrning och uppföljning av de internationella insatserna, bl a i Afghanistan. De faktiska kostnaderna är okända... Vår utrikesminister lovar att läsa rapporten:
- Jag har inte fått rapporten, men jag ska läsa den med intresse. Vi är alltid mottagliga för synpunkter.
Väntar spänt på Bildts kommentar: Ingenting nytt!
Riksrevisorn säger alltså att riksdagen varken har koll eller kontroll...
Hur flat får en opposition egentligen vara?
Anders Davidson
Bengt Hall & Gunnar Stensson
Israel försöker tysta Susan Nathan
I måndags väntades Susan Nathan till Lund där hon skulle hålla föredrag om mänskliga rättigheter i Israel och om israelisk utrikespolitik den 11 och 12 april. Men hon kom inte.
Efter israeliska påtryckningar stoppade indiska myndigheter hennes utresa från Indien, där hon vistas sedan en längre tid. I Israel förs det fram anklagelser mot henne om spioneri och antiisraelisk verksamhet.
Spionanklagelserna är absurda, men det skedda visar hur den israeliska staten behandlar judar som bär fram den judiska kulturens djupa humanistiska traditioner. Susan Nathan drabbades av en sorts israelisk antisemitism.
Ändå var Susan Nathan närvarande i Lund den 11 april. På Lunds Stadsbibliotek framfördes en fiktiv intervju med henne, byggd på hennes självbiografiska bok ”Ett annat Israel. Min resa över den judisk-arabiska gränsen”. Ordfront 2007, övers.Gunnar Sandin.
Texten har sammanställts av Bengt Hall och Gunnar Stensson. Svaren är direkta citat ur boken. Karin Stensson läste Susan Nathans repliker. Arrangemanget utgjorde ett stöd för projektet Ship to Gaza.
Lokalhistoria och nässelsoppa
Medan vi njöt av Kerstins kaffe och bullar på kyrkogården i Flackarp den soliga aprilsöndagen pratade vi om slaget vid Lund.
Dom var nog glada i Flackarp att dom inte bodde i Nöbbelöv, sa någon.
Flackarpsbönderna fick nog känna på, dom också, sa en annan.
På marken ligger några hällar med nästan utplånad skrift. De har tidigare legat inne i 1100-talskyrkan som revs 1865, samma år som amerikanska inbördeskriget slutade.
På en kan man med svårighet läsa ”…sted hviler Jesper Larssen…död…” Namnet är danskt och bokstaven ö skriven på danskt sätt med snedslag över o. Han dog förstås före slaget vid Lund.
På en annan platta kan man läsa: ”Här under hvilar dannemannen Måns Jonsson som dödde 1740. Här under kvilar hans k. dotter Gunnela Månsdotter. Hon dödde 1748.” Det var efter slaget, det. Skåne försvenskades.
Tänk att Flackarps kyrka revs långt innan Sankt Lars begravningsplats öppnades, sa Kerstin.
Vi strävade vidare i motvinden grubblande på slaget vid Lund och försvenskningen liksom på industrialiseringen i Sverige. Alla förändringar kräver mänskliga offer.
Sedan sökte vi späda nässlor till nässelsoppan, som man ska äta vid påsk. Nedan följer ett recept:
Gunnar Stensson
Klassisk nässelsoppa för 4
2 liter små nässlor eller toppskott av nässlor.
1 och ¼ liter vatten
1-2 buljongtärningar
2 msk smör
3 msk vetemjöl
½ dl grädde eller 1 dl mjölk.
Gott och rikt på järn och vitaminer.
Dialog för fred
Som Diakonias talesman Bo Forsberg påpekade i Sydsvenskan 12/4 underlät Israels ambassadör Benny Dagan i sitt debattinlägg 7/4 att berätta att de otillräckliga livsförnödenheter som Israel släpper igenom till Gaza bekostas av internationellt bistånd och att humanitära projekt bekostade av Sverige bombades av Israel under Gazakriget.
”Demokratin fordrar att respekten för medmänniskors fri- och rättigheter inte vet av några nationsgränser, religionsgränser eller politiska motsättningar Demokratin har inte ett A- och B-lag.”
Det är Göran Persson, Alf Svensson och Dan Olofsson som skriver detta i Sydsvenskan 14/3. De är naturligtvis fullt medvetna om begränsningarna i israelarabernas medborgerliga rättigheter i Israel, som bl a Susan Nathan vittnar om.
I kväll genomförs en stödkonsert med dialog för fred mellan Israel och Palestina på restaurang Glasklart i Malmö.
För att dialogen ska ha en mening är det nödvändigt att dessa sanningar inte ännu en gång sopas under mattan.
Gunnar Stensson
Om konstgräs och folkstormar
Jag vill säga några ord om en dansk diskussion som pågår just nu (senast torsdagens Information). I Danmark finns ett ganska nytt parti, Liberal allians, som väl närmast kan kallas nyliberalt. I takt med att det gamla högerpartiet, Konservative Folkparti, har tappat all geist och det stora regeringspartiet Venstre hillat in sig med Dansk Folkeparti, har Liberal allians med unga och välutbildade anhängare gått till offensiv. Dess senaste drag är att bilda en sorts specialstyrka, Freedom Fighters. Det är en Facebook-app, dvs ett program som är tillgängligt på Facebook med vars hjälp man skapar inlägg på debattsajter och tidningskommentarer.
För att bli Freedom Fighter (nu är de ca 1000) ska man ge LA lov att se din profilbild och din lista på vänner. De ska också kunna se vilka TV-program du gillar, de ska kunna skicka dig post och de ska kunna skriva på din Facebook-vägg. Du ska också ge dem lov att se var du befinner dig. Du kan så komma in i ett ”hemligt rum” där du är ”bakom fiendens linjer” – fienden är S och SF. Då kan hu bli utskickad på ”missioner” och kan då få ”poäng”. En mission kan vara att skriva en motkommentar till artikel som är kritisk till LA eller en analys som handlar om skattepolitik. Senast kan du få sju poäng på att skriva kritiskt på S-politikern Nikk Hækkerups hemsida.
Det här är att på sitt sätt förvandla politik till ett spel och just gamification lär vara det senaste på kommunikationsfronten. Mera allmänt är det här en form av det som också kallas astroturfing. Astroturf är namnet på ett fabrikat av konstgräs och det hela går ju ut på att få en PR-kampanj att verka som en äkta gräsrotsrörelse. ”Konstgräs” skulle alltså vara ett möjligt svenskt ord. Man är några stycken och så lyckas man framstå som om man var en bred folkrörelse eller en omfattande opinion.
Det är naturligtvis inget nytt – vi har väl sett ”folkstormar” på insändarsidor som verkar nog så genomorganiserade. Det saknas bevis, men nog har man kunnat ana Israelanknutna organsiationer som har gått till massangrepp på personer som Per Gahrton eller Ilmar Reepalu. Och vi vet hur allt fler politiker har lockats till PR-byråer allt sedan SAF körde sina framgångsrika kampanjer på 80-talet.
Men Internet ger onekligen nya möjligheter att agera snabbt och effektivt i stor skala. Vi lär nog få se ett flertal konstgjorda folkstormar utspela sig. Konstgräset kommer att blomma.
Sten H.
Ulf Nymark
Bilkommunen Lund
Lunds cykelbanor – ett radband av farthinder
Vi har nu kommit till tredje delen i VB:s serie om Lund som bilkommun. En superkort rekapitulation av de två tidigare texterna kanske kan vara på sin plats. Först, i VB nr 2011:5, visade jag på hur anorektiska investeringarna i GC-infrastruktur (GC = gång- och cykel) är jämfört med de övergödda investeringarna i biltrafik. I VB nr 2011:10 fanns en redogörelse för hur GC-banorna medvetet byggs för smala för att enligt bilsamhällesnormen ge ”tillräckligt” utrymme för bilarna. Utformningen av GC-banor förutsätter, enligt beslut av en stor majoritet av kommunens trafikpolitiker, att cyklister även ska nyttja gångbanan och fotgängare cykelbanan. (Eller som det heter på trafikpolitikernas fikonspråk: Breddmåtten på GC-banor ”förutsätter att gång- och cykelbanan ligger bredvid varandra och utan höjdskillnad så att samspel kan påräknas”. Se ”Policy för gång- och cykeltrafik i Lunds kommun”, sid 8)
Fysiska farthinder
De alltför smala GC-banorna medför in ett ständigt flöde av olycksrisker i trafiken. De orsakar också att framkomligheten och hastigheten för såväl gående som cyklister dämpas. Men trafikpolitikerna i Lunds kommun nöjer sig inte med dessa restriktioner på cykeltrafiken. Cykelbanorna utformas därtill med en mängd fysiska farthinder av olika slag, samtidigt som de ofta dras så att en cykelväg mellan två målpunkter är längre än bilvägen mellan samma punkter.
Vad menar jag då med fysiska farthinder? Med det menar jag allt som i cykelbanans utformning är ägnat att göra det obekvämt, omöjligt eller mycket svårt att hålla normal marschhastighet på cykel. Och vad är då normal marschhastighet? Tja, om det kan man ha olika uppfattningar men ca 20 km/tim verkar vara ett inte helt orimligt antagande om cyklisters hastighet.
Hur ser de då mera konkret ut på cykelbanorna med dessa hinder? Och hur ser de ut på bilgatorna?
Exemplet Dalbyvägen
Ta till exempel en cyklist som ska färdas från Östertull till Gastelyckan på Dalbyvägen. Denne cyklist utsätts för inte mindre än 12 farthinder på sin färd (och då räknar jag ändå inte in för smal cykelbana). Det handlar om vid korsning med bilväg bristande avfasning vid nivåskillnad, dvs gupp, det handlar om tvära sidoförflyttningar vid korsningar med bilväg, det handlar Dalbyviadukten. Dalbyviadukten ligger högt upp på kommunens 10-i-topp-lista för ”bästa” hinder i cykeltrafiken. För att forcera motorvägsbariären måste cyklisten köra i två 90-graders svängar, plus två hårnålskurvor plus en tvärbrant uppförsbacke. Till detta skall läggas två stopp för knapptryckningar för att få grönt ljus vid vissa tider på dygnet.
Hur många farthinder har då en bilist i sin färd på samma vägsträcka? Summa ett farthinder. Upphöjningen vid rondellen, inklusive själva rondellsvängen, vid Brunnsgatan. Annars raka spåret. Alltså: 12 farthinder för cyklister, ett farthinder för bilar och aldrig stopp för knapptryckning för att få grönt ljus.