Inga affärer med Arne Paulsson

Vänsterpartiet föreslår att Lunds kommun tills vidare avstår från nya markaffärer med Arne Paulsson och hans fastighetsbolag.
   Bakgrunden är att så sent som i september 2010 bröt Arne Paulsson ett avtal om att bygga hyresrätter vid Donatus väg på Väster. Hans bolag hade fått köpa marken av Lunds kommun för att uppföra 38 hyreslägenheter. Hellre än att fullfölja detta betalade Paulsson ett vite på 3 miljoner kronor: Allt omvandlades till dyra bostadsrätter redan innan bygget påbörjades.
   Nu vill Lunds borgerlighet sälja kommunal mark på Klostergårdens Idrottsplats till samme Paulsson för att uppföra 425 lägenheter. I avtalet finns inga som helst bindande klausuler om hyreslägenheter. Istället för att skärpa kraven på Paulsson belönas han för sitt avtalsbrott genom att kommunen nu inte ställer några krav alls.
   Det ställs inte heller några krav på anvisningar av en enda bostad till hemlösa bland alla dessa lägenheter. Tidigare har Paulsson i pressen avfärdat sådana tankar med orden: - Jag har inte tid att vara socialarbetare, se artikel i Sydsvenskan.
   Kommunerna har ett lagstadgat ansvar för en social bostadspolitik. Enligt lagen ska varje kommun "...planera bostads- försörjningen i syfte att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder och främja att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och genomförs."
   Om Lunds kommun ska kunna ta leva upp till detta ansvar måste dels formerna för framtida exploateringsavtal ses över, dels bör kommunen avstå från att göra affärer med opålitliga fastighetsbolag som hellre betalar viten än tar ansvar för tecknade avtal och en social bostadspolitik.
Mats Olsson, Vänsterpartiet

Erik Kågström
Peak Oil 10

Även om det verkar som om produktionen av konventionell olja nådde en topp redan 2006 så är det ännu ovisst när den totala produktionen av flytande fossila bränslen når sin toppunkt. Men tidpunkten är inte oviktig. De magra resultaten av klimatförhandlingarna i Köpenhamn och Cancun visar att världens ledande politiker inte är beredda att vidta de årgärder som krävs för att minska utsläppen av växthusgaser så att en klimatkatastrof kan undvikas. Helt enkelt därför att sådana åtgärder är oförenliga med fortsatt global ekonomisk tillväxt. Det kan vara så illa – och det tycks nu allt fler anse – att det enda som kan förhindra en katastrofal klimatförsämring är att världsekonomin kollapsar – till följd av Peak Oil till exempel. Men då hänger det på vad oljeindustrin kan prestera framöver.
  Världens största oljefält är Ghawar i nordöstra Saudiarabien (fig. 1). När det upptäcktes trodde man att det kunde hålla 80 miljarder fat olja. Det var uppenbarligen en underskattning för sedan 1951 har Ghawar redan  levererat över 60 miljarder fat olja. Det motsvarar två års global oljekonsumtion i dag. Sedan decennier pumpas där upp 5 miljoner fat om dagen. Men det man får upp är alltmer tillblandat av det vatten som pumpats ned för att hålla uppe trycket. Det innebär ökade kostnader för vattenavskiljning och minskande energinetto. Ghawar anses av många ha nått sin produktionstopp och när som helst kan utbytet börja minska. Det skulle innebära ett allvarligt avbräck för Saudiarabien eftersom Ghawar står för över hälften av landets totala oljeproduktion.

Läs mer  

Reflexioner över kriget

Ni följer väl rapporterna från de blågula flygarna som så oegennyttigt ska ha ihjäl Khaddafis elakingar? De svenska tidningarna och TV hade tidigt folk nere vid flygbasen på Sicilien som berättade om varje steg som togs. Nu var ju allt hemligt och reportrarna fick inte komma nära basen utan fick mötas med pressofficerarna på en gräsplätt vid en motorväg en god bit bort. Nyhetsflödet blev inte så stort heller så nu har reportrarna väl rest hem. Men att vi förväntades heja på de våra var helt klart. Den oreflekterade patriotismen, den man trodde var utdöd i Sverige, stack upp sitt huvud.

Dannebrogen vajar mest
Det var förstås inget mot den danska upphetsningen. Sedan 1990 har Danmark entusiastiskt gått i krig så fort tillfälle bjudits. Det började med att man skickade en ubåt till Irak som väl förmodades gå upp för Eufrat eller Tigris och har sen har det bara accelererat. I Afghanistan har 40 danska soldater stupat, till nationens ära.
   I mer än fyrtio år har västmakterna försökt få bort Khaddafi, med i stort sett alla medel. Nu ser det ut att kunna lyckas under applåder från en bred opinion. Khaddafis hot mot upprorsmännen i Benghazi väckte känslorna och fick också annars kritiska grupper att tappa koncepten. I Danmark röstade hela Folketinget, inkl. Enhedslistan – en samling av gamla DKP-are, trotskister och diverse vänstersocialister för krigsdeltagandet. Det väckte dock kritik från medlemmarna och en vecka senare tog Enhedslistan tillbaka sitt gillande av insatsen. Det räckte ju att se vad som blev resultatet. I Sverige ställde huvuddelen av Vänsterpartiets riksdagsgrupp upp för kriget och man skulle önska att de nu hade kurage, att också de revidera sin ståndpunkt. ”Flygförbudszoner” – vad det handlar om är zoner för angrepp mot marken med totalt överlägsna flygstyrkor. ”Humanitär intervention”, jo kyss mig.

Snart dags för kängor på marken
Vi får väl se vad som händer. Storbritannien och Frankrike verkar arbeta upp sig till raseri. Varför? Jo, dels oljan och dels att de båda ländernas regeringschefer behöver stärka sin ställning. Kraven på mer och blodigare krig kommer säkert att öka och det kanske också når Sverige. Vem vet, den s.k. bombvänsterns känslor mot Khaddadi tar kanske på nytt överhanden över förståndet. Då blir det ett nytt enhälligt ja. Förresten, det är väl precis sånt vi ska ha insatsstyrkorna till?
   Under tiden kan vi andra väl bara odla vårt svårmod och vår olust över världen. Och upprepa: Låt Libyens befrielse vara libyernas eget verk. Då blir det också bättre i längden.
Lucifer

I moderaternas överkonsumtionsstat

Borg sänker min skatt med 100 kronor samtidigt som barnfattigdomen växer, ensamma mödrars villkor försämras, skolresultaten blir sämre, vuxenutbildningen minskar och arbetslösheten är hög eftersom investeringarna i järnvägar och energisystem är helt otillräckliga.
   De moderata kärnväljarna myser medan de målar sina båtar med miljöfarliga färger.
   Men Borg är kanske inte så dum ändå. Min extra hundralapp kanske räcker längre eftersom McDonald’s kanske sänker priset på hamburgare tack vare skatteminskningen.
Gunnar Stensson

Utvecklingen går med stormsteg fram och tillbaka
(Först publicerad i VLT 5 april)

Efter att ha levt drygt ett halvt århundrade får man nog automatiskt ett slags djup i bilden av världen. Saker och ting sker inte enbart i ett ständigt nuflöde utan kan relateras till och reflekteras kring i förhållande till vad som hänt tidigare och vad som anses självklart sant.
   När jag växte upp var vänstern på en slags ständig frammarsch. Nationellt, men också när avkoloniserade länder bekände sig till någon slags hemkokt socialism. Därav finns inte mycket kvar. Några länder har utvecklats, men många har också sjunkit ner från frigörelsens optimism till ett korrupt förtrycks elände. En gång var Robert Mugabe en med rätta hyllad frihetshjälte.
   I Sydamerika har militärdiktaturerna däremot ofta ersatts av folkvalda vänsterpresidenter, med eller utan auktoritära tendenser. Sovjetunionen har imploderat. USA är bankrutt. Kina har gått från en fattig och svag jätte till att bli en ekonomisk gigant. Jämlikheten mellan länderna ökar, medan klyftorna inom länderna vidgas. Europa har i land efter land högerextrema partier, många gånger med bruna rottrådar, klättrat in i parlamenten. Något otänkbart för några decennier sedan.
   Religionen var en rest av det förgångna både i Sverige och ute i världen. Men kristendomen har hävdat sig, men nu är det betydligt färre befrielseteologer och avsevärt fler fundamentalister. Vänstervågen i arabländerna ersattes av despoter enbart utmanade av islamister. Ända till januari 2011 då ett helt rutinartat trakasseri av gatuförsäljaren Mohamed Bouazizi i december blev den gnista som tände en brand över arabvärlden.
   Och vilka tvära kast står för dörren? Demokratisering av Kina? Diktatur i Italien? Belgiens delning? Afrikas politiska och ekonomiska uppvaknande? Brasilien som Amerikas stormakt? Eller tillbaka till ursprungsläget? Karl Marx sade att historien upprepar sig - första gången som tragedi, andra gången som fars. Men somligt är farsartat redan första gången. Och annat är tragiskt varje gång.
Stig Henriksson

De som inte kommer ihåg historien är dömda att återupprepa den.
George Santayana

Bengt Hall
Vart tog rättvisan vägen i Mellanöstern?

Tre kända personer (bl a en fd socialdemokratisk statsminister) som står bakom en stödkonsert för Mellanöstern skriver i dagens SDS att ”de vill manifestera en vilja att säkra en trygg framtid, en samhällsgemenskap i fred och frihet”. Och med många ord skriver de om sin tro på att palestinier och israeler kan komma att leva i fred, sida vid sida. De tror också på respekt för medmänniskors fri-och rättigheter.
   Ja, vem vill inte det? Men vad beror den fullständigt vansinniga och människorättsvidriga belägenhet som palestinierna befinner sig i? Hur respekteras de mänskliga rättigheterna i Israel och i de av Israel ockuperade områdena, Västbanken och Gaza? Om detta skriver de ingenting. Fred vill de flesta av oss ha, även människorna i Israel och Palestina. Men vilken fred?

Läs mer

Notiser

Kärnkraft

Kärnkraftsindustrins hela existens är beroende av dolda subventioner – kostnader som får bäras av samhället i händelse av en olycka och kostnader för den ännu olösta förvaringen av kärnavfallet.
Joseph Stiglitz, Sydsvenskan 13/4

Kärnkraftens mest glödande motståndare är – kärnkraftsindustrin själv.
Ulrich Beck, Access 3

Världsekonomins kris
Varigenom övervinner bourgeoisin krisen? Å ena sidan genom en framtvungen tillintetgörelse av en mängd produktionskrafter, å den andra genom erövring av nya marknader och en grundligare utplundring av de gamla. Varigenom alltså? Därigenom att den förbereder mera omfattande och våldsamma kriser och minskar medlen till krisernas förebyggande.
Kark Marx
Det kommunistiska manifestet 1848

Ship to Gaza
Israels regering försöker förmå Turkiet att stoppa Ship to Gaza,
Haaretz 12/4

Libyen
Den senaste månadens libyska konflikt handlar varken om ett humanitärt ingripande eller om världens tillgång till olja. Den är i själva verket ett avsiktligt sätt att avleda uppmärksamheten från den principiella politiska kampen i arabvärlden. Gaddafi och de västliga ledarna är fullständigt överens om en sak. Allihop vill bromsa, kanalisera, ta över och begränsa den arabiska revolutionen och hindra den från att förändra de grundläggande politiska förhållandena i arabvärlden och dess roll i världssystemet.
Immanuel Wallerstein, 1 april 2011

De utländska styrkorna bör samordna sina operationer med Benghazi, slå mot Gaddafis trupper på marken, ge rebellerna rullande luftskydd och vapen så de kan rycka fram mot Tripoli igen. Det innefattar även Jas39-plan.
Andreas Malm, AB 12/4