Välkommen hem, men …
Göran, jag hörde att du lyckligt har landat efter din sextiårsutflykt till New York.
Det var tråkigt att höra.
Jag menar, den som länge har redigerat och därmed läst Erik Kågströms insiktsfulla artiklar om energi och klimat borde verkligen inte flyga, allra minst transoceant.
Därför hade jag hoppats att ditt plan skulle störta.
Och givetvis att du och alla dina medpassagerare överlevde men blev rejält omruskade och fick en allvarlig tankeställare.
När nu inte EK:s artiklar hjälper.
Vännen Grr
Det där med miljö- och energiaspekter blir lätt klyddigt. Funderade på att åka med Titanic på hemfärden men så spreds ett rykte att det hänt nåt med båten.
En annan miljöidé är ju att sprida VB med flaskpost i st f elektroner på nätet men den föll så här i tsunamitider.
En glad och nöjd hemkommare
Lillian Bailey
Internationella kvinnodagen bara för somliga
De som driver jämställdhetsarbetet i Sverige glömmer bort stora grupper av kvinnor - icke etniska svenskar, asylsökande, papperslösa och "importfruarna", sa Lillian Bailey från Asylgruppen Lund vid mötet på Stortorget den 8 mars.
Jag heter Lillian och jag har blivit tilldelad möjligheten att tala här idag av Asylgruppen Lund. Ett av Asylgruppen Lunds jämställdhetsarbeten är samarbetet med Ain’t I a woman - kampanjen som kämpar för papperslösa kvinnors rätt till skydd, en kampanj som jag vill återkomma till lite senare.
Jag har varit på flera demonstrationer och manifestationer i Sverige, men det är tyvärr väldigt sällan jag fått se kvinnliga talare, än mer sällan har jag fått se icke etniskt svenska talare. Men något jag faktiskt aldrig fått se är en icke etniskt svensk kvinna tala på en demonstration eller manifestation i Sverige. Så på ett sätt känner jag mig ärad över att vara här, men framförallt är det viktigt för mig idag att göra några av alla dessa kvinnors behov hörda.
Först vill jag börja med att ställa frågorna; Varför är vi här idag? Vad innebär Internationella kvinnodagen? Historiskt sett började Internationella kvinnodagen som en dag då kvinnor samlades i några av västvärldens länder för att demonstrera eller manifestera för sina egna rättigheter. Under 60- och 70-talen fick dagen en mer internationell prägel och man kunde då se kvinnor i västvärlden, däri Sverige inräknat, ställa sig upp och kämpa för kvinnors rättigheter världen över. De senaste åren har dagen fått en mer nationell prägel, återigen belyser vi den ojämställdhet som råder och kvinnors situation inom vårt egna lands gränser.
Men Sveriges demografi har med tiden förändrats och med den dess kvinnor, men det är väldigt sällan man får höra om dessa kvinnors rättigheter i jämställdhetsdebatten idag. Säkert därför att jämställdhetskampen för alla dessa kvinnor skiljer sig ofta från jämställdhetskampen för den etniskt svenska kvinnans.
Barsebäck brinner
Sirenerna tjuter i Klostergården och ekona skallar mellan tegelväggarna. Från de översta våningarna syns Barsebäck. Tjock svart rök väller ut och blåser ner mot Malmö och Köpenhamn.
Radiomeddelande: Evakuera alla bostäder inom tre mils radie från Barsebäck. Den som måste stanna kvar ska hålla sig inomhus, dra för persiennerna och vistas på bortsidan, från Barsebäck räknat.
Det handlar om Helsingborg, Landskrona, Eslöv, Lund, Staffanstorp, Burlöv, Malmö, Köpenhamn och kringliggande landsbygd. Branden i Barsebäck har utvecklats till en härdsmälta.
Milslånga bilköer på E6, E4, E22, E23. Mer än tre miljoner människor flyr från sina hem. När ska de kunna återvända? Kanske aldrig.
Så kan man föreställa sig det. Katastrofskildringen kunde fortsätta i det oändliga. Men Barsebäck är stängt. Den sista reaktorn släcktes för fem år sen. Ändå dröjer det flera år innan man kan riva de radioaktiva byggnaderna.
Barsebäck blev aldrig något Fukushima
Jag minns Barsebäcksmarscherna. Jag minns att Hasse Alfredsson och Tage Danielsson var med. Efter manifestationen vid kärnkraftverket vandrade demonstrationståget hela vägen från Barsebäck till Lund. Det var i augusti. Skolorna skulle just börja.
Den tidigare FNL-aktivisten numera miljökämpen Astrida från Tallinn hade bara en lunga och blev helt utmattad. När vi kom till Värpinge fick hon låna en cykel.
Nu ska avfallet från de svenska kärnkraftverken lagras under jorden i Forsmark och kanske också i Oskarshamn på ett sätt som påstås vara säkert i hundra tusen år. Jag har besökt förvaret utanför Oskarshamn djupt under Östersjön. Hundra tusen år är en lång tid. Människans någorlunda kända historia sträcker sig bara 10 000 år tillbaka i tiden. Under de åren har mycket hänt. Vad kan ske under hundra tusen år?
Många betvivlar säkerheten. Kopparrören kan rosta. Berget kan flytta sig. Radioaktiviteten kan komma ut i grundvattnet.
Om detta handlar filmen Into Eternity som gick på Kino och senare visades i TV. En repris är önskvärd.
Gunnar Stensson
Ulf Nymark
Bilkommunen Lund:
Gång- och cykelbanor klarar inte av mötande trafik
I VB nr 5 redogjorde jag för hur storleken på Lunds investeringar i gång- och cykeltrafikinfrastruktur närmast är försumbar i förhållande till investeringarna för biltrafikens infrastruktur. Jag lovade också (eller ”hotade”, för den som i detta sammanhang föredrar det ordet) att återkomma med granskningar av hur Lunds GC-infrastruktur faktiskt är uppbyggd för att förstärka karaktären av Bilkommun.
Riktlinjer följs inte
Låt oss då vad gäller GC-infrastrukturen till att börja med titta på gång- och cykelbanornas bredd i förhållande till bilkörbanornas. Bredden på respektive trafikslags vägar är ju en strategisk faktor för framkomlighet, säkerhet och bekvämlighet.
Kultur, mångfald och integration i Klostergården
En rad föreningar i Klostergården bildade förra året en grupp för att samordna och främja de ideella aktiviteter som fyller vårt område med liv. Gruppen tillkom helt naturligt, nästan omärkligt, ur det spontana samarbete som redan existerade.
Varifrån kom initiativet? Från Klostergårdsskolan eller från ABF eller från Byalaget? Det är svårt att veta. Ibland kallar vi oss Mötesplats Klostergården.
Visst hade vi samarbetat förr med sådant som Valborgs-firandet i Sankt Lars, skolans Internationella vecka och Klostergårdsfesten. Ibland har någon genomfört något eget som när Klostergårdsskolan i februari 2010 samlade in 17000 kronor till Rädda barnens katastrofhjälp efter katastrofen i Haiti.
Det var under förberedelserna inför Lunds integrations- och mångfaldsrunda 2010 som vi började samarbeta mer systematiskt.
Vi genomförde ett program som bland annat omfattade föreläsningar för elever på Klostergårdsskolan, promenader i närområdet, information från Synskadades förening om blindskrift och uppvisning av ledarhundar. Hjärt- och lungsjukas förening visade hur man häver hjärtstillestånd. ABF hade öppet hus med dans, sång och akvarellutställning.
Sista april firade vi Valborg i St Lars-parken med bål, Röda kapellet och Lundasångarna.
I juni kom skolans Internationella vecka med föreläsningar, dans och den traditionella paraden av barn från världens alla delar genom Klostergården
När höstterminen började arrangerade vi Klostergårdsfesten med loppis för Pakistan, musik och dans. Vi fick in drygt 7000 kronor till Röda Korset. ”Klok” (Klostergårdens kulturförening) och biblioteket sålde böcker och gav pengarna till Pakistaninsamlingen.
Vi arbetar på lång sikt för ett levande Klostergården och engagerar oss också för att göra kommunen uppmärksam på områdets behov genom att kräva att den fritidsgård för skola, kultur, bibliotek och information som sedan länge utlovats äntligen ska börja byggas.
Vi har nyligen utarbetat ett medborgarförslag där vi begär att kommunen ska restaurera Klostergårdsskolans sumpiga och utslitna fotbollsplan och förse den med konstgräs. Vi har samlat in drygt 1000 namn.
De som nu ingår i samarbetet är förutom Klostergårdsskolan, Byalaget, Klok, ABF och Synskadades Riksförbund också Klostergårdens Fritidsgård, hyresrättsföreningar och bostadsrättsföreningar samt Helgeands församling med dess omfattande sociala och kulturella verksamhet, inte minst musikarrangemang.
Det är svårt att få ut information om allt som händer i Klostergården. Därför tänker vi ge ut en lokal tidning, ett "Klostergårdsblad", där alla föreningar, organisationer, konstnärsgrupper, körer och enskilda får möjlighet att presentera sin verksamhet. Klostergårdsbladet ska utkomma regelbundet med kanske tre nummer per termin.
Närmast jobbar vi med ett omfattande mångfalds- och integrationsprogram för Klostergården.
Gunnar Stensson