Politisk diversehandel
Koloniområdesslakt
Nu ska koloniområdet Solhällan slaktas. Åkern öster om kolonin ska bebyggas med bostäder, vilket naturligtvis är bra. Men för att underlätta för vår tids heliga kor, dvs bilarna, ska tillfarten till det nya bostadsområdet dras tvärs igenom koloniområdet. Av ett koloniområde blir det i praktiken två. Kanske kan man se det som en sätt för Lund att skapa nya kolonimomåden? Man styckar upp de befintliga områdena i bitar genom bilvägar kors och tvärs och skryter med att man skapat många nya områden?
Att de borgerliga betongpartierna förespråkar denna lösning är inget att förundras över. Men att oppositionen föredrar denna lösning är, försiktigt uttryckt, lite förvånande. S, V och MP yrkade mangrant bifall till det program för detaljplan som antogs av Byggnadsnämnden i december i fjol. Annorlunda lät det i valrörelsen i höstas, där åtminstone V och MP var tydliga med att de var emot bilvägar genom koloniområden och att Solhällankolonin skulle skyddas. Det är bara att hoppas att kolonister och de boende i grannskapet lyckas mobilisera en kraftig opinion mot stympningen av Solhällan. Och givetvis: Demokratisk Vänster står kvar vid sitt bestämda motstånd mot att dra bilvägar genom koloni- och andra grönområden.
Bilväg i ”nya” Stadsparken
Det här med bilvägar i grönområden är inget nytt för Lunds kommun. När nu Stadsparken stöps om och utvidgas västerut splittras parken upp av en bilväg till det nya p-huset. Lund kommer därmed att kunna stoltsera med att vara den (förmodligen) enda kommunen i Sverige, ja, kanske i hela norra Europa, med fri biltrafik på en genomfartsväg i Stadsparken. För övrigt offrades ju odlingslotterna i området till förmån för de heliga kornas nya stall.
Det nya p-huset
Jag har nu flera gånger besökt detta p-hus. Inte för att ställa in någon helig ko; jag har cyklat dit. För att kolla beläggningen. Tomt, inte en bil parkerad där vid något av besökstillfällena. Jo, det var på dagtid jag var där. Och så vitt jag kunde bedöma inget särskilt på gång i bankens och glasmästarens arena. Men är det vettigt att bygga en dyr p-anläggning som används endast några få timmar i månaden, dvs när det är något evenemang i arenan? Och är det klokt att tillåta en ganska omfattande markparkering, både utanför arenan och vid badhuset? Nu finns det fyra p-hus i stadens centrala delar och ytterligare ett i omedelbar anslutning till centrum, dvs p-huset i Stadsparken. Är det då inte hög tid att slopa markparkeringarna i stadskärnan, inklusive de vid badhus och arena (utom för funktionshindrades bilar, förstås)? Kan man hoppas på ett gemensamt rödgrönt förslag i den riktningen?
Färdtjänsten - återigen
Ibland är det inte alls roligt att få rätt i sina förutsägelser. Som nu beträffande färdtjänsten. I VB nr 36 2010 spådde jag att problemen kring färdtjänsten kommer att bestå. Och i Tekniska nämnden pläderade jag för att nämnden måste ta tag i problemen och se till att skaffa garantier för att färdtjänstresenärerna i fortsättningen skulle få säkra och trygga transporter, dvs att Taxi 020 måste tvingas att följa avtalet med kommunen. Nu ville inte nämnden vidta några som helst åtgärder mot entreprenören, utan fortsatte obekymrat på sin låtgålinje.
Knappt har taxibolaget fått besked om att avtalet med Lunds kommun förlängts två år förrän tidningarna återigen rapporterar om allvarliga missförhållanden inom färdtjänsten. Det är, som sagt, stundtals tråkigt att få rätt.
Ulf Nymark
Peak Oil 8
Motion till verksamhetsplanen 2011 vid årsmöte i Vänsterpartiet i Lund 110205
Krisplanering inför oljeprischocker och ett kommande energisnålt samhälle
När askmolnen från Island stoppade flygtrafiken över Sverige blev chefen för Forshaga tillfrågad om leveranserna till kärnkraftverket påverkats. Svaret blev att det var inga problem, verket hade lager för två veckor. Vad som skulle kunna hända om leveransstoppet varade mer än två veckor framgick inte av intervjun.
Om två veckors lager vid ett kärnkraftverk är representativt för energiberedskapen i Sverige så är det oroväckande.
Den starka tillväxten av ekonomin i världen under de senaste 150 åren beror delvis på tekniska framsteg men framför allt på den till synes oändliga tillgången på billig fossil energi. Ett fat olja (159 liter) innehåller energi som kan ersätta 23 200 timmar mänskligt arbete. Men epoken med billig olja närmar sig sitt slut. Gamla oljefält sinar och nya oljefynd görs på platser där det är dyrt, farligt och energikrävande att producera olja. Den dag är kanske inte avlägsen då produktionen av olja till ett acceptabelt pris inte längre kan öka i takt med att efterfrågan ökar på grund av ekonomisk tillväxt. Det kallas Peak Oil. Optimister tror att det kan dröja decennier, pessimister att en oljekris kan inträffa redan detta år. Men eftersom det anses ta tjugo år att ställa om från fossil till grön energi är det i vilket fall hög tid att börja förbereda sig.
Världens ledande politiker är naturligtvis medvetna om Peak Oil men håller tyst därför att de inte kan utlova någonting positivt. Det är på den lokala politiska nivån som det börjat hända saker på området och det gäller framför allt engelsktalande länder. Mer än 300 städer och kommuner i Storbritannien, USA, Canada, Australien och Nya Zeeland har presenterat planer för hur man skall möta en akut oljekris med minskad tillgång på olja, livsmedel och andra produkter och tjänster. På längre sikt skall man verka för att tätorterna med närområden skall bli självförsörjande på energi och livsmedel. Ett exempel är Bristol, en stad med omkring 400 000 invånare i sydvästra England. Deras projekt finns på nätet.
Mitt yrkande: Styrelsen får i uppdrag att sätta sig in i Peak-Oil-problematiken och ta reda på vilken – om någon - krisplanering som finns kommunalt, regionalt och nationellt i vårt land inför en akut brist på oljeprodukter och livsmedel. Styrelsen skall sedan rapportera till föreningen vad den kommit fram till. Ett lämpligt studiematerial att börja med är Bristol-rapporten där man ser problemen ur kommunal synvinkel.
Erik Kågström
Sven-Hugo Mattsson
Pensionsmyten 1 - Gratis buss för 75+
Det finns ett beslut om att de som är 75+ skall åka gratis buss under vissa tider, vilka tider det blir skall utredas. Frågan är också om det skall gälla bara Lund, staden, eller hela kommunen. Det finns uppgift om att kostnaden kan bli uppemot 10 miljoner.
Varför 75+?
Jag frågar mig varför man valt just 75+. En genomsnittlig inkomst för 75+ är runt 14000 kr. Det är ingen hög inkomst och det är viktigt konstatera att ungefär hälften, främst kvinnor, har lägre än så. Här finns alltifrån de som har garantipension till riktiga krösusar. Jag vill inte skriva någon på näsan att detta är en bra inkomst, vi har olika betingelser och krav på livet.
Men det är viktigt konstatera att den som är 75+ inte har de utgifter som de som är mitt i livet. Man har knappast försörjningsansvar eller kostnader för ett jobb. Man har förmodligen inga eller låga lån och därmed låga amorteringar och räntor. Man har inga studieskulder. Man är inne i värmen vad gäller boendet och därmed låga hyror. 75+ är en av de grupper som har störst nettoförmögenhet, förmodligen i form av boendet. Man sparar inte i pensionsförsäkring längre, tvärtom tar man ut.
Jag har absolut inget emot att vi subventionerar kollektivtrafiken ännu mer, gärna genom en skattehöjning, men absolut inte för gruppen 75+. Män i gruppen 75+ har en snittinkomst på runt 17000, det blir nästan absurt att ge denna grupp extra subvention för busstaxan. Kvinnor i samma grupp har ca 12000, här närmar vi oss en grupp man kan tänka sig extra subventioner till.