Finngatans böjning – en ny hypotes
Du skriver (Lucifer i VB 14 januari) att Sigrid Combüchen betecknar Finngatan som "lätt böjd" i sin senaste roman, medan den i "verkligheten" är spikrak. På kartan är den spikrak, men den som vandrar längs gatan uppfattar den just som "lätt böjd", förmodligen därför att ändpunkterna, särskilt den östra, är något lägre än mittpartiet. Eller också är det bara en effekt av att man inte lätt kan se hela gatan på en gång - då måste den ju vara böjd!
Gunnar Håkansson
Tack för ett intressant inlägg! Och visst, gatan går över en liten höjdrygg som väl varit vattendelare mellan den bäck som flöt nerför Helgonabacken och den som gick ungefär vid Pålsjövägen.
Lucifer
En rättelse
Jag har uppenbart svårt att hålla reda på vissa fakta. Sigrid Combüchens av mig i förra VB nämnda roman från 1992 heter ”Korta och långa kapitel” och ingenting annat, som det brukar sägas. Det är heller inte sant att det är hennes förrförra roman – det kom två romaner emellan. Och vad gäller kriminaliteten i Professorsstaden så har man väl inte hört begreppet ”professorsfru” sen Ljunggrens på Klostergatan försvann. Är det i själva verket en klintbergare? Jag vet inte, jag hörde den i styrelserummet på Botan. Men vem kan man lita på?
Lucifer
Hur kunde jag vara så dum!
Jag satte mig rakt upp i sängen. Svart. Klockan 3 och 17. 1000 årsfelet i förra numrets krönika. Jag påstod att vi lever i det andra millenniet. Herregud, vi lever ju i det tredje! Och det har redan gått en hundradel av det!
Gunnar Stensson
Gunnar Stensson
Våldets röda tråd
James Ellroy, Blood´s a Rover, Windmill 2009
Genom USA:s historia löper en röd tråd av våld, rasism, antisemitism, mord, tortyr och förtryck, som Per T. Ohlsson påminner oss om i Sydsvenskan 16/1.
James Ellroy skriver om 1960-talet, en epok som med sina krig, krigsförbrytelser och våldsamma rasmotsättningar påminner om Bush-eran och Barack Obamas första två år som president med Usama bin Laden, de ändlösa krigen i Irak och Afghanistan, Blackwater, kriget mot terror, Guantanamo, legaliseringen av tortyr, förföljelsen av muslimer, finanskollapsen, Teaparty-rörelsen, TV-demagogerna, de religiösa fundamentalisterna, morden i Tucson och Sarah Palin.
Läs Sydsvenskan!
Israel planerar att bomba Iran. Per Ohlsson hänvisar i sin söndagskrönika den 2 januari till en artikel av Jeffrey Goldberg som publicerades i septembernumret av The Atlantic under titeln: Israel is Getting Ready to Bomb Iran. How, Why and What it Means (Artikeln är tillgänglig på nätet).
100 Phantom-stridsplan förväntas delta i blixtanfallet.
(Ehud Barak lämnade häromdagen Arbetarpartiet. Det gör regeringen än mer högerextrem och ökar faran för att anfallsplanen förverkligas. Samtidigt påpekar Haaretz att Arbetarpartiets vänster nu kan samlas kring parollerna social rättvisa, fred och demokrati)
Per T Ohlsson förfäras: “Storkrig i Mellanöstern, oljeprischock, globalt ekonomiskt sammanbrott.”
The Economist behandlar samma hot i det första numret 2011. Tanken på konsekvenserna av ett israeliskt storanfall mot Iran inger ledarskribenten en närmast apokalyptisk ångest. Med all rätt.
Anfallet väntas äga rum sommaren 2011.
Per T går från klarhet till klarhet. Hans krönika den 16 januari har rubriken Våldets kolportörer. Den handlar förstås om morden i Tucson. Per T Ohlsson konstaterar att ”våldet löper som en röd tråd genom USA:s politiska historia” Texten analyserar våldets historiska rötter och politiska konsekvenser. Genomgången visar att det i första hand är demokratiska presidenter och ledare som drabbas av mord och mordförsök. Undertexten uttrycker oro för att Barack Obama ska drabbas,
Slutklämmen lyder: ”Alla som beundrar USA:s goda sidor och som med någorlunda öppet sinne följer utvecklingen kan bara känna sorg över de sjuka stämningarna, skapade av krafter som verkligen kan kallas hatets och illviljans kolportörer.”
Samma dag återfinns i en utförlig och högst läsvärd historik över fenomenet Wikileaks och dess grundare Julian Assange, skriven av Olle Lönnaeus.
Lundadelen har en intressant artikel av Katarina Ström Melvinger om valdeltagandet bland Lunds förstagångsväljare 2010. Med utgångspunkt från Fredrik Carlssons rapport för kommunens räkning visas i tydlig grafik de sociala skillnadernas effekt på valdeltagandet mellan områden med hög utbildningsnivå och områden med lägre.
En närliggande reflektion är att betygsresultaten i skolan visar samma fördelning – och att skillnaderna vuxit genom valfrihetshysterin under det borgerliga styret.
Det finns många skäl att angripa Sydsvenskan. Dess monopolställning skaver. Men för att kritisera den måste man läsa den. De ståndpunkter man ogillar är ofta väl uttryckta. Hur obekvämt det än kan kännas måste man erkänna kvaliteterna. Läs den!
Gunnar Stensson