Nytt år igen

För Veckobladet blir det dess 37:e. Vi börjar med en krönika som uppmärksammar att det (troligen men inte helt säkert) är dags för ett nytt decennium dessutom.
   Framöver hoppas vi som vanligt på ett händelserikt och väldokumenterat år i politiken, världen och Lund.
Mycket nöje önskar red

Gunnar Stensson
Krönika över det andra millenniets första decennium

Slutar millenniets första decennium nyåret 2011?  Eller slutade det redan för ett år sedan? Frågan dök upp på DVs styrelsemöte häromdagen.
   Siffror är alltid förrädiska. 00-talet slutade nyåret 01. Det var millenniets första år.  Det andra varade till nyåret 2002 och det tionde alltså till nyåret 2011. Då övergick millenniets första decennium i det andra
   Det är alltså dags för en liten krönika om 2000-talets första decennium.

Det var ett decennium som blev värre än det hade behövt bli. Att t ex Bush blev president i valet 2000 berodde på tillfälligheter och manipulationer i Florida.
   Annars hade presidenten hetat Al Gore. Vi hade kanske haft anledning att kritisera honom, men visst hade historien blivit annorlunda. Många av de katastrofer som inträffat skulle ha undvikits. Mycket av det som måste göras hade kanske blivit gjort.
   Bush kom till Göteborg och polisens hysteriska ansträngningar att skydda honom ledde till en rad övergrepp och det första tillfälle då en polis sköt en demonstrant sedan Ådalen. En ungdomsgeneration drabbades av politiskt impotent misstro som tog sig destruktiva uttryck. Vänsterpartiet i Lund gjorde sig av med Veckobladet för att strypa debatten.

Läs mer   

Hur kan moderaterna vara ett arbetarparti?

Hur kan ett parti gå ut med en så uppenbart vilseledande marknadsföring, och chansa på att det går hem? Hur kan en så djärv dumdristighet löna sej? Varför har inte alla skakat på huvudet och skrattat åt det fantasifulla budskapet?
   Hur ska man tänka sej moderaterna som arbetarparti? Moderaterna har ju ändå alltid varit ett parti för de privilegierade? Ja, om det är ett privilegium att arbeta, då kan ett parti för privilegierade också vara ett arbetarparti. Om man riktar in sej på ett två tredjedelssamhälle, då är det rimligt att man försöker bilda en allians mellan alla välbärgade, från de rikaste till dem som ändå har det ganska hyfsat. Att de som ändå har det ganska bra här i landet inte har de gamla moderaterna att tacka för det, utan snarare fackföreningarna och de gamla arbetarpartierna, finns det ingen anledning att haka upp sej på.
   Men moderaterna ser ut att sikta längre än så. De vänder sej ju mot ”utanförskapet”, så att man nästan skulle kunna tro att de vill avskaffa klassamhället! Även de som står utanför arbetsmarknaden ska komma in, sägs det.
   Om sen arbetslinjen verkligen leder till någon nämnvärt ökad sysselsättning är en annan sak, men ambitionen kan inte bara avfärdas som tomt prat. Dessutom får man räkna med att utanförskapet kommer att bli än större, för dem som trots att regeringen försöker med både piska och morot att mana på dem, inte lyckas att få något jobb i alla fall.
   Om (nästan) alla kommer med, så har vi inte längre ett klassamhälle av det slag, som moderaterna har sina rötter i. Det är inte privilegierna som är poängen. Idealet är nog ett annat: ett samhälle som inte i första hand är en demokrati, utan som i första hand är en marknad. Det handlar om samhällets grundläggande spelregler.
   Om man arbetar och har en inkomst eller är ekonomiskt oberoende på något annat sätt, då befinner man sej innanför det som ser ut att vara samhället ur moderaternas perspektiv: Ett samhälle av ekonomiska aktörer som väljer hur de ska investera sina resurser och hur de ska köpa olika tjänster. Än så länge är de hänvisade till att sköta en del affärer via skattsedeln, men det ska väl gå att lägga om efter hand, om människor fortsätter att identifiera sej allt mer som marknadsaktörer och allt mindre som medborgare som har ett gemensamt ansvar för gemensamma angelägenheter. Om man ska fortsätta att skifta över beslutsfattandet från demokratin till marknaden, då behöver man minska utanförskapet på arbetsmarknaden, åtminstone kvantitativt. Det är nog så man ska förstå moderaterna som arbetarparti.
Lars-Åke Henningsson

DV-skrivelse:
Värna kommunens tysta områden – verkställ uppdraget från fullmäktige!

Lunds program för ekologiskt hållbar utveckling, LundaEko, fastställdes av Kommunfullmäktige i mars 2006. Som ett lokalt miljömål i anslutning till det övergripande målet ”God bebyggd miljö” beslutade fullmäktige att ”Senast till år 2008 ska ett flertal relativt tysta bostads- och rekreationsområden i och utanför tätorterna i Lunds kommun pekas ut. I dessa områden ska kommunen värna om låga bullernivåer” (Mål 58 i LundaEko). Fullmäktige gav därvid Byggnadsnämnden följande uppdrag:
   "Tysta områden: Senast till år 2009 ska relativt tysta områden, utanför tätorterna i Lunds kommun, ha utpekats. I dessa områden ska de låga bullernivåerna värnas. Utpekade områden, inklusive åtgärder, redovisas i Översiktsplanen. (Åtgärd 5.21; se LundaEko, sid 61!)".
   Av för fullmäktige och Lunds allmänhet okänd anledning valde Byggnadsnämnden att inte verkställa uppdraget i samband med att förslaget till Översiktsplan 2010 togs fram. Fullmäktige hade därför vid behandlingen av ÖP 2010 ingen möjlighet att besluta om åtgärder för att värna de tysta områdena. (Se fotnot!)
   Med hänvisning till det ovan anförda föreslår jag att Byggnadsnämnden snarast verkställer kommunfullmäktiges uppdrag att redovisa tysta områden och åtgärder för att skydda dessa och därmed ger fullmäktige möjlighet att komplettera ÖP 2010 med skydd av tysta miljöer i och utanför tätorterna i Lunds kommun
Lund 2011-01-01
Ulf Nymark, ersättare i Byggnadsnämnden för Demokratisk Vänster

FOTNOT: Med ”tysta områden” avses som framgår av LundaEko områden som är relativt opåverkade av buller. I ÖP 2010 dokumenteras på sid 116-117 ”opåverkade områden”. Med ”opåverkade områden” avses där områden som inte är påverkade av exploateringsföretag av olika slag, t ex bostads- och verksamhetsbebyggelse, kraftledningar med mera. Områden opåverkade av ”exploateringsföretag” kan givetvis vara tysta, men behöver per definition inte vara det. I praktiken är de inte heller det, vilket tydligt framgår av översiktsplanens förteckning över ”opåverkade områden”. Stora delar av dessa områden är starkt störda av såväl väg- som flygtrafikbuller.

En abstrakt krönika
(först publicerad i VLT 11 januari)

Vi tror vi är så duktiga på att förstå symboler och abstrakta ting.
Jag menar att vi ofta lurar oss själva därvidlag. Ta bara detta med fartens risker. Vi har en extremt egenartad förmåga att bortse från fartrisker på ett sätt som inte alls går att rationellt förstå.

Medan vi instinktivt förstår precis samma nivå av fara när det handlar om fallrisker.
Men bakgrunden är lätt att förstå. Alltså: att bli på körd av ett fordon i måttliga 50 km/timme motsvarar ett fall på 15 meter ner i ett stenröse. Medan ingen skulle drömma om att låta barn balansera på klippkanter, särskilt om de dessutom vore i rörelse, så släpper vi dem och oss själva i trafiken. Tillåter tom mötande trafik och trottoarer utan räcken mot gatan! Orsaken är att vi sedan årtusenden lärt oss att respektera fallenergins konsekvenser, men vi har bara i drygt hundra år kunnat röra oss fortare än vi eller hästen springer.

Eller detta med pengar! Pengar i sig är ju abstraktioner för värde. Ännu mer ogripbart blir de i former av sms-lån eller kreditkort som gör det möjligt för så många att göra så dåliga affärer. Eller tappa besinningen som Nick Leeson, Bernie Madoff eller våra egna Lars-Eric Petersson och Percy Barnevik.

Leeson svindlade 9 miljarder kronor, fast det var ju bara blippande siffror på en dataskärm. Hade han varit tvungen att fysiskt hantera 9 000 000 000 kronor hade nog av flera skäl Barings Bank funnits idag. Om de inte hade åkt på näsan i bolånedansen.
Än värre är det när det riktiga våldet med drönare och attackhelikoptrar där våldet blivit så abstrakt att tv-spelen till förväxling är lika med den verklighet där män, kvinnor och barn slits i stycken på riktigt.

I politiken måste vi av nödvändighet i mycket förlita oss på papper, siffror och kartor. Men jag tror absolut att vi för en djupare förståelse behöver prata, lyssna och besöka platser för att få en kompletterande och djupare insikt över de problem vi är satta att lösa. I den verkliga världen; bortom pengar, planer och programdokument.
Stig Henriksson

"Pengar är mänsklig lycka i abstrakt form. Den som inte längre är i stånd att njuta lycka i konkret form jagar därför ivrigt efter pengar."
Arthur Schopenhauer.